Isis har inget med islam att göra

Isis har inget med islam att göra

En irakier skriver:

"Jag känner att jag måste klargöra och förklara det som har hänt i Syrien och det som händer i Irak idag. Det kanske känns ointressant för många men det är otroligt viktigt att ni få rätt bild av vad som händer eftersom tyvärr sprider västvärldens media felaktig information om vad som händer, och svenska kopierings-media följer bara strömmen.

Nu har det så kallade Isis tagit sig in i mitt älskade land Irak. Det är en terrorgrupp som dödar, våldtar, halshugger bokstavligen alla som inte delar deras ideologi och version som bygger på dödande, törst och hunger efter blod.

De dödar kristna och spränger kyrkorna, de dödar muslimer och spränger moskéerna och de våldtar kvinnorna för att de anser att det är deras rätt att göra. De använder barn som självmordsbombare och skär upp döda för att äta deras inälvor.

Det är vad Isis (Islamic state iraq and syria) är. Allt detta gör de i islams namn. Denna grupp har absolut inget med islam att göra, de förvränger och skapar egna regler allt för att döda människor som inte delar deras tankesätt.

Samma grupp som har krigat och dödat i Syrien i flera år och totalt förstört landet. Denna grupp som västvärlden och USA kallar för rebeller, folkets motståndsrörelse och som USA stöder i Syrien med bland annat vapen. Denna grupp som sponsras öppet av kungariket Saudiarabien. Tyvärr vill media få det som hände i Irak att se ut som ett inbördeskrig. Ett krig mellan sunni- och shiamuslimer vilket det absolut inte är.

Det är smutsig politik som spelas av vissa grannländer som öppnar sina gränser för dessa terrorister ska kunna ta sig in i Irak.

Isis nöjer sig inte bara med att döda människor utan de har förstört historiska och vetenskapliga områden i Irak – ett enat folk som nu kämpar för sitt land, frihet och värdighet.

Vi är ett fredlig folk som älskar andra medmänniskor. Vi kommer att kämpa för varje en av oss och för varje meter av vårt land. Tro inte deras lögner.

Ismail Almansoury"

"För den överväldigande majoriteten av lagkunniga muslimer rättfärdigar islam inte våld utom i självförsvar. Att kalla terrorismen självförsvar är ett irrationellt perspektiv, som utgår från den felaktiga förutsättningen att västvärlden angriper islam som sådant, och från det i traditionell islam moraliskt förbjudna bruket att döda oskyldiga. Det är alltså inte religionen som ligger bakom den islamiska terrorismen" (keith ward: den farliga religionen s.71) (denna typ av terrorism)

Enligt Ismail Almansoury, som skrivit detta så anser han att det är samma rebeller som kämpat I Syrien mot Assadregimen, som nu är identisk med ISIS. Om Turkiets och Saudiarabiens roll i detta sammanhang kan man lyssna till i  

Sveries radio P1 i programmet Studio ett

ISIS OCH TURKIET/SAUDIARABIEN

Den som har ögon att se med del 2

Nya intressanta kommentarer på

Den som har ögon att se med

Att längta bort eller hem.

”Jag längtar hem sen åtta långa år.

I själva sömnen har jag längtan känt.

Jag längtar hem. Jag längtar var jag går

-         men ej till människor!

Jag längtar marken,

jag längtar stenarna där barn jag lekt.”

Verner von Heidenstam hade som sjuttonåring skickats iväg på den första av två bildningsresor. Under denna tid skrev han diktsamlingen: Ensamhetens tankar, där den här dikten finns med. Den första resan förde honom via Italien till Egypten och Grekland, under den andra resan året efter besökte han bland annat Beirut, Damaskus, Mekka och Betlehem.

Man kan mycket väl förstå att han kände sig ensam och att han upplevde främlingsskapet där han var långt borta från sitt hemland. Han längtade hem till marken och stenarna där han hade lekt som barn.

Vi kan nog känna igen oss i denna hemlängtan. Alla har platser att längta tillbaka till.

I dag träffade jag en vän som längtade bort. Han trodde det skulle bli bättre om han kom bort ifrån sitt jordeliv. Det är nog tyvärr en del människor som längtar bort, i synnerhet när det drar ihop sig och orosmolnen tilltar. Jag har själv varit i depressionens och ångestens tillstånd och jag vet hur det känns. Det är otäckt

Det är inte friskt att längta bort, men det kan finnas förmildrande omständigheter. Har man kommit till hög levnadsålder, är sjuk och orkeslös då kan man ha en viss förståelse för denna längtan. Om detta skriver Paulus i sitt andra brev till Korinthierna det 5:e kapitlet:

”Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning (en bild på kroppen, min parentes) rivs ner, har Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är gjord av människohand. Medan vi är här ropar vi av längtan efter att få ikläda oss vår himmelska boning.”

Om man har sin sak klar med Gud, då kan man verkligen se fram emot att få flytta hem till himlen vårt eviga hem. Där får vi enligt detta bibelord nya kroppar, som inte är gjorda av människohand.

Man kan verkligen känna sig som en främling i den här världen, som ett ufo ifrån en annan planet, som någon av mina vänner uttryckte det på facebook. Det är naturligt för mig som kristen att uppleva främlingsskapet. Trots detta måste jag vara här en kort tid innan det är dags att flytta hem till himmelen

Vårt liv är här och nu. Vad morgondagen rymmer vet vi inget om. I dag är frälsningens dag. Nu är den välbehagliga tiden

Att längta hem är alltså något helt annat än att längta bort. Att komma hem är att få ha himmel redan här på jorden, precis som i Göte Strandsjös sång: ”Det fanns en plats i Guds stora rum, en plats som väntade på mig. Och jag kände: Här är jag hemma. Jag vill vara ett barn i Guds hem”

Guds stora rum omfattar både himmel och jord.

Det är verkligen underbart när himlen landar på jorden. Detta händer varje gång vi möter Gud och blir berörda av hans underbara kärlek. När vi gör gott mot varandra och delar med oss. Då är vi med och skapar platser som blir oaser i den här världens ökenland. Vi behöver sådana platser av himmelsk närvaro så att vi kan ana vad som väntar på oss.

Den som har ögon att se med

Den som läst mina inlägg i frågorna omkring det senaste kriget som drabbat civilbefolkningen i Gaza och även de oskyldiga människor som dött i Israel, vet att jag inte kan försvara varken Hamas eller Israel. En del menar att min hållning är politiskt korrekt och att man inte får ha en annan åsikt. Så är det givetvis inte, men min kristna tro tvingar mig att protestera mot våld, förtryck, högerextrem och sionistisk propaganda

För att du ska veta vad jag tidigare har skrivit om detta kan du läsa mina följande blogginlägg:

Vem eller vad skall fördömas

Våga protestera mot Israels krigshandlingar

Bo Forsberg, generalsekreterare för Diakonia skrev tidigare att ”allt mänskligt liv är heligt, israeliska liv, såväl som palestinska, judiska såväl som muslimska, muslimska såväl som kristna. För dem som har ögon att se med så är dödande och övergrepp meningslöst.”

Pastorerna Sten Gunnar Hedin och Stanley Sjöberg kritiserade Diakonia bland annat för att de inte fördömde Hamas. 

Nu svarar Bo Forsberg och  Naim Ateek, präst och ledare för Sabeel. i Dagen: 

Vi värnar omcivilbefolkningen på båda sidor

Gränsöverskridande församlingsgemenskap

Detta inlägg är ett utdrag från en artikel jagskrev den 5 april om identitetsförvirring, med inflikade tillägg. Jag skriver den som ett svar till en broder som avvisade en av mina kommentarer på sin sida på Facebook.

Det finns en del som menar att det är nödvändigt att slå vakt omkring sin identitet i en tid som kännetecknas av turbulens och allmän förvirring. Splittringen har pågått ganska länge och många har förlorat tilltron till dem som utgivit sig för att vara andliga ledare. Jag har svårt att tro att lösningen på krisen skulle vara att slå vakt om sin identitet, även om det låter tilltalande för den som känner sig rotlös. Nej detta leder i stället till tillbakagång. Behöver man exempelvis tro på den kristna sionismens villfarelse i sin syn på Israel?

Guds församling är inte en sekt med slutna gränser. Dess uppgift är att vara gränsöverskridande, så som jag ser det. Vår tid inbjuder till ett sådant förhållningssätt. En del kallar detta för att vara politiskt korrekt, men jag håller inte med om det.

Vi måste tillåta mångfalden i stället för ensidigheten om människor skall kunna känna trygghet i vår gemenskap. Detta kräver ödmjukhet i mötet med en människa som är annorlunda. Att renodla en stil för att den är trendig eller passar en viss typ av människor får förödande konsekvenser.

Jag ställer nu frågan: Finns det rum för detta synsätt i den församling du tillhör? Om det inte finns plats för en ärlig dialog kan du inte känna dig trygg. Gemenskapen i det andliga hemmet måste vara generös och tillåtande för att människor skall våga närma sig kyrkans dörr där vi bor. Det finns fortfarande mycket kvar av förbud som skuldbelägger.

Allt inomkyrkligt gräl är till mera skada för Guds rike, än den sekularisering som pågår utanför och även eventuellt innanför kyrkan. Om vi inte blir fyllda av Jesu kärlek till människor, så kan inte Guds rike bli synligt i världen. ”Se hur de älskar varandra”, var det motto som förde evangeliet framåt i sitt segertåg över världen. Det var inte vapnen som användes i korstågen. De skapade bara krig, hat och förvirring, trots att de användes tillsammans med korset, kärlekens symbol, för sitt olovliga syfte. Kärlekens vapen däremot, har vi fått för att kunna uträtta något gott i världen. Jesu kärlek bryter ner fördomar och oförsonlighet. Han älskade över alla gränser.

När vi älskar, slår vi inte vakt om vår identitet. Vi blir gränsöverskridande. Jag är kristen, men behöver inte fördenskull betona att jag är pingstvän. Man behöver inte bli katolik för att älska katolska bröder och systrar, inte heller gå med i Livets Ord för att älska vännerna där. De är inte våra fiender. De är våra vänner och värda att älskas där de är. Jag kan ha vänner som är ateister, muslimer, buddhister eller tillhöra någon annan religion. Det är min uppgift att välsigna dem i Jesu namn och önska dem Guds frid. Om någon av dem säger: ”Jag har frid”, så finns det ingen anledning för mig att motsäga detta. Det är Guds ande som vill hjälpa mig att välja de rätta orden. Det är i samarbete med honom jag finner min uppgift i rätt tid. Vi är kallade att välsigna alla människor

Att ha sin församlingstillhörighet på den plats där man bor, är oerhört viktigt. Kan jag ha gemenskap med vännerna där utan att överge mina grundläggande mänskliga värderingar, så tycker jag inte att det finns anledning att lämna gemenskapen. Gräset kan till en början se grönare ut på andra sidan den fålla där jag befinner mig, men det kan säkert bli torrtider även på den andra sidan.

Det finns tyvärr också en del lokala församlingar som är som små ankdammar med osunt vatten. Typiskt för dessa är att de är manipulerande med en maktstruktur i ledarskiktet. För en del människor är det tryggt att tillhöra en sådan gemenskap. De är beroende av ledare som inte vill bli ifrågasatta och de följer dem likt lydiga hundar.

Jag vet också att det finns personer som bränt sig i en sådan situation. De har svårt att närma sig en ny gemenskap, eftersom de vet att det kan ta lång tid att upptäcka avarterna.

De församlingar som orsakat människor andlig hemlöshet har på detta sätt avslöjat sig själva. De är ofta högljudda, hårda, skuldbeläggande och dömande och förtjänar inte att omnämnas med namn.

Du behöver inte gå för att du ser en annan människa göra det. Du följer Jesus och det är hans församling du tillhör på den plats där du bor. Om det inte finns någon sådan församling, så önskar jag att du kan hitta en bönegrupp med kristna vänner som har till motto att genom kärleksfull gemenskap föra människor till Jesus.

Jag har fått tolv skott i ändan

Skriver här för att dokumentera.

Den 25 juni skrev jag om mina förhöjda PSA-värden. LÄS HÄR!

I onsdags den 30 juli fick jag träffa en mycket sympatisk läkare på Urologen, Överläkare Bill Pettersson. En sjuksköterska berättade utförligt hur undersökningen skulle ske. Jag hade ju också fått en skriftlig information om detta, så jag var ju beredd. Först fick jag svälja en antibiotikatablett i infektionsförebyggande syfte. Därefter fick jag lägga mig på en brits och läkaren gjorde först en vanlig undersökning av prostatan genom att med ett finger genom ändtarmen känna på körteln. Detta har jag varit med om så många gånger, så att jag upplever det inte särskilt obehagligt. Efter denna undersökning förde läkaren in ett instrument, en ultraljudssond genom ändtarmen och prostatakörteln bedövades. Med hjälp av denna ultraljudssond framställs en bild av prostata där man kan bedöma storlek och se förändringar. Läkaren berättade att min prostata var ganska skrovlig och att detta troligtvis berodde på de ingrepp som tidigare gjorts vid flera tillfällen. Sedan började provtagningen. Det gick till så att cirka tolv stick gjordes i prostatan på olika ställen. Dessa nålprover skickas vidare till laboratorium för undersökning i mikroskop. Vid positivt utfall kan man vara helt säker på dessa. Undersökningen har gjorts pga mina höga PSA-värden, då det kan finnas risk för tumörsjukdom i prostatan

Infektionskomplikationer kan uppträda upp till ungefär en vecka efter undersökningen, men än så länge har jag inte haft några större problem. Lite blödningar i ändtarmen, men inte särskilt besvärande. Den blodförtunnande medicin jag vanligtvis tar fick jag lov att hålla upp med en vecka före  provtagningen, men läkaren uppmanade mig att omedelbart börja med den igen

Den här undersökningen har inte varit obehaglig eller smärtsam. Nu väntar jag på besked vilket kan dröja cirka tre eller fyra veckor. Eftersom vi har planerat en resa i slutet av augusti, så tyckte läkaren att det var bäst att boka återbesök när vi kommit tillbaka.

Kanans land eller himlen.

Micael Grenholm ung teologie studerande i Uppsala har lagt ut tre videoavsnitt, där han på ett mycket föredömligt sätt utlägger de bibliska texter om Varför Israel inte har evig, gudomlig rätt till Gaza och Västbanken
Jag delar helt hans uppfattning. Den villfarelse vi länge matats med i frikyrkorna där det fortfarande finns dem som stöder en fullständig felaktig bild av det som just nu sker måste bemötas.