Jag är tacksam för att vi i vårt land har frihet att ge uttryck för våra åsikter i tal och skrift. Det kallas för åsikts och yttrandefrihet, och innebär att varje medborgare i tal, skrift eller bild, eller på annat sätt har rättighet att meddela upplysningar och uttrycka tankar, åsikter och känslor. Denna frihet är grundlagsskyddad i Sverige.
Men det finns sådant som man inte får säga. Det är förbjudet att förtala någon och det är också olagligt med uppvigling och hets mot folkgrupp.
Är denna åsikts och yttrandefrihet fortfarande självklar, eller finns det anledning till oro för den senaste tidens utveckling. Jag funderar i detta sammanhang på den av Europaparlamentet antagna texten den 26 mars 2019, om upphovsrätt på den digitala inre marknaden. Kan detta resolutionsförslag i förlängningen medverka till en begränsning av friheten att på internet meddela sina tankar i tal och skrift?
En annan sak som oroar mig är det hat och misstroende som pågår i den politiska maktens korridorer, där man enligt min åsikt missbrukar yttrandefriheten.
När Moderaterna ville gå händelserna i förväg och utnyttja den upp-piskade hatstämningen mot Statsrådet Annika Strandhäll innan riksdagens ledamöter haft möjlighet att ta ställning till konstitutionsutskottets granskning, anser jag att det har gått för långt. Detta är tyvärr inte något nytt. När hat och misstroende får ersätta sakpolitiken blir man orolig för utvecklingen.
"Stefan Löfven framhåller flera gånger att det är obegripligt och oseriöst att partierna inte väntar in KU:s granskning. Han menar att KU har en viktig roll i granskningen av statsråd, vilken man nu sätter åt sidan."
Vad är anledningen till att det är så många som inte vågar att ge uttryck för sina tankar och åsikter? Många gånger tror jag det beror på att man inte vill bli utsatt för den granskning som det kan medföra.
Det finns en del som säger till mig att jag när jag skriver bör tänka på dem som tillhör samma församling som jag och därför visa hänsyn, så att jag inte blir till anstöt för mina troende bröder och systrar. Mina åsikter skulle ju också kunna vara till skada för den som inte delar vår gemensamma tro. Kanske till och med späda på de fördomar som finns om oss.
Naturligtvis är jag medveten om alla de risker som finns när man i all sin ofullkomlighet försöker ge uttryck för sina åsikter. Trots detta vägrar jag att rätta mig i ledet ibland alla de konformister som har en egen agenda.
Jag vill fortsätta att vara fri, även om det skulle innebära att jag ibland får gå ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar