Ur "Den djupa glädjen" av C.S. Lewis:
"Helvetesläran. Det finns ingen lära som jag skulle vara mera villig att avlägsna ur kristendomen än denna, om detta stod i min makt. Men den har fullt stöd i bibeln och framför allt i Kristi egna ord; den har alltid omfattats av kristenheten, och den har stöd i förnuftet. Om man spelar ett spel måste det vara möjligt att förlora det. Om en varelses lycka ligger i självuppgivelse, kan ingen annan än han själv åstadkomma denna självuppgivelse (fastän många kan hjälpa honom att göra det), och han själv kan vägra.
Jag skulle betala vilket pris som helst för att sanningsenligt kunna säga: "Alla kommer att bli frälsta." Men mitt förnuft invänder: "Utan sin egen viljas medverkan eller med den?" Om jag säger: "Utan", lägger jag genast märke till en motsägelse: hur kan den fria självuppgivelsens högsta viljeakt ske utan viljans medverkan? Om jag säger:"Med sin egen vilja", svarar mitt förnuft: "Men om de inte vill?"
Vad Kristus sagt om helvetet är i likhet med allt vad han sagt riktat till samvetet och viljan, inte till vår intellektuella nyfikenhet. När hans ord har väckt oss till handling genom att övertyga oss om en fruktansvärd möjlighet, har de antagligen gjort allt vad de var avsedda att göra; och om alla människor vore övertygat kristna, vore det onödigt att säga ett ord mer om saken.
Som det nu förhåller sig är denna lära emellertid en av huvudorsakerna till att kristendomen angrips som barbarisk och Guds godhet ifrågasätts. Man säger oss att den är en avskyvärd lära - och även jag avskyr den faktiskt ur djupet av mitt hjärta - och påminner oss om de mänskliga tragedier som följt av att man trott på den. Om de andra tragedier som har följt därför att man inte har trott på den får vi höra mindre."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar