Sanningen om synd, rättfärdighet och dom

Rättfärdighet är ett återkommande begrepp i Bibeln Rättfärdighet är en egenskap hos Gud som blir oss given genom tron. Det är inte något vi själva kan åstadkomma. Det handlar om att "bli kvar" Se Joh. 15:4 Jesus säger där i liknelsen om vinstocken och grenarna: "Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte sitter kvar på vinstocken, så kan inte heller ni göra det, om ni inte är kvar i mig." "utan mig kan ni ingenting göra."Jag vill även citera något ur Jesaja 64. Ett sammanhang som är värd ett mera ingående studium. Jag citerar från den 5:e versen och hoppas på överseende om ni tycker att jag ryckt ut den ur sitt sammanhang.. Det handlar om hur Gud handlade med sitt folk i gamla förbundets tid. Där finns också invävt tanken på dem som byggde sitt liv på sin egen rättfärdighet. "Du kom dem till mötes, som övade rättfärdighet med fröjd, dem som på dina vägar tänkte på dig. Men se, du blev förtörnad, och vi stod där som syndare Så har vi länge stått-skall vi väl bli frälsta?- Vi blev allesammans lika orena människor,och all vår rättfärdighet var som en fläckad klädnad."

Om vi försöker att med egna gärningar åstadkomma ett slags egen rättfärdighet, så misslyckas vi totalt och i det ovan citerade bibelordet från Jesaja står det att Gud blev förtörnad på dem som övade på denna egenrättfärdighet. Jag har några gånger försökt att sudda skrift som är skrivet med bläck. Det är omöjligt och slutar ofta med att jag får kassera hela papperet.

Om vi försöker att hålla oss till den gamla vanliga syndkatalogen och till och med använder bibeln som stöd för att vi lyckas upprätthålla en någorlunda fin fasad utåt, så blir Herren förtörnad (vilket märkligt ord) Det duger inte. Han kasserar våra tappra försök. När vi använder bibelordets bokstäver så dör vi och dessutom dödar vi med våra egna utvalda ord. Om vi blir bokstavsträlar vilseleder vi varandra och vi upptäcker inte då på samma sätt vad vi har i Jesus ”Jag arma människa, vem skall befria mig från denna dödens kropp.” skriver Paulus i Romarbrevet. Han kommer omedelbart med svaret: ”Jag tackar Gud genom Jesus Kristus, vår herre. Lämnad åt mig själv tjänar jag alltså med mitt förnuft Guds lag och med min köttsliga natur syndens lag.”Sådant är vårt tillstånd så länge vi lever här på jorden. Vi är syndare och vår enda räddning är Jesus, Kristus och den rättfärdighet han vunnit åt alla dem som tror och tar emot honom

Varför är det nödvändigt att över huvudtaget tala om synd? Man har missbrukat talet om synd för att skrämma människor för helvetet och för att få makt över människor. Det gör inte sanningen om synden mindre nödvändig att förkunna. Nej det handlar om trovärdighet. Sanningen om synd behöver förkunnas på rätt sätt av den anledningen att människorna inte tror. ”När han kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. Synd; de tror inte på mig…..”
Det är just detta som är synd i ordets rätta bemärkelse. Det vill säga när vi kapat vår livsförbindelse med Gud
”…rättfärdighet; jag går till Fadern.”Det är som en stämpel som Gud sätter på oss när vi tror på Herren Jesus. På stämpeln står det: ”Rolf tillhör Herren Jesus Kristus därför att han bekänner sin tro på honom.”

”…dom; denna världens furste är dömd."
Sanningen är den att vi skulle också ha blivit dömda om inte Jesus trätt emellan och friköpt oss från lagens förbannelse. Men…”Nu blir det alltså, ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus, ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus har gjort mig fri från syndens och dödens lag.”

Följande gamla vers rinner upp i mitt minne. Visserligen rätt mycket gamla ord som jag gärna förklarar om ni vill:

”Lev ständigt av nåden, de rika förråden, med bostad i såren, i endräkt med fåren.
Rättfärdig i blodet, ty Lammet är vordet slaktat, och bordet är dukat i Ordet.
Här får du äta, dricka och må väl till både kropp och själ.”