Att gå emot strömmen behöver inte nödvändigtvis vara att ”vara som kärringen mot strömmen.”
Alla som läser min blogg vet att jag inte är särskilt förtjust i att människor likriktas. Tankefrihet är något jag värdesätter. Trots detta kan våra tankar leda oss fel. För mig som vill vara kristen är det viktigt att söka Guds ledning för att få rätta tankar. Redan vid detta val har jag kommit in i en ganska liten sektor. Jag har valt att gå emot strömmen och är beredd att ta de konsekvenser som detta innebär. Detta är mitt val och än så länge en rättighet i mitt land Sverige där det råder religionsfrihet.
Nu skulle jag önska att alla kristna kunde gå i samma riktning, ja ännu hellre att alla som tror på Gud gör det. Jag tror nämligen att det är flera än de kristna som tror på Gud och Gud ser inte efter vilken bekännelse vi har. I detta inkluderar jag Maria som kommenterar lite då och då. Hon tillhör organisationen Jehovas vittnen. Gud ser djupare än så. Han säger: ”Tro på mig”. Han säger inte tro på min lära. Det är en väsentlig skillnad att tro på Gud än att tro på läran om Gud, det som vi kallar för teologi. Hur skall vi kunna få rätta tankar om Gud om vi tror mera på läran än på Gud. Vi skulle oftare säga: ”Gud är verkligen bra.” än att säga ”Luther är bra,” ”eller Waldenström, eller Ulf Ekman.”
I dag vädjade jag till en ung pastor att han skulle gå emot strömmen. Han fick genast sympatier från annat håll som menade att han gick mer emot strömmen än vad jag gjorde. Det handlade om den farliga teologi som ensidigt betonar att Jerusalem skall vara en huvudstad enbart för judarna. En sådan teologi är farlig, därför att den omöjliggör de fredssträvanden som president Obama har gjort i samtalet med Israels premiärminister
Gud vill att vi arbetar för fred på vår jord. Han vill att vi hjälps åt att riva alla murar och barriärer vi av rädsla bygger upp emot varandra. Magnus Malm skriver i dag en mycket läsvärd artikel i Dagen som jag länkar till. Den handlar om hur rädslan styr oss.
Det finns många strömmar vi kan följa eller vägra att följa. Jag har gjort mitt val och kommer säkert att få göra flera under livets gång. Må Herren få leda oss rätt. Det vill han göra när vi ber om det och skulle vi komma fel vill han gärna korrigera oss.
onsdag 31 mars 2010
torsdag 25 mars 2010
söndag 21 mars 2010
Fortfarande vinter i Piteå
Egon hälsar från Piteå att våren inte har kommit än. Trots detta så får man nästa söndag ställa om klockorna till sommartid. Tack för bilden Egon!
lördag 20 mars 2010
fredag 19 mars 2010
Bo Brander och Svenska kyrkan
Bo Brander berättar i Kyrkans tidning att han presenterade sig som präst i Svenska kyrkan för en hantverkare i Riga och uppfattade att hantverkaren såg på honom som ett monster. Saken förändrades när hantverkaren fick veta att prästen Bo Brander inte delade Svenska kyrkans offentliga hållning.
Jag har skrivit om detta tidigare hur en del präster i Svenska kyrkan sluter sig samman i en pakt som underkänner Svenska kyrkan, ja man går så långt i vissa fall så att man vill att Svenska kyrkan ska krackelera. Läs min artikel om detta här.
Det finns något motsägelsefullt i Branders artikel när han å ena sidan menar att Svenska kyrkan lyssnar för lite på Gud och å andra sidan har ekumeniska förpliktelser med kristenheten i världen. Den splittrade kristenheten skulle jag vilja påstå. Om det föreligger sådana förpliktelser, så är jag rädd för att man lyssnar mer till människor än till Gud.
Anledningen till dessa spänningar kan som bekant spåras i de beslut man den senaste tiden har fattat i Svenska kyrkan där meningarna är delade. I stället för att solidarisera sig med dem som har en annan uppfattning så går man till angrepp som ofta blir personliga.
Innehållet i Branders artikel handlar egentligen om att verkligheten i Svenska kyrkan förbjuder ett antal kandidater. Jag känner inte till detta och kan därför inte ha någon uppfattning om det men jag känner igen splittringens ande. Den uppträder i olika skepnader vid olika tidpunkter. Den uppträdde i frikyrkorna för många år sedan. Missnöjets, kritikens och hatets och bitterhetens ande. Vad blev resultatet? En splittrad kristenhet? .
Svenska kyrkan har säkert många fel och brister, men att påstå att man har slutat lyssna till Gud och att den borde krackelera är att gå för långt. Svenska kyrkan är ju inte bara biskoparnas kyrka. Det är väl folkets kyrka. Varje dag utförs ett strålande diakonalt arbete, vid gudstjänsterna läser man varje söndag ur den heliga skriften, beder firar Herrens måltid. Inte med fullkomlighetens gloria, men med en önskan om att lära känna Gud och varandra.
Svenska kyrkan behöver inte enbart ha förpliktelser mot kristenheten i världen. Vi har även förpliktelser mot människor från andra religioner, som inte behöver vara terrorister. Sådana finns även under kristendomens täckmantel.
Jag har skrivit om detta tidigare hur en del präster i Svenska kyrkan sluter sig samman i en pakt som underkänner Svenska kyrkan, ja man går så långt i vissa fall så att man vill att Svenska kyrkan ska krackelera. Läs min artikel om detta här.
Det finns något motsägelsefullt i Branders artikel när han å ena sidan menar att Svenska kyrkan lyssnar för lite på Gud och å andra sidan har ekumeniska förpliktelser med kristenheten i världen. Den splittrade kristenheten skulle jag vilja påstå. Om det föreligger sådana förpliktelser, så är jag rädd för att man lyssnar mer till människor än till Gud.
Anledningen till dessa spänningar kan som bekant spåras i de beslut man den senaste tiden har fattat i Svenska kyrkan där meningarna är delade. I stället för att solidarisera sig med dem som har en annan uppfattning så går man till angrepp som ofta blir personliga.
Innehållet i Branders artikel handlar egentligen om att verkligheten i Svenska kyrkan förbjuder ett antal kandidater. Jag känner inte till detta och kan därför inte ha någon uppfattning om det men jag känner igen splittringens ande. Den uppträder i olika skepnader vid olika tidpunkter. Den uppträdde i frikyrkorna för många år sedan. Missnöjets, kritikens och hatets och bitterhetens ande. Vad blev resultatet? En splittrad kristenhet? .
Svenska kyrkan har säkert många fel och brister, men att påstå att man har slutat lyssna till Gud och att den borde krackelera är att gå för långt. Svenska kyrkan är ju inte bara biskoparnas kyrka. Det är väl folkets kyrka. Varje dag utförs ett strålande diakonalt arbete, vid gudstjänsterna läser man varje söndag ur den heliga skriften, beder firar Herrens måltid. Inte med fullkomlighetens gloria, men med en önskan om att lära känna Gud och varandra.
Svenska kyrkan behöver inte enbart ha förpliktelser mot kristenheten i världen. Vi har även förpliktelser mot människor från andra religioner, som inte behöver vara terrorister. Sådana finns även under kristendomens täckmantel.
söndag 7 mars 2010
Religion och humanism
Religion och politik har varit mitt tema i några artiklar. Att det finns en rädsla hos många för religionens inflytande över politiken, behöver inte alltid innebära att man är religionsfientlig. De som varit mest religionsfientliga kallar sig tyvärr missvisande för humanister. Christer Sturmark och hans förbund står för den sekulära humanismen. De accepterar inte övernaturliga företeelser och skeenden i världsbilden, men är ingalunda ensamma om att framhålla den enskilda människans värde och värdighet.
Religionen får sin särskilda betydelse just genom humanismen. Detta innebär att begreppet humanism felaktigt och ensidigt förknippats med det som är sekulärt.
Låt mig upprepa det jag tidigare har skrivit att samhället är och alltid har varit sekulärt. Att påstå något annat är enligt min åsikt vilseledande.
Humanismen däremot är inte enbart sekulär. Om Humanisterna (Humanistiska föreningen) tar sig friheten att påstå det så är det lögn.
De kan inte anse sig ensamma om att reagera inför de övergrepp som skett i religionens namn. De är inte heller ensamma om att reagera inför de fundamentalistiska övertoner som hörs från högerextremistiska rörelser. Dessa som tyvärr finns bland en minoritet av kristna och även inom andra religioner.
Vi lever i ett land där vi har religionsfrihet. Om man tror att frihet från religion är humanitärt, så har man tagit grundligt fel.
Vi lever i ett samhälle där hatet mot oliktänkande breder ut sig allt mer. Anledningen till detta är för det mesta okunskap. Samtidigt kan vi se att hatbrotten ökar både mot judar, muslimer och kristna. Om humanisterna kan kalla sig för humanister och samtidigt arbeta för ett samhälle fritt från religion, så undrar jag vart humanismen har tagit vägen.
I ett samhälle som blir alltmer mångkulturellt behövs kunskap, inte minst religionskunskap, som bör få en ännu större plats i grundskolan. Om Christer Sturmark ”tror att kristen tro är fullt jämförbar med tron på tomtar och troll,” ”Om det speglar hans ärliga uppfattning behövs knappast något ytterligare argument för behovet av en fördjupad religionsundervisning.” (citat: Dag Tuvelius, Kyrkans Tidnings ledare 4 mars)
Religionen får sin särskilda betydelse just genom humanismen. Detta innebär att begreppet humanism felaktigt och ensidigt förknippats med det som är sekulärt.
Låt mig upprepa det jag tidigare har skrivit att samhället är och alltid har varit sekulärt. Att påstå något annat är enligt min åsikt vilseledande.
Humanismen däremot är inte enbart sekulär. Om Humanisterna (Humanistiska föreningen) tar sig friheten att påstå det så är det lögn.
De kan inte anse sig ensamma om att reagera inför de övergrepp som skett i religionens namn. De är inte heller ensamma om att reagera inför de fundamentalistiska övertoner som hörs från högerextremistiska rörelser. Dessa som tyvärr finns bland en minoritet av kristna och även inom andra religioner.
Vi lever i ett land där vi har religionsfrihet. Om man tror att frihet från religion är humanitärt, så har man tagit grundligt fel.
Vi lever i ett samhälle där hatet mot oliktänkande breder ut sig allt mer. Anledningen till detta är för det mesta okunskap. Samtidigt kan vi se att hatbrotten ökar både mot judar, muslimer och kristna. Om humanisterna kan kalla sig för humanister och samtidigt arbeta för ett samhälle fritt från religion, så undrar jag vart humanismen har tagit vägen.
I ett samhälle som blir alltmer mångkulturellt behövs kunskap, inte minst religionskunskap, som bör få en ännu större plats i grundskolan. Om Christer Sturmark ”tror att kristen tro är fullt jämförbar med tron på tomtar och troll,” ”Om det speglar hans ärliga uppfattning behövs knappast något ytterligare argument för behovet av en fördjupad religionsundervisning.” (citat: Dag Tuvelius, Kyrkans Tidnings ledare 4 mars)
torsdag 4 mars 2010
Religion och politik
Om religion och politik och gudstro skriver Alf Svensson i dag torsdag den 4 mars 2010 i Dagen.
För en tid sedan skrev jag ett inlägg som handlade om religion och politik. Min artikel har rubriken:
I dag skriver Europaparlamentariker Alf Svensson en insändare i tidningen Dagen med rubriken: ”Isolera inte religionen från politiken.”
Jag påstod precis motsatsen, men menar då att kyrkan skall vara skild från politiken.
Kyrkan skall inte utöva makt i samhället. Det skall politikerna göra genom demokratiska beslut.
”Att vara politiskt korrekt” har blivit något negativt i vissa kretsar. Jag förstår inte detta. Måste man som kristen protestera mot alla demokratiskt fattade beslut och vara lik ”kärringen mot strömmen.”
Det är självklart för mig att de kristna normerna och de kristna värderingarna skall få vara vägledare även i det politiska arbetet, men det är inte kyrkans uppgift att styra politiken, lika litet som politiken skall styra kyrkan. Däremot är det kyrkans uppgift att värna om mänskliga fri och rättigheter Där har alla ett gemensamt ansvar.
För en tid sedan skrev jag ett inlägg som handlade om religion och politik. Min artikel har rubriken:
Är Sverige ett kristet land? Se denna länk!
I dag skriver Europaparlamentariker Alf Svensson en insändare i tidningen Dagen med rubriken: ”Isolera inte religionen från politiken.”
Jag påstod precis motsatsen, men menar då att kyrkan skall vara skild från politiken.
Kyrkan skall inte utöva makt i samhället. Det skall politikerna göra genom demokratiska beslut.
”Att vara politiskt korrekt” har blivit något negativt i vissa kretsar. Jag förstår inte detta. Måste man som kristen protestera mot alla demokratiskt fattade beslut och vara lik ”kärringen mot strömmen.”
Det är självklart för mig att de kristna normerna och de kristna värderingarna skall få vara vägledare även i det politiska arbetet, men det är inte kyrkans uppgift att styra politiken, lika litet som politiken skall styra kyrkan. Däremot är det kyrkans uppgift att värna om mänskliga fri och rättigheter Där har alla ett gemensamt ansvar.
onsdag 3 mars 2010
Borttaget inlägg
Jag har tagit bort ett inlägg till vilken jag pingat på Dagens gästkrönika med Olof Djurfeldt. Anledningen är att jag inte vill kritisera O.D. som enligt min åsikt inte alls är någon fundamentalist. Min blogg handlade om hur jag ser på fundamentalism, men eftersom den lätt kunde missförstås tog jag bort den.
Ursäkta Jonas G. nu igen.....
Egentligen är det väl för tidigt att utvärdera TV-serien med Jonas Gardell, men efter första avsnittet tror jag inte att jag vill se några fler.
Det var mycket dåligt, på gränsen till uruselt enligt min uppfattning. Så nu vet ni det! Men min tro har aldrig vilat vid någon kändis uppfattning om Gud. Då hade jag blåst omkull för länge sedan.
Det var mycket dåligt, på gränsen till uruselt enligt min uppfattning. Så nu vet ni det! Men min tro har aldrig vilat vid någon kändis uppfattning om Gud. Då hade jag blåst omkull för länge sedan.
måndag 1 mars 2010
Fred och försoning kan aldrig vinnas genom utökade maktpositioner.
Hur kan det komma sig att det är så många kristna som inte vågar ifrågasätta det förtryck, den ockupation och de krigsförbrytelser som det palestinska folket är utsatta för?
Om det finns anledning att tro att staten Israels handlande kan rättfärdigas på grund av den bibeltolkning man har om Israels särskilda roll, så är det mycket allvarligt. Man kan inte vara likgiltig för den nöd människor får utstå för att de tillhör ”fel folk”
Fred och försoning kan aldrig vinnas genom utökade maktpositioner.
Inte ens USA:s president Barack Obama kan fortsätta sina fredsträvanden i Mellanöstern så länge han inte har stöd ifrån de krafter som finns som odelat stöder Israel på felaktiga grunder.
Hur ska vi som kristna bli trovärdiga i vårt kristna budskap när vi inte vågar stå upp för de värden som gör alla människor likvärdiga.
Jag fick ett brev ur vilket jag citerar följande:
”För att världen skall tro behöver i första hand de kristna men därefter alla här i vårt land, judar som muslimer och ickereligiösa informeras om att en stor majoritet av kyrkoledare och aktiva kristna inom kyrkorna i Israel och Palestina har formulerat ett Kairos-dokument om ett gemensamt kristet ansvar för att bevara mänsklig värdighet, humanitet och mänskliga rättigheter för alla i dessa två länder.”Jag länkar till Svenska kyrkans information om detta dokument
Palestinska kyrkoledare vädjar om ett slut på ockupationen
Jag har nu fått löfte att publicera hela brevet med bifogade filer, vilket känns mycket angeläget för mig. Jag gör det i html-format på följande länkar.
Brevet från Nisse Andreasson
Bifogad fil nr 1
Bifogad fil nr 2
Bifogad fil nr 3
LÅT OSS ALLA HJÄLPAS ÅT GENOM ATT ÅTMINSTONE REAGERA MOT DET SOM ÄR FEL
Om det finns anledning att tro att staten Israels handlande kan rättfärdigas på grund av den bibeltolkning man har om Israels särskilda roll, så är det mycket allvarligt. Man kan inte vara likgiltig för den nöd människor får utstå för att de tillhör ”fel folk”
Fred och försoning kan aldrig vinnas genom utökade maktpositioner.
Inte ens USA:s president Barack Obama kan fortsätta sina fredsträvanden i Mellanöstern så länge han inte har stöd ifrån de krafter som finns som odelat stöder Israel på felaktiga grunder.
Hur ska vi som kristna bli trovärdiga i vårt kristna budskap när vi inte vågar stå upp för de värden som gör alla människor likvärdiga.
Jag fick ett brev ur vilket jag citerar följande:
”För att världen skall tro behöver i första hand de kristna men därefter alla här i vårt land, judar som muslimer och ickereligiösa informeras om att en stor majoritet av kyrkoledare och aktiva kristna inom kyrkorna i Israel och Palestina har formulerat ett Kairos-dokument om ett gemensamt kristet ansvar för att bevara mänsklig värdighet, humanitet och mänskliga rättigheter för alla i dessa två länder.”Jag länkar till Svenska kyrkans information om detta dokument
Palestinska kyrkoledare vädjar om ett slut på ockupationen
Jag har nu fått löfte att publicera hela brevet med bifogade filer, vilket känns mycket angeläget för mig. Jag gör det i html-format på följande länkar.
Brevet från Nisse Andreasson
Bifogad fil nr 1
Bifogad fil nr 2
Bifogad fil nr 3
LÅT OSS ALLA HJÄLPAS ÅT GENOM ATT ÅTMINSTONE REAGERA MOT DET SOM ÄR FEL
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)