God Jul 2018 och Gott Nytt År 2019

JUL OCH NYÅRSHÄLSNING

Är den nya budgeten en briljant skattereform?

Är Moderaternas och Kristdemokraternas budget en briljant skattereform?

Moderaternas och Kristdemokraternas budget har godkänts av Riksdagen. Den innehåller en skattesänkning med 20 miljarder kronor. Utan att vara expert i skattepolitik tycker jag att det är svårt att förstå hur man kan genomföra så många kostnadskrävande reformer samtidigt som man sänker skatten. Att inkomstskatten sänks gynnar först av allt de högavlönade, men detta är ju inget nytt när det gäller Moderaternas politik. Eller hur? Visst kan man tänka att det är bra att inkomstskatten sänks, men hur mycket märks det i plånboken för fattigpensionärer och låginkomsttagare? Jobbskatteavdraget gynnar naturligtvis den som har ett arbete att gå till, men den som av någon anledning är oförmögen till arbete behöver väl också få möjlighet till rimlig ekonomisk ersättning. Hur blir det med den saken?

Tystnaden är en lögn.

Jag har fått veta att det är många som läser det jag skriver, men som inte vill kommentera. De anser att jag har fel i mina analyser av olika ämnen, men vill inte gå i svaromål.

"Visst är det lättare i stunden att tiga och undvika konflikter. Men i det långa loppet är det livsfarligt. När du har någonting att säga är tystnaden en lögn - och tyranniet livnär sig på lögner."
(Ur Jordan B. Petersons 12 livsregler - ett motgift mot kaos. sidan 98)

Jag tar inte illa upp om någon inte håller med mig, men jag blir besviken när jag inte får veta vad det är som personen inte håller med mig om. Hur ska du kunna undvika sådan medveten eller omedveten feghet?

Om tystnaden är en lögn så tror jag att det är många som hellre vill fortsätta att vara tysta av inneboende rädsla för att sanningen skall rubba deras cirklar.

Jag trivs väldigt bra i den församling som jag tillhör, så ni ska inte tro att min kritik gäller den församlingen. Nej absolut inte. Under våra sammankomster predikas inte det som är utanför ramen för god evangelisk förkunnelse, och jag kan känna tillfredsställelse av den goda gemenskap som råder i vår kyrka. Jag ber för våra pastorer att de ska få förkunna Guds ord med stor frimodighet, utan att göra de utvikningar som är tvivelaktiga och kontroversiella. Att de ska få vara fyllda med Guds förbarmande kärlek och nåd. Tystnaden är en lögn och den passar inte där kärlek råder.

Krönika i GP: "Den oundvikliga kraschen"

Gästkrönikören Malcom Kyeyune målar upp en skräckbild i en ledare i GP där han skriver om den oundvikliga kraschen

Pastorn i Vänersborg John Derneborg skriver på fb med anledning av Kyeyunes artikel: "Gode Gud, ge oss ledare som är både kloka och modiga."

Det är naturligtvis inte fel att be till Gud på det sättet. Samtidigt undrar jag varifrån hjälpen skall komma? Är det inte rimligt att vi ber om klokhet och mod hos dem vi redan har? De har inte någon lätt uppgift just nu och behöver verkligen våra förböner helt i linje med vad Bibeln uppmanar oss.

Micael Grenholm kommenterar i detta fbinlägg:
"Suck, ännu ett exempel på när man försöker utmåla ett av världens rikaste länder som ett fattigt u-land."

Det finns givetvis anledning att känna oro för det rådande läget, men trots detta bör vi ha förtroende för våra folkvalda ledare och inte misstänkliggöra dem. De har ett viktigt uppdrag och jag tycker det är fel att kalla detta för cirkus om regeringsbildningen. Det låter så negativt och tvärsäkert när skribenten Kyeyune påstår att den oundvikliga kraschen kommer. Det vore väl bättre att samla alla konkreta förslag på hur våra ledare ska kunna hantera de frågor som rör människor som kommer till vårt land, i stället för att gå till personangrepp mot våra politiska ledare. Det är vår uppgift att be för dem som vi har valt. De behöver både klokhet och mod i den svåra tid vi nu befinner oss. Jag håller med Micael Grenholm om att vi lever i en av världens rikare länder. Just därför måste en utjämning ske och vi måste inse att vi inte längre kan leva i lyx och överkonsumtion så som vi nu gör.

Ja vi får se hur det blir. Jag hoppas på en god fortsättning. Vi behöver en handlingskraftig regering, som inte är beroende av Sverigedemokraterna

Inlägget har ändrats något den 7/12 2018

Fråga till den nya kommunledningen i Motala

Jag skrev tidigare i år ett öppet brev till ledamoten för pensionsrådet i Motala Anne-Lie Liljedahl (S) och fick också ett svar. Brevet handlade om den verksamhet för äldre som finns på Hälsocentret.
Jag ställer nu samma fråga till den nya kommunledningen och undrar om ni har samma ansvarsfulla omdöme som den gamla. Många nya initiativ har tagits under det här året. Bland annat har man utökat verksamheten med ett nytt center på Samuelsbergshemmet. Detta med tanke hur viktigt det är med friskvård för de äldre. Att lägga ned en så betydelsefull verksamhet kan väl inte vara tänkbart. Jag hoppas att få samma lugnande besked från er som jag fick ifrån Anne-Lie Liljedahl.
Finns det någon ny ledamot för pensionsrådet? I så fall är jag tacksam om ni vill upplysa mig om det.

Med vänlig hälsning Rolf Ericson

Tankar om döden

TV:n har stått på med Skavlan, men jag har inte sett hela programmet. Hann bara uppfatta några meningar av en av gästerna som var onkolog. Han sa att han ser flera dödsfall varje vecka, men att han har fått en annan inställning till döden. Det är inte döden som skrämmer, men det kan vara processen som sker före döden som kan kännas skrämmande. När aposteln Paulus sitter fängslad, så skriver han ett brev till församlingen i Filippi och beskriver döden som en vinning, men livet som ett ansvar. Han skriver att han slits åt båda hållen. Han vill leva för dem som behöver honom, men han är inte rädd för att dö eftersom han bär på evighetshoppet.

Döden tänkte jag mig så av Bo Setterlind:

Det gick en gammal odalman och sjöng på åkerjorden. Han bar en frökorg i sin hand och strödde mellan orden för livets början och livets slut sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång. Det var den sista dagens morgon. Jag stod som harens unge när han kom. Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång! Då tog han mig och satte mig i korgen och när jag somnat började han gå. Döden tänkte jag mig så

Meningslöst att fly

Meningslöst att fly

"Herre, du utrannsakar mig och känner mig. Vare sig jag sitter eller står, vet du det. Du förstår mina tankar fjärran ifrån. Vare sig jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen. Ty förrän ett ord är på min tunga, se så känner du Herre, det till fullo. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är mig för hög, jag kan inte begripa den. Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte? For jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket se, så är du där. Tog jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. Om jag sade: "Mörker må övertäcka mig och ljuset bli natt omkring mig", så skulle själva mörkret inte vara mörkt för dig, natten skulle lysa som dagen: ja mörkret skulle vara som ljuset" Psaltaren 139:1-12

Om det är så som David skriver i denna psaltarpsalm, så har Gud utforskat vår sekretessbelagda journal. Innan vi var i fosterstadiet inleddes hans utforskning med största möjliga noggrannhet. Han vet mer om oss än någon annan, ja till och med än vad vi själva vet.

"O du som ser, o du som vet vart stackars väsens hemlighet, som också vet, långt mer än jag, mitt väsens natt och dag." (Sv. ps. 227)

Att det ska vara så svårt för oss människor att begripa detta. Vi borde själva utforska denna kunskap som finns hos Gud. En sak är ju Guds kunskap om oss. En annan är vår kunskap om honom.

Det är en kunskap som leder oss fram till Jesus och talar om vad han har gjort för oss:

"Jag vill lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse och dela hans lidanden, genom att bli lik honom i en död som hans - kanske jag då kan nå fram till uppståndelsen från de döda." Fil. 3:10-11

Du som läser vad jag skriver kanske tycker att det låter schablonmässigt. Du kanske har hört det många gånger förr, men låtit det passera, möjligen för att du tycker att det låter orimligt.

Du har kanske sagt upp din förbindelse med kyrkan, eftersom du insett att den gemenskap du sökte efter av någon anledning inte fanns där. Du sökte efter Gud, men du fann honom inte där du sökte, därför att det fanns så många hinder på vägen. Det var inte Gud som var hindret, utan människorna. Människorna som stred för sin egen åskådning. Du sökte förgäves efter Gud ibland de människor som upprättar ett religionssystem utan att ha Gud på sin sida, men du upptäckte bara kyla och död i systemet. Bokstaven dödar, men Anden gör levande. Jesus kom inte för att upprätta döda religionssystem, utan för att ge världen liv. Därför levde han och därför dog han. Vi behöver inte bara hans lära, utan framför allt behöver vi honom själv. Den som har Sonen, han har livet. Det finns många läror som kan kallas kristna läror, men de förblir döda läror om vi inte har funnit livet som finns i Jesus.

Du som känner igen dig i ovanstående beskrivning är inte glömd av Gud. Du kan försöka fly från honom, men du kommer aldrig undan. Vart du än far, om det är upp till himlen, ned i dödsriket eller i en boning ytterst i havet, så som psaltarpsalmen beskriver, så kommer han alltid att finnas där i ett enda syfte, nämligen att få leda dig på livets väg genom att få fatta din högra hand.

"Fly inte, göm dig ej längre, du som så ofta har flytt. Stanna, bli stilla för Jesus. Allting kan han göra nytt. Låt honom ta dig vid handen, följa dig ända tills du är hos din Fader som länge, väntat och väntar ännu." (Sv.ps. 225:3-4)