Många anser att det är framgången som är ett bevis för äktheten i religiös verksamhet. Det verkar som om det pågår en tävling om vilken religion som skall bli vinnare. Detta gäller också kristen verksamhet vad det nu skall vara bra för.
Kyrkor med stor besöksfrekvens anses vara äkta i sin utövning av tro medan kyrkor med låg besöksfrekvens anses vara oäkta. Att misslyckas med att samla folk är detsamma som att något är fel. Ett sådant misslyckande kräver rationalisering. Rationalisering är en försvarsmekanism.
Det är lättare att kassera ett felskrivet ark och börja på ett nytt, än att sudda ut felen. När man rationaliserar behöver man ställa frågan: Vad är det jag tar bort och vad ersätter jag det med? Om man byter ut pest mot kolera så gör man inte något bra byte. Man kan också ta bort oersättliga värden. Därför behöver man vara försiktig.
Jag tror att rationalisering kan passa bra i profana företag, men det är inte meningen att vi skall använda detta begrepp i kristen verksamhet. Det finns ett gammalt talesätt som lyder: ”Man skall inte kasta ut barnet med badvattnet.”
Jag har stor respekt för dem som oavsett resultat och statistik i sin verksamhet, troget står fast vid sitt kall och i både med och motgång bygger på värden som är grundläggande. I kyrkor och kristna samfund måste alltid dessa värden handla om mänskliga rättigheter.
Jag tror inte att det är kvantiteten som avgör äktheten. Det är kvaliteten som är avgörande. Innehållet är viktigare än förpackningen. Om förpackningen glittrar och ser inbjudande ut så är ändå innehållet det som avgör värdet.
Det primära målet för en kristen verksamhet är inte att samla mycket folk. Nej det primära måste alltid vara innehållet även om det inte alltid är tilldragande.
Vårt gråpäronträd ser ut att få mycket frukt i år. Förra året var skörden minimal. I år kan jag faktiskt dela med mig Det är inte jag som har åstadkommit detta. Det är tiden och de naturliga förutsättningarna. Trädet bär frukt i år därför att den tiden nu har kommit. Det var inget fel på trädet förra året trots att det inte gav så mycket frukt. Utan att veta något om detta års skörd fick trädet stå kvar. Jag kunde inte ha sagt att det var ett oäkta träd eftersom det inte bar så mycket frukt då. Nej det berodde givetvis på de förutsättningar som rådde. Handplockad frukt är bra i längden. Då går ingenting till spillo. Att plocka dem en och en kräver noggrannhet och försiktighet. Det som faller ner blir ofta förstört. Vill jag se mera frukt på marken så skakar jag på trädet
Så får också min kristna tro näring genom naturliga tillgångar och förutsättningar. En del av dem kallas för bön och bibelläsning och dessutom läsning av annan god litteratur. Gud ger det resultat som kommer när det är moget. Jag tänker därför att undvika rationalisering.
Det kan inte vara fel att glädja sig åt framgång, men jag tror inte att framgång är kännetecknet för äkthet. Äktheten kan finnas också där resultaten är små och obetydliga. Allt beror på naturliga tillgångar och förutsättningar
Till dig som inte ser så mycket framgångsrika resultat. Håll ut! Förr eller senare kanske det kan bli ett eller annat resultat. Det är möjligt att någon annan får skörda framgång för det arbete du utfört med svett och tårar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar