lördag 28 november 2009
tisdag 24 november 2009
Livet ger svar
När vi läste ur vår andaktsbok i dag så kom följande tankar som jag nu förmedlar. Särskilt med tanke på en god vän som jag brevväxlar med.
Vår tid har vi fått för att leva det här livet. Det är alldeles för kort för att vi skall få svar på alla frågor. Vi skall leva livet nu.
”I kristendomen kommer livet självt före alla spekulationer om det.” (Wilfrid Stinnisen)
Det handlar om kärlek
”Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill, vad skönt du drömt kan ej av tiden härjas; det är en skörd som undan honom bärgas, ty den hör evighetens rike till.” (Viktor Rydberg)
I denna dikt brinner Rydberg av längtan till det ideal, som förtär allt det som är jordiskt i hans väsen, till dess han har nått fram till evigheten.. Det är en världsfrämmande livsglädje, som vänder sig bort från den grubblande gåta som alla efterforskar och finner olöst.
Det är inte ett liv som rättar sig efter tidens strömningar. Det är mera målinriktat fast utan tvång. Det handlar inte om att rätta sig efter andra, därför innebär det att man får ta upp kampen, gå emot strömmen, men driven av kärlek.
”Den eviga saligheten är inget diskussionsämne, det är frukten av en kamp som var och en måste utkämpa nu.” (W.S.)
"Den som lever så får erfara att ”svaren växer fram ur själva livet.” (W.S.)
För en tid sedan berättade jag för en god vän om några upplevelser jag haft, där jag själv upplevt ett starkt tilltal av Gud. Plötsligt hejdade jag mig ursäktande, trots att hon lyssnade mycket uppmärksamt. Förlåt mig, sa jag, du tycker väl att det här verkar alldeles för löjligt, eftersom du inte tror på det jag kallar för Gud. Jag kände värmen i hennes svar när hon sa: ”Nej jag tror inte på Gud, men jag tror på kärleken.” Var det så Rydberg menade: ”Vad du i kärlek vill.” Vi har nog samma Gud fast vi ger honom olika namn. GUD ÄR KÄRLEK!
Vår tid har vi fått för att leva det här livet. Det är alldeles för kort för att vi skall få svar på alla frågor. Vi skall leva livet nu.
”I kristendomen kommer livet självt före alla spekulationer om det.” (Wilfrid Stinnisen)
Det handlar om kärlek
”Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill, vad skönt du drömt kan ej av tiden härjas; det är en skörd som undan honom bärgas, ty den hör evighetens rike till.” (Viktor Rydberg)
I denna dikt brinner Rydberg av längtan till det ideal, som förtär allt det som är jordiskt i hans väsen, till dess han har nått fram till evigheten.. Det är en världsfrämmande livsglädje, som vänder sig bort från den grubblande gåta som alla efterforskar och finner olöst.
Det är inte ett liv som rättar sig efter tidens strömningar. Det är mera målinriktat fast utan tvång. Det handlar inte om att rätta sig efter andra, därför innebär det att man får ta upp kampen, gå emot strömmen, men driven av kärlek.
”Den eviga saligheten är inget diskussionsämne, det är frukten av en kamp som var och en måste utkämpa nu.” (W.S.)
"Den som lever så får erfara att ”svaren växer fram ur själva livet.” (W.S.)
För en tid sedan berättade jag för en god vän om några upplevelser jag haft, där jag själv upplevt ett starkt tilltal av Gud. Plötsligt hejdade jag mig ursäktande, trots att hon lyssnade mycket uppmärksamt. Förlåt mig, sa jag, du tycker väl att det här verkar alldeles för löjligt, eftersom du inte tror på det jag kallar för Gud. Jag kände värmen i hennes svar när hon sa: ”Nej jag tror inte på Gud, men jag tror på kärleken.” Var det så Rydberg menade: ”Vad du i kärlek vill.” Vi har nog samma Gud fast vi ger honom olika namn. GUD ÄR KÄRLEK!
fredag 20 november 2009
Skällande hundar
Vår ekonomi har aldrig tillåtit oss att bo på förstklassiga hotell när vi vid några få tillfällen rest utomlands. Min femtioårsdag för snart 18 år sedan firade vi på ett billigt hotell i Teneriffa. Hade vi förstått hur plågsamma nätterna skulle bli på detta hotell hade vi nog hellre stannat hemma i Sverige. Utanför hotellet skällde hundar instängda i en hundgård utan uppehåll, hela natten. Om det var tyst i en minut, så tänkte man: ”Äntligen.” , men förstod att de åter igen, skulle börja skälla efter denna minuts olidliga spänning. Det var hemskt. Vi glömmer det aldrig..
Tänk er följande situation. Hundar som är instängda i en liten trång hundgård. Någon går förbi och retar dem. De kanske har något med sig som de håller upp, ungefär som tjurfäktaren som har ett rött skynke när han ger sig ut på arenan. Tjurfäktaren har lärt sig hur han skall klara sig undan tjurens ursinniga anfall. Det ingår i uppvisningen och tjurens ursinne leder till tjurens grymma död.
De som retar hundarna, går inte in i hundgården. Det vore alldeles för riskabelt, men orsaken till hundarnas skall är deras närvaro utanför hundgården.
En bunden gårdshund kan möjligen hjälpa sitt husfolk med att upplysa att någon är på väg till dem antingen det är en fiende eller vän, men husfolket får vara beredda på hundens skall, när som helst under dygnet. En sällskapshund är inte så förargelseväckande som en gårdshund. Ofta får man höra hundens ägare skrika för att få tyst på ”hundrackarn”
Många bloggar man läser på nätet är fyllda med aggressiva skall. Gå in på Ulf Ekmans blogg och läs de kommentarer som aldrig blir besvarade, möjligen kan man i något sammanhang se att han inte fäster så stor vikt vid dem så att de är värda att besvara.
Den 19 november skrev han: ” Det har debatterats värre på min blogg efter det viktiga besöket i Polen, oj, vad åsikter och spekulationer det finns om allt…..”
Ja det är många som är upprörda och man bearbetar sin upprördhet genom att skriva. Ilskan är stor, eftersom det är så många som retar gallfeber på den som har andra åsikter. så skäller man som hundar instängda i sin hundgård, eller rusar ut på arenan som tjuren.
Hat och missmod fyller platsen på de s.k. kristna bloggarna i bloggosfären.
Siewert Öholm är vred på Diakonia och menar att de är enögda när de hjälper de utsatta i Mellanöstern.
De är enögda därför att de vågar kritisera det som är fel i den sekulära staten Israel. Man får inte kritisera Israel för då är man enögd och i värsta fall anses man vara antisemit. Nej Siewert Öholm är inte vred. Han är full av hat och fördömelse. Det finns inte ett uns av kristen kärlek och barmhärtighet när han skriver sin elaka artikel i Världen i dag.
Kära läsare nu tycker ni förstås mycket riktigt att även jag skäller och beter mig som en gårdshund. Tror ni att jag tycker det är roligt? Nej hör ni det är verkligen ingen nöjesverksamhet när man vill bevaka sitt folk. Jag ropar med full kraft: ”Vänd om, vänd om och avslöja det som är falskt och orättfärdigt.” Pröva även det jag skriver med nöd i mitt hjärta.
Varför gömmer sig kristna ledare. Jag tycker att tiden är inne att ta av sig filt-tofflorna. VI MÅSTE REAGERA!
NÅGRA LÄNKAR MED ANLEDNING AV JOAKOM WOHLFEILS KOMMENTAR:
DIAKONIA
OM JOAKIM WOHLFEIL
OM DIAKONIA
Tänk er följande situation. Hundar som är instängda i en liten trång hundgård. Någon går förbi och retar dem. De kanske har något med sig som de håller upp, ungefär som tjurfäktaren som har ett rött skynke när han ger sig ut på arenan. Tjurfäktaren har lärt sig hur han skall klara sig undan tjurens ursinniga anfall. Det ingår i uppvisningen och tjurens ursinne leder till tjurens grymma död.
De som retar hundarna, går inte in i hundgården. Det vore alldeles för riskabelt, men orsaken till hundarnas skall är deras närvaro utanför hundgården.
En bunden gårdshund kan möjligen hjälpa sitt husfolk med att upplysa att någon är på väg till dem antingen det är en fiende eller vän, men husfolket får vara beredda på hundens skall, när som helst under dygnet. En sällskapshund är inte så förargelseväckande som en gårdshund. Ofta får man höra hundens ägare skrika för att få tyst på ”hundrackarn”
Många bloggar man läser på nätet är fyllda med aggressiva skall. Gå in på Ulf Ekmans blogg och läs de kommentarer som aldrig blir besvarade, möjligen kan man i något sammanhang se att han inte fäster så stor vikt vid dem så att de är värda att besvara.
Den 19 november skrev han: ” Det har debatterats värre på min blogg efter det viktiga besöket i Polen, oj, vad åsikter och spekulationer det finns om allt…..”
Ja det är många som är upprörda och man bearbetar sin upprördhet genom att skriva. Ilskan är stor, eftersom det är så många som retar gallfeber på den som har andra åsikter. så skäller man som hundar instängda i sin hundgård, eller rusar ut på arenan som tjuren.
Hat och missmod fyller platsen på de s.k. kristna bloggarna i bloggosfären.
Siewert Öholm är vred på Diakonia och menar att de är enögda när de hjälper de utsatta i Mellanöstern.
De är enögda därför att de vågar kritisera det som är fel i den sekulära staten Israel. Man får inte kritisera Israel för då är man enögd och i värsta fall anses man vara antisemit. Nej Siewert Öholm är inte vred. Han är full av hat och fördömelse. Det finns inte ett uns av kristen kärlek och barmhärtighet när han skriver sin elaka artikel i Världen i dag.
Kära läsare nu tycker ni förstås mycket riktigt att även jag skäller och beter mig som en gårdshund. Tror ni att jag tycker det är roligt? Nej hör ni det är verkligen ingen nöjesverksamhet när man vill bevaka sitt folk. Jag ropar med full kraft: ”Vänd om, vänd om och avslöja det som är falskt och orättfärdigt.” Pröva även det jag skriver med nöd i mitt hjärta.
Varför gömmer sig kristna ledare. Jag tycker att tiden är inne att ta av sig filt-tofflorna. VI MÅSTE REAGERA!
NÅGRA LÄNKAR MED ANLEDNING AV JOAKOM WOHLFEILS KOMMENTAR:
DIAKONIA
OM JOAKIM WOHLFEIL
OM DIAKONIA
torsdag 19 november 2009
Vi måste reagera!
Finns det anledning att kämpa mot orättvisorna i världen. För den som är kristen borde det vara självklart att ta ställning för de förtryckta. Kristna ledare har ett särskilt ansvar. Om de sviker får vi ändå försöka att inse verkligheten och våga reagera En bloggsida som värnar om kristna vänner i Mellanöstern är Dessa mina minsta bröder. Jag länkar hör till det senaste inlägget som innehåller viktig information som alla borde läsa.
http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/2009/11/domsondag.html
http://www.dn.se/kultur-noje/kristna-sionister-pa-offensiven-1.136744
http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/2009/11/domsondag.html
http://www.dn.se/kultur-noje/kristna-sionister-pa-offensiven-1.136744
onsdag 18 november 2009
Stop, look and listen. Personligt vittnesbörd
Vår kyrkoherde hade varit I England där det finns många obevakade järnvägsövergångar. Vid dessa finns det varningsskyltar med texten Stop, look and listen, då det gäller för alla trafikanter att stanna, se och lyssna för att bedöma hur riskabelt det kan vara att gå över järnvägen.
Livet bjuder ständigt på tillfällen när det kan vara berättigat att stanna, se och lyssna. Är man inte så noga med detta kan man ju i värsta fall göra som alla andra, men resultatet blir inte alltid det bästa. Vad andra gör, säger, tänker eller tycker kan ibland vara bra, men kan också vara fel. Om Gud vet vad som är bäst i ditt fall så kungör han det först för dig.
Här gäller orden skynda, långsamt. Tänk dig för. Om andra tycker att du behövs fastän du själv inte känner dig mogen för uppgiften bör du nog vänta. Ha inte för bråttom
Jag har en lärorik erfarenhet om detta från den tid jag gick på Bibelskolan i Stockholm i början av 1960-talet. En pastor hade kommit dit för att utse en medarbetare till sin församling. Han ville att jag skulle anta erbjudandet, eftersom jag kunde spela och sjunga. Han hade dessutom väldigt bråttom eftersom han inte ville stanna där med oförrättat ärende, så länge. Jag sade till honom att om han ville att jag skulle komma, så fick han lov att vänta någon dag. Bibelskolans elever skulle ha bönedag. Jag kände mig mycket orolig och meddelade pastorn mitt inväntande besked från den Herre jag så gärna ville tjäna. Han svarade: ”Gud kommer inte att skriva på himlen att du skall komma till mig, det beslutet måste du själv ta” Javisst, tänkte jag, men jag ville ändå känna vila vid mitt beslut och ta detta som en bekräftelse. När jag slutligen meddelade att jag inte ville ta erbjudandet så sa han att han helst sett att jag hade kommit, men nu hade han garderat sig. Det skulle bli två kvinnliga evangelister som blev hans medarbetare. Han hade sett till sitt behov först och det är ju inte så svårt att förstå, men egentligen var hans egennytta i detta fall inte särskilt visionärt, ty då hade han varit angelägen om både mitt eget och sitt eget bästa. Jag tror att Gud vill ha det så
Äntligen blev jag lugn. Senare fick jag möjlighet att komma till en annan plats som medarbetare. Då kände jag mig mogen för uppgiften, men det är en annan historia.
Vad som var meningen vill jag inte spekulera i. Det ena beslutet kunde vara lika bra som det andra, men poängen ligger i hur jag kände mig inför beslutet.
Stop, look and listen har varit mitt motto sedan dess, till förargelse för en del, men mest till nytta tror jag. Ibland har jag bett till Gud om bevis för att tro att jag är på rätt väg. Några få gånger har jag fått tydliga sådana, men för det mesta stannar det med lugn förvissning och det är nu sedan jag blivit äldre fullt tillräckligt. När jag nu ber till Gud försöker jag att inte vara så introvert i mina böner. Jag ber om att Gud skall ordna det så bra som möjligt för dem som står mig nära. Så om ni märker något av det, så vet ni vad Gud gör som svar på bön. Det gör mig så oerhört tacksam när jag hör att det ordnar upp sig efter problem som vi bett om att Gud skall hjälpa till att lösa åt oss. Nu efteråt ser jag och förstår att han har omsorg om oss.
Livet bjuder ständigt på tillfällen när det kan vara berättigat att stanna, se och lyssna. Är man inte så noga med detta kan man ju i värsta fall göra som alla andra, men resultatet blir inte alltid det bästa. Vad andra gör, säger, tänker eller tycker kan ibland vara bra, men kan också vara fel. Om Gud vet vad som är bäst i ditt fall så kungör han det först för dig.
Här gäller orden skynda, långsamt. Tänk dig för. Om andra tycker att du behövs fastän du själv inte känner dig mogen för uppgiften bör du nog vänta. Ha inte för bråttom
Jag har en lärorik erfarenhet om detta från den tid jag gick på Bibelskolan i Stockholm i början av 1960-talet. En pastor hade kommit dit för att utse en medarbetare till sin församling. Han ville att jag skulle anta erbjudandet, eftersom jag kunde spela och sjunga. Han hade dessutom väldigt bråttom eftersom han inte ville stanna där med oförrättat ärende, så länge. Jag sade till honom att om han ville att jag skulle komma, så fick han lov att vänta någon dag. Bibelskolans elever skulle ha bönedag. Jag kände mig mycket orolig och meddelade pastorn mitt inväntande besked från den Herre jag så gärna ville tjäna. Han svarade: ”Gud kommer inte att skriva på himlen att du skall komma till mig, det beslutet måste du själv ta” Javisst, tänkte jag, men jag ville ändå känna vila vid mitt beslut och ta detta som en bekräftelse. När jag slutligen meddelade att jag inte ville ta erbjudandet så sa han att han helst sett att jag hade kommit, men nu hade han garderat sig. Det skulle bli två kvinnliga evangelister som blev hans medarbetare. Han hade sett till sitt behov först och det är ju inte så svårt att förstå, men egentligen var hans egennytta i detta fall inte särskilt visionärt, ty då hade han varit angelägen om både mitt eget och sitt eget bästa. Jag tror att Gud vill ha det så
Äntligen blev jag lugn. Senare fick jag möjlighet att komma till en annan plats som medarbetare. Då kände jag mig mogen för uppgiften, men det är en annan historia.
Vad som var meningen vill jag inte spekulera i. Det ena beslutet kunde vara lika bra som det andra, men poängen ligger i hur jag kände mig inför beslutet.
Stop, look and listen har varit mitt motto sedan dess, till förargelse för en del, men mest till nytta tror jag. Ibland har jag bett till Gud om bevis för att tro att jag är på rätt väg. Några få gånger har jag fått tydliga sådana, men för det mesta stannar det med lugn förvissning och det är nu sedan jag blivit äldre fullt tillräckligt. När jag nu ber till Gud försöker jag att inte vara så introvert i mina böner. Jag ber om att Gud skall ordna det så bra som möjligt för dem som står mig nära. Så om ni märker något av det, så vet ni vad Gud gör som svar på bön. Det gör mig så oerhört tacksam när jag hör att det ordnar upp sig efter problem som vi bett om att Gud skall hjälpa till att lösa åt oss. Nu efteråt ser jag och förstår att han har omsorg om oss.
fredag 13 november 2009
Den ”spektakulära” Svenska kyrkan
Den officiella bilden av Svenska kyrkan blir mer och mer makaber i media och utanför, skriver Ulf Ekman i sin blogg där han ondgör sig över att
”Sverige nu har en öppet praktiserande lesbisk biskop För att ärkebiskopen har fått igenom sin önskan om att kyrkan skall viga homosexuella Tragik inför öppen ridå!
Glädjen …kommer snart att flagna."
Vidare skriver han att det i Expressen förekommer krigsrubriker
”.. om hur vissa präster lever runt och pressen gottar sig i bedrövligheterna som tycks förekomma."
Han uppmanar till förbön för alla som lider i denna ockuperade kyrka. Ockupanterna själva tycks han inte ha särskilt stort överseende med.
Min kommentar till detta blogginlägg:
Är den officiella bilden av Svenska kyrkan så makaber som Ulf Ekman påstår, inte bara i detta inlägg utan i vart och vartannat inlägg han skriver. I detta sista inlägg finns visserligen ett tillägg där han ger oss en annan bild av tusentals kristtrogna gräsrötter, men i samma tillägg menar han att kyrkan är ockuperad. Jag frågar: ”Måste Ekman förstärka den officiella makabra bild som media förmedlar?” ”Vore det inte bättre att lyfta fram de gräsrötter han skriver om, som inte har någon röst?”
När det gäller hans åsikt om det valet av en lesbisk biskop, så har han bortsett från att hon kan ha andra egenskaper än sin lesbiskhet, som gör henne lämplig för sitt uppdrag. Om han nu sätter så stor tro på Expressens rubriker om hur vissa präster lever runt, vad nu detta i verkligheten kan betyda, så förekommer det säkert även sådant i andra sammanhang. Ingen är fullkomlig i denna värld. Det finns alltid skamfläckar och det ser ut att vara hyenornas uppdrag att upptäcka dem. Varför måste du Ulf Ekman upptäcka alla brister, synder och tillkortakommanden som finns i Svenska kyrkan just nu, samtidigt som du vänder dig till Katolska kyrkan och lovordar det nyvaknande intresse som tycks finnas i denna kyrka för de karismatiska nådegåvorna. Vi vet ju att media målat upp en ganska makaber officiell bild även av denna kyrka. Vad är meningen med dina ekumeniska strävanden? Är det att skapa en kyrka där det bara finns en åsikt? Där personer med hbt-anlag skall hållas utanför och där alla skall tycka som du. Vad är det för sorts ledarskap du förordar. Det är i alla fall inte mångfaldens det har jag förstått.
När vi nu har en gemensam tro, varför skall vi då använda så mycket av vår energi på fel frågor. Borde inte miljöfrågorna och frågorna om hur vi bemöter våra medmänniskor i denna orättvisa värld få höra till de primära. Där har vår ärkebiskop varit ett föredöme. Han lyfter fram miljöfrågorna. Jag tror att kyrkorna kan bidra med mycket för att stödja de ledande politikerna i vår värld.
Varför smutskasta den nya politik som bedrivs i Vita huset. Detta sker på Ekmans blogg. President Obama i USA behöver i stället kyrkornas stöd för att förverkliga de fredssträvanden han inlett, men i stället för att stödja honom har man från visst kristet håll motarbetat honom genom att utmåla honom som antisemitisk.
Varför skall man ägna sig åt sådant. Kan man inte ställa upp bakom Obama, borde man i alla fall lovorda hans försök till medling i Mellanöstern. Detta förstod Nobelkommittén i Norge.USA har aldrig haft och kommer aldrig att få en lätt uppgift i sin roll som ledande världsmakt.
Till sist: Låt oss be för Svenska kyrkan i stället för att smutskasta med hätska angrepp.
”Sverige nu har en öppet praktiserande lesbisk biskop För att ärkebiskopen har fått igenom sin önskan om att kyrkan skall viga homosexuella Tragik inför öppen ridå!
Glädjen …kommer snart att flagna."
Vidare skriver han att det i Expressen förekommer krigsrubriker
”.. om hur vissa präster lever runt och pressen gottar sig i bedrövligheterna som tycks förekomma."
Han uppmanar till förbön för alla som lider i denna ockuperade kyrka. Ockupanterna själva tycks han inte ha särskilt stort överseende med.
Min kommentar till detta blogginlägg:
Är den officiella bilden av Svenska kyrkan så makaber som Ulf Ekman påstår, inte bara i detta inlägg utan i vart och vartannat inlägg han skriver. I detta sista inlägg finns visserligen ett tillägg där han ger oss en annan bild av tusentals kristtrogna gräsrötter, men i samma tillägg menar han att kyrkan är ockuperad. Jag frågar: ”Måste Ekman förstärka den officiella makabra bild som media förmedlar?” ”Vore det inte bättre att lyfta fram de gräsrötter han skriver om, som inte har någon röst?”
När det gäller hans åsikt om det valet av en lesbisk biskop, så har han bortsett från att hon kan ha andra egenskaper än sin lesbiskhet, som gör henne lämplig för sitt uppdrag. Om han nu sätter så stor tro på Expressens rubriker om hur vissa präster lever runt, vad nu detta i verkligheten kan betyda, så förekommer det säkert även sådant i andra sammanhang. Ingen är fullkomlig i denna värld. Det finns alltid skamfläckar och det ser ut att vara hyenornas uppdrag att upptäcka dem. Varför måste du Ulf Ekman upptäcka alla brister, synder och tillkortakommanden som finns i Svenska kyrkan just nu, samtidigt som du vänder dig till Katolska kyrkan och lovordar det nyvaknande intresse som tycks finnas i denna kyrka för de karismatiska nådegåvorna. Vi vet ju att media målat upp en ganska makaber officiell bild även av denna kyrka. Vad är meningen med dina ekumeniska strävanden? Är det att skapa en kyrka där det bara finns en åsikt? Där personer med hbt-anlag skall hållas utanför och där alla skall tycka som du. Vad är det för sorts ledarskap du förordar. Det är i alla fall inte mångfaldens det har jag förstått.
När vi nu har en gemensam tro, varför skall vi då använda så mycket av vår energi på fel frågor. Borde inte miljöfrågorna och frågorna om hur vi bemöter våra medmänniskor i denna orättvisa värld få höra till de primära. Där har vår ärkebiskop varit ett föredöme. Han lyfter fram miljöfrågorna. Jag tror att kyrkorna kan bidra med mycket för att stödja de ledande politikerna i vår värld.
Varför smutskasta den nya politik som bedrivs i Vita huset. Detta sker på Ekmans blogg. President Obama i USA behöver i stället kyrkornas stöd för att förverkliga de fredssträvanden han inlett, men i stället för att stödja honom har man från visst kristet håll motarbetat honom genom att utmåla honom som antisemitisk.
Varför skall man ägna sig åt sådant. Kan man inte ställa upp bakom Obama, borde man i alla fall lovorda hans försök till medling i Mellanöstern. Detta förstod Nobelkommittén i Norge.USA har aldrig haft och kommer aldrig att få en lätt uppgift i sin roll som ledande världsmakt.
Till sist: Låt oss be för Svenska kyrkan i stället för att smutskasta med hätska angrepp.
måndag 9 november 2009
Inte heller jag dömer dig
Jag har tidigare trott att texten i Johannesevangeliets åttonde kapitel handlar om en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. Det vill säga. Hon hade syndat. Nu har jag förstått att kvinnan bara är ett exempel. Texten handlar om mig, eftersom jag har syndat.
”Alla har vikit av, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, ingen enda.” Rom 3:12
Alla har syndat! Lagen dömer oss. Det är en mörk realistisk bild av verkligheten. Det finns givetvis också en ljusare sida som inte belyses just i den här texten.
”Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.” Rom. 6:23
I exemplet med äktenskapsbryterskan föreskriver lagen att sådana kvinnor skall stenas. Detta visste de skriftlärda och fariséerna som gärna ville vara med och döma henne, men ännu hellre att få Jesus fälld, eftersom de hade förstått att han älskade syndare De ville få honom att säga något förhastat om Mose lag. I stället för att göra detta kontrar han genom att säga:
”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Joh.8:7
Detta innebar inte att Jesus förminskade syndens syndighet, men han avdramatiserade kvinnans synd genom att jämföra den med deras. Till deras fördel kan sägas att de inte försökte försvara sin position. Antagligen kände de sig avslöjade, eftersom
”de gick därifrån, de äldste först, en efter en.” Joh.8:9
Den som var fri från synd skulle kasta första stenen på henne.. Här ligger själva kärnan i texten. Jesus var verkligen fri från synd men han visar genom sitt svar till kvinnan vilken inställning han har till lagen som dömer. Jesus befriar oss från lagens dom.
”Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen, utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd.” Joh 3:17-18
Jesus kunde döma henne, eftersom han var utan synd, men han gjorde det inte.
”Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig.?” ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”Joh8:10-11
Menade Jesus att hon skulle klara av att leva syndfritt resten av sitt liv? Nej så var det inte och så är det inte heller för oss. Vi fortsätter att synda och har del i världens bortvändhet från Gud. Men skillnaden är att för den som tagit emot Jesus och blivit befriad från lagens dom, så har synden blivit synd. Då har även lagen fått sin betydelse, nämligen den att ge oss kännedom om synden. Att leva i förlåtelsen blir då viktigare än att vara fixerad av synden. "Nåden väger mera än all min uselhet" skrev Nils Frykman i en av sina sånger
”Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag.” Rom.8:1-2
”Alla har vikit av, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, ingen enda.” Rom 3:12
Alla har syndat! Lagen dömer oss. Det är en mörk realistisk bild av verkligheten. Det finns givetvis också en ljusare sida som inte belyses just i den här texten.
”Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.” Rom. 6:23
I exemplet med äktenskapsbryterskan föreskriver lagen att sådana kvinnor skall stenas. Detta visste de skriftlärda och fariséerna som gärna ville vara med och döma henne, men ännu hellre att få Jesus fälld, eftersom de hade förstått att han älskade syndare De ville få honom att säga något förhastat om Mose lag. I stället för att göra detta kontrar han genom att säga:
”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Joh.8:7
Detta innebar inte att Jesus förminskade syndens syndighet, men han avdramatiserade kvinnans synd genom att jämföra den med deras. Till deras fördel kan sägas att de inte försökte försvara sin position. Antagligen kände de sig avslöjade, eftersom
”de gick därifrån, de äldste först, en efter en.” Joh.8:9
Den som var fri från synd skulle kasta första stenen på henne.. Här ligger själva kärnan i texten. Jesus var verkligen fri från synd men han visar genom sitt svar till kvinnan vilken inställning han har till lagen som dömer. Jesus befriar oss från lagens dom.
”Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen, utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd.” Joh 3:17-18
Jesus kunde döma henne, eftersom han var utan synd, men han gjorde det inte.
”Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig.?” ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”Joh8:10-11
Menade Jesus att hon skulle klara av att leva syndfritt resten av sitt liv? Nej så var det inte och så är det inte heller för oss. Vi fortsätter att synda och har del i världens bortvändhet från Gud. Men skillnaden är att för den som tagit emot Jesus och blivit befriad från lagens dom, så har synden blivit synd. Då har även lagen fått sin betydelse, nämligen den att ge oss kännedom om synden. Att leva i förlåtelsen blir då viktigare än att vara fixerad av synden. "Nåden väger mera än all min uselhet" skrev Nils Frykman i en av sina sånger
”Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag.” Rom.8:1-2
fredag 6 november 2009
Vi är sekulära
Antingen vi tror på Gud eller inte så är vi sekulära precis som den värld i vilken vi lever. Att påstå något annat är lögn. Det är en medveten lögn i avsikt att förtrycka och tvinga människor att mot sin vilja böja sig för falska auktoriteter.
När man påstår att Sverige har varit ett kristet land, som numera är sekulariserat, så är detta ett felaktigt påstående. Sverige har aldrig varit och kommer aldrig att bli ett kristet land, men i detta land finns många kristna människor och dessutom människor som bekänner sig till andra religioner. Det ska vi vara mycket tacksamma för. Den friheten är värd att kämpa för.
Om en religion leder till förtryck och till kränkning av mänskliga rättigheter så måste man ha rättighet att ifrågasätta den. Detta är vår skyldighet.
Vi lever tillsammans i en sekulariserad värld. Det finns ingen skillnad mellan dem som tror och dem som inte tror på Gud. Vi är lika sekulära eftersom vi bor i samma värld. I kyrkan bekänner vi att vi har del i världens bortvändhet från Gud. Det är just därför vi ber om hjälp att se och bryta med vår synd. Detta är en pågående process som för en kristen människa aldrig upphör så länge vi är kvar i den här världen.
Håll med om att denna tanke öppnar vägen för ett större livsutrymme. Varför skall vi stänga in oss bakom våra murar och staket av egen präktighet, när Gud genom sin son Jesus Kristus har brutit ned skiljemuren mellan människor och upprättat vår brutna förbindelse med Gud. Erkänn att du är inräknad bland dem som får plats i Guds stora rum. Inte på grund av din egen förträfflighet, för den duger inte. Både du och jag är av samma sort. Människor- Homo sapiens, skapade till Guds avbild, fallna men i Kristus återupprättade.
En grupp humanister i Sverige har skrivit ett gemensamt manifest som är publicerat i DN 19 juni 2009:
” Är religion och religiösa motsättningar ett stort problem i Sverige? Mot bakgrund av vad som händer ute i världen, vore det oerhört förmätet att hävda det. De flesta svenska medborgare tillhör en lyckligt lottad elit, som – vare sig de är troende eller ej – har förmånen att kunna förhålla sig fritt till religiösa utsagor, ungefär på samma sätt som de förhåller sig till poesi, musik eller klassiskt drama. Det står var och en fritt att uppfatta religiösa skrifter och traditioner som stämningsfulla berättelser om livet. Med en sådan vid personlig och symbolisk tolkningsram är religion inget hot mot mänskliga rättigheter utan kan rentav vara berikande och ett stöd och en tröst för många.
För alltför många människor på jorden innebär religionen däremot ett tvång att underordna sig andras uppfattningar om Guds vilja. Kvinnor stenas till döds enligt Sharialagar. Flickskolor raseras av talibaner i Guds namn. 70.000 kvinnor dör i sviterna av illegala aborter varje år. De som överlever fördöms av prästerskapet eller kastas i fängelse i många katolska länder. I flera länder fängslas och trakasseras homosexuella; på vissa håll riskerar de till och med att avrättas. Vi läser dagligen om misshandlade HBT-aktivister och Prideparader som förbjuds av religiösa skäl.”
Jag tillhör inte humanisterna som står bakom detta manifest, och det finns åsikter där som jag absolut tar avstånd ifrån, men jag måste ändå erkänna att de har rätt beträffande det tvång som råder i en stor del av världen. De religiösa motsättningarna kan nog trots allt vara ett problem även i vårt land om vi ger rum för icke trovärdiga religiösa system som lätt uppstår i religionsfrihetens kölvatten.
När man påstår att Sverige har varit ett kristet land, som numera är sekulariserat, så är detta ett felaktigt påstående. Sverige har aldrig varit och kommer aldrig att bli ett kristet land, men i detta land finns många kristna människor och dessutom människor som bekänner sig till andra religioner. Det ska vi vara mycket tacksamma för. Den friheten är värd att kämpa för.
Om en religion leder till förtryck och till kränkning av mänskliga rättigheter så måste man ha rättighet att ifrågasätta den. Detta är vår skyldighet.
Vi lever tillsammans i en sekulariserad värld. Det finns ingen skillnad mellan dem som tror och dem som inte tror på Gud. Vi är lika sekulära eftersom vi bor i samma värld. I kyrkan bekänner vi att vi har del i världens bortvändhet från Gud. Det är just därför vi ber om hjälp att se och bryta med vår synd. Detta är en pågående process som för en kristen människa aldrig upphör så länge vi är kvar i den här världen.
Håll med om att denna tanke öppnar vägen för ett större livsutrymme. Varför skall vi stänga in oss bakom våra murar och staket av egen präktighet, när Gud genom sin son Jesus Kristus har brutit ned skiljemuren mellan människor och upprättat vår brutna förbindelse med Gud. Erkänn att du är inräknad bland dem som får plats i Guds stora rum. Inte på grund av din egen förträfflighet, för den duger inte. Både du och jag är av samma sort. Människor- Homo sapiens, skapade till Guds avbild, fallna men i Kristus återupprättade.
En grupp humanister i Sverige har skrivit ett gemensamt manifest som är publicerat i DN 19 juni 2009:
” Är religion och religiösa motsättningar ett stort problem i Sverige? Mot bakgrund av vad som händer ute i världen, vore det oerhört förmätet att hävda det. De flesta svenska medborgare tillhör en lyckligt lottad elit, som – vare sig de är troende eller ej – har förmånen att kunna förhålla sig fritt till religiösa utsagor, ungefär på samma sätt som de förhåller sig till poesi, musik eller klassiskt drama. Det står var och en fritt att uppfatta religiösa skrifter och traditioner som stämningsfulla berättelser om livet. Med en sådan vid personlig och symbolisk tolkningsram är religion inget hot mot mänskliga rättigheter utan kan rentav vara berikande och ett stöd och en tröst för många.
För alltför många människor på jorden innebär religionen däremot ett tvång att underordna sig andras uppfattningar om Guds vilja. Kvinnor stenas till döds enligt Sharialagar. Flickskolor raseras av talibaner i Guds namn. 70.000 kvinnor dör i sviterna av illegala aborter varje år. De som överlever fördöms av prästerskapet eller kastas i fängelse i många katolska länder. I flera länder fängslas och trakasseras homosexuella; på vissa håll riskerar de till och med att avrättas. Vi läser dagligen om misshandlade HBT-aktivister och Prideparader som förbjuds av religiösa skäl.”
Jag tillhör inte humanisterna som står bakom detta manifest, och det finns åsikter där som jag absolut tar avstånd ifrån, men jag måste ändå erkänna att de har rätt beträffande det tvång som råder i en stor del av världen. De religiösa motsättningarna kan nog trots allt vara ett problem även i vårt land om vi ger rum för icke trovärdiga religiösa system som lätt uppstår i religionsfrihetens kölvatten.
torsdag 5 november 2009
Religionens roll i det demokratiska samhället
Vi lever i en tid då många upplever att demokratin är hotad. När man menar att religionens ökande inflytande i politiken förstärker detta hot, så kan man fundera på anledningen till detta.
Varför finns det en konflikt i västvärlden mellan religiösa och sekulära grupper där man med kraft menar att religionen måste hållas utanför politiken? Stämmer det att Europa är ett föredöme i den multikulturella och religiösa dialogen, så som Alf Svensson uttalar sig i tidningen Dagen, torsdag 5 november. Jag tycker nog att det råder brist på förståelse mellan grupperna. Denna brist kan bara övervinnas med en fördjupad dialog där religionen faller på plats i sitt rätta element.
I Kyrkans tidning nr 45/2009 läser jag en mycket intressant recension av Susanne Wigorts Yngvesson där detta ämne tas upp. Det är en recension över boken Habermas, påven och tron av Ulf Jonsson, utgiven på Artos:
” Ska religion åter förpassas till den privata sfären? Nej den judiskt-kristna traditionen är enligt Habermas avgörande för att värna rättsamhället och de mänskliga rätttigheterna. Religionen motiverar medborgarna på ett sätt som ett sekulärt samhälle inte förmår.”
Det påstås ofta från kristet håll att vårt samhälle har blivit alltmer sekulariserat. Om det är på det viset så är det just i det samhället vi befinner oss och det är just där vi har vår uppgift.
Det finns ingen gräns mellan troende och sekulära eftersom vi lever i samma värld. ”Motsättningarna går inte mellan sekulära och troende, utan mellan dem som bejakar en mångfald och dem som inte gör det.” (Ulf Jonsson)
Att bejaka mångfalden innebär att våra anspråk på att veta sanningen kan leva sida vid sida. Det kräver både eftergifter, tolerans och respekt.
När vi uppträder som vi ägde hela sanningen och vi med denna kunskap bekämpar dem som inte uttrycker sanningen på samma sätt så motverkar vi en fruktbärande dialog.
Sten Gunnar Hedin skrev för en tid sedan (26 maj 2009) i en gästkrönika i Dagen: ”svensk kristenhet och hela vårt samhälle behöver den kraft som bryter ned det som skapar skillnader i dagens kyrkor, och i samhället”
Hedin är inte ensam om denna inställning. Dessa så kallade enhetssträvanden har länge funnits inte bara i Trosrörelsen och Livets ord, utan också i andra frikyrkliga sammanhang. Det är sådana uttalanden som skapar spänningar och gränser till dem som vill tro och bejaka mångfalden. Guds Ande, bryter inte ned det som skapar skillnader.
Susanne Wigorts Yngvesson skriver i recensionen: ”Det finns i den kristna traditionen en övertygelse om vikten av att skilja mellan det världsliga och det andliga.” Låt mig få avsluta med följande reflexion: Kyrkans uppgift är väl först av allt att förkunna Guds rike så som Herren Jesus uttrycker det: ”Mitt rike hör inte till denna världen.”Joh 18:36Vidare säger Jesus i Joh 17:15 ”Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda.”
Det är inte så säkert att politikens arena är den plats där kyrkan skall kunna påverka på bästa sätt. Däremot tror jag att kristna människor skall påverka politiken och även människor av andra religioner, men då sker det inte i religionens namn. Återigen mångfalden behövs.
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=191825
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=191954
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=191972
Varför finns det en konflikt i västvärlden mellan religiösa och sekulära grupper där man med kraft menar att religionen måste hållas utanför politiken? Stämmer det att Europa är ett föredöme i den multikulturella och religiösa dialogen, så som Alf Svensson uttalar sig i tidningen Dagen, torsdag 5 november. Jag tycker nog att det råder brist på förståelse mellan grupperna. Denna brist kan bara övervinnas med en fördjupad dialog där religionen faller på plats i sitt rätta element.
I Kyrkans tidning nr 45/2009 läser jag en mycket intressant recension av Susanne Wigorts Yngvesson där detta ämne tas upp. Det är en recension över boken Habermas, påven och tron av Ulf Jonsson, utgiven på Artos:
” Ska religion åter förpassas till den privata sfären? Nej den judiskt-kristna traditionen är enligt Habermas avgörande för att värna rättsamhället och de mänskliga rätttigheterna. Religionen motiverar medborgarna på ett sätt som ett sekulärt samhälle inte förmår.”
Det påstås ofta från kristet håll att vårt samhälle har blivit alltmer sekulariserat. Om det är på det viset så är det just i det samhället vi befinner oss och det är just där vi har vår uppgift.
Det finns ingen gräns mellan troende och sekulära eftersom vi lever i samma värld. ”Motsättningarna går inte mellan sekulära och troende, utan mellan dem som bejakar en mångfald och dem som inte gör det.” (Ulf Jonsson)
Att bejaka mångfalden innebär att våra anspråk på att veta sanningen kan leva sida vid sida. Det kräver både eftergifter, tolerans och respekt.
När vi uppträder som vi ägde hela sanningen och vi med denna kunskap bekämpar dem som inte uttrycker sanningen på samma sätt så motverkar vi en fruktbärande dialog.
Sten Gunnar Hedin skrev för en tid sedan (26 maj 2009) i en gästkrönika i Dagen: ”svensk kristenhet och hela vårt samhälle behöver den kraft som bryter ned det som skapar skillnader i dagens kyrkor, och i samhället”
Hedin är inte ensam om denna inställning. Dessa så kallade enhetssträvanden har länge funnits inte bara i Trosrörelsen och Livets ord, utan också i andra frikyrkliga sammanhang. Det är sådana uttalanden som skapar spänningar och gränser till dem som vill tro och bejaka mångfalden. Guds Ande, bryter inte ned det som skapar skillnader.
Susanne Wigorts Yngvesson skriver i recensionen: ”Det finns i den kristna traditionen en övertygelse om vikten av att skilja mellan det världsliga och det andliga.” Låt mig få avsluta med följande reflexion: Kyrkans uppgift är väl först av allt att förkunna Guds rike så som Herren Jesus uttrycker det: ”Mitt rike hör inte till denna världen.”Joh 18:36Vidare säger Jesus i Joh 17:15 ”Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda.”
Det är inte så säkert att politikens arena är den plats där kyrkan skall kunna påverka på bästa sätt. Däremot tror jag att kristna människor skall påverka politiken och även människor av andra religioner, men då sker det inte i religionens namn. Återigen mångfalden behövs.
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=191825
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=191954
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=191972
Det är dags att vakna!
Varför är det så få som reagerar på de fruktansvärda övergrepp som sker i staten Israel, till och med emot sitt eget folk. Den propaganda som bedrivs från s.k. kristet håll som söker stöd i Bibeln för sitt agerande är ofta aggressiv. Detta får inte fortsätta utan reaktioner. Det är dags att vakna. Vi kan inte blunda för övergrepp och våld var det än kommer ifrån och framför allt inte med stöd av Bibeln, den heliga skriften.
Här ett enda exempel på vad som händer när en ung israelisk kvinna ansöker om att bli befriad från militärtjänst.
Kvinnliga krigsvägraren Or Ben-David sitter fängslad och riskerar nya fängelsestraff
Or Ben-David en 19 årig kvinna från Jerusalem har fått fängelsestraff för att hon vägrat vapen. Hon hade begärt att få inställa sig hos en militär kommitté som granskar ansökningar om befrielse från militärtjänst på grund av övertygelse i Israel, men kallades aldrig. Hon är nu intagen i militärfängelset för kvinnor i Tzrifin. I ett brev hade hon förklarat orsaken till sitt beslut.
”Att vägra är ett sätt att säga nej, skriver hon.
Nej till
· det militära styret på Västbanken
· att använda våld som ett medel för att försvara patriarkatet
· våld mot oskyldiga människor
· övergrepp mot soldater
· krig
· ett samhälle som påstår sig vara demokratiskt, men tvingar ungdomar att bära vapen, döda och dödas.
Jag vägrar därför att jag vill göra en skillnad. Jag vill att alla de palestinska ungdomar som har förlorat hoppet att se att det finns israeler som bryr sig och som gör ett annat val. Jag vill att alla de av mina vänner som blev soldater eller som är på väg att bli soldater ska kunna se att saker och ting inte behöver vara som de är och att göra alla dessa omoraliska saker är inte något som ska tas för givet. Det finns ett annat sätt, som gör det möjligt at inte behöva lida i ett militärt system som förtrycker. De flesta soldater lider medan de är i armén. Deras ögon kommer att öppnas när de ser vad som händer omkring dem.
Ben-David kommer antagligen att släppas från fängelset den 15 november, men kommer sannolikt att fängslas igen strax efteråt.
Brevets original på engelska här:
Prison Term for Conscientious Objector Or Ben-David – female
Prison Term for Conscientious Objector Or Ben-David – female
Dear Friends
Or Ben-David, 19, from Jerusalem, a signatory of the 2009-2010 high school seniors letter of refusal, was sentenced earlier today (29 Oct.) to 20 days in military prison. This sentence follows a sentence of seven days of confinement to base given her a week ago ( 22 Oct). She is now held in the military prison for women (no. 400) in Tzrifin.
Or originally requested to appear before the so-called “Conscience Committee” (an internal military committee reviewing requests for exemption from military service on grounds of conscience in Israel), but was never summoned to appear before it.
In a letter explaining her decision to refuse Or wrote:
To refuse means to say no! No to the military rule in the West Bank, no to the use of violence as a means of defence, no to patriarchy, no to violence against innocent people, no to abuse against soldiers, no to war and no to a society that claims to be democratic, but forces youths to carry weapons,kill and be killed.
…
I refuse because I want to make a difference. I want all those Palestinian youths who have lost hope to see that there are Israelis who care and who make a different choice. I want all those of my friends who became soldiers or who are about to become soldiers to see that things don’t have to be the way they are and that doing all those immoral things is not something to be taken for granted, that another way is possible, that you don’t have to suffer inside a military system that oppresses you (most soldiers suffer while they’re in the army). Maybe they too will open their eyes and their minds a bit more to what is going on around them.
Or Ben-David is due to be released from prison on 15 November, but is likely to be imprisoned again soon afterwards. Her address in prison is:
Or Ben-David
Military ID 6054025
Military Prison No. 400
Military Postal Code 02447, IDF
Israel
Fax: ++972-3-9579389
Since the prison authorities often block mail from reaching imprisoned objectors, we also recommend you to send them your letters of support and encouragement via e-mail or via this website and they will be printed out and delivered during visits.
Det finns tyvärr så mycket dubbelmoral, vilket kommer till uttryck i en del påståenden om religionens betydelse i politiken.
Stoppa religionens ökande inflytande i politiken, uppmanade minister Nyamko Sabuni (FP) i går.
Det är inte så underligt om människor får uppfattningen attt religionen-kristendomen har ett så skadligt inflytande när man ger uttryck för en så skrämmande dubbelmoral som ofta sker i vår tid.
Hur kan man å ena sidan tala om betydelsen av kristendomens inflytande medan man å andra sidan stöder vapenexport, så som exempelvis Alf Svensson numera gör. Det är väl inte underligt att man förlorar förtroendet för den som säger sig företräda kristen humanistisk människosyn när man är så ombytlig i sitt sätt att agera.
Se för övrigt länk till en artikel av Alf Svensson nedan i tidningen Dagen
Ministerns varnande för religion
Sabuni vill begränsa kristet inflytande
Här ett enda exempel på vad som händer när en ung israelisk kvinna ansöker om att bli befriad från militärtjänst.
Kvinnliga krigsvägraren Or Ben-David sitter fängslad och riskerar nya fängelsestraff
Or Ben-David en 19 årig kvinna från Jerusalem har fått fängelsestraff för att hon vägrat vapen. Hon hade begärt att få inställa sig hos en militär kommitté som granskar ansökningar om befrielse från militärtjänst på grund av övertygelse i Israel, men kallades aldrig. Hon är nu intagen i militärfängelset för kvinnor i Tzrifin. I ett brev hade hon förklarat orsaken till sitt beslut.
”Att vägra är ett sätt att säga nej, skriver hon.
Nej till
· det militära styret på Västbanken
· att använda våld som ett medel för att försvara patriarkatet
· våld mot oskyldiga människor
· övergrepp mot soldater
· krig
· ett samhälle som påstår sig vara demokratiskt, men tvingar ungdomar att bära vapen, döda och dödas.
Jag vägrar därför att jag vill göra en skillnad. Jag vill att alla de palestinska ungdomar som har förlorat hoppet att se att det finns israeler som bryr sig och som gör ett annat val. Jag vill att alla de av mina vänner som blev soldater eller som är på väg att bli soldater ska kunna se att saker och ting inte behöver vara som de är och att göra alla dessa omoraliska saker är inte något som ska tas för givet. Det finns ett annat sätt, som gör det möjligt at inte behöva lida i ett militärt system som förtrycker. De flesta soldater lider medan de är i armén. Deras ögon kommer att öppnas när de ser vad som händer omkring dem.
Ben-David kommer antagligen att släppas från fängelset den 15 november, men kommer sannolikt att fängslas igen strax efteråt.
Brevets original på engelska här:
Prison Term for Conscientious Objector Or Ben-David – female
Prison Term for Conscientious Objector Or Ben-David – female
Dear Friends
Or Ben-David, 19, from Jerusalem, a signatory of the 2009-2010 high school seniors letter of refusal, was sentenced earlier today (29 Oct.) to 20 days in military prison. This sentence follows a sentence of seven days of confinement to base given her a week ago ( 22 Oct). She is now held in the military prison for women (no. 400) in Tzrifin.
Or originally requested to appear before the so-called “Conscience Committee” (an internal military committee reviewing requests for exemption from military service on grounds of conscience in Israel), but was never summoned to appear before it.
In a letter explaining her decision to refuse Or wrote:
To refuse means to say no! No to the military rule in the West Bank, no to the use of violence as a means of defence, no to patriarchy, no to violence against innocent people, no to abuse against soldiers, no to war and no to a society that claims to be democratic, but forces youths to carry weapons,kill and be killed.
…
I refuse because I want to make a difference. I want all those Palestinian youths who have lost hope to see that there are Israelis who care and who make a different choice. I want all those of my friends who became soldiers or who are about to become soldiers to see that things don’t have to be the way they are and that doing all those immoral things is not something to be taken for granted, that another way is possible, that you don’t have to suffer inside a military system that oppresses you (most soldiers suffer while they’re in the army). Maybe they too will open their eyes and their minds a bit more to what is going on around them.
Or Ben-David is due to be released from prison on 15 November, but is likely to be imprisoned again soon afterwards. Her address in prison is:
Or Ben-David
Military ID 6054025
Military Prison No. 400
Military Postal Code 02447, IDF
Israel
Fax: ++972-3-9579389
Since the prison authorities often block mail from reaching imprisoned objectors, we also recommend you to send them your letters of support and encouragement via e-mail or via this website and they will be printed out and delivered during visits.
Det finns tyvärr så mycket dubbelmoral, vilket kommer till uttryck i en del påståenden om religionens betydelse i politiken.
Stoppa religionens ökande inflytande i politiken, uppmanade minister Nyamko Sabuni (FP) i går.
Det är inte så underligt om människor får uppfattningen attt religionen-kristendomen har ett så skadligt inflytande när man ger uttryck för en så skrämmande dubbelmoral som ofta sker i vår tid.
Hur kan man å ena sidan tala om betydelsen av kristendomens inflytande medan man å andra sidan stöder vapenexport, så som exempelvis Alf Svensson numera gör. Det är väl inte underligt att man förlorar förtroendet för den som säger sig företräda kristen humanistisk människosyn när man är så ombytlig i sitt sätt att agera.
Se för övrigt länk till en artikel av Alf Svensson nedan i tidningen Dagen
Ministerns varnande för religion
Sabuni vill begränsa kristet inflytande
onsdag 4 november 2009
Trovärdiga profeter
Vem avgör om de finns och hur man känner igen deras skärpa? Den frågan vill jag vara mycket försiktig med att besvara, även om jag anar svaret. En del har ett tydligt svar på frågan och menar att det är avsaknaden av profetisk skärpa som hindrar en andlig väckelse. Är det en väckelse vi behöver? Frågar verkar nästan hädisk för en del, men jag skall snart förklara vad jag menar, men låt mig först försöka analysera frågan om profetisk skärpa.
Har vi inga profeter i vår tid. Jo jag tror att vi har alldeles för många. Alla tror de på sina profetior även om de stretar åt olika håll. Är de då falska profeter? Nej det tror jag inte att de behöver vara, men de är människor och deras profeterande är ett styckverk enligt Paulus. De borde inte säga: ”Så här kommer det att bli!” De borde i stället uppmuntra oss till att våga hoppas och visa oss alla på de inneboende resurser som finns hos var och en. Vi kan med det stöd som Anden ger oss tolka de profetior som givits åt oss i den heliga skrift.
I Hebreerbrevets första kapitel står det att Gud har talat (supinum) till oss genom profeterna ( i bestämd form) de profeter som finns i Guds Ord. Vi borde inte vara så fixerade på det sätt som Gud skall tala (futurum), eftersom profetiorna redan är fullbordade i Jesus som nu sitter på Majestätets högra sida i höjden.
Om du anser att du är en Herrens profet så vill jag i all ödmjukhet be dig att inte ta dig själv på ett för stort allvar. Räkna i stället med att Gud är större än allt vad vi någonsin kan tänka. Har du den inställningen kan du vara en trovärdig profet utan att själv veta om det.
Är det då en väckelse vi behöver? Många tänker i sådana banor på grund av de stora folkrörelser som vi tidigare upplevt i vår värld. Dessa väckelserörelser har haft sin särskilda betydelse, men det är säkert inte meningen att vi skall återskapa historien som ligger bakom oss. Jag tror att vi i stället skall ha en vision för vår framtid som ser annorlunda ut. Den behöver inte följa mönster som vi människor konstruerar och den behöver inte se likadan ut som tidigare.
När det gäller osund spekulation om den yttersta tiden har jag redan skrivit på de här länkarna:
http://rolferic.blogspot.com/2009/09/om-overdrifter-och-osund-spekulation.html
http://bloggen.rolferic.se/#post153
Jag vill också hänvisa till en artikel som finns på den här länken:
http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/2009/09/eskatologiska-spekulationer-del-2.html
Avslutar med orden i Uppenbarelseboken 22:6, 20-21
”Dessa ord är trovärdiga och sanna. Herren som är en Gud för profeternas andar har sänt sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart skall ske. Se jag kommer snart, Salig den som tar vara på profetians ord i denna bok…….Han som vittnar om detta säger: Ja, jag kommer snart, Amen, kom Herre Jesus.”
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=191805
Det profetiska ordet och Israel
Har vi inga profeter i vår tid. Jo jag tror att vi har alldeles för många. Alla tror de på sina profetior även om de stretar åt olika håll. Är de då falska profeter? Nej det tror jag inte att de behöver vara, men de är människor och deras profeterande är ett styckverk enligt Paulus. De borde inte säga: ”Så här kommer det att bli!” De borde i stället uppmuntra oss till att våga hoppas och visa oss alla på de inneboende resurser som finns hos var och en. Vi kan med det stöd som Anden ger oss tolka de profetior som givits åt oss i den heliga skrift.
I Hebreerbrevets första kapitel står det att Gud har talat (supinum) till oss genom profeterna ( i bestämd form) de profeter som finns i Guds Ord. Vi borde inte vara så fixerade på det sätt som Gud skall tala (futurum), eftersom profetiorna redan är fullbordade i Jesus som nu sitter på Majestätets högra sida i höjden.
Om du anser att du är en Herrens profet så vill jag i all ödmjukhet be dig att inte ta dig själv på ett för stort allvar. Räkna i stället med att Gud är större än allt vad vi någonsin kan tänka. Har du den inställningen kan du vara en trovärdig profet utan att själv veta om det.
Är det då en väckelse vi behöver? Många tänker i sådana banor på grund av de stora folkrörelser som vi tidigare upplevt i vår värld. Dessa väckelserörelser har haft sin särskilda betydelse, men det är säkert inte meningen att vi skall återskapa historien som ligger bakom oss. Jag tror att vi i stället skall ha en vision för vår framtid som ser annorlunda ut. Den behöver inte följa mönster som vi människor konstruerar och den behöver inte se likadan ut som tidigare.
När det gäller osund spekulation om den yttersta tiden har jag redan skrivit på de här länkarna:
http://rolferic.blogspot.com/2009/09/om-overdrifter-och-osund-spekulation.html
http://bloggen.rolferic.se/#post153
Jag vill också hänvisa till en artikel som finns på den här länken:
http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/2009/09/eskatologiska-spekulationer-del-2.html
Avslutar med orden i Uppenbarelseboken 22:6, 20-21
”Dessa ord är trovärdiga och sanna. Herren som är en Gud för profeternas andar har sänt sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart skall ske. Se jag kommer snart, Salig den som tar vara på profetians ord i denna bok…….Han som vittnar om detta säger: Ja, jag kommer snart, Amen, kom Herre Jesus.”
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=191805
Det profetiska ordet och Israel
tisdag 3 november 2009
Vigselfrågan nu igen
Ja nog kan man undra mycket över denna fråga och färdig blir då inte jag i alla fall. Man kan undra över varför äktenskap över huvud taget ingås. En förklaring är naturligtvis att det handlar om fortplantningen. Det är en biologisk förklaring som gäller för både djur och människor. Djuren däremot behöver inte något äktenskapsbevis och om de skulle gifta sig så skulle det inte ske i någon kyrka där de skulle ge varandra trohetslöften.
Om äktenskapet är ett vänskapsförbund så måste det kunna ingås av människor som har samma kön, och som genom sin natur dras till varandra. Det är ett framsteg när kyrkan vågar acceptera att det förhåller sig på det viset. Att erkänna att alla människor är lika mycket värda.
Äktenskapet mellan man och kvinna kommer även i fortsättningen att vara det mest vanliga, så oroa er inte så mycket för framtiden. Det kommer att födas tillräckligt många barn som är avlade av man och kvinna. Kyrkliga vigslar kommer att hållas i Sverige för både heterosexuella och homosexuella, men jag tror att den första gruppen kommer att dominera även i fortsättningen. Båda grupperna behöver stadga sina förbund inför Herren och lova varandra trohet intill döden. Detta tror jag att Gud vill, men tvärsäker lär jag aldrig bli.
Inte ens när jag läser Bibeln och den läser jag.
Vem går framåt och vem går bakåt om äktenskapet?
Om äktenskapet är ett vänskapsförbund så måste det kunna ingås av människor som har samma kön, och som genom sin natur dras till varandra. Det är ett framsteg när kyrkan vågar acceptera att det förhåller sig på det viset. Att erkänna att alla människor är lika mycket värda.
Äktenskapet mellan man och kvinna kommer även i fortsättningen att vara det mest vanliga, så oroa er inte så mycket för framtiden. Det kommer att födas tillräckligt många barn som är avlade av man och kvinna. Kyrkliga vigslar kommer att hållas i Sverige för både heterosexuella och homosexuella, men jag tror att den första gruppen kommer att dominera även i fortsättningen. Båda grupperna behöver stadga sina förbund inför Herren och lova varandra trohet intill döden. Detta tror jag att Gud vill, men tvärsäker lär jag aldrig bli.
Inte ens när jag läser Bibeln och den läser jag.
Vem går framåt och vem går bakåt om äktenskapet?
Vem vill att han skall vara antisemit?
”Hans motiv är antisemitiska” lyder rubriken på första sidan i tidningen Dagen. Det handlar om Aftonbladets skribent Donald Boström som medverkat vid en mediekonferens i Israel under gårdagen. Han har blivit inbjuden till Israel för att förklara sig.
Det handlar om hans uppmärksammade artikel i Aftonbladet om organhandel från döda palestinier. En anklagelse som inte har gått att bevisa. Boström har framfört palestinska familjers anklagelser, men ingen har undersökt sanningen bakom dessa. Det borde de göra, trots svenskens bristande bevis. I stället för att hitta en anständig förklaring till historien, är det tydligen bättre att få ställa fram en förhatlig antisemit och Israelhatare
Jag beundrar Boström för hans rakryggade hållning. Att våga ge sig in i getingboet och förklara sanningen är verkligen modigt. Visserligen menar han att inbjudan kan vara en bekräftelse på att de tar hans anklagelser på allvar. Den skulle dessutom vara ett bevis för styrkan i Israels demokrati, säger staden Dimonas borgmästare Det verkar nästan löjligt att påstå något sådant. Sanningen verkar i stället vara att borgmästaren behövde uppmärksamhet för sin annars helt okända mediekonferens.
Reportaget i Dagen säger något helt annat än rubriken. Boströms motiv är inte antisemitiska, men så anser man det ska se ut. Inbjudan till honom är inte heller ett bevis för styrkan i deras demokrati. Visserligen behövs många bevis för det i dessa dagar
Det gäller för var och en av oss att läsa det finstilta och inte tro alla braskande rubriker. Inte ens om de kommer från en kristen tidning vars initiativtagare gjorde begreppet ”den anständiga sanningen” känt för länge sedan
Aftonbladetskribent förklarade sig
Det handlar om hans uppmärksammade artikel i Aftonbladet om organhandel från döda palestinier. En anklagelse som inte har gått att bevisa. Boström har framfört palestinska familjers anklagelser, men ingen har undersökt sanningen bakom dessa. Det borde de göra, trots svenskens bristande bevis. I stället för att hitta en anständig förklaring till historien, är det tydligen bättre att få ställa fram en förhatlig antisemit och Israelhatare
Jag beundrar Boström för hans rakryggade hållning. Att våga ge sig in i getingboet och förklara sanningen är verkligen modigt. Visserligen menar han att inbjudan kan vara en bekräftelse på att de tar hans anklagelser på allvar. Den skulle dessutom vara ett bevis för styrkan i Israels demokrati, säger staden Dimonas borgmästare Det verkar nästan löjligt att påstå något sådant. Sanningen verkar i stället vara att borgmästaren behövde uppmärksamhet för sin annars helt okända mediekonferens.
Reportaget i Dagen säger något helt annat än rubriken. Boströms motiv är inte antisemitiska, men så anser man det ska se ut. Inbjudan till honom är inte heller ett bevis för styrkan i deras demokrati. Visserligen behövs många bevis för det i dessa dagar
Det gäller för var och en av oss att läsa det finstilta och inte tro alla braskande rubriker. Inte ens om de kommer från en kristen tidning vars initiativtagare gjorde begreppet ”den anständiga sanningen” känt för länge sedan
Aftonbladetskribent förklarade sig
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)