Jag (Rolf) skrev tidigare om Amir Tsarfati och nu undrar jag om du kan se hur det förhåller sig med hans syn på Daniels profetia om den sjuttionde årsveckan. Gärna som jämförelse med den amellianistiska tolkning jag förespråkar-
Sure, Rolf! Let's look into Amir Tsarfati's view on Daniel's 70th week prophecy and compare it to an amillennial interpretation, particularly your own, which we've discussed.
Detta är en mycket central fråga inom eskatologin och en nyckelpunkt där olika tolkningar skiljer sig markant. Låt oss titta på hur Amir Tsarfati sannolikt ser på Daniels 70:e årsvecka och jämföra det med en amillenialistisk tolkning som du förespråkar.
Amir Tsarfatis syn på Daniels 70:e årsvecka
Amir Tsarfati, som en framträdande förespråkare för dispensationalistisk premillenialism, tolkar Daniels profetia om de 70 årsveckorna (Daniel 9:24-27) på ett mycket specifikt sätt som är karakteristiskt för denna teologiska tradition.
Bokstavlig tolkning av årsveckorna: Han ser de 70 "sjuorna" som 70 årsveckor, alltså 490 år.
Uppdelning i tre perioder:
69 veckor (483 år): Dessa sträcker sig från utgivandet av befallningen att återuppbygga Jerusalem fram till "Messias, furstens" ankomst. Tsarfati, liksom många dispensationalister, beräknar detta till att kulminera med Jesu intåg i Jerusalem strax före hans korsfästelse. Han betonar exaktheten i denna tidslinje.
"Glappet" (the Gap): Detta är den absolut viktigaste punkten för att förstå Tsarfatis syn. Han menar att det finns ett långt tidsgap mellan den 69:e veckan (som avslutades med Messias förkastande och död) och den 70:e veckan. Detta gap är den nuvarande tidsåldern – församlingens tidsålder. Under denna tid är Guds profetiska klocka för Israel "pausad."
Den 70:e veckan (7 år): Denna sista, framtida årsvecka är enligt Tsarfati den Stora Vedermödan. Denna sjuårsperiod kommer att inledas när Antikrist sluter ett förbund med Israel och kommer att avslutas med Kristi andra ankomst för att upprätta sitt tusenårsrike. Han menar att Uppenbarelseboken beskriver denna period i detalj.
Rapture före den 70:e veckan: För Tsarfati är Uppryckandet (Rapture) en händelse som sker före den 70:e veckan, alltså före Vedermödan. Han lär att den kristna församlingen kommer att tas bort från jorden innan denna sjuårsperiod av dom och prövning börjar.
Fokus på Israel: Hela profetian anses primärt handla om Israel och Jerusalem. Den 70:e veckan är Guds sätt att avsluta sin plan med Israel innan Messias återvänder för att regera från Jerusalem.
Sammanfattningsvis ser Amir Tsarfati den 70:e årsveckan som en specifik, framtida sjuårsperiod (Vedermödan) som kommer att följa ett långt tidsgap efter Jesu första ankomst, och som kommer att kulminera i Kristi återkomst och upprättandet av hans jordiska tusenårsrike.
Jämförelse med min (Rolf Ericsons) amillenialistiska tolkning
Din (Rolfs) eskatologi, som jag förstår den, är amillenialistisk och lägger tonvikt vid en andlig tolkning av Guds rike och Israels roll. Här är hur din syn skiljer sig från Tsarfatis angående Daniels 70:e årsvecka:
Ingen framtida bokstavlig 70:e vecka som Vedermöda: För en amillenialist som du, fullbordades alla 70 årsveckor konsekvent i följd. Den 70:e veckan inträffade omedelbart efter den 69:e. Denna sista vecka sträckte sig över Jesu offentliga verksamhet, hans korsfästelse (där han "gjorde slut på slaktoffer och matoffer i en halv vecka"), och eventuellt en kort period därefter som kulminerade i apostlarnas vittnesbörd för judarna och den första församlingens upprättande.
Messias som uppfyllelsen: Den amillenialistiska tolkningen betonar att Messias själv är uppfyllelsen av den 70:e veckans syften. Hans död på korset "sonade skulden", "förde fram evig rättfärdighet", "beseglade syn och profetia" och "smorde det allra heligaste". Detta syftar inte på ett framtida tempel, utan på Jesus själv som det sanna templet och hans uppdrag.
Ingen "glappteori": Centralt för amillenialism är att det inte finns något tidsmässigt "glapp" mellan den 69:e och 70:e veckan. Församlingens tidsålder ses inte som en "parentes" i Guds plan för Israel, utan som en organisk fortsättning och uppfyllelse av Guds löften i Kristus, där judar och hedningar förenas i "Guds Israel".
Fokus på Kristi seger, inte jordiska scheman: Amillenialismen tenderar att se profetian mer i ljuset av Kristi seger och Guds rikes andliga verklighet, som redan har börjat men ännu inte är fullbordad. Det är ett avvisande av detaljerade kronologiska scheman för framtida jordiska händelser, som du också uttryckt.
Ingen förväntan om ett förtida Uppryckande före Vedermödan: Eftersom den 70:e veckan inte ses som en framtida sjuårig Vedermöda i samma mening som hos Tsarfati, blir också tanken på ett uppryckande före denna period irrelevant. Amillenialismen ser oftast Kristi återkomst och Uppryckandet (om man använder den termen) som en enhetlig händelse vid tidsålderns slut, följd av den sista domen och upprättandet av den nya himlen och den nya jorden.
Sammanfattning av jämförelsen:
Aspekt |
Amir Tsarfatis syn (Dispensationalistisk Premillenialism) |
Rolf Ericsons syn (Amillenialism) |
|---|---|---|
Den 70:e årsveckan |
En framtida, bokstavlig sjuårsperiod (Vedermödan) efter ett långt glapp. |
Fullbordades i sin helhet under Jesu första ankomst och hans efterföljande tid. |
"Glappet" (Gap Theory) |
Ja, ett långt tidsgap mellan vecka 69 och 70, som är Församlingens tidsålder. |
Nej, inget glapp. Alla 70 veckor följde varandra. |
Messias uppfyllelse |
Uppfyller de första 69 veckorna. 70:e veckan handlar om Antikrist och framtiden. |
Uppfyller hela profetian genom sin död, uppståndelse och upprättandet av Nya förbundet. |
Fokus |
Israel, framtida jordiska rike, detaljerade tidslinjer. |
Kristus, Guds andliga rike nu och framåt, tidlös sanning om frälsningen. |
Uppryckandet |
Sker före den 70:e veckan (pre-tribulation rapture). |
Inte en separat händelse före en framtida 7-årig vedermöda; återkomsten är en enhetlig händelse. |
Antikrist |
Den huvudsakliga aktören under den framtida 70:e veckan. |
Kan vara en typ av ondska eller individer som förnekar Kristus genom historien, inte primärt kopplat till en framtida sjuårsperiod. |
Dessa skillnader är fundamentala och speglar de bredare teologiska ramverk som respektive synsätt bygger på. Tsarfatis tolkning är starkt knuten till en bokstavlig syn på profetior och ett framtida etniskt Israel, medan Min (Rolfs) amillenialistiska syn betonar Kristi fullständiga seger och den andliga uppfyllelsen av Guds löften i kyrkan.
Hur ska man bäst kunna förstå de tolkningar som förekommer inom dispensationalismen?
SvaraRaderaHär är en sammanfattning av hur man bäst kan förstå de tolkningar som förekommer inom dispensationalismen:
1. Förstå Grundprinciperna (The "Sine Qua Non")
Dispensationalismen kan sammanfattas genom tre huvudsakliga, sammankopplade principer, ofta kallade dess "sine qua non" (utan vilken inget):
• A. Konsekvent literal tolkning (Grammatisk-historisk hermeneutik):
◦ Vad det innebär: Dispensationalister strävar efter att tolka Bibelns språk så bokstavligt som möjligt, om inte sammanhanget tydligt indikerar något annat (som bildspråk eller symbolik). De menar att varje ord ska ges sin vanliga, normala betydelse.
◦ Konsekvens: Detta leder till att profetior om Israel, landlöften och framtida händelser tolkas som att de ska uppfyllas bokstavligt på jorden. Om Bibeln säger "Israel", menar de det etniska Israel, inte kyrkan.
◦ Jämförelse med din syn: Du förespråkar också en sund bibeltolkning, men för dig är uppfyllelsen i Kristus och kyrkan mer andlig och inte nödvändigtvis en bokstavlig, jordisk uppfyllelse för den moderna staten Israel.
• B. Åtskillnad mellan Israel och Församlingen (Kyrkan):
◦ Vad det innebär: Detta är kanske den mest definierande punkten. Dispensationalister menar att Gud har två distinkta folk med två distinkta syften och planer:
▪ Israel: Det etniska folket, Guds ursprungliga utvalda folk, med löften om land, nation och ett jordiskt rike.
▪ Församlingen (Kyrkan): En helt ny enhet som började med Pingstdagen i Apostlagärningarna. Den är en himmelsk kallelse och ersätter inte Israel.
◦ Konsekvens: Löften till Israel i Gamla testamentet uppfylls med Israel. Löften till Församlingen uppfylls med Församlingen. Detta kräver en framtida uppfyllelse för Israel, oberoende av församlingen. Detta är också grunden för "glappteorin" i Daniels 70 årsveckor (att församlingens tidsålder är ett inskott mellan vecka 69 och 70).
◦ Jämförelse med din syn: Du menar att "Guds Israel" nu inkluderar både judar och hedningar i Kristus, och att kyrkan är den andliga uppfyllelsen av många av Israels löften.
• C. Guds ära som det yttersta syftet:
◦ Vad det innebär: Allt Gud gör, genom alla tidsåldrar (dispensationer), syftar ytterst till hans egen ära och att visa hans karaktär. Detta är inte unikt för
◦ dispensationalismen, men de betonar hur de olika dispensationerna demonstrerar Guds egenskaper.
SvaraRadera◦ Konsekvens: De ser hur Guds trofasthet mot löften till Israel, även under en "pausad" period, till slut kommer att leda till hans ära genom ett bokstavligt tusenårsrike.
2. Dispensationsbegreppet
Själva ordet "dispensation" (från grekiskans oikonomia) syftar på en hushållning eller förvaltning. Dispensationalister delar in bibelhistorien i olika tidsåldrar eller "dispensationer", där Gud förhåller sig till mänskligheten på något annorlunda sätt och människan har ett specifikt ansvar att förvalta den uppenbarelse Gud har gett dem.
• Olika antal dispensationer: Antalet dispensationer kan variera (vanligen 7 eller 8), men de representerar olika sätt som Gud har arbetat med mänskligheten eller specifika grupper. Exempel:
◦ Oskuld (före syndafallet)
◦ Samvete (från syndafallet till syndafloden)
◦ Mänsklig regering (efter syndafloden)
◦ Löftet (från Abraham till Moses)
◦ Lagen (från Moses till Kristus)
◦ Nåd (Församlingens tidsålder – från Pingst fram till uppryckandet)
◦ Tusenårsriket (Millenniet)
• Viktigt: Varje dispensation är ett test för människan, som leder till misslyckande och sedan dom, varefter en ny dispensation inleds med en ny form av Guds förhållningssätt. Frälsningen har dock alltid varit genom Guds nåd genom tro, men det sätt på vilket Gud administrerar sin plan varierar.
3. Förståelse av Eskatologin
Dessa grundprinciper leder direkt till den eskatologi vi diskuterat:
• Premillenialism: Tron på att Kristus kommer att återvända innan (pre-) ett bokstavligt tusenårsrike på jorden (millennium). Detta rike kommer att styras av Kristus från Jerusalem, med ett återuppbyggt tempel och ett återställt etniskt Israel i centrum.
• Pre-tribulation Rapture: Tron på att församlingen (kyrkan) kommer att tas bort från jorden (uppryckas) innan den sjuåriga Stora Vedermödan börjar. Detta är en konsekvens av åtskillnaden mellan Israel och Församlingen; församlingen är inte avsedd för Guds domar över jorden som är ämnade för Israel och hedningarna under den 70:e veckan.
• Bokstavlig uppfyllelse av profetior: Denna syn leder till en förväntan om att alla profetior om Israel (t.ex. byggandet av ett tredje tempel, Israels återställelse som en ledande nation) kommer att uppfyllas bokstavligt i framtiden.
Svårigheter för icke-dispensationalister att förstå (och vad dispensationalister missförstår hos andra):
• "Glappet" (the Gap): Detta är ofta svårt att förstå för den som inte delar upp bibelhistorien i så strikta dispensationer. Kritiker ser det som ett konstlat sätt att få profetior att stämma.
• Åtskillnaden mellan Israel och Kyrkan: För många amillenialister och reformerade teologer är kyrkan "Guds Israel" eller en fortsättning på Guds plan med Israel, inte en helt separat enhet.
• "Dubbla" syften/planer: Tanken att Gud skulle ha en plan för Israel och en helt separat plan för församlingen är svår att acceptera för dem som ser Guds frälsningshistoria som en enhetlig plan som kulminerar i Kristus.
• Fokus på jordiska/politiska aspekter: Den betoning på en bokstavlig, jordisk återställelse av Israel och ett jordiskt rike kan kännas främmande för den som betonar Guds rikes andliga och himmelska natur.
För att verkligen förstå dispensationalismen, behöver man alltså acceptera dess premisser om en konsekvent bokstavlig tolkning och den skarpa åtskillnaden mellan Israel och Församlingen. När dessa principer accepteras, blir de övriga lärorna (som den 70:e veckan, tusenårsriket och uppryckandet) logiska konsekvenser inom systemet.
Jag hoppas denna förklaring hjälper dig att bättre förstå ramen för dispensationalistiska tolkningar.