Rätt eller fel att fira gudstjänst..?

Rätt eller fel att fira gudstjänst med andra religioner. Se Dagens webb-tv:

Vem har monopol på sanningen?

Den verbala kritiken mot de fem prästerna fortsätter i synnerhet i den kristna tidningen Dagen. De pådyvlas befängda påståenden som inte liknar något de sagt. Religions och kyrkohistorikern Per Beskow menar helt riktigt att kristendom och islam inte går att förena, men detta får ju inte innebära att kristna och muslimer kan mötas. Det handlar ju inte om religionsmöten utan om möten mellan människor med olika trosuppfattningar. Det är viktigt att såsom Domkyrkoprosten Hans Ulfvebrand föreslår öka samarbetet med andra religioner – och att dessa bör bjudas in i kyrkan. Ulvebrand säger: ”När Jesus säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet” så kommer det inifrån honom själv. Inte i jämförelse med någon annan. Det är en inifrån honom kommande identitet.” Sandlund menar att denna tolkning leder fel. Jag frågar: ”Hur kan hon vara så säker på det?”

Lyssna på sändningen Människor och tro i Sveriges radio p1: 

”Ska Svenska kyrkan välkomna andrareligioner”

Evangelium enligt Elisabeth Sandlund, Dagen

"Vi som kristna har ett monopolanspråk att visa på vägen till Gud", säger Elisabeth Sandlund från tidningen Dagen. Jag är rädd för att ett sådant anspråk kan stänga dörren för de religiösa människor ifrån alla världens religioner, som i dag kommer till vårt land. Vi kan väl visa på vägen till Gud utan att ha sådana anspråk. "En ödmjuk självkännedom är en säkrare väg till Gud än djupsinnig och vetenskaplig forskning." (Thomas a Kempis)

Gud är större än vår tanke om honom

Regeringen påbörjar avvecklingen av Fas3

Jag blev så glad när jag såg och lyssnade på Rapport i kväll Ännu ett lyckat steg av den nya regeringen. Hoppas att det får ett starkt stöd. Vi ska vara tacksamma att vi har en socialdemokratisk regering, som vågar satsa på detta.

http://www.regeringen.se/sveriges-regering/arbetsmarknadsdepartementet/ylva-johansson/

Religiös förföljelse i Sverige

Jag läser på Wikipedia att religiös förföljelse ”är systematiskt förtryck och diskriminering av en grupp motiverat av att de utövar eller ej utövar någon religion, eller har annan trosbekännelse eller samfundstillhörighet än förföljarna.”

Som historiska exempel: ”Romarrikets förföljelse av de första kristna, de kristna korstågen, judeförföljelsen, spanska inkvisitionen mot judar, muslimer och kättare, konventikelplakatet som riktades mot medlemmar i frikyrkliga väckelserörelser, förföljelse mot ateism, förföljelse mot muslimer, exempelvis massakern i Hebron 1929 och 1994, Deir Yassin-massakern 1948 i Palestina, Sebrenica-massakern 1995 då 8000 muslimer dödades”

Som nutida exempel:

Mordbränder riktade mot kyrkor i flera muslimska länder, exempelvis: ”Indonesien av Muslimska brödraskapet”; ”Egypten av Boko Haram i Nigeria”; samt av ISIS. Bestraffning av muslimer som konverterar till kristendom i länder som tillämpar sträng tolkning av Sharialagar, övergrepp mot de muslimer som inte stöder IS ledare, Falungongrörelsen i Kina, ateism i vissa muslimska länder.

Nutida exempel i Sverige:

Hatbrott som har islamofobiska, antisemitiska, kristofobiska och andra antireligiösa motiv, antisemitiska angrepp mot judar till följd av missnöjet över Israel-Palestinakonflikten, attentat mot moskéer liksom emot Jehovas vittnen.

Ovanstående uppgifter hämtade från Wikipedia, är inte särskilt uppseendeväckande. De är välkända av de flesta.

Vid vår andaktsstund i dag läste vi ur Apostlagärningarnas åttonde kapitel om den svåra förföljelse som utbröt mot församlingen i Jerusalem. Den inleddes med att Stefanos den första kristna martyren stenades. Det står där att Saul var anförare i denna förföljelse och han for hårt fram emot församlingen. Han hörde vid denna tid till en annan religiös riktning som var i fiendskap emot de kristna. Med andra ord, det var ingen förföljelse mellan religiösa och icke religiösa. Det var en fiendskap emot den teologi som de kristna förkunnade. Sanningen om Jesus Kristus var en nagel i ögat på dem som inte ville tro på Jesus. I det fientliga lägret var man mera upptagen av den ”dåraktiga” läran om Jesus, än om den kraft som finns hos honom. ”Talet om korset är en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.” 1.Kor.1:18

Man ansåg att den kristna läran var en villfarelse, som man på allt sätt ville bekämpa och det upp piskade hatet blev drivkraften till denna onda förföljelse, som skördade så många offer

Att den som skrev dessa ord om Jesus kunde vara samme man, som tidigare hade varit anförare i förföljelsen mot församlingen i Jerusalem, är svårt att förstå. Men den Saul från Tarsus som senare fick namnet Paulus hade själv, bokstavligt upplevt denna totala livsförvandling

Om detta kunde ske med honom, så kan det också ske med dig som läser detta. Jesus bad för pöbeln som förde honom till korset vid Golgata: ”Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör.” Luk. 23:34

Om du har svikit Jesus i oförstånd, så vill han förlåta dig och upprätta dig

Jag har tidigare skrivit att det pågår en hatfylld förföljelse emot Svenska kyrkan i vårt land. Denna förföljelse har sin upprinnelse i de beslut som man tagit när det gäller vigseln av samkönade. En av mina mycket goda vänner menade att det är överdrivet av mig att kalla kampanjen mot Svenska kyrkan som religiös förföljelse. Ja, jag undrar då vad ska man kalla det?

Många anser att Svenska kyrkan är liberal i sin teologi, och politiskt vänsterorienterad. Den senaste tidens utfall har varit att några präster i Stockholm skrivit sådant som av en del anses vara en förnekelse av den bibliska tron. Ja man går så långt att man frågar om de bibeltroende vågar ta avstånd ifrån Svenska kyrkan på grund av detta.

Nu frågar jag uppriktigt: ”Kan man av det som dessa fem präster säger i intervjun, dra slutsatsen att de inte längre tror att Jesus är Guds son?” Jag tycker att detta är en förhastad slutsats.

 Så här säger Domprosten Hans Ulfvebrand i intervjun i tidningen Dagen:

”Det viktiga här är: Hur vågar jag föra ett samtal utifrån min egen kristna övertygelse med personer av annan tro? När han får frågan: Vad svarar du själv på frågan ”Är Jesus enda vägen till Gud?”, så svarar han:
– Jesus är den väg som jag tror på i min trostradition.
– Jag tror verkligen att vi behöver tala mer om Jesus och hjälpas åt att tolka denna outgrundliga person."

Så domprosten tror alltså att Jesus är vägen. Något annat kan jag inte utläsa.

Jag skrev så här på min Facebooksida: ”Den kyrka som är utsatt för mest förföljelse i vårt land är Svenska kyrkan. De värsta angreppen sker från oväntat håll. Detta borde stämma 
er till eftertanke. Vad sysslar ni med egentligen? Medan världen brinner håller ni på med elakt och lögnaktigt förtal. Läs Jesaja 6:5 ”

Kristdemokraternas vara eller inte vara

Jag har tidigare skrivit om Kristdemokraterna och de påhopp som deras nya ledare Ebba Busch-Thor blivit utsatt för. Jag anser att hon har rätt när hon vill föreslå en kursändring som handlar om homosexuellas rättigheter till adoption av barn. Det finns inget som bevisar att adoptivbarn har det bättre med en mamma och en pappa. Nu tycker jag inte att detta är tillräckligt. I en tid då många KD-sympatisörer och Moderater tycks vara mer intresserade av Sverigedemokraternas politik, finns det anledning att önska att den nya partiledaren blir tydlig och tar avstånd ifrån den invandringspolitik som liknar Sverigedemokraternas.

Kristdemokraterna har varit ett parti med stark värdekonservatism. Jag kan förstå dem som tycker att de borde hålla fast vid sina gamla värderingar för att inte svika sina väljare. Att förstå är en sak, men att tycka om det är en annan. Partiet är nog fortfarande ganska konservativt. Därför tycker jag att de som vill bojkotta partiet ifrån de egna leden, inte borde göra det. Frågan är hur mycket deras agerande skadar partiet. Det blir nog inte så lätt att bygga upp ett nytt parti med liknande förutsättningar.

Svenska kyrkan hack-kyckling

Nu har det hänt igen. Svenska kyrkan har på nytt blivit utsatt för elakt verbalt angrepp ifrån dem som helst vill se dess krympande inflytande.

Det handlar om fem präster som i Stockholms domkyrkoförsamling inbjuder till gudstjänst tillsammans med andra religioner. I en debattartikel i DN ställer dessa präster frågan om Svenska kyrkan vågar förkunna att judar, kristna och muslimer vandrar mot samme Gud, var och en på sin väg.

Många tidningar, däribland Jönköpingsposten går till angrepp mot dessa präster och menar att Svenska kyrkan är på väg att överge kristendomen överhuvudtaget.

Nu är detta emellertid en överdrift som jag tycker är av ondo. Vad är egentligen meningen med detta verbala angrepp? De är ofta ilskna och fyllda av lögner och halvsanningar, som är helt främmande för dem som värnar om kristen tro.

Det är fel när man påstår att dessa präster skulle förespråka synkretism. Det handlar i stället om religionsdialog. Detta borde vara självklart i en tid då det väller in människor från hela världen till vårt land.

En av prästerna Hans Ulfvebrand säger så här i en intervju i tidningen Dagen:

”Det viktiga här är: Hur vågar jag föra ett samtal utifrån min egen kristna övertygelse med personer av annan tro? Vad svarar du själv på frågan ”Är Jesus enda vägen till Gud?”

– Jesus är den väg som jag tror på i min trostradition. 

– Jag tror verkligen att vi behöver tala mer om Jesus och hjälpas åt att tolka denna outgrundliga människa”(slut citat)

Det verbala angreppet mot Svenska kyrkan kommer till och med från präster. Ja även ifrån före detta biskopar. Anledningen till detta är ofta att de hör till den grupp i Svenska kyrkan som tagit på sig uppgiften visa sitt missnöje över allt som inte passar dem. Det är mycket sorgligt. Det finns dem som har uttryckt en önskan om att Svenska kyrkan ska krackelera. Ungefär med samma slags nit som en del nu vill bojkotta KD på grund av deras kursändring.

De frågor som de fem prästerna ställer måste få ställas i vår tid, utan risk för motsvarande angrepp. Jag har skrivit i en annan artikel här på Ökenkällan min egen inställning med följande ord:

”Jag byter inte bort ”min sanning” eftersom jag har fått uppleva det jag tror på.”Jag vet på vem jag tror.” Jag har accepterat den sanningen och den ger mig förtröstan. Samtidigt inser jag att det finns en mängd av trosuppfattningar värda att respektera. Dialog och samförstånd med människor av andra trosuppfattningar än den egna är absolut nödvändig. Det handlar inte om att ge avkall på den egna sanningen/ övertygelsen, utan att befinna sig i en process som hela tiden rör sig framåt. ”