Jag hade en dröm som jag bara kan
minnas fragment av. Jag befann mig själv i centrum av ett
gyckelsällskap där jag blev häpen över att jag var. Jag har
alltid betraktat sådana sällskap som främmande miljöer där jag
inte hör hemma. Nu kände jag mig plötsligt förflyttad in i en
värld där jag såg omgivningen från en helt annan horisont än
förut. I drömmen hade jag plötsligt bytt sida och till min stora
förvåning upptäckt saker jag tidigare inte hade sett i den värld
där jag tidigare levt. Jag kunde synliggöra saker som jag tidigare
inte hade upptäckt och visa det för min omgivning.
Det är svårt att minnas alla detaljer
ur drömmen, men det jag upptäckte var ett utpräglat drag av
hyckleri hos en del av dem som befann sig på andra sidan och min
uppgift blev att avslöja det tillstånd som tidigare hade varit dolt
för mig. Mitt sätt att göra det i drömmen var både tragiskt och
komiskt. Jag kunde både skratta och gråta över tillståndet jag
såg. Min uppgift blev att med varsamhet medvetandegöra mina vänner
på samma sätt som jag själv blivit medvetandegjord. Jag blev
förbjuden att använda aggressivitet, men fick gärna klä mina ord
och handlingar som en gycklare. Jag fick lära mig att det behövdes
både tålamod och ömhet för att orka med uppgiften jag fått.
Tro inte att jag befinner mig i en
identitetskris. Jag vet på vem jag tror och jag vet var jag hör
hemma, men kanske det är så att mina gränser mot den värld som
jag tidigare har varit rädd för nu i stället ser annorlunda ut än
tidigare. Det har tagit lång tid för mig att komma till den insikt
jag har i dag och jag påstår inte fördenskull att jag är färdig.
Jag tror att jag lär mig en del i sällskap med gycklare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar