Hur mycket har vi gemensamt?

Vi har ju en del kristna som anser att det auktoritära synsättet borde gälla för alla i kyrkan. Det skulle i så fall innebära att allt är färdigtänkt och att vi inte behöver göra mera än att böja oss för den allmänna kyrkliga uppfattningen. Jag är inte säker på att det klassiska synsättet, alltså det som kallas för klassisk kristendom verkligen är så entydigt. Nej jag tror att det även bland dem som förespråkar detta synsätt finns en vilja att inkludera andra oliktänkande människor.

Så här skriver Samuel Johansson i kommentarerna på en blogg som du kan läsa här i sin helhet. Jag citerar:

” Det råder begreppsförvirring om vad klassisk kristendom är, om vad som är orsak och verkan i kristen syn på människors lika värde. Moralkonservatism är inte evangelium och därmed inte klassisk tro. Evangeliet befriar oss till att förstå, förlåta och älska människor som Gud ser, förlåter och älskar människan. Henne han gudomligförklarat.

Det är med det klassiska evangeliet om Kristi liv och passion Gud visar vilket värde, vilken status, han ger människan: det absoluta värde, den höga status, Kristus visste sig äga som barn till den högste och därför kunde ge vidare i mötet med de understa i sin tid – de underkända kvinnorna – och så till oss alla.

Det absoluta värdets höga status får inte fråntas en enda människa med hänvisning till vare sig moraliska bestämningar, genetiska skillnader eller kulturella gränssättningar. Om Gud är god mot samtliga människor på ett sätt som inte kan missförstås eller villkoras, med vilken rätt sätter vi oss till doms över människors skilda livsstilar – är det inte Gud som givit oss vår potential för skilda preferenser?”

De flesta kommer väl ihåg Jesusmanifestet, som lyftes fram av pingstvänner och katoliker år 2003. Detta manifest lyfte fram just det klassiska synsättet.

Å andra sidan har vi dem som anser att det bör finnas rymd i samtalet. Till dem hör ju som bekant den förre ärkebiskopen KG. Hammar. Han menar att det är ett livslångt äventyr att tolka bibeln och språket som användes är poetiskt och når bortom kategorierna sant och falskt.

”Vi behöver inte känna att vi måste tala som människor under antiken, utan vi får tala som de människor vi är i dag, med de kunskapsförutsättningar och erfarenheter vi har. Och vi får reflektera över vad det betyder att Gud kommer oss till mötes i Jesus Kristus.”(KT16/17 2003)

Som många minns så svallade känslorna över detta uttalande i månader på tidningssidor och i tv-soffor. Av vilken anledning kan man fråga? Vårt land anses ju vara ett av de mest sekulariserade i hela världen. Hur kunde intresset vara så stort?


Rowan Williams som är ärkebiskop för 80 miljoner anglikaner har samma uppfattning som KG Hammar om att kyrkan inte skall styras på ett auktoritärt sätt. Han har under detta år deltagit i en gudstjänst tillsammans med påven Benedictus XVI, där de tillsammans bett om enhet mellan katoliker och anglikaner trots att det finns allvarliga skillnader dem emellan. De har också haft ett ganska livligt samtal om behovet av att ansluta kristen teologi till mänskliga rättigheter och "behovet av att grunda den på en robust syn på Guds avbild i människan" 

Vad innebär uppståndelsetro?

Så här skriver KG Hammar i sin bok: "Ecce homo efter två tusen år" sidan 86:
Uppståndelsetron kommer alltid att vara en intellektuell utmaning. Men vi kan nalkas den från ett annat håll, om vi håller fast vid enheten mellan tro och efterföljelse liksom mellan korset och uppståndelsen. Utmaningen blir då inte i främsta rummet intellektuell utan existentiell och etisk. Vågar jag i Jesu efterföljd släppa taget om mitt eget liv och vandra korsets väg? Kan jag älska någon annan mer än mig själv? Var går gränsen för min kärlek?(RE markering)
Enligt evangeliernas berättelser om Jesu sista dagar och timmar låg hela anfäktelsen, våndan, ängslan för Jesus på kors-sidan i helheten döden och uppståndelsen. Uppståndelsen är helt och hållet Guds verk. Det krävs inte att vi ska förstå den.(RE markering) Det är en fråga om överlåtelse och tillit. I filipperbrevshymnen till Kristi ära beskrivs den gudomliga vändpunkten med orden: "Därför har Gud..." Så här lyder hela hymnen med sitt tydliga efterföljelseperspektiv.
"Låt det sinnelag råda hos eer som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud (Det understrukna KG Hammars kursiv) upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen och på jorden, och alla tungor bekänna att Jesus, Kristus är herre, Gud fadern till ära." (Fil.2:5-11)"
Dessutom skriver KG Hammar på sidan 92 i nämnda bok:
"Som jag redan betonat är evangelierna centrerade kring Jesu död och uppståndelse. Hade inte de första lärjungarna mött Jesus som levande och uppstånden hade evangelierna aldrig blivit skrivna. Detta betyder också att erfarenheten av Jesus som uppstånden lyser igenom allt som berättas, även det som i evangeliernas framställning i tiden ligger före den avslutande höjdpunkten, Jesu död och uppståndelse."

Jag vet på vem jag tror

Jag tror på den absoluta sanning som talar om Jesu död och uppståndelse. Denna historiska händelse har skett oavsett om människor vill tro det eller inte. Jag vet på vem jag tror!

Så här skriver Missionsföreståndaren för EFS Anders Sjöberg:

KLICKA HÄR!
Jag behöver inte "gå över ån efter vatten" det vill säga, "konvertera till annan religion" för att finna det jag längtar efter. Det jag behöver har jag i den egna tradition i vilken jag nu står.
Detta innebär inte att jag inte är beredd att lyssna och gå in i en dialog med den som tror på ett annat sätt än vad jag gör. Det är av den anledningen jag bloggar, för att om möjligt få ett givande tankeutbyte med någon som vill ta upp den här tråden. Den ståndpunkt jag har i dag grundar sig på tidigare erfarenheter i mitt sjuttioåriga liv. Jag är långt ifrån färdig och vill hela tiden vara öppen och ta lärdom av det som ligger framför. Men de grundläggande sanningar som har format mig till den jag är i dag överger jag aldrig.
Den trygghet jag upplever i min kristna tro innebär att jag känner solidaritet och närhet till dem som har en annan uppfattning. Jag vill ha ett förhållningssätt som är fritt från fördömande attityder. Visserligen kan jag känna en kluvenhet inför det jag lyssnar till utan att kunna bejaka.
Jag efterlyser kommentarer till detta utan att vänta mig att få medhåll.

Mystik och andlig utveckling

Citat ifrån Bibelfokus:

1. INLEDNING

Enligt den allmänna definition av mystik som jag utgår ifrån är mystik "en religionsform som betonar erfarenheten av den direkta, omedelbara beröringen eller gemenskapen med Gud eller det gudomliga".

Den teologiska polariseringen mellan klassisk kristendom och liberal teologi inom Svenska kyrkan har varit ett erkänt faktum under en lång tid. Att denna polarisering bottnar i en mystik polarisering som har sin grund i en inre upplevelse genom djupmeditation är mindre uppenbart. Att denna mystika erfarenhet är navet i ett hjul som idag förenar katoliker, protestanter och nyandliga med företrädare för andra religioner kan vara en chockerande nyhet för många. Så är dock fallet. Låt mig få börja med att citera några av dessa.

LÄS FORTSÄTTNINGEN HÄR!


VI BEHÖVER EN STÖRRE GUD ÄN...

Ett möte med Jesus

Jag vill gärna fortsätta att skriva om den kristna andligheten eftersom den skiljer sig från det man i dag kallar för andlighet här i vårt land. Jag skrev tidigare om vår oförmåga att möta sökandet efter andligheten.

I den kristna traditionen har bönen stor betydelse.”Om bönen helar människan beror det på att hon i den når fram till sitt väsens djupaste grund, där hon väller fram ur Kärleken och själv är kärlek..” skriver Wilfrid Stinissen i sin bok Kristen djupmeditation

Bön är ett möte med Gud, särskilt med Jesus. Det handlar om att vara tillsammans med den jag älskar, ensam eller tillsammans med andra. Ett kärleksförhållande som uppstått i ett möte, som skett på Guds intiativ, men med människans gensvar. ”Ni har inte sett honom, men älskar honom ändå; ni ser honom ännu inte, men tror på honom och kan jubla i outsäglig himmelsk glädje..” 1.Petr.1:8

Hur kan detta vara möjligt? Är det något vi själva kan åstadkomma? Nej det är uteslutande genom Guds nåd och kärlek till oss som det kan ske. ”Vi älskar därför att han först älskade oss.” 1.Joh. 4:19


"Bibeln berättar om människan som söker Gud, men ännu mer om Gud som söker människan. Därför kan människans hållning gentemot Gud bäst beskrivas som ett svar på Guds tilltal. Detta har konsekvenser för vår uppfattning om den kristna bönen. Dess värde mäts efter den inre beredvilligheten och öppenheten för Guds vilja, och inte efter upplevelsen av gudsföreningen. Det är lydnaden som garanterar bönens äkthet." (W.Stinissen)


Att söka efter upplevelser blir inte huvudsyftet i den kristna meditationen, men det handlar om ett möte med Jesus.

Skriv gärna en kommentar och berätta om ditt möte med Jesus.

”Jag älskar dig, Jesus, jag vet du är min. Och trots vad jag är i mig själv är jag din. Du frälst mig från döden och hjälper ännu. Och ingen, nej ingen har älskat som du.”


”Det finns många religiösa traditioner som bygger på böneliv. Katoliker har sina kloster, buddister har sina tempel, men lutheraner då? I den protestantiska tron är det inte lika tydligt. Och bön kan vara något stort att själv ta ansvar för.

- Vi behöver platser där vi kan öva oss och möta människor som lever i en intim Gudsrelation, menar Sheila Mallik, ansvarig för prästfortbildning i Lunds stift.” 
Läs mera här!


Läs även Torsten Åhmans blogg: Uppståndelsens radikala konsekvenser.

Andlighet i Sverige del 2

Andlighet i Sverige del 1.

Jag efterlyser ett samtal om andlighet. Det finns i vår tid ett sökande efter andlighet och jag undrar hur vi på bästa sätt skall kunna ta vara på det. Om inte kyrkan kan förmedla andlighet, vem skall då göra det?

I vår tid har det blivit populärt att hitta ett slags andlighet, som påstås vara fritt från religiöst innehåll. Ett slags teknik som man använder med målsättningen ”att må bra i själen.”

Det handlar om ”mindfullness,” en materialistisk västerländsk beteendeterapi som hämtat sin inspiration ifrån buddistisk, österländsk andlighet. Det finns i vår tid ett sug efter sinnesfrid bland utarbetade och existentiellt utarmade människor. Om människor vänder sig bort ifrån det som kyrkorna erbjuder, så kan det bero på att man blivit besviken på ytlighet och underhållning i stället för att ägna sig åt kraften i evangeliet.

Det finns i dag ett nyvaknat intresse för det som i alla tider funnits i Kyrkan, nämligen Kristen meditation. ”Den kristna meditationen har inte i första rummet ett psykoterapeutiskt syfte…..inte teknik utan liv. För den kristne ingår meditationen som ett led i ett stort kärleksäventyr. Hela livet tas i anspråk. Det rör sig om ett förhållande till den levande Guden och till den levande Gudens Son, ett förhållande som består av aktion och reaktion, av tilltal och svar. Ingenting är så levande som den kristna bönen, just därför att den är öppen för själva livet.” (Wilfrid Stinissen)

”Det finns många religiösa traditioner som bygger på böneliv. Katoliker har sina kloster, buddister har sina tempel, men lutheraner då? I den protestantiska tron är det inte lika tydligt. Och bön kan vara något stort att själv ta ansvar för.

- Vi behöver platser där vi kan öva oss och möta människor som lever i en intim Gudsrelation, menar Sheila Mallik, ansvarig för prästfortbildning i Lunds stift.” 

Vår styrka i vår svaghet

”Herren är mitt ljus och min frälsning, för vem skulle jag frukta? Herren är mitt livs värn, för vem skulle jag rädas?” Ps.27:1

Det finns ett underbart löfte i denna psaltarpsalm. Det handlar om gudomligt beskydd för den som har Herren som sitt livs värn. ”Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger:” I Herren har jag min tillflykt och min borg, min Gud på vilken jag förtröstar.” Ps.91:1-2  ”Jag skall beskydda honom, därför att han känner mitt namn.”Ps.91:14

Vår egen styrka är inte tillräcklig, men om vi väntar efter Herren kommer han att vara vår hjälp och sköld. ”En konung segrar inte genom sin stora styrka, en hjälte räddas inte genom sin stora kraft. Förgäves väntar man sig seger genom hästar, med all sin styrka räddar de inte. Se Herrens öga är vänt till dem som hoppas på hans nåd. Han vill rädda deras själ från döden och behålla dem vid liv i hungerns tid. Vår själ väntar efter Herren. Han är vår hjälp och sköld. Ty i honom gläder sig vårt hjärta, vi förtröstar på hans heliga namn” Ps.33:16-21.

Det här är inte det budskap vi vanligtvis möter i vår tid. Nu för tiden kretsar det mesta omkring människans egen styrka. Därför blir Bibelns budskap om svaghet motsägelsefullt och man kan lätt missuppfatta vad det handlar om.

”det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, det som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud.” 1.Kor.1:27-29

Här handlar det verkligen om styrka och svaghet. Vår styrka ligger i vårt beroende av Gud.

Vårt svaga liv är en förutsättning för att vi skall bli starka i Herren, inte vår egen styrka. När vi förtröstar på hans heliga namn, så omger han oss med sitt beskydd. Han utser platser där vi kan uppleva trygghet och vila Det kan visserligen se ut som om dessa platser inte finns på den karta vi vanligtvis läser, men dessa platser borde attrahera oss mer än något annat.

Bäcken Kerit var en sådan plats. ”Herrens ord kom till honom (Elia): ”Gå bort härifrån och bege dig österut, och göm dig vid bäcken Kerit.” 1,Kungaboken 17:2

Mänskligt sett hängde hans liv på en tråd. Han var jagad och eftersökt för att han utfört sitt uppdrag som Herrens profet. Du kan läsa hela sammanhanget i Första Kungaboken.

Vi kan vara jagade och förföljda av mycket även i vår tid och våra liv är utsatta för fiendens ständiga hot. ”Var nyktra och vaksamma. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Håll stånd mot honom, orubbliga i tron. Kom ihåg att ni får utstå detsamma som alla era bröder här i världen. Men om ni nu får lida en kort tid skall Gud, som skänker all nåd och har kallat er till sin eviga härlighet genom Kristus, upprätta er, stödja er och ge er fasthet. Hans är makten i evighet, amen.” 1.Petr. 5:8-11

Om vi har Herren som vårt livs värn behöver vi inte vara rädda för fiendens raseri. Bakom denna fästningsvall kan vi vara trygga. Hans rikedom är vår rikedom. Hans allmakt står till vårt förfogande om vi tillhör honom. Fienden är besegrad. Jesus vann denna seger åt oss när han dog på Golgata och uppstod för att ge oss evigt liv. ”Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning: först Kristus och därefter vid hans ankomst, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter.Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter.”1.Kor.15:22-26.

Under Guds trofasta beskydd kan vi börja gå på trons väg utan att vara rädda. Då kommer vi att upptäcka att ”trons väg öppnas mer för vår fot än för ögat. Den som gått i kraften av hans ord finner vägen banad för sina fötter. Herren är mitt livs värn.”..”Jesus, jag litar på dig nu. Du är mitt livs värn. ”Glöm aldrig att jag litar på dig.””(Emil Gustafson)