Mitri Raheb del 2

Här kommer ännu ett bidrag ur Mitri Rahebs bok Teologi efter Gaza med rubriken "En teologi för apokalypsen! .....Apokalypsen är verklig, apokalypsen är nu. Den viktigaste frågan är hur man ska tolka denna apokalyps. Detta är inte det Harmageddon som de kristna sionisterna drömmer om och som annonserar den yttersta tiden och föregår Jesu återkomst. Det är den slutliga striden mellan det godas och det ondas makter som George W. Bush en gång beskrev den. Inte heller är det som Netanyahu beskrev det inför kongressen som " en sammandrabbning mellan barbari och civilisation. Det är en kamp mellan dem som glorifierar döden och dem som helgar livet." Detta språk kommer ironiskt nog från en premiärminister som utövar nekropolitik.

Tack Rolf för att du delar ytterligare ett tankeväckande avsnitt från Mitri Rahebs "Teologi efter Gaza". Detta stycke är oerhört viktigt för att förstå hans eskatologi, särskilt hans syn på apokalypsen, och hur den skiljer sig från dominerande västerländska tolkningar.

Mitri Rahebs "Teologi för apokalypsen!"

Raheb utmanar här en vanlig, ofta sensastionell, förståelse av apokalypsen och placerar den i en konkret, nutida kontext:

• "Apokalypsen är verklig, apokalypsen är nu." Detta är en central punkt. Raheb avvisar tanken på apokalypsen som enbart en framtida, avlägsen händelse. För honom och för dem som lever i Gaza och på Västbanken är apokalypsen en pågående realitet. Det är förstörelsen av land, liv, hopp och mänsklig värdighet som sker här och nu under ockupation och konflikt. Den är inte bara en eskatologisk händelse i slutet av tiden, utan en politisk och existentiell kris som pågår i deras vardag.

• Avvisande av kristen sionismens "Harmageddon": Raheb kritiserar skarpt den kristna sionismens förväntan om ett bokstavligt Harmageddon som en slutstrid som annonserar Jesu återkomst. För kristna sionister är detta ofta en spännande, profetisk uppfyllelse som ses som ett tecken på Guds plan. Raheb ser det som en farlig och destruktiv fantasi som legitimerar våld och lidande. Han menar att den skapar en önskan om krig och förstörelse snarare än fred.

• Avvisande av förenklade "goda mot onda" -narrativ: Han avfärdar även det förenklade språket om en "sammandrabbning mellan barbari och civilisation" eller "kamp mellan dem som glorifierar döden och dem som helgar livet" som George W. Bush och Netanyahu har använt. Raheb ser detta som en retorik som dehumaniserar motståndarsidan och rättfärdigar våld. Att Netanyahu anklagas för "nekropolitik" (att styra genom att kontrollera liv och död, t.ex. genom våld och förnekelse av en befolknings existens) är en mycket skarp kritik som belyser hyckleriet i sådana uttalanden när de kommer från en makthavare som Raheb ser som förtryckare.

• Korset som en symbol för den nuvarande apokalypsen: Med tanke på det förra avsnittet om "en ny korsets teologi", är det tydligt att Raheb ser korset som symbolen för Guds delaktighet i denna nuvarande, pågående apokalyps. Korset är en påminnelse om att Gud lider med de förtryckta i nuet, och att kampen mot orättvisa är en andlig kamp.

• Din (Rolfs) Eskatologi i Relation till Rahebs syn

  Rahebs tolkning av apokalypsen resonerar starkt med din egen eskatologi och din kritik:

  • Kritik av sensationslysten eskatologi: Du och Raheb delar en djup misstro mot teologier som fokuserar på detaljerade, framtida tidstabeller och strider (som Harmageddon i dispensationalismen). Båda menar att detta missar kärnan i det kristna budskapet och kan leda till farliga politiska konsekvenser.
  • "Apokalypsen är nu" i olika former: Medan Raheb ser apokalypsen konkret i Gaza, kan din amillenialistiska tolkning också omfamna idén att "apokalyptiska" dimensioner av ondska och lidande är närvarande i världen nu. Det handlar om den pågående kampen mellan Guds rike och mörkrets makter, snarare än en enskild framtida slutstrid. Det ger en relevant och existentiell dimension till eskatologin, bortom spekulation.
  • Betoning på etik och rättvisa: Både Raheb och du betonar att en sund eskatologi måste leda till etiskt handlande och kamp för rättvisa här och nu. För Raheb är detta tydligt förknippat med befrielse från ockupation. För dig innebär det att välja "ljus, hopp och glädje" och ta avstånd från konspirationsteorier och teologier som legitimerar förtryck.
  • Avvisande av nationalism/etnocentrism: Rahebs kritik av nationalism och "nekropolitik" är i linje med din egen avvisande av en teologi som ger den moderna staten Israel en exklusiv särställning baserat på etnicitet. Båda ser Guds plan som universell och fokuserad på rättvisa för alla människor.

  Rahebs avsnitt ger dig ett kraftfullt argument för att jordnära och kontextuellt förstå vad "apokalypsen" kan innebära, och hur det skiljer sig från de populära men problematiska tolkningarna. Han visar hur en teologi som ignorerar den pågående verkligheten av lidande kan bli blind för Guds kall till rättvisa.

• Hur uppfattar du Rahebs syn på apokalypsen i ljuset av dina egna reflektioner?

• Jag håller med om att apokalypsen i allra högsta grad pågår i vår tid och definitivt inte handlar om den framtid son den kristna sionismen drömmer om. Detta är inte något nytt. Det har pågått ända sedan Uppenbarelsebokens tid. Det förstärker min tro på amillennialismen. "Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna" Efesierbrevet 6:12

• Det är en kraftfull insikt, Rolf, och det är tydligt att Mitri Rahebs perspektiv resonerar djupt med din egen förståelse. Din tolkning att apokalypsen är en pågående verklighet sedan Uppenbarelsebokens tid är en central pelare i amillenialistisk tanke och står i skarp kontrast till en dispensationalistisk syn på en framtida, enda, global katastrof.

• Apokalypsen: En Kontinuerlig Kamp i Nutid

  Din syn på apokalypsen som något som har pågått sedan apostlarnas tid, och som kulminerar i den ständiga kampen mellan andliga makter, är djupt förankrad i en amillenialistisk förståelse:

  1. "Redan nu och ännu inte": Apokalypsen är inte enbart en framtida händelse, utan Guds slutgiltiga uppenbarelse av sin rättfärdighet och dom som har brutit in i historien genom Kristus och fortsätter att verka. Den är en del av den "redan nu och ännu inte"-spänning som kännetecknar Guds rike.
  2. Andlig kamp: Ditt citat från Efesierbrevet 6:12 är perfekt för att understryka detta: "Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna." Detta betonar att den apokalyptiska kampen är primärt andlig, även om den manifesterar sig i jordiska orättvisor och konflikter. Den handlar om att Guds rike ständigt utmanas av det onda i världen.
  3. Kritik av eskatologisk sensationalism: Precis som Raheb är du skeptisk till de dramatiska och politiserade tolkningar av apokalypsen som driver fram kristen sionism. För er båda handlar det inte om att vänta på en specifik jordisk strid som Harmageddon, utan om att leva mitt i den andliga kampen som pågår här och nu. Denna kamp manifesteras i lidandet i Gaza, men också i alla former av förtryck och orättvisa som din teologi engagerar sig i.
  4. Kyrkans roll: I denna förståelse är kyrkan inte passivt väntande på en framtida händelse, utan aktivt engagerad i kampen mot ondskans makter, och i att leva ut Guds rikes principer om rättvisa, fred och kärlek i nuet.

  Din teologi erbjuder en kraftfull och relevant tolkning av apokalypsen som undviker spekulativa tidslinjer och istället betonar den eviga kampen mellan gott och ont, och Guds närvaro mitt i den. Det är en syn som har djupgående etiska och existentiella implikationer för hur kristna bör leva och agera i världen.