Har haft och har besvär med förstoppning och betydande viktminskning. Läkaren på Vårdcentralen har föreslagit röntgen av tarmar. Den första delen med rektoscopi av ändtarmen är avklarad. Inget anmärkningsvärt har upptäckts och alla värden ser bra ut. Röntgenundersökningen kommer att fortsätta med kolonröntgen någon gång under januari månad.
Ser nu fram mot jul då jag kommer att möta barnen och deras familjer!
Har den senaste tiden besvärats av kraftig yrsel. Trodde först att det handlade om en lindrig variant av kristallsjuka, men efter behandling hos sjukgymnast och på grund av att problemen med yrsel och därtill extrem trötthet fortsätter, så kontaktade jag vårdcentralen för samtal med läkare.
Läkaren tror att mina besvär beror på biverkningar av en del mediciner jag tar. Tänker ändra på tiden för intag av Levaxin, som jag tar för hypotyreos. Får se om det blir bättre.
Jag tror att nya församlingar behöver byggas, men absolut inte på bekostnad av delning, där man fiskar i den egna dammen. Om man bygger en församling på den ort där man bor, bör man ingå i den lokala ekumeniken och ha dörren öppen för samråd. I ett sådant församlingsbygge kan det inte finnas rum för missnöjesyttringar, om det ska bli fruktbärande.
Låt mig berätta om mötet med Oskar. När jag första gången mötte honom fick jag intrycket av att han är en mycket ödmjuk och vänlig person. Vi träffades bland annat på församlingens bönesamlingar. Vi var också tillsammans på torget, där vi sjöng och spelade andliga sånger. Han var liksom jag, besjälad av en längtan att få nå ut till hela Motala med det kristna budskapet.
En dag fick jag veta att han begärt utträde ur församlingen och jag blev väldigt illa berörd och undrade vad som kunde ligga bakom detta beslut.
Jag mötte Oskar i Pingstkyrkan. Han har nämligen inte slutat att delta i verksamheten, trots att han inte längre vill ha sitt medlemskap där. Jag frågade honom då vad som var anledningen till hans utträde. Han berättade då bland annat följande:
”I en drömsyn om natten såg jag ett nattduksbord, som hade blivit gammalt och utslitet och det fanns en rutten lök inuti det m.m. Ändå vill många människor försöka att laga det för dom ville verkligen att det skulle bli bra igen, men problemet var att det var för skadat för att kunna lagas och det enda sättet att komma vidare med det var att sätta dit ett helt nytt nattduksbord istället…”
När jag senare påminde Oskar om detta så skriver han att jag förhastat mig när jag menade att Gud aldrig skulle kunna säga något sådant om sin församling. Han skriver och ber mig att i lugn och ro läsa och försöka förstå anledningen till vad han menar. Jag undviker en del namn, men tar med hela handlingen:
”….dåvarande ledare för Kingdom Chapels verksamhet, som förövrigt startade redan år 2014 som en del av Baptistkyrkans ungdomsverksamhet, kom till mig i slutet av december 2018 och han bad mig att be för Kingdom Chapel framtid eftersom ledningen i Baptistkyrkan ville lägga ner den verksamheten. ...men han ville att .Kingdom Chapel skulle vara kvar som en del av Baptistkyrkans verksamhet och hade aldrig för avsikt att det skulle bli något självständigt... Detta var förövrigt min tanke också innan jag började be. Det var då jag fick ovanstående drömsyn.
….vi bad och kom så småningom fram till att det enda sättet att komma vidare med Kingdom Chapel´s verksamhet, som många ungdomar och även äldre för den delen ville skulle fortsätta, var att ta bort det ifrån Baptistkyrkan och göra det till en egen verksamhet istället... Baptistkyrkans ledning stod fast i sitt beslut att lägga ner verksamheten även fast det fanns delade meningar om detta också i ledningen så klart, många hade ju blivit välsignade av denna verksamhet och Baptistkyrkan hade gått från ett fåtal äldre medlemmar till många fler och många ungdomar, men denna nya situation ledd till spänningar mellan den nya och det gamla... Så det var heller inget lätt beslut för ledningen och det hade också förekommit påtryckningar från det ekumeniska hållet (Motalas Kristna Råd) osv. där Pingstkyrkan också är med vilket gjorde att man inte vågade fortsätta...
….Så det är bakgrunden till att Kingdom Chapel blev en egen verksamhet, det var aldrig meningen från början och det är alltså inte något som jag har startat utan det startades år 2014 som en del av Baptistkyrkan ungdomsverksamhet.”
Oskar har sagt att han absolut inte har lämnat församlingens gemenskap, trots att han begärt utträde ur som han skriver församlingens medlemsregister. Han skriver så här:
”Anledningen till att jag lämnade registret var att jag inte ville vara en del av "Sveriges Kristna Råd" eller "Samfundet Pingst" då jag insett vad dessa 2 organisationer egentligen står för …”
”Jag ville i vilket fall gå ur Samfundet Pingst (även Lewi Petrus var ju också emot samfundstanken) och för att göra det behövde jag gå ur Pingstkyrkan Motala´s matrikel.... Sveriges Kristna Råd och Samfundet Pingst”
Här måste jag invända och tycka att Oskars motiv är bristfälligt. Pingstförsamlingen i Motala är visserligen ansluten till Pingst FFS.
År 2004 aktiverades Trossamfundet Pingst – fria församlingar i samverkan för att erbjuda pingstförsamlingar en stärkt juridisk status.). Detta anser jag vara en tillgång där Oskars farhågor är extremt överdrivna och vilseledande.
Jag har sagt till Oskar att Gud aldrig kan välsigna en grupp som inte vill samverka med andra kyrkor på den plats där man bor. Den verksamhet han nu ägnar sig åt måste få sin förankring i någon av de församlingar som redan finns i Motala om den skall ha berättigande. Det är min absoluta övertygelse.
Det som nu pågår är djupt oroande. Om jag läser en del av de kontroversiella sektliknande konspirations och missnöjesteorier som förekommer i gruppens videosändningar så kan jag helt enkelt inte tiga, eftersom jag i mitt åttiotvååriga liv varit med om sådant tidigare.
Här följer utdrag ur ett brev jag skrev till Oscar:
”Jag har inte tidigare känt till det som du beskriver om Kingdoms Chapels verksamhet, så det var bra att du gav mig den informationen. Jag tycker mig känna igen det som hänt, från den tid på1960 talet då jag mötte liknande spänningar i Filadelfiaförsamlingen Nybro, där jag då var verksam. Innan jag kom dit ifrån en liknande tjänst i Norrköping, hade en stor grupp av medlemmar, däribland många ungdomar, lämnat församlingen och bildat en egen församling. Kanske det var på grund av att de inte fick tillräckligt utrymme för sin längtan till något annat än vad de upplevde i församlingen de tillhörde.
På den tiden, långt innan Livets ord gjorde sin entré, var det Maranatarörelsen som blev ett slags
reaktion mot den etablerade Pingstväckelsen. Människor bröt sig ur sina församlingar på grund av missnöje över det rådande tillståndet. De upplevde tillståndet precis så som du beskriver att du såg det i din drömsyn:
”att det var för skadat för att kunna lagas och det enda sättet att komma vidare med det var att sätta dit ett helt nytt nattduksbord istället…”
Precis så som du beskriver att ni gjorde:
”att det enda sättet att komma vidare med Kingdom Chapel´s verksamhet, som många ungdomar och även äldre för den delen ville skulle fortsätta, var att ta bort det ifrån Baptistkyrkan och göra det till en egen verksamhet istället..”
Man ville inte underordna sig något som var gammalt och slitet. Man trodde att allt skulle bli bättre om man bröt sig ur. Men resultatet blev ofta förbränd mark och desillusionerade människor. Besvikelsen blev stor när man upphöjde människor till auktoriteter. Ledare som inte höll måttet och så vidare. Jag ser samma tendenser nu.
Käre
Oskar: ”Du
kritiserar den verksamhet som vi har och menar att den bara är
knuten till vår kyrka i centrum. Jag håller inte med om detta. Det
finns många goda krafter och resurser i vår församling. Du skriver
att det behövs fler som kan ta hand om skörden. Om du anser att du
är en av dem borde du inte ha lämnat den församling där jag tror
att du också upplevt så mycket gott.
Så
skriver du om tider då verksamheten har varit framgångsrik och
mäter resultatet, som om det berodde på personer, och glömmer att
det inte är på människor, som tillväxten skall bero. Allt har sin
tid, både såningstid och skördetid, men kom ihåg att det är inte
vi utan Gud, som ger växten.
Du
är synnerligen kritisk till den kompromissande församlingen, det
vill säga den församling som inte följer bibeln till hundra
procent. När du gör det så kritiserar du också mig, ty jag måste
erkänna att jag helst vill tillhöra en sådan bristfällig kyrka.
En som har låga trösklar till entrén och en som välkomnar alla
människor i sin stora famn.”
Om inte Kingdom Chapel får de övriga kyrkornas förtroende och samverkan tror jag att det kommer att leda till att de blir isolerade precis så som skedde på 1960-talet så som jag beskrivit.
Vi hoppas att vi skall slippa att få se en ny sekt i Motala.
"Bäste Rolf! Blodproverna du lämnade nyligen visar bra blodvärde, kolesterolvärdena ligger på en låg och bra nivå, med bra balans mellan LDL och HDL. Njurfunktion och långtidsblodsocker ligger som tidigare Vänliga hälsningar ......
GRATULERAR ANNA PÅ FÖDELSEDAGEN I DAG
Det talas inte om några kommande tidsåldrar i Bibeln, men det talas desto mer om att det är NU vi lever vid alla tidsåldrars slut. Den som tror på Jesus väntar på en ny himmel och en ny jord. Med stöd av flera bibeltexter har jag skrivit denna sång.
NU VID DENNA TIDSÅLDERS SLUT
Text och musik: Rolf Ericson 12 juli 2024
Matt. 24:34, Joh. 17:3, 1.Joh. 4:19
1. Det är ju nu vid denna tidsålders slut,
som han har inlett ett kärleksförhållande med mig.
Redan nu, redan nu!
Här och i en annan värld.
Kör: Detta är det eviga livet, detta är det eviga livet!
Att de känner dig den ende sanne Guden,
och den du sänt Jesus Kristus.
2. Nu har den nya tiden redan brutit in,
då Jesus väntar på bruden som han köpte med sitt blod.
Redan nu, redan nu!
Här och i en annan värld.
3. Nu har jag namnet skrivet där i Livets bok,
och jag fått livet han lovat med högre kvalitét
Redan nu, redan nu!
Här och i en annan värld.
4. Jag älskar Jesus och de människor jag mött,
men det var han som började med kärleken till mig.
Redan nu, redan nu.
Här och i en annan värld.
5. Jag vet att Jesus kommer snart från himmelen.
Då får jag möta min brudgum och min vän.
Vilken dag det skall bli!
Här och i en annan värld.
I dag har jag lämnat tillbaka min hörapparat i samråd med audionomen på Hörselvården. Under provtiden har jag inte varit nöjd av olika skäl. Hon bedömde att mina hörselproblem inte var så oroväckande, och efter några tester visade det sig att jag hörde lika bra med eller utan hörapparaten.
Absolut rätt?
Att vara klarsynt är inte detsamma som att vara kategorisk. Om någon säger att jag är klarsynt, så tar jag det som en komplimang, men om någon i all välmening tycker att jag är kategorisk vill jag gärna veta på vilket sätt jag är det. Jag tror inte att man kan vara både klarsynt och kategorisk. Antingen är jag det ena eller också det andra. Vad innebär det då att vara kategorisk? Det innebär att man har absolut rätt. Vem kan göra sådana anspråk i en värld som är utan absoluta sanningar?
I en av mina texter i Ökenkällan från år 2013 har jag skrivit:
https://rolferic.blogspot.com/2013/02/tro-utan-att-se.html
”Tron
på Gud handlar inte om bevisade slutledningar eller allmänt
observerbara fakta. Man kan inte tvärsäkert bevisa att ens egen
övertygelse är den enda tänkbara. Det är en personlig erfarenhet,
en subjektiv upplevelse, som man visserligen kan dela med sig av, men
den är omöjlig att fullständigt förklara………….Jag
tror att den absoluta sanningen finns, men vi har bara sett skymten
av den. Ibland kanske den finns där vi minst anar. Jesus som en gång
sade: ”Jag är vägen, sanningen och livet” visade oss människor
en skymt av den absoluta sanning som ingen kan se. ”Den som har
sett mig har sett Fadern”, sa han till sina lärjungar.
Som
kristen bekännare av tro på Gud har jag accepterat denna del av
sanningen och den ger mitt sinne en stark förtröstan på att jag är
på rätt väg. Jag kan på sätt och vis påstå att jag är salig i
denna tro, men måste samtidigt inse att det finns en mångfald av
trosuppfattningar och religioner som vi måste respektera och absolut
inte nedvärdera. Om vi hävdar att det bara är genom kristendomen
som vi finner Gud, så isolerar vi oss och hemfaller till
introspektiv och exklusiv tro. Detta bidrar till att öka klyftorna i
världen och det kan aldrig vara Guds vilja.”
Så jag vill inte vara kategorisk. Man kan frestas till att bli det om man tar sig själv på allt för stort allvar. Gud hjälp mig att inte göra det, utan i stället att akta andra högre än mig själv, så som Bibeln lär.
De säger att jag sticker ut hakan när jag säger min mening. Därför får jag räkna med att bli slagen på käften. Det kostar på att säga sin mening. Det har du naturligtvis rättighet till, brukar de säga, men då får du också skylla dig själv om du får stryk. Kanske vill de mitt bästa, eller också är de rädda för att någon skall lyssna på mig. Det händer visserligen att en del gillar mina bloggar. Det är verkligen uppmuntrande att ibland bli bekräftad.
Det började när jag var barn. Den där ska vi täppa till truten på, sa killarna i skolan. De ställde mig mot väggen och kastade stenar på mig. I kyrkan sa man till mig att jag skulle tacka Gud för att jag fick lida för min tro på Jesus. Se där kommer Jesus, skanderade man på gatorna i stan och på skolgården. Välsigna stenarna sa de hänsynslösa mobbarna.
Min barndomsvärld var svart och vit. En del var frälsta. Dem skulle man hålla sig till. De ofrälsta tillhörde världen och representerade den svarta sidan. Man skulle ta avstånd ifrån dem och inte beblanda sig med dem. Gå inte i ok med dem som inte tror. Ja så står det ju skrivet. Hur skulle man tolka detta? Det fanns mycket tydliga gränsdragningar i den kyrka jag tillhörde och man uteslöt dem som inte levde upp till det mönster som gällde för den bibliska församlingen. Syftet var att hålla församlingen ren och obesmittad av världen och jag tycker nog att syftet i sig var gott, men jag har senare förstått att det inte finns någon församling som kan leva upp till detta ideal.
Jag kände mig i alla fall hemma i församlingen jag tillhörde och hade inte några problem med att anpassa mig. I min barndoms kyrka fanns möjlighet för mig att växa i min tro på Gud. Där fick jag lära mig att sjunga, spela och vittna om min kristna tro. Självklart fick detta konsekvenser, när jag inte kunde hålla detta för mig själv. Jag blev hånad och utfryst i skolan och på gården och gatan där jag bodde.
Nu är läget annorlunda. Världen är inte längre svart eller vit. Livet innehåller många nyanser. Jag kan vittna om Jesus och bli respekterad av dem som inte tillhör någon kyrka eller har en kristen trosbekännelse. Allt har förändrats och ser annorlunda ut. Detta gör mig taggad. Nu försöker jag använda min förmåga till att uttrycka vad jag tror på, bland annat genom min blogg. Det är nog sant som en del av mina troende vänner säger till mig, att jag får räkna med stryk när jag sticker ut hakan, men som jag sa till en vän häromdagen: Jag är den jag är och det tänker jag fortsätta med och hoppas att ni står ut med mig, även när jag ibland sticker ut hakan.
Den 9 juni är sista chansen att rösta till Europaparlamentet. Den chansen vill jag absolut inte missa. Jag är fullständigt viss om var jag lägger min röst. För att få den vissheten bekräftad gjorde jag valbarometern och mina svar låg helt i linje med en av kandidaterna för det partiet som får min röst. Om jag inte vore så övertygad som jag är, så vet jag att jag skulle akta mig för att lägga min röst på de partier som allierar sig med Sverigedemokraterna. Tänk på det om du känner tvekan om var du ska lägga din röst.
Jag fortsätter här med några tidigare inlägg som handlar om min bibelsyn, som jag gärna önskade skulle delas med alla kristna, men så är det inte och det måste jag givetvis respektera. Men det innebär också att de som har en annan bibelsyn också måste bemöta min med samma respekt.
Det finns en del som uppfattar att "fundametalism" är detsamma som "extremism", men detta är inte hela sanningen, eftersom fundamentalism i själva verket är ett återvändande till något som varit själva ursprunget i en lära eller i en ideologi eller religion. I sådana fall handlar återvändandet om ett avståndstagande ifrån kompromisser som är förorsakade av ett modernt tänkande. Då blir fundamentalismen ett konservativt förhållningssätt.
Om man exempelvis har en fundamentalistisk bibelsyn så innebär detta att man har en tro på att varje ord i Bibeln är inspirerat av Gud och måste läsas och tolkas precis som det står, utan att ifrågasätta något av dess innehåll, eftersom man anser att det inte kan finnas ett enda fel i Bibeln. Så har man ursprungligen trott och så tror man fortfarande, åtminstone i en del andra religioner, där de heliga skrifterna och det skrivna ordet fortfarande betraktas som auktoritärt.
I den här texten vill jag koncentrera mig på det som just nu är aktuellt i en pågående debatt i tidningen Dagen och i andra media, nämligen den bibelsyn som råder i pingströrelsen. Tyvärr drar man ofta paralleller mellan sekterism och fundamentalism, vilket inte känns bra i detta sammanhang.
Det finns en del som menar att pingströrelsen gjort upp med en fundamentalistisk bibelsyn.
Jag har svårt att tro att hela pingströrelsen gjort upp med fundamentalismen, men varje steg i den riktningen är önskvärd.
Richard Dawkins som blivit känd för sin religionskritiska bok "Illusionen om Gud,"menar att han aldrig skulle ha skrivit den boken, där han argumenterar för ateism, om inte alla kristna varit sunda, kritiskt tänkande personer. Anledningen till att han skrev den var de högljudda, högerkristna fundamentalisterna.
Av samma anledning vill jag i denna artikel hävda att det fortfarande lever kvar mycket av den gamla sortens fundamentalism i vår tid.
Peter Halldorf, teolog och bibellärarehar i tidningen Dagen skrivit:
"Nu ska sägas att stora delar av pingströrelsen långsamt gjort upp med en fundamentalistisk bibelläsning. Såväl Teologiska Nätverket inom Pingst som dess föreståndare Daniel Alm har i skrift förtjänstfullt tagit steg i den riktningen"
Om detta är sant, så innebär det att man i delar av Pingst har en helt annan bibelsyn än tidigare. Jag har tidigare i ett flertal texter skrivit om denna fundamentalism och kallat den förkunnelsen för villfarelse. För detta har jag fått kritik av en del pastorer i Pingst. En av pastorerna menar att om jag kallar Lewi Pethrus för villolärare, så är även han inräknad eftersom han har haft samma undervisning som Pethrus.
År 2010 skrev jag en analys med egna kommentarer av Lewi Pethrus bok "Jesus kommer."
Den innehåller tankar som har sin grund i Darbyismen, som kallas så efter grundaren John Nelson Darby en irländsk bibellärare ifrån 1800-talet. Läran kallas också för dispensationalism. vilket i korthet innebär att Kristus vid två tillfällen skall återkomma till jorden. Tidsperioden däremellan – som är sju år – kallar man vedermödan. Vidare påstår man att ett tiostatsförbund – som skall ledas av en person, anti-krist – kommer att bildas. och lär att man bokstavligt och konsekvent skall tolka skrifterna i Bibeln, särskilt Bibelns profetior om händelserna i den yttersta tiden. Den betonar skillnaderna mellan Israel och kyrkan i Guds program Det finns också likheter med millennialismen, som betonar att ett jordiskt fredsrike skall upprättas här på jorden i tusen år och inträffa före det framtida eviga riket som en gång skall komma vid denna tidens slut.
Boken Jesus kommer skrevs år 1910 och den innehåller just denna dispensationalistiska lära. Tankarna som finns i den boken har legat till grund för pingströrelsens eskatologi, (läran om den yttersta tiden).
Men nu hörs andra tongångar om man ska tolka Peter Halldorf rätt.
Jag har ganska länge varnat för dispensationalismen i många texter på min blogg Ökenkällan. Ibland tycker jag att jag fått alltför litet gehör för det jag där har skrivit, men statistiken utvisar att just dessa inlägg ofta varit bland de mest lästa. I dag måndag 22 juni ligger min blogg på nionde plats i blogtopslistan, vilket gläder mig och får mig att tro att många besöker Ökenkällan och läser dess innehåll. Tack till alla som bidrar till den responsen.
I det här sammanhanget vill jag påpeka att det är väldigt olyckligt att jämföra Knutbyförsamlingen med övriga pingstförsamlingar, som görs i Peter Halldorfs analys. Visserligen är det sant som Halldorf skriver:
"Verkligheten är ju att många av de unga kristna som sökte sig till Knutby under 1990-talet kom från en uppväxt i pingstförsamlingar. En tidig andlig formering kan spåras till karismatiska miljöer där en fundamentalistisk läsning av Bibeln byggde in en illusorisk konflikt i unga människors världsbild. Konflikten mellan Gud och världen."
Ja, jag håller med om att det var så, men samtidigt måste vi komma ihåg att det gjordes en total urspårning ifrån allt vad bibeltolkning heter i Knutby. Det går helt enkelt inte att finna något sådant i någon pingstförsamling i Sverige.
I vilket fall som helst tjänar det ingenting till att sopa alla dessa problem som uppstått under mattan, utan att i stället med ärlighet blottlägga det som har gått snett. Halldorf har verkligen rätt i att självkritiken och rannsakan över den egna teologin och andligheten som orsakat denna katastrof behöver komma upp till ytan. Vi har ingen rätt att döma över det som skett eftersom själva roten sitter just i den religiösa fundamentalism som jag här beskriver och som tyvärr varit en av orsakerna till det som skett i Knutby.
SE ÄVEN DENNA LÄNK OM DET PROFETISKA ORDET OCH ISRAEL SOM JAG SKREV ÅR 2009
Upplagd
av Rolf
Bertil Ericsons Blogg kl.17.26 6/22/2020
Etiketter: fundamentalism; darbyism; dispensationalism; millenialism; pingströrelsen; knutby; bibeltolkning
Jag skulle gärna vilja ha ett svar av någon som vet, på frågan om Pingst har övergett en fundamentalistisk bibelsyn och hur man ställer sig till dispesationalismen. Det vore ett hälsotecken anser jag. Jag vet att många har läst mitt inlägg det senaste dygnet, men tyvärr har ingen vågat att reagera.
Jag och Sarah intervjuade Daniel Alm tidigare idag och då sa han att han själv var 25 % darbyist (vad gäller uppryckandet). Det är med tanke på historien en ganska stor distansering!
Men Bibeln talar ändå om ett sådant. Så här skriver Paulus:
”Jag är förvånad över att ni så snart överger honom som har kallat er genom sin nåd, för ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. Det är bara några som ställer till förvirring bland er och söker förvränga evangeliet om Kristus”. Gal. 1:6.
Min text denna gång handlar inte om hur vi ska förhålla oss till liberal eller konservativ bibelsyn. Det är inte livsnödvändigt att ta ställning till det, men Paulus betonar en annan sida av saken när han skriver så här:
”Men om någon, vore det så jag själv eller en ängel från himlen, skulle förkunna ett annat evangelium än det jag förkunnar för er – förbannelse över honom. Gal. 1:8
Vad är det för slags förbannelse som Paulus uttalar och till vem är det han talar? Sammanhanget visar oss att det handlar om dem som förkunnar ett annat evangelium än evangeliet om Jesus Kristus och den frälsning som förkunnades av Paulus. Den som var ett nådens budskap.
Bibeltexten förflyttar oss till perioden från Jesu död och uppståndelse, fram till den sista av apostlarnas död. Den kallas för den apostoliska tidsåldern. Det är början på den tid då evangeliet går som ett segertåg genom hela världen. Det är det stora uppdragets tid, då meningen är att alla världens nationer ska nås av budskapet. Inte bara judar utan också hedningar. Budskapet handlar om Jesus Kristus och Guds rikes ankomst. Guds rike är redan här. Nu och alltid. Jesus är början och slutet, inte bara på den apostoliska tiden, utan på hela den tidsålder som också vi befinner oss i. Den som kallas för nådens tid. Jesus har sagt:
”Jag är A och O, början och slutet.”
I Apostlagärningarna 1: 6 står det:
”De som hade samlats frågade honom (Jesus): ”Herre är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?”
Det var ju den samtida judiska uppfattningen om Messias att han vid sitt framträdande omedelbart skulle befria sitt folk från yttre förtryck och ställa det i spetsen för en rättvis världsordning. Det svar som Jesus gav dem innebar något helt annat:
”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns”. Apg- 1:7-8
De hade missförstått Guds plan för världen och kunde inte bedöma sin tid. Den syn på kristendomens plats som är ledmotivet i Apostlagärningarna var att den kristna läran skulle spridas under en längre tid. En tid som inte någon kände till, vilket inte heller var meningen enligt vad Jesus säger i denna text.
När Paulus förkunnade evangelium för hedningarna, så mötte han judar som ansågs vara ”judekristna”. Ibland dessa fanns det motståndare som under hans frånvaro, hade fått med sig kristna galater och fått dem att överge evangelium om Jesus för ett annat evangelium. De förkunnade att ingen kunde bli frälst, utan att följa den Mosaiska lagen, som var föreskriven i det gamla testamentet. Paulus var besviken på galaterna som blivit så förhäxade av dessa irrlärare.
”Vilka dårar ni är, ni galater! Vem har förhäxat er! Ni har ju ändå fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst. Svara mig på en enda sak: var det genom att fullgöra lagen, som ni fick Anden, eller genom att tro på vad ni fick höra. Hur kan ni vara sådana dårar? Skall det som för er började med Anden nu sluta med köttet? Har allt det ni varit med om varit förgäves?” Gal. 3:1-4
Nu kanske vi kan förstå vad Paulus menade när han uttalar förbannelse över dem som förkunnade detta som Paulus kallade för ”ett annat evangelium”
”Men över alla dem som litar på laggärningar vilar en förbannelse; det står ju skrivet: Förbannad är var och en som inte håller fast vid allt som lagens bok bjuder honom att göra. Och klart är att ingen blir rättfärdig i Guds ögon genom lagen. Gal. 3:10.
Man kan bli förhäxad av dem som förkunnar frälsning genom att fullgöra lagen. Det evangelium som Paulus förkunnade leder till välsignelse genom tro på Jesus Kristus och inte till någon förbannelse. Hur kan vi vara säkra på det? Jo genom att vara förvissade om att:
”Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att för vår skull ta förbannelsen på sig, som det står skrivet: Förbannad är var och en som hängs upp på en träpåle. Så skulle hedningarna genom Kristus Jesus få den välsignelse som gavs åt Abraham och vi sedan få den utlovade Anden på grund av tron.” Gal. 3:13-14
Lagen kan inte frälsa, frikänna eller förändra. Den kan bara ge oss kännedom om vår synd och skuld och den dömer oss till döden. Den säger antingen du skall eller du skall inte. Den är inristad i sten och dömer oss hårt. Den kallas därför för syndens och dödens lag. Den kan aldrig göra syndaren bättre, den gör endast synden större, eftersom den obarmhärtigt uppenbarar hur det egentligen är ställt med oss.
Men nu finns det en annan lag, en andlig lag, för den som tillhör Kristus, skriver Paulus i Romarbrevets åttonde kapitel. Det är här som nådens evangelium kommer in.
”Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus har gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag.” Rom. 1:1-2
Bibelns centrum och periferi
Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund som inte är bokstav utan är ande. Ty bokstaven dödar men Anden ger liv 2. Kor 3:6
En god vän frågade mig vad jag skulle göra om jag bara hade tillgång till Bibeln och saknade alla andra texter. Skulle min tolkning av Bibeln förändras då? Frågan är intressant men hypotetisk.
Kommunikationsvägarna mellan Gud och människan har funnits långt före alla skrifter och människor har haft förmågan att ta emot Guds budskap genom sina sinnen.
Allt ifrån världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet kunnat uppfattats i hans verk och varit synliga. Rom. 1:20
Min tolkning av Guds budskap påverkas av allt det som mina sinnen kan uppfatta av det som han har gjort, antingen jag öppnar eller stänger andra kommunikationsvägar. Därför kan jag aldrig försvara mig med att säga att jag inte visste bättre. Så länge jag kan se och höra, kan jag också förstå och förklara det jag ser och hör.
Hur gör jag då när jag tolkar det som redan står skrivet? Jag tror att det är kyrkan och förkunnelsen av Guds ord som påverkar mitt ställningstagande till Bibelns huvudsakliga syfte. Naturligtvis med mitt eget medgivande, där min frihet till att tolka alltid står öppen. Jag återkommer till vad jag menar med Bibelns huvudsakliga syfte.
I alla tider har det funnits tolkare av Bibeln som förändrat kyrkan och förkunnelsen. Låt mig ta ett historiskt exempel. Paul Peter Waldenström, som var en av grundarna till Svenska Missionsförbundet, utvecklade den subjektiva försoningsläran. Han kom då i konflikt med Svenska Kyrkans objektiva försoningslära. Detta hände år 1872. Denna objektiva försoningslära härstammade från Anselm av Canterbury som föddes i Italien år 1033. I denna lära som den lutherska kyrkan övertog ingick föreställningen om att människosläktet dragit över sig Guds vrede, när det föll i synd. Gud krävde då ett försoningsoffer. Människan kunde inte själv ge det, men Kristus gav det i hennes ställe och de behövde inte längre frukta för Guds vrede. Man förkunnade alltså en lära som innebar att människan måste gömma sig bakom Kristus för att få skydd för Guds vrede. Man tolkade Skriften på det sättet att det var Gud som skulle bli försonad genom Jesu försoningsoffer. Det är svårt att greppa tanken att denna lära förkunnades i kyrkan i hundratals år innan Waldenström kom med en helt ny tolkning. Han blev från början betraktad som en villolärare, men i vår tid är det ingen som ifrågasätter hans tolkning av en av Bibelns mest centrala budskap, nämligen budskapet om Jesu Kristi försoning.
Waldenströms subjektiva försoningslära innebär att det inte är Gud som behöver försonas. Gud som själv är Försonaren har alltid älskat människorna. En människa behöver inte gömma sig för Gud, vars vrede inte riktas mot människorna utan mot synden och mot det ondas makt i världen. Därför är det människorna som blir försonade med Gud och inte tvärtom.
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, inte för att döma världen utan för att frälsa världen. Jesus kom till oss för att försona människan med Gud.
Det var detta befriande budskap som människorna behövde vid denna tid och som resulterade i starka väckelserörelser över hela världen. Människor har i alla tider varit upptagna av fördömelse över synder både hos sig själva och hos andra. Detta har i sin tur skapat rädsla för den Gud som man uppfattat som domare mer än som frälsare.
Bibelns texter utgör ett vittnesbörd om den gudomliga närvaro som förmår att omforma människors tro och liv. Men detta kan aldrig ske om inte texterna har sitt centrum i Jesus Kristus och i den försoning som är Bibelns huvudsakliga budskap. Gamla testamentet pekar framåt mot Kristus och Nya testamentet har sitt centrum där. Alla våra tolkningar måste förstås i ljuset av detta centrum.
Det är ibland ofrånkomligt att vi kommer i konflikt med en del av bibelns texter, när vi jämför dem med nutida förhållanden. Det är också mycket som inte går att förklara med dogmatiska teorier, inte ens med vissa bibeltexter. Jag skulle önska att det funnes möjlighet att förena bibeltrohet med en nutida tolkning av bibeltexterna. Att vi kunde vara ödmjuka och inse att vi inte har svaret på många av vår tids etiska och moraliska frågor och där bli lyhörda för andra. Bibeln får inte bli en källa till tvist där vi anser att vi har hela svaret.
Den som menar att det bara finns en bokstavlig tolkning har svårt att tro detta och tillmäter varje text i Bibeln auktoritär betydelse.
När Martin Luther betonade att det bör vara ”Skriften allena”, som är avgörande för kristen bekännelse, så tror jag att han menade att det finns en skillnad mellan centrum och periferi och mellan huvudsak och bisak.
Det kan vara svårt att förstå de ställningstaganden där man å ena sidan talar om en bokstavlig tolkning och å den andra där texternas mångfald lyfts fram. Det är då vi behöver bli lyhörda, ödmjuka och rannsakande och i stället för att tolka Bibeln, låta Bibeln tolka oss i våra syften att nå fram till en klarare insikt. Det är ju inte vi som ska tilldela Bibeln och dess enskilda delar den betydelse och auktoritet som den ska ha. Det är i första hand Bibeln som skall tala till oss. Det är Gud som skall tala till oss. Det står skrivet att det är nu vid denna tidens slut som han har talat till oss genom sin son.
Summan av ditt ord är sanning står det i Psaltaren och det får bli sista ordet i denna betraktelse.
Under förra lördagen och söndagen har några frikyrkor i Motala varit samlade till bibelhelg.
Temat för helgen var ”Vad gör vi med Bibeln som Guds ord? – om bibelsyn, bibelbruk och bibeltolkning”.
Teologie doktorn i religionsvetenskap, pastorn Leif Carlsson har undervisat och predikat.
Följande text är inte en recension eller referat till hans undervisning, utan i stället egna reflektioner omkring det han sagt.
Om det råder oenighet i vår bibelsyn, så får det negativa konsekvenser, eftersom bibelsynen är direkt knuten till hur vi uppfattar den kristna tron. Går vi skilda vägar eller är vi angelägna om att bevara enigheten, även den som finns i mångfalden? Frågan tycks vara besvärande för en del, men jag tycker att den är nödvändig och angelägen. Den tillit vi får i vår bibelsyn växer i mötet med Jesus. Det är i Bibeln vi kan känna igen honom och förvandlas till hans likhet. Vårt bibelbruk, eller det sätt på vilket vi använder bibeln visar också vilken bibelsyn vi har.
Det råder ett slags paradigmskifte i vår tid, där bibelsynen polariseras. På den ena sidan en bibelsyn där man tror på att varje ord i Bibeln är inspirerat av Gud och måste läsas och tolkas precis som det står, eftersom man anser att det inte kan finnas ett enda fel i Bibeln. Här betonar man kyrkans religiösa auktoritet, och hellre än att tolka teologin utifrån samtiden, tolkas samtiden utifrån teologin och poängterar kyrklig identitet som särskiljande från världen. Bibelordet betraktas här fortfarande som auktoritärt.
På den andra sidan ser man i stället bibeln utifrån en helhetssyn, där frälsningen genom Jesus Kristus är kärnan. Sanningen om Jesus som den korsfäste och uppståndne Frälsaren. Det är mötet med Jesus som är centralt i Bibeln. I det mötet tror jag att många frågor behöver omvärderas.
Är bibeln en auktoritet? Ja naturligtvis är den det. Särskilt för oss som bekänner att Jesus är herre. Jag tror att Bibeln är Guds ord och en auktoritet, men att Gud är större. I den kristna trosbekännelsen bekänner vi först av allt Gud. Det är på Gud vi tror därför är han den högsta auktoriteten.
Min tro på Gud och Jesus är byggd på Guds ord. Det innebär att bibeln är Guds ord för mig. Så är det och så har det alltid varit ända sedan jag som barn tog emot Jesus som min personlige Frälsare och Herre. Redan vid åtta års ålder blev jag döpt i vatten och visste redan då vem jag trodde på.
Tron på Jesus är en fullkomlig visshet. Jag vet på vem jag tror. Jesus som jag tror på förändras inte. Jesus Kristus är densamme i går i dag och i evighet.
Vi kan aldrig säga att vi tror på Jesus om vi inte tror på bibeln. Vi kan inte heller säga att vi tror på bibeln om vi inte tror på Jesus.
För mig och för många troende är bibeln boken som handlar om Jesus. Inte bara nya testamentet utan även det gamla testamentet. Sanningen om Jesus lyser underbart och härligt för oss ifrån bibelns första till sitt sista blad. Det finns många texter i bibeln som man kan förstå och enhetligt tolka, men det finns också en del texter, som är höljda i dunkel och som inte behöver förklaras.
Det som är huvudbudskapet kan vi kalla för summan.
”Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets lagar varar evinnerligen”. Ps. 119:160
Den eviga sanningen som alltid består är Jesus. Den löper som en röd tråd genom hela bibeln.
Att rycka ut texter i bibeln ur sitt sammanhang och bygga upp mänskliga läror och regler har åstadkommit mycket strider och schismer i alla tider. Om skillnaden mellan Guds ord och människors regler har jag skrivit i den här texten:
Guds ord och människors regler
”Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.”
Hebr. 4:12
Det inledande ordet ”ty” innebär att jag har citerat bibeltexten ur ett sammanhang. Därför är det viktigt att förstå hela sammanhanget. Det handlar om ”olydnad” eller ”ohörsamhet.” till det som Gud en gång har sagt.
Vi kanske tar för givet att Gud alltid skall låta oss vara i stånd till att höra, så att vi när som helst ska kunna svara på hans tilltal. Då glömmer vi bort att Gud hatar ohörsamheten. Ja så står det skrivet.
”Den som har öron till att höra han höre.”Luk. 8:8.
Orden vänder sig till dem som har hörselförmåga, inte till dem som saknar den. Den som saknar hörselförmåga kan inte ställas till ansvar för ohörsamhet. Det är viktigt att känna till till vilka det är som Gud talar till i det här sammanhanget. Det är till alla dem som både hört och sett, men som nu plötsligt blivit döva och ohörsamma.
I fyrtio år hade han låtit folket få se sina gärningar i öknen och det var verkligen inga småsaker de fick vara med om. Stora under och tecken hade skett, men trots detta hade de slagit dövörat till, ja det står till och med att de hade ”farit vilse i sina hjärtan, de ville inte följa Guds vägar.”
Här uttalas tydligt en varning till Guds folk, observera inte i första hand till dem som inte bekände sig tillhöra Guds folk, utan först av allt till dem som tillhörde det utvalda folket. Detta var ju i det gamla förbundets tid och då fanns det bara ett folk, det judiska folket som kallades Israels barn. Det var till detta folk som Gud riktade en kraftig varning för ohörsamhet.
”Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan som under upproret på utmaningens dag i öknen, då era fäder utmanade mig och satte mig på prov, fast de hade sett mina gärningar under fyrtio år.” Hebr. 3:8-9.
Det handlar om att Gud talar till oss på samma sätt som han alltid har talat. Han talar till oss genom sitt ord och det är kraft i hans ord. Låt mig fråga dig om du kan höra honom tala. Han talar många gånger och på många sätt. Han talar genom bruset av många röster. Han blottlägger hjärtats uppsåt och tankar, ja han genomskådar oss.
Gud talar med kraft genom sitt ord. Det handlar om en urkraft, som är starkare än alla teorier och intellektuella uppfattningar och åsikter. Om det inte kan förklaras så vågar jag hävda att det kan erfaras. Du begriper det inte, men Guds närvaro kan på olika sätt förnimmas.
I vår tid, som är denna tidens slut så står det att han talar till oss genom sin son, Jesus Kristus. Kraften har blivit inkarnerad i en människokropp. Ordet blev kött. Gud blev människa och tog sin boning i Jesus Kristus. Den som menar att det är lika viktigt att veta vad man tror på än vem man tror på hamnar ofta på kollisionskurs med bibeln, eftersom en del bibeltexter uttrycker sanningen på olika sätt och därför kan missförstås. ”Det är detta som kallas för selektiv bibeltolkning. Man tolkar bibeln utifrån sina egna syften för att skapa en lära som man anser vara grundad på bibelns auktoritet där bokstavstron är själva utgångsregeln för läran. Är det detta Jesus menar när han säger att de sätter Guds ord ur kraft? Observera att det är en fråga och inte ett påstående. Om vi använder bibeln för att beskriva något som inte är förankrat i verkligheten utan i vår egen fantasi så är vi som fariséerna och de skriftlärda. Vi skapar regler som vi funnit i en selektiv bibeltolkning och det är inte då Guds ord vi förkunnar.” det handlar om vår syn på bibeln. Som jag tidigare har skrivit så tror jag att bibeln är Guds ord till oss människor, men att vårt sätt att läsa bibeln och tolka dess summariska sanning är något helt annat än att göra egna läror och avvikelser genom att tolka bibeln selektivt.
Ungdomar i dag behöver mötas av förståelse och respekt ifrån sina ledare. Intellektuell hederlighet i tolkningen av bibeltexter innebär att vi också måste ha klart för oss bibelns huvudsyfte. Bibeln är exempelvis ingen lärobok i sexualkunskap. Moralistiska frågor som går stick i stäv med bibelns människosyn om alla människors lika värde måste prövas och jämföras. Här måste vi ge rum för en tolkning där alla människor oavsett könsidentitet inkluderas utan att skuldbeläggas. Detta är tyvärr inte självklart för alla. Jag anser inte att det handlar om en anpassningsfråga till världens sätt att tänka, men ibland upplever jag att det finns starka konservativa krafter som inte tar någon hänsyn till den intellektuella hederlighet som jag vill efterlysa.
Till sist vill jag uttrycka mitt varma tack till Leif Carlsson för den undervisning han gett oss under bibelhelgen i Motala. Den gav mig bekräftelse på den bibelsyn och bibeltolkning som stämmer med min trosuppfattning. Jag hoppas att den skall bli respekterad ibland alla de troende vännerna jag har i Motala och även ibland dem jag kommer i kontakt med genom min blogg Ökenkällan.
