Det har gått sju år sedan jag skrev nedanstående text. När jag tänker efter så måste jag säga att behovet av en andlig förnyelse fortfarande är så sort att det borde värka i våra hjärtan av längtan efter det som jag vill kalla för "Andens vingslag." Det som förr i tiden fick folk att kalla oss för svärmare och dårar, men som resulterade i att tusentals människor fick sina liv förvandlade. Jag skrev att vi inte kan åstadkomma detta själva och det är sant, men vi kan i alla fall påverka så att det sker eller också förhindra att det sker, vilket jag hoppas att Gud förbjuder. "Låt det ske, o Gud vi bedja, sänd oss nådens strömmar du. Se vi bida, se vi bida. Visa oss din frälsning NU!"" Lyft oss, o Gud ur våra tröga vanor. Krossa vårt skal av värdighet och blyghet. Lös oss från jaget, ge oss kraft att älska. Gud gör oss fria." Varför har vi blivit så välregisserade och rädda? Är det Knutbysyndromet eller något annat som hindrar oss ifrån att öppna oss för det jag tror att Gud vill göra i dag..
Psaltaren 126 En bön om upprättelse.
”När Herren åter upprättade Sion, då var vi som drömmande. Då blev vår mun uppfylld med glädje och vår tunga med jubel. Då sade man bland hedningarna: ”Herren har gjort stora ting med dem.” Ja Herren hade gjort stora ting med oss, över det var vi glada. Herre upprätta oss igen, så som du återför bäckarna i Sydlandet. De som sår med tårar skall skörda med jubel. De går ut gråtande och bär sitt utsäde, de kommer åter med jubel och bär sina kärvar.”
Jag längtar efter en tid då Herren får återupprätta oss på nytt, som han gjort så många gånger i historien.
Jag vill återge ett stycke ur Pastor T.B.Barratts självbiografi som handlar om den väckelse som utbröt i Kristiania Norge under året 1907. Denna väckelse började bland de kristna, som så ofta sker när Guds kraft blir verksam.
Så här beskriver han det som skedde:
”Alltifrån första mötet har en mäktig kraft vilat över hjärtana- den helige Andes kraft. Vi våga ej föreskriva Honom någon förordning för de möten, som hållas. Vi ha inget bestämt program, Anden själv får bestämma det. Ibland sjunga vi en unison sång, sedan blir det kanske tungotal eller ett profetiskt tal eller en andlig undervisning. Sång, vittnesbörd och bön ingripa ofta i vartannat. Ibland kan en mäktig stillhet lägga sig över mötet, då ingen öppnar sin mun men då Herrens röst talar kraftigt i stillheten. Denna kan avbrytas av en sång i tungor, eller av ett vittnesbörd eller av något annat; men man kan aldrig få något begrepp om ett sådant möte, förrän man själv varit närvarande.”
Min pappa Arthur Ericson tillhörde i sin ungdom Betaniaförsamlingen i Grytgöl, även kallad Hällestad första baptistförsamling, en av landets äldsta frikyrkoförsamlingar.
Så här skriver Arthur:
"Det var som femtonåring jag kom i kontakt med den väckelse som berörde min hembygd under åren 1916-1923. Två stora dopförrättningar hölls under vintern och sommaren 1918, då jag som 16 åring, tillsammans med min syster Gerda 18 år blev döpt tillsammans med en rad vänner.
Bland ungdom, men även bland en del äldre fanns vid denna tid en längtan att få uppleva och ta emot "kraften ifrån höjden". Det var förkunnelsen om Andens dop, som tog sig uttryck i denna längtan. Man gick långa vägar för att få vara med där man samlades till bön. Detta gjorde man därför att det inte fanns förståelse för ungdomens längtan i församlingen. Höstkonferenserna i Filadelfiaförsamlingen i Örebro hörde vid denna tid till de stora uppbyggelsehögtiderna. Jag besökte denna konferens hösten 1918. År 1920 var jag med i Pastor John Ongmans bibelskola ”
Betaniaförsamlingen i Grytgöl
Ongmans Bibelskola i Örebro
Jag (Rolf) har upplevt tider i våra församlingar då Anden har varit utgjuten på ett sådant sätt att människor har talat i tungor, profeterat, sjungit i Anden med äkta hänförelse. Tider då vår mun blev uppfylld med glädje och vår tunga av jubel. Då man har sagt: ”Herren har gjort stora ting med dem.” Jag frågar: "Varför är detta så sällsynt i vår tid?"
Detta kan vi inte åstadkomma själva, men vi kan be om det och längta efter det under det nya år som nu ligger framför.
HERRE SÄND EN VÄCKELSE/FÖRNYELSE, OCH BÖRJA MED MIG.
5Elisabeth Lindholm, Jack-Tommy Ardenfors och 3 andra
2 kommentarer
Owe KarlssonTack broder Rolf för dina ord om förnyelse och väckelse! Jag håller helt med dig att detta bör vara vårt stora böneämme år 2015. Förnyelse och väckelse är vårt stora behov detta nya år!! Och även jag ber:"Herre sänd en väckelse och börja med mig.!"
Din broder i Herren
Owe Karlsson
Rolf EricsonDet har gått sju år sedan jag skrev denna text. När jag tänker efter så måste jag säga att behovet av en andlig förnyelse fortfarande är så sort att det borde värka i våra hjärtan av längtan efter det som jag vill kalla för "Andens vingslag." Det som förr i tiden fick folk att kalla oss för svärmare och dårar, men som resulterade i att tusentals människor fick sina liv förvandlade. Jag skrev att vi inte kan åstadkomma detta själva och det är sant, men vi kan i alla fall påverka så att det sker eller också förhindra att det sker, vilket jag hoppas att Gud förbjuder. "Låt det ske, o Gud vi bedja, sänd oss nådens strömmar du. Se vi bida, se vi bida. Visa oss din frälsning NU!"" Lyft oss, o Gud ur våra tröga vanor. Krossa vårt skal av värdighet och blyghet. Lös oss från jaget, ge oss kraft att älska. Gud gör oss fria." Varför har vi blivit så välregisserade och rädda? Är det Knutbysyndromet eller något annat som hindrar oss ifrån att öppna oss för det jag tror att Gud vill göra i dag..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar