Lennart Larsson en av mina vänner på fb är förvirrad över att han hör så många tolkningar och teorier när det gäller budskapet om Jesus återkomst. Han menar att dessa tolkare som han lyssnade till i sin ungdom hade antingen rätt eller fel i sin förkunnelse om man jämför med vad som förekommer i vår tid när det gäller detta. Jag tycker inte att man skall dra sådana slutsatser. Varken tolkningar och tolkare skall upphöjas till auktoriteter. Jag har skrivit om detta tidigare och kopierar och dessutom länkar till en sida jag skrev 21 juli 2015 med rubriken:
Det finns inget som är så sorgligt, som när människor vänder sig bort ifrån Jesus, och följer andra auktoriteter. Jesus fick uppleva detta under sitt liv på jorden. Det fanns människor, som följde honom till att börja med, men de trodde inte på honom. De drog sig tillbaka och ville inte följa honom. Detta trots att de hade sett vad Jesus gjorde. Jesus visste vilka det var som trodde på honom. De hade fått tron som en gåva. Det står att många av hans lärjungar drog sig tillbaka och ville inte längre följa honom. Jesus säger då till de tolv: ”Inte vill väl också ni gå er väg?” Simon Petrus gör sig själv till talesman för de tolv när han säger: ”Herre till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord och vi tror och vi förstår att Du är Guds helige.” Jesus visste att det också i den skaran fanns en som inte trodde, som senare skulle förråda honom.
För mig finns det bara en auktoritet. Det är Jesus. Det är honom jag tror på, och jag är så tacksam att jag redan i min tidiga barndom fick lära känna Jesus, och bestämde mig för att följa honom. Jesus är min enda stjärna. ”Jag vet vem jag tror på”, skriver Paulus till Timoteus, och jag vill gärna instämma i denna trosbekännelse. Så här skrev jag för mer än ett år sedan i Ökenkällan:
”Det är Jesus som är min ledsagare genom livet. Jesus ger mig mer rörelsefrihet än någon annan. Det är Jesus som har visat mig vägen till Gud. Visserligen har människor också haft sin betydelse i mitt liv, men jag har själv fattat de beslut som har bestämt färdriktningen i Jesu efterföljelse.”
Det finns inga andra stjärnor bredvid Jesus, men tyvärr så finns det en stjärnkult, som är osund. Det är när människor upphöjer sig själva och gör sig till auktoriteter. Ofta känner man igen dem på att de skryter om sig själva och helt oförblommerat talar vitt och brett om vad de uträttar. Allt för att människorna skall lägga märke till dem. Detta har vi inte rättighet att göra, eftersom det är Gud som skall ha äran för det han gör. Det är inte vi som skall ha framgång med det vi gör för Herren Jesus. Det är Guds ord som skall ha framgång. Om detta står det i Jesaja 55:11: ”Ordet som utgår ur min mun, det skall inte vända tillbaka till mig fåfängt, utan att ha verkat vad jag vill och utfört det som jag hade sänt ut det till.”
När Jesus sände ut sina lärjungar så gav han dem makt att driva ut demoner i sitt namn. Glädjen hade berusat dem över sin makt och de frestades att tänka stort om sig själva. Jesus varnade dem och sa till dem att de inte skulle glädja sig över denna förmåga. ”Gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är upptecknade i himlen.”
När Jesus ger oss uppdraget att tjäna honom, så vill han själv stå i centrum eftersom detta är Guds vilja. Det är så det ska vara. Om vi placerar oss själva i centrum för vår verksamhet, så går det galet förr eller senare. Det finns anledning för oss alla som vill tjäna Gud att fråga: ”Vem är det jag sätter i centrum? Är det mig själv eller är det Jesus?”
Det berättas om en man som i ett möte skulle avlägga sitt vittnesbörd. Han gick upp till estraden med högt buret huvud, med stor självsäkerhet och med brist på ödmjukhet. Väl framme vid talarstolen började han stort, men efter en stund tappade han målföret och kände sig fullständigt misslyckad när han lämnade podiet. Mötesledaren kommenterade: ”Om den här mannen hade gått upp till estraden, så som han gick ner, så tror jag att han hade fått gå ner så som han gick upp.”
Så här skrev Peter Stenumsgaard i en artikel i tidningen Dagen:
”Jesus var särskilt noga med att betona det kritiska tänkandet i religiösa spörsmål så att man inte lät sig luras av självutnämnda profeter som med dogmatiska ordalag gjorde anspråk på blind auktoritetstro av sina efterföljare. Jesus själv uppmanar således människor att ha ett kritiskt förhållningssätt och noga pröva olika budskap som framförs. Detta för att människan inte ska bli fången i auktoritetstro och därmed missa den frihet som varje människa är ämnad att finna.”
Idoldyrkan är väldigt vanlig i vår tid. Vi hyllar ofta människor i stället för att låta Jesus vara vår lysande stjärna.
Att stjärnkulten finns i den profana världen är inte något som vi kan göra något åt. Det hör till att man höjer människorna till skyarna, men när idoldyrkan tränger sig in i Guds församling, då är det fara på färde.
När vi utväljer vissa människor, som vi tycker har karisma, som förebilder och auktoriteter, exempelvis i media, då finns det anledning att höja på ögonbrynen. Om en sådan människa råkar falla i synd, eller på annat sätt visar sin mänskliga svaghet, så är allmänheten färdiga att riva ner personen ifrån sin höga piedestal. Det är mycket sällan vi låter nåd gå före rätt för den människan, som vi själva varit med om att höja till skyarna. Här ser vi alltså exempel på hur farligt det är med stjärnkulten i Guds församling. Jesus har sagt att ”den som är störst bland er skall vara den andres tjänare. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”