Se jag lägger mina ord i din mun

Vi befinner oss i slutet av Juda rikes historia, omkring 624 före Kristus. Då möter vi Profeten Jeremia en andens storman av första rang. Det står: ”Förrän jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och förrän du lämnade modersskötet, helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken.” Jer. 1:5 Det var inte Jeremia själv som gjorde det. Det var Gud som gjorde det och Gud vet vad han gör. Gud visste vad han gjorde när han utvalde Jeremia till att bli profet. Gud visste också vad han gjorde när han utvalde dig till att bli rättfärdig genom tron på Jesus Kristus. ”Ty den som han i förväg har utvalt har han också bestämt till att formas efter hans sons bild, så att denne skulle vara den förstfödde bland många bröder” Rom.8:29 Det är självklart att Gud vet vad han gör och han har alltid goda avsikter. ”Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden, utan till att vinna frälsning, genom vår Herre Jesus, Kristus” 1.Tess. 5:9 Även om Gud vet vad han gör när han kallar och utväljer oss människor, så har han gett oss en fri vilja. Vi kan få ta emot frälsningen, som en fri gåva av nåd och genom tron, men om vi har fått en fri vilja så kan vi också förkasta Guds erbjudande. Det är detta som är så paradoxalt. Å ena sidan har Gud bestämt våra liv och dess utformning, men å andra sidan är det vi som bestämmer och gör som vi vill. Människan har sin fria vilja. Gud vet vad han gör, men han vet också vad som kommer att ske

Gud hade en genetisk plan för Jeremias liv redan innan han var född och en dag får han veta Guds plan med sitt liv. Då uppstår en dialog mellan honom och Gud som handlar om två saker. Först handlar det om talet, sedan handlar det om åldern. Låt oss ta en sak i taget Jeremia ser på sig själv och sin begränsade förmåga till denna stora uppgift att vara profet och kunna tala till ett helt folk. Hur skall han kunna klara detta. Han säger: ”Ack Herre, Herre! Se, jag förstår inte att tala” Jer.1:6 Jeremia behövde hjälp med sitt tal. Även om vi inte alla är kallade till att bli profeter, så behöver vi hjälp med vårt tal. Vårt tal skall vara rent, fyllt av kärlek, nåd och barmhärtighet. ”Han räckte ut sin hand och rörde vid min mun, och Herren sade till mig: ”Se jag lägger mina ord i din mun.” ” Jer.1:9 Om Guds ord läggs i vår mun, så är det en underbar utrustning vi får. Gud ville lägga sitt ord i Jeremia mun. Våra ord har stor betydelse både för oss själva och för andra. Orden som vi förmedlar är ofta färgade av våra tankar. Tankar är som fåglar som flyger över våra huvuden. Vi kan inte hindra dem till det, men vi kan hindra dem till att bygga bo där. Jag tror att vi kan få kraft till att stänga av väldigt mycket av det som hotar vårt inre och vi kan bli befriade ifrån de onda tankar, som orenar våra hjärtan. Det är ifrån hjärtat som tankarna kommer och vad hjärtat är fullt av talar munnen. Därför skriver Jakob i sitt första brev: ”ta ödmjukt vara på ordet som är nerlagt i er och som förmår rädda ert liv. Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste.” Så här säger Herren till Dig som läser detta:”Jag vet vilka ord och tankar, som fyller ditt hjärta, men jag kan lägga mina ord i din mun.” Du blir ställd inför en helig Gud, som vet om dina tankar. Du konfronteras med honom och det får konsekvenser på ett eller annat sätt. ”Från Frälsaren på korsets stam, ljus faller på min dräkt. Då träda syndens fläckar fram, jag blir med rövaren släkt. Men han som var mot rövar´n god, han tvår mig snövit i sitt blod, Så helt förlåter Gud, så helt förlåter Gud.”

Låt det ske, jag ber. Låt mig förstå min belägenhet inför din helighet. Vad är det då som sker när jag möter Herren i sin helighet? Det kallas för syndanöd. Vi talade mycket om detta förr, men det verkar inte vara lika angeläget i dag, eftersom vi lever i självtillräcklighetens tid. Jag frågar Dig: ”Har du syndanöd, eller är du fullständigt likgiltig inför min fråga?” Du kanske tycker att du är bra som du är och tror att det handlar om någon annan än dig, någon som hamnat i träsket och sölat ner sig. Din egen präktighet duger inte inför Guds helighet. Den värld du lever i har stänkt ner din klädnad. Du kanske tycker att jag är överspänd, när jag skriver dessa ord, som är Guds ord till Dig. Du får gärna tycka vad du vill om mig, men jag ber dig att ärligt fråga dig själv hur du har det! Även profeten Jesaja mötte Gud i sin helighet och han upptäckte då sin egen belägenhet. Han sa: ”Ve mig, jag förgås! Ty jag har orena läppar; och jag bor bland ett folk som har orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot” Men en av seraferna flög fram till mig, och han hade i sin hand ett glödande kol, som han med en tång hade tagit på altaret. Och han rörde med det vid min mun. Därefter sade han: ”Se då nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning blivit tagen ifrån dig, och din synd är försonad.” ” Jes. 6:5-7 ”Han rörde mina läppar, med kol från altaret, och lögn och skämt och gyckel, brann upp i låga het. Han lade i min mun en sång, en lovsång till min Gud. Han rörde mina läppar till bön och lovsångsljud”

Var detta verkligen nödvändigt? Är det nödvändigt att tala om synd? Det finns en del som påstår att kyrkan skall plocka bort talet om synd, därför att det känns så motbjudande i vår tid att tala om att människan är försonad med Gud och att det har skett genom att Jesus har offrat sitt liv för oss genom sin död på korset. Plocka bort allt tal om synd, skuld, skam, blod och slaktade lamm. Om du tycker att kyrkan skall göra detta, så vill jag tala om för dig vad som kommer att hända, något som för övrigt aldrig kommer att hända, eftersom Gud vakar över sitt ord. Om detta skulle hända så kommer alltsammans att ramla som ett korthus ”Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor” Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.” 1.Kor1:18

Vi kan inte ta bort talet om korset, ty då finns det inget kvar i det andliga tempel som vi är med och bygger. Jesus är den levande stenen i det andliga templet. ”När ni kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor, men utvald av Gud och ärad av honom, då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer, som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus.” 1. Petr. 2:4-5 Vi tillhör det ”allmänna prästadömet” Vår uppgift är att tala Guds ord även om det skulle innebära hån, förakt och förföljelse.

Det andra problemet som Jeremia hade när han fick kallelsen var åldern: Han sa: ”Ack Herre, Herre, Se, jag förstår inte att tala, ty jag är för ung” Han tyckte att han var för ung. Ja, man kan komma med olika ursäkter för sin ålder och lämplighet. Jag som nu är 74 år borde i stället säga att jag är för gammal. Jag har gjort mitt. Det är så mycket som tar emot Herre! Hälsa och krafter tillåter mig inte längre som förr att vara så verksam som jag vill. Kan du förstå det? Nej, svarar Herren, än är du inte framme. Än finns det möjligheter att gå in i rustkammaren. Därinne finns det olja. Det är Andens olja, med vilken han vill smörja dig. Ja, tack Herre, jag vill gärna gå in för att bättre rustad att gå ut och tala och skriva tänd av din heliga eld och smord av Andens olja.

Omarbetad version med nya infallsvinklar följer här under rubriken Kallad, utvald och älskad:

En text om dig och tårarnas profet Jeremia:

Detta är egentligen en artikel jag skrev för några år sedan, men jag har gjort en del förändringar i texten

Vi befinner oss i slutet av Juda rikes historia, omkring 624 före Kristus. Då möter vi Profeten Jeremia en andens storman av första rang. Det står:

”Förrän jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och förrän du lämnade modersskötet, helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken.” Jer. 1:5

Det var inte Jeremia själv som gjorde det. Det var Gud som gjorde det och när vi studerar Bibeln och helheten i Bibelns budskap till oss människor så får vi uppfattningen att Gud, trots allt vet vad han gör.

Därför tror vi att Gud visste vad han gjorde när han utvalde Jeremia till att bli profet.

Gud visste också vad han gjorde när han utvalde dig och mig. Om vi inte blev utvalda till att bli profeter så valde han oss till att bli människor som han kunde använda som sina redskap för att förverkliga Guds plan. Han visste vad han gjorde när han valde oss till att bli rättfärdiga genom tron på Jesus Kristus. Bortsett ifrån att han vet hurudana vi är formar han oss efter sin egen bild.

”Ty den som han i förväg har utvalt har han också bestämt till att formas efter hans sons bild, så att denne skulle vara den förstfödde bland många bröder” Rom.8:29

När det gäller själva planen med kallelsen så läser vi i Bibeln att det alltid är Gud som börjar och han börjar alltid i förväg. Gud vet alltid vad han gör när han kallar och utväljer oss människor.

Det är inte självklart för alla att Gud vet vad han gör .

Hur kan Gud i sin allsmäktighet tillåta ondskan på jorden utan att gripa in? Först menar jag att frågan inte är tillräckligt genomtänkt. För vem har sagt att det är Gud som tillåter ondskan på jorden och vem är det som kan säga att Gud inte har gripit in? Trots att jag tror att jag genom att studera min bibel har fått ett tillfredsställande svar, så är jag medveten om att frågan kvarstår för andra.

Det är inte heller självklart för alla att tro på Guds goda avsikter när det gäller den frälsningsplan vi läser om i Bibeln.

”Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden, utan till att vinna frälsning, genom vår Herre Jesus, Kristus” 1.Tess. 5:9

Även om Gud vet vad han gör när han kallar och utväljer oss människor, så har han gett oss en fri vilja. Vi kan ta emot frälsningen, som en fri gåva av nåd och genom tron, men om vi har fått en fri vilja så kan vi också förkasta Guds erbjudande. Det är detta som är så paradoxalt. Å ena sidan har Gud bestämt våra liv och dess utformning, men å andra sidan är det vi som bestämmer och gör som vi vill. Människan har sin fria vilja.

Gud vet vad han gör, men han vet också vad som kommer att ske.

Gud hade en genetisk plan för Jeremias liv redan innan han var född och en dag får han veta Guds plan med sitt liv. Då uppstår en dialog mellan honom och Gud som handlar om två saker.

Först handlar det om 1.talet, sedan handlar det om 2. åldern.

Låt oss ta en sak i taget.

1. Jeremia ser på sig själv och sin begränsade förmåga till uppgiften att vara profet och kunna tala till ett helt folk. Hur skall han kunna klara detta? Han säger: ”Ack Herre, Herre! Se, jag förstår inte att tala” Jer.1:6

Jeremia behövde hjälp med sitt tal. Även om vi inte alla är kallade till att bli profeter, så behöver vi hjälp med vårt tal. Vårt tal skall vara rent, fyllt av kärlek, nåd och barmhärtighet.

”Han räckte ut sin hand och rörde vid min mun, och Herren sade till mig: ”Se jag lägger mina ord i din mun.” ” Jer.1:9

Om Guds ord läggs i vår mun, så är det en underbar utrustning vi får. Gud ville lägga sitt ord i Jeremias mun. Våra ord har stor betydelse både för oss själva och för andra. Orden som vi talar är färgade av våra tankar och vår livsföring. Ibland kan det vara så att människor inte hör vad vi säger därför att våra liv inte är i harmoni med våra ord Tankar är som fåglar som flyger över våra huvuden. Vi kan inte hindra dem till det, men vi kan hindra dem till att bygga bo där. Jag tror att vi kan få kraft till att stänga av väldigt mycket av det som hotar vårt inre och vi kan bli befriade ifrån de onda tankar, som orenar våra hjärtan. Det är ifrån hjärtat som tankarna kommer och vad hjärtat är fullt av talar munnen. Därför skriver Jakob i sitt första brev: ”ta ödmjukt vara på ordet som är nerlagt i er och som förmår rädda ert liv. Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste.”

Så här säger Herren till Dig som läser detta:”Jag vet vilka ord och tankar, som fyller ditt hjärta, men jag kan lägga mina ord i din mun.” Du blir ställd inför en helig Gud, som vet om dina tankar. Du konfronteras med honom och det får konsekvenser på ett eller annat sätt. Vad är det då som sker när jag möter Herren i sin helighet? Det kallas för syndanöd. Vi talade mycket om detta förr, men det verkar inte vara lika angeläget i dag, eftersom vi lever i självtillräcklighetens tid. Du kan be så här: Låt det ske, jag ber. Låt mig förstå min belägenhet inför din helighet. Befria mig från allt som tynger.

Är det nödvändigt att tala om synd? Det finns en del som påstår att kyrkan skall plocka bort talet om synd, därför att det känns så motbjudande i vår tid att tala om att människan är försonad med Gud och att det har skett genom att Jesus har offrat sitt liv för oss genom sin död på korset. Plocka bort allt tal om synd, skuld, skam, blod och slaktade lamm. Om du tycker att kyrkan skall göra detta, så vill jag tala om för dig vad som kommer att hända, något som för övrigt aldrig kommer att hända, eftersom Gud vakar över sitt ord. Om detta skulle hända så kommer alltsammans att ramla som ett korthus ”Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor” Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.” 1.Kor1:18

Det andra problemet som Jeremia hade när han fick kallelsen var åldern: Han sa: ”Ack Herre, Herre, Se, jag förstår inte att tala, ty jag är för ung” Han tyckte att han var för ung. Ja, man kan komma med olika ursäkter för sin ålder och lämplighet. Jag som nu är 77 år borde i stället säga att jag är för gammal. Jag har gjort mitt. Det är så mycket som tar emot Herre! Hälsa och krafter tillåter mig inte längre som förr att vara så verksam som jag vill. Kan du förstå det? Nej, svarar Herren, än är du inte framme. Än finns det möjligheter att gå in i rustkammaren. Därinne finns det olja. Det är Andens olja, med vilken han vill smörja dig. Ja, tack Herre, jag vill gärna gå in för att bli bättre rustad att gå ut och tala och skriva tänd av din heliga eld och smord av Andens olja.

Herren gav sitt löfte till Jeremia när han lagt sina ord i hans mun. Han sa: "ty jag skall vaka över mitt ord och låta det gå i fullbordan" Jer. 1:9 Upplagd av Rolf Bertil Ericsons Blogg kl.17.26 1/30/2019