Detta inlägg är en uppmaning till alla mina vänner. Vi lever i en tid då vi måste lära oss att stå på egna ben och inte förlita oss på "kristna auktoriteter", som påstår sig ha monopol på den absoluta sanningen. Om du inte förstår vad jag menar så ber jag Dig att läsa följande blogg av Professorn i statsvetenskap Ulf Bjereld, vars synpunkter jag delar. Vad jag däremot har svårt att förstå är Siewert Öholms planer:
"Siewert vill i samarbete med det amerikanska TV-bolaget Fox starta en kristen TV-kanal som vänder sig till kristna värdekonservativa som inte gillar samkönade äktenskap, som tycker att man ska vara försiktig med aborter och som är för Israel. se blogg" Läs mer:
http://ulfbjereld.blogspot.com/
tisdag 28 april 2009
söndag 26 april 2009
Bilder av Jesus
I dag är det Den gode herdens söndag. Bilden av Den gode herden tilltalar oss. Vi har sett den på vackra plancher. Herden som bär det lilla lammet. Vi läser den mest omtyckta psalmen i Psaltaren som handlar om Den gode herden. Ingen har sett Gud, men för många blev han synlig i Jesu gestalt. Vi behöver bilderna för att bättre förstå vem Gud är. En del bilder av Jesus är säkert förskönade och många är alldeles säkert ihopsnickrade. Nog tror jag att alla dessa bilder behövs och att vi tål att betrakta dem. I Jesajas femtiotredje kapitel som är en profetia om Herrens lidande tjänare, talas det om att "många förfärades över honom, så vanställt var hans yttre...Han hade inget ståtligt yttre, som drog våra blickar till sig, inget utseende som tilltalade oss. Han var föraktad och övergiven av alla...utan värde i våra ögon." Kan vi känna igen Jesus i denna profetia om honom?
Jesus är grunden för min tro, trots att min bild av honom är ofullständig. Jag vill precis som Paulus skriver, lära känna honom och hans uppståndelses kraft. Detta är viktigare för mig än att veta hur han ser ut. Bättre en ihopsnickrad bild av Jesus, som kan få mig att längta efter honom, än likgilighetens. Ylva Eggehorn skriver i sin fina psalm 717 i svenska psalmboken: "Så många hade målat dina bilder men det var bortom bilderna du kom."
Jesus är grunden för min tro, trots att min bild av honom är ofullständig. Jag vill precis som Paulus skriver, lära känna honom och hans uppståndelses kraft. Detta är viktigare för mig än att veta hur han ser ut. Bättre en ihopsnickrad bild av Jesus, som kan få mig att längta efter honom, än likgilighetens. Ylva Eggehorn skriver i sin fina psalm 717 i svenska psalmboken: "Så många hade målat dina bilder men det var bortom bilderna du kom."
fredag 24 april 2009
Saron i Göteborg
I dag svarar Församlingsledningen för Saronförsamlingen i Göteborg i tidningen Dagen med anledningen av gårdagens artikel i Dagen. Man bemöter där den osakliga kritik man blivit utsatt för. Det är ett mycket klargörande och sakligt besked, som man får hoppas inte kan missuppfattas av någon. Det är givetvis inte så att denna församling genom sitt beslut förnekar behovet av ett tydligt ställningstagande i livsstilsfrågor. Jag är övertygad om att Saron vill göra det möjligt för människor att utifrån sitt eget utgångsläge börja vandringen och efterföljelsen till Jesus. Det är just här varje människa behöver stöd och hjälp. Citat: "Att respektera människors utgångspunkt betyder inte att vi bejakar allt i den utgångspunkten..." Man kan vara välkomnande och generös utan att överge sina ideal. Man kan också ställa upp så höga och orimliga ideal så att ingen vågar komma. Den som faller skall inte behöva skämmas. Förlåtelsen, kärleken och barmhärtigheten behöver prioriteras.
De som tidigare uttalat sig kritiskt har troligtvis missförstått vad det har handlat om antingen medvetet eller omedvetet.
De som tidigare uttalat sig kritiskt har troligtvis missförstått vad det har handlat om antingen medvetet eller omedvetet.
torsdag 23 april 2009
KRISTET LIV OCH MEDLEMSSKAP HÖR IHOP
Många lever ofrivilligt utanför den kristna gemenskapen på grund av sin avvikande sexualitet. Det finns ingen plats för dem trots att de vill tillhöra en kristen församlingsgemenskap.
När några ledare för olika kyrkor och samfund gemensamt uttalar sig i tidningen Dagen, så menar de att det är viktigare att hålla dessa utanför för att vara rädd om den rena läran. Jag citerar: ”Som kristna är vi kallade att visa respekt för varje människa…men det är inte detsamma som att varje människas utgångspunkter med nödvändighet är värd vår respekt.”
Det är klart att det måste finnas regler för hurudan en församlingsgemenskap skall se ut. Dessutom behöver den absolut inte vara politiskt korrekt, vad vi nu lägger in i det begreppet. Det är också klart att Guds Ord skall vara rättesnöret för hur livet i församlingen skall vara.
När hör kristet liv och medlemskap ihop? I varje fall inte när homosexuella par vill fortsätta att leva ett liv tillsammans, Det är inte förenligt med nytestamentlig tro enligt författarna.
Det handlar om livsstil. Varför måste människor dölja sin livsstil för att inte bli diskriminerade? Det är horribelt. Jag finner inte ord för min stora sorg över att sunt tänkande människor, som dessutom kallar sig för andliga ledare på detta sätt demonstrerar sin makt.
Jag anser att det är andligt högmod att bestämma vem som skall tillhöra församlingen. Personlig tro på Jesus Kristus borde vara enda kravet vi ställer och respekt för olikheter hos andra och personlig integritet borde vara självklart.
Den påverkan som man nu utövar genom ett sådant gemensamt manifest mot Saron i Göteborg tycker jag liknar mobbing
DEN REFERERADE ARTIKELN I DAGEN
När några ledare för olika kyrkor och samfund gemensamt uttalar sig i tidningen Dagen, så menar de att det är viktigare att hålla dessa utanför för att vara rädd om den rena läran. Jag citerar: ”Som kristna är vi kallade att visa respekt för varje människa…men det är inte detsamma som att varje människas utgångspunkter med nödvändighet är värd vår respekt.”
Det är klart att det måste finnas regler för hurudan en församlingsgemenskap skall se ut. Dessutom behöver den absolut inte vara politiskt korrekt, vad vi nu lägger in i det begreppet. Det är också klart att Guds Ord skall vara rättesnöret för hur livet i församlingen skall vara.
När hör kristet liv och medlemskap ihop? I varje fall inte när homosexuella par vill fortsätta att leva ett liv tillsammans, Det är inte förenligt med nytestamentlig tro enligt författarna.
Det handlar om livsstil. Varför måste människor dölja sin livsstil för att inte bli diskriminerade? Det är horribelt. Jag finner inte ord för min stora sorg över att sunt tänkande människor, som dessutom kallar sig för andliga ledare på detta sätt demonstrerar sin makt.
Jag anser att det är andligt högmod att bestämma vem som skall tillhöra församlingen. Personlig tro på Jesus Kristus borde vara enda kravet vi ställer och respekt för olikheter hos andra och personlig integritet borde vara självklart.
Den påverkan som man nu utövar genom ett sådant gemensamt manifest mot Saron i Göteborg tycker jag liknar mobbing
DEN REFERERADE ARTIKELN I DAGEN
söndag 19 april 2009
lördag 18 april 2009
Synden och syndarna
I Saronförsamlingen i Göteborg, som tillhör Evangeliska Frikyrkan har man arbetat fram nya stadgar och ny församlingsordning. Dessa avviker från den syn på medlemskap som länge varit dominerande inom pingst och baptistförsamlingar. För att vara medlem förväntas att man följer det man uppfattar som bibliska krav på levnadssätt. I Saron har man nu skapat en öppnare församlingsmodell, där ingen ska snubbla på tröskeln på grund av sin livssituation. En gemenskap eftersträvas, där man förväntas växa i samtal med andra. Samtidigt vill församlingen visa respekt för varje människas unika utgångspunkt. Alltså inget kollektivt beteendemönster
Jag vill verkligen gratulera denna församling eftersom jag tror att det är helt i linje med vad vi läser i evangelierna och framför allt det vi ser av Jesu liv och verksamhet.
I Luk. 15:1 står det att alla syndare kom till Jesus. Jesus fick också kritik för detta, trots att han tydligt och klart lät människorna förstå att det var hans egentliga uppdrag, nämligen att uppsöka och frälsa syndare. De sa om Jesus: ”Den mannen umgås med syndare och äter med dem.”
Det är skillnad på Jesu förhållningssätt till synden och syndarna. Det finns inga syndfria medlemmar i den kristna församlingen, men det finns inte heller någon fällande dom för den som tillhör Kristus Jesus. Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag.
I Kristus Jesus är vi alltså befriade från den synd som vi bär med oss i vår fallna natur. Detta är alla människors utgångsläge.
Vi överlämnar vårt syndbagage till Herren och han säger till oss: ”Gå och synda inte mer.” Detta innebär inte att vi aldrig kommer att synda mera. Men i en kristen gemenskap där man visar ödmjukhet och respekt för varje människa finns ingen uteslutningsmekanism. I en sådan gemenskap känns det inte svårt att överlämna allt åt Gud. Det är ju till honom vi går och inte till människor när de vill döma oss för synder som vi gjort.
När människorna kom till Jesus med en kvinna som de tagit på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott så ville de höra Jesus bekräfta vad lagen hade att säga om denna kvinna. Straffet för äktenskapsbrott vid denna tid var stening. I stället för att svara böjer sig Jesus ner och ritar på marken med fingret. När de envisas med att fråga säger han: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Det fanns inga syndfria där heller så de gick därifrån den ene efter den andre. Och Jesus som verkligen var syndfri frågar kvinnan om ingen dömt henne. Hon svarar: ”Nej Herre.” Det är då som Jesus säger: ”Inte heller jag dömer dig. Gå och synda inte mer.”
Dagen om medlemsskap i församlingen
Jag vill verkligen gratulera denna församling eftersom jag tror att det är helt i linje med vad vi läser i evangelierna och framför allt det vi ser av Jesu liv och verksamhet.
I Luk. 15:1 står det att alla syndare kom till Jesus. Jesus fick också kritik för detta, trots att han tydligt och klart lät människorna förstå att det var hans egentliga uppdrag, nämligen att uppsöka och frälsa syndare. De sa om Jesus: ”Den mannen umgås med syndare och äter med dem.”
Det är skillnad på Jesu förhållningssätt till synden och syndarna. Det finns inga syndfria medlemmar i den kristna församlingen, men det finns inte heller någon fällande dom för den som tillhör Kristus Jesus. Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag.
I Kristus Jesus är vi alltså befriade från den synd som vi bär med oss i vår fallna natur. Detta är alla människors utgångsläge.
Vi överlämnar vårt syndbagage till Herren och han säger till oss: ”Gå och synda inte mer.” Detta innebär inte att vi aldrig kommer att synda mera. Men i en kristen gemenskap där man visar ödmjukhet och respekt för varje människa finns ingen uteslutningsmekanism. I en sådan gemenskap känns det inte svårt att överlämna allt åt Gud. Det är ju till honom vi går och inte till människor när de vill döma oss för synder som vi gjort.
När människorna kom till Jesus med en kvinna som de tagit på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott så ville de höra Jesus bekräfta vad lagen hade att säga om denna kvinna. Straffet för äktenskapsbrott vid denna tid var stening. I stället för att svara böjer sig Jesus ner och ritar på marken med fingret. När de envisas med att fråga säger han: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Det fanns inga syndfria där heller så de gick därifrån den ene efter den andre. Och Jesus som verkligen var syndfri frågar kvinnan om ingen dömt henne. Hon svarar: ”Nej Herre.” Det är då som Jesus säger: ”Inte heller jag dömer dig. Gå och synda inte mer.”
Dagen om medlemsskap i församlingen
måndag 13 april 2009
Trosbekännelse
Under påskdagen var vi bortresta, men i dag Annandag påsk fortsätter jag.
Vi tror på Gud Fader, Allsmäktig, himmelens och jordens Skapare…Vi tror på Jesus…
Vi tror på den helige ande, en helig allmännelig kyrka.
Våra sätt att uttrycka denna tro är och kommer alltid att vara ofullkomliga. Därför är det viktigare att vi bekänner vår tro på Gud och inte hemfaller till att tro på teologin (läran om Gud). Frågan vem vi tror på är viktigare än frågan vad vi tror på.
Om vår tro är förankrad i Gud, så finns det mycket oförklarligt som inte längre behöver någon förklaring. Allt behöver inte bevisas.
Att bekänna sin tro innebär att stanna kvar på trons område. Gud finns där vi bestämt att han skall finnas. Vi bekänner hans närvaro i oss och behöver inte prestera detta på något annat sätt.
Detta är en underbar förvissning. ”Tron är grunden för det vi hoppas på, den ger oss visshet om det vi inte kan se.”(Hebr. 11:1)
Det kan vara en ”aha” upplevelse av samma slag som de fick uppleva som efter påsken var på väg till byn Emmaus.
”Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem. Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom.”
Han deltog i deras samtal och förebrådde dem för att de var så tröga till att tro på det som profeterna sagt.
Denna tröghet är nedlagd i den mänskliga naturen och vi känner igen den hos oss själva. Vi fattar inte det vi inte kan se. Vi behöver tro. Tron kommer till oss när vi bekänner den och när vi vill ta emot den. Den infinner sig likt en ”aha” upplevelse precis som för Emmausvandrarna.
De gjorde en betydelsefull upplevelse. De sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss.” (Luk.24:32)
Det är detta som sker varje gång vi öppnar för Guds Ord. ”Tron bygger på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord” (Rom.10:17). Men det är Gud som är målet för tron, inte själva förkunnelsen
Vi tror på Gud Fader, Allsmäktig, himmelens och jordens Skapare…Vi tror på Jesus…
Vi tror på den helige ande, en helig allmännelig kyrka.
Våra sätt att uttrycka denna tro är och kommer alltid att vara ofullkomliga. Därför är det viktigare att vi bekänner vår tro på Gud och inte hemfaller till att tro på teologin (läran om Gud). Frågan vem vi tror på är viktigare än frågan vad vi tror på.
Om vår tro är förankrad i Gud, så finns det mycket oförklarligt som inte längre behöver någon förklaring. Allt behöver inte bevisas.
Att bekänna sin tro innebär att stanna kvar på trons område. Gud finns där vi bestämt att han skall finnas. Vi bekänner hans närvaro i oss och behöver inte prestera detta på något annat sätt.
Detta är en underbar förvissning. ”Tron är grunden för det vi hoppas på, den ger oss visshet om det vi inte kan se.”(Hebr. 11:1)
Det kan vara en ”aha” upplevelse av samma slag som de fick uppleva som efter påsken var på väg till byn Emmaus.
”Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem. Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom.”
Han deltog i deras samtal och förebrådde dem för att de var så tröga till att tro på det som profeterna sagt.
Denna tröghet är nedlagd i den mänskliga naturen och vi känner igen den hos oss själva. Vi fattar inte det vi inte kan se. Vi behöver tro. Tron kommer till oss när vi bekänner den och när vi vill ta emot den. Den infinner sig likt en ”aha” upplevelse precis som för Emmausvandrarna.
De gjorde en betydelsefull upplevelse. De sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss.” (Luk.24:32)
Det är detta som sker varje gång vi öppnar för Guds Ord. ”Tron bygger på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord” (Rom.10:17). Men det är Gud som är målet för tron, inte själva förkunnelsen
lördag 11 april 2009
Jag vill väldigt gärna tro
Så skriver Maria Soomro i Correns bilaga Paus i dag, påskafton. Hon skriver att det finns ett stort intresse för andliga frågor och önskade att hon hade en stark tro, en Gudsövertygelse.
Kan alla kristna vara överens om betydelsen av den stora andliga längtan som finns bland människor i dag i vårt land. Det finns så många som har insett att man inte blir lyckligare av jagandet efter materiell status. Det är absolut en förmån att vi får vila i Guds händer med våra liv.
I samma tidningsbilaga kan man läsa om hur Max Wahlund valde Jesus. Från livet som framgångsrik redaktör på TV4 i Stockholm har livet tagit en annan vändning, då han började tro på Gud. Han tillbringar nu ett år på Bjärka Säby tillsammans med elever från bibelskolan och andra. Han säger i artikeln, om dem som inte tror: ”Kanske är det hjärnans fel. Vi vill bevisa allt. Även jag känner tvivel. Jag tvivlar varje dag. Tankarna att det inte finns en Gud har inte försvunnit. Men det är bara en tanke bland andra tankar. Jag väljer att tro och jag känner kärlek i hjärtat. Så många har problem och mår inte bra. Jag har aldrig mått så här bra som nu. Jag ingår i en gemenskap och känner värme, glädje och tröst. Jag är en annan människa.” Jag önskar Max en god fortsättning på sin nya trosvandring.
Kära vänner, detta är inte något ovanligt i vårt land. Låt oss sluta upp med att beskriva vårt land som sekulariserat. Vi behöver vara ärliga i våra attityder mot dem som söker och inte avfärda dem som har andra åsikter. Allt tål att tänka på. Tron kommer till oss som en gåva
Den alternativa livstro som människor längtar efter bygger inte på färdigformulerade läror. Tro är något som är svårt att sätta ord på. Det är inte heller en prestation.
Somliga menar att de färdiga trossatserna, läran, dogmerna inte får ifrågasättas. Jag protesterar mot detta. Det är nödvändigt att ifrågasätta, men vi behöver fördenskull inte förstå allt. Det är helt enkelt omöjligt. Tro inte att jag har nått detta eller blivit fullkomlig skriver aposteln Paulus, men jag gör allt för att gripa det. (Fil 3:12)
JAG VILL ÖNSKA ALLA MINA BESÖKARE EN GLAD PÅSK!
ROLF ERICSON
Dagen
Kan alla kristna vara överens om betydelsen av den stora andliga längtan som finns bland människor i dag i vårt land. Det finns så många som har insett att man inte blir lyckligare av jagandet efter materiell status. Det är absolut en förmån att vi får vila i Guds händer med våra liv.
I samma tidningsbilaga kan man läsa om hur Max Wahlund valde Jesus. Från livet som framgångsrik redaktör på TV4 i Stockholm har livet tagit en annan vändning, då han började tro på Gud. Han tillbringar nu ett år på Bjärka Säby tillsammans med elever från bibelskolan och andra. Han säger i artikeln, om dem som inte tror: ”Kanske är det hjärnans fel. Vi vill bevisa allt. Även jag känner tvivel. Jag tvivlar varje dag. Tankarna att det inte finns en Gud har inte försvunnit. Men det är bara en tanke bland andra tankar. Jag väljer att tro och jag känner kärlek i hjärtat. Så många har problem och mår inte bra. Jag har aldrig mått så här bra som nu. Jag ingår i en gemenskap och känner värme, glädje och tröst. Jag är en annan människa.” Jag önskar Max en god fortsättning på sin nya trosvandring.
Kära vänner, detta är inte något ovanligt i vårt land. Låt oss sluta upp med att beskriva vårt land som sekulariserat. Vi behöver vara ärliga i våra attityder mot dem som söker och inte avfärda dem som har andra åsikter. Allt tål att tänka på. Tron kommer till oss som en gåva
Den alternativa livstro som människor längtar efter bygger inte på färdigformulerade läror. Tro är något som är svårt att sätta ord på. Det är inte heller en prestation.
Somliga menar att de färdiga trossatserna, läran, dogmerna inte får ifrågasättas. Jag protesterar mot detta. Det är nödvändigt att ifrågasätta, men vi behöver fördenskull inte förstå allt. Det är helt enkelt omöjligt. Tro inte att jag har nått detta eller blivit fullkomlig skriver aposteln Paulus, men jag gör allt för att gripa det. (Fil 3:12)
JAG VILL ÖNSKA ALLA MINA BESÖKARE EN GLAD PÅSK!
ROLF ERICSON
Dagen
fredag 10 april 2009
Korsets kraft
O salighet, o gåtfullhet. O Kristi törnekrona, som mer än världens visdom vet, och varje synd kan sona, som mer än världens visdom vet,varje synd kan sona.
Jag vill älska det urgamla kors. I dess kraft skall jag segra till slut. Jag omfamnar det heliga kors, tills mot kronan jag byter det ut.
När jag var liten och såg bilden av Jesus när han bar törnekronan, så inpräntade min mamma det kristna försoningsbudskapet på ett sätt som gjorde det möjligt för mig att tro att det inte bara var en berättelse om något som hände för människor då. Det hände för min skull, för vår skull.
Långfredagen är och har alltid varit en dag då min tacksamhet har gått till Jesus för det han gjorde för mig och för alla som vill tro på honom. Jag kan aldrig fatta det med mitt förstånd, men jag kan tro på att det var för din och min skull Jesus dog på Golgata. Det var för att vi skulle få leva och få del av hans frälsande kraft. Därför tror vi att när våra liv en gång tar slut här på jorden, så skall vi uppstå till ett evigt liv. Detta är korsets kraft som jag vill tro på. Det är inte bara tomma ord. Det är en verklighet.
Jag vill älska det urgamla kors. I dess kraft skall jag segra till slut. Jag omfamnar det heliga kors, tills mot kronan jag byter det ut.
När jag var liten och såg bilden av Jesus när han bar törnekronan, så inpräntade min mamma det kristna försoningsbudskapet på ett sätt som gjorde det möjligt för mig att tro att det inte bara var en berättelse om något som hände för människor då. Det hände för min skull, för vår skull.
Långfredagen är och har alltid varit en dag då min tacksamhet har gått till Jesus för det han gjorde för mig och för alla som vill tro på honom. Jag kan aldrig fatta det med mitt förstånd, men jag kan tro på att det var för din och min skull Jesus dog på Golgata. Det var för att vi skulle få leva och få del av hans frälsande kraft. Därför tror vi att när våra liv en gång tar slut här på jorden, så skall vi uppstå till ett evigt liv. Detta är korsets kraft som jag vill tro på. Det är inte bara tomma ord. Det är en verklighet.
tisdag 7 april 2009
Vad är det som pågår?
Är vi fullständigt likgiltiga till den retorik som förs från visst kristet håll. Man påstår sig vara bibeltrogen men tillåter sig att använda en retorik av lögner och halvsanningar där man ofta ondgör sig över sina medkristna. Det är obehagligt att lägga märke till den felaktiga iver som får människor att uttala domar och tror sig veta sanningen om framtiden. I själva verket kan man snart märka en tydlig förvillelse.
Detta måste vi reagera emot. Det får inte fortsätta eftersom det sätter alla rättsliga lagar ur spel. Det är en otäck andlig besmittelse. Detta vågar jag påstå är ingen överdrift. Det är ett moget konstaterande som gör ont ända in i märgen.
Jag gråter och ber till Gud om ögon att se med och öron att höra med. Om kyrkor och samfund ljuger, så kommer hela ramverket att splittras. Det är ingen önskvärd situation.
När man överskrider sina befogenheter och använder sitt kristna inflytande, när det gäller mänskliga rättigheter och människor förtrycks och skadas, så måste vi få lov att reagera.
Var finns de kända ledare ibland kristna som har mod och kurage att protestera mot denna andliga besmittelse som drabbat en del av kristenheten.
Det sprids påståenden om att de kristna har avfallit därför att man vågar protestera mot en falsk bibeltrohet och en förvrängd eskatologi, som är långt ifrån biblisk. Man är med och ropar ve över människor i stället för att välsigna dem.
Vi måste lära oss att jorden är en plats inte bara för kristna, utan även för människor från andra religioner och kulturer. Tyvärr så styr rädslan tankarna, eftersom de religioner som kräver människors totala underkastelse och lydnad spär på hatet.
Här behövs kunskap och sunt omdöme. Det efterlyser jag för att vi skall hejda den negativa utvecklingen
Detta måste vi reagera emot. Det får inte fortsätta eftersom det sätter alla rättsliga lagar ur spel. Det är en otäck andlig besmittelse. Detta vågar jag påstå är ingen överdrift. Det är ett moget konstaterande som gör ont ända in i märgen.
Jag gråter och ber till Gud om ögon att se med och öron att höra med. Om kyrkor och samfund ljuger, så kommer hela ramverket att splittras. Det är ingen önskvärd situation.
När man överskrider sina befogenheter och använder sitt kristna inflytande, när det gäller mänskliga rättigheter och människor förtrycks och skadas, så måste vi få lov att reagera.
Var finns de kända ledare ibland kristna som har mod och kurage att protestera mot denna andliga besmittelse som drabbat en del av kristenheten.
Det sprids påståenden om att de kristna har avfallit därför att man vågar protestera mot en falsk bibeltrohet och en förvrängd eskatologi, som är långt ifrån biblisk. Man är med och ropar ve över människor i stället för att välsigna dem.
Vi måste lära oss att jorden är en plats inte bara för kristna, utan även för människor från andra religioner och kulturer. Tyvärr så styr rädslan tankarna, eftersom de religioner som kräver människors totala underkastelse och lydnad spär på hatet.
Här behövs kunskap och sunt omdöme. Det efterlyser jag för att vi skall hejda den negativa utvecklingen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)