Vilken människosyn kommer att på sikt få ta över i församlingen
frågar Stefan Gustavsson i tidningen Världen i dag 17 juni 2022. Frågan är berättigad eftersom den handlar om mina relationer till mina medmänniskor både i och utanför församlingen
Min kristna tro är inte grundad på en gammaltestamentlig bibelsyn, som ofta är människofientlig. Nej den är grundad i kärleken och kärlekens relationer till allt och alla. Detta utesluter inte min trohet till vad Gud egentligen har sagt i sitt ord, men den prioriterar min människosyn före min bibelsyn. "Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom."
Stefan Gustavsson menar att kyrkan öppnar sig för två olika synsätt som han anser vara oförenliga, där det ena synsättet på sikt kommer att ta över..
Det ena är att i kyrkorna står frågan om homosexuella relationer i centrum skriver Gustavsson och menar att den kommer att utformas utifrån den nya ideologi som redan gäller i Svenska kyrkan och som nu diskuteras i EFK.
Det andra synsättet är det traditionella att Gud har skapat oss till sin avbild till man och till kvinna.
Han menar också att det är naivt att tro att lösningen går att finna i en kompromiss där kyrkan öppnar sig för dessa två olika synsätt.
Jag har svårt att förstå varför dessa frågor ska få stjäla så mycket energi ifrån oss, när det borde vara självklart att prioritera vår människosyn som är grundad i kärleken och kärlekens relationer
Se även denna text: https://rolferic.blogspot.com/2022/06/min-forsamling-ar-ingen-amoba.html
SvaraRaderaMin församling är ingen amöba
SvaraRaderaMin församling är inte en åsiktsgemenskap där exempelvis Hbtq-frågan är den fråga som skulle kunna leda till splittring, men jag tror inte att jag behöver vara orolig om steg skulle tas för att välkomna samkönade par i församlingarna. Det finns ingen anledning för mig att tro att min församling i så fall skulle överge den klassiska synen på äktenskap mellan man och kvinna. De skulle samtidigt acceptera att det finns medlemmar i församlingen som är av en annan uppfattning och som lever sina liv i enlighet med den, utan att fördenskull anse sig vara syndfria.
Min församling är en kärleksgemenskap där trösklarna är låga och där syndare får plats och frihet utan rädsla för att bli uteslutna.
Min församling är en plats där hbtq-frågan inte är den hetaste frågan. I min församling bryr man sig om varandra och uppbygger varandra med kärlek och goda gärningar.
I min församling är Gud auktoriteten och Anden; vägledaren, som skall hjälpa oss i sökandet efter sanningen. För oss har bibeln inte blivit en avgud utan en kompass som visar oss färdriktningen.
Det finns en del röster i vårt land som vill se en delning i kristenheten hellre än ett enande. Dessa röster anser sig ha bibeln som högsta auktoritet och menar att svaren på vår tids frågor tydligt går att utläsa där. I fördömande ord anser de att svensk kristenhet är på fel väg när de förordar behovet av tolerans och att en del frågor är teologiskt oklara och bara kan ses i en grumlig spegelbild.
En sådan delning har tidigare lett till förbränd mark. Människor har tagit skada av att lämna den trygga inhägnaden i tro på att gräset är grönare på den andra sidan. Det som kännetecknat dessa förrädiska röster är desamma som nu. Splittring, missnöjesyttringar, hat och fördömelse. Det har sagts om dessa rörelsers sätt att föröka sig är detsamma som det lilla encelliga djuret amöba. Det förökar sig genom delning.