November 2005 går kristna demonstranter i ett fackeltåg genom Stockholm. Längst fram hålls en orange banderoll med texten ”Försvara religionsfriheten”. Högsta domstolen ska precis pröva var gränsen för hets mot folkgrupp och religionsfrihet går. Ett och ett halvt år tidigare har nämligen pingstpastorn Åke Green hållit en predikan med titeln Man och Kvinna – Guds skapelseordning där han kallat homosexuella för ”en cancersvulst på samhällskroppen”, ett uttalande som polisanmäldes av RFSL Kalmar.

I tåget för Åke Green går den kristne finansmannen Per-Olof Eurell tillsammans med sin fru och deras då 13-årige son Gabriel.

– Vi går från hovrätten till Sergels torg och ropar ”försvara religionsfriheten”. Vi går där för att vi tycker att pastorer måste ha rätt att kalla homosexualitet för en cancersvulst på samhällskroppen. Vi tycker inte att vi gör något fel, vi ser inte något ont i det här, minns Per-Olof.

Det låter som du skäms? 

– Jo, det kan man lugnt säga. Jag skäms så otroligt mycket idag, och jag tänker på min son Gabriel som fick gå där med oss.

Längs vägen står motdemonstranter med plakat som ”jag är ingen cancersvulst” och ”jag vill inte bli ‘botad’ eller ‘bortskuren”. Motdemonstranterna vid Sergels torg tänker Per-Olof på än idag, så när han såg att den öppet homosexuella prästen och Gaygala-vinnaren Lars Gårdfeldt skulle vara med i ett panelsamtal på Kulturhuset i våras så gick han dit för att be om förlåtelse.

– Lars Gårdfeldt var en av motdemonstranterna den där novemberkvällen 2005 och jag minns honom och hur arg han var på oss. Nu när jag har förstått verkligheten har jag mått väldigt dåligt över att jag var en del av det där. Att jag har varit med och skapat en miljö där barn växer upp och ser sig själva som en cancersvulst på samhällskroppen, fulla av skam och självhat.

Demonstrationståget för pastorers rätt att kalla homosexuella för "cancersvulst". 
Foto: JESSICA GOW/BERTIL ERICSON/TT

Negativa tankar om hbtq-rörelsen och en övertygelse om att homosexualitet är synd var länge ett faktum för Per-Olof. Under uppväxten var homosexuella i stort sett osynliga och lagom till att sjukdomsstämpeln togs bort blev Per-Olof frälst och landade i en karismatisk kristendom som ofta inte är en välkomnande plats för regnbågspersoner.

– Homosexuella har varit en ickefråga för mig. Jag blev frälst när jag gick på Handelshögskolan i början av 80-talet sen studerade jag i USA när aidsepidemin bröt ut, det pratade man om som Guds straff för homosexualitet. Jag hade aldrig varit nära en homosexuell människa förutom när någon i kyrkan berättat att den varit homosexuell och sedan blivit frälst och då lämnat den hemska livsstilen bakom sig.

1991 blir Per-Olof pappa för andra gången. Det är sonen Gabriel som kommer till världen och som 26 år senare ska komma ut som gay. Hela familjen Eurell är aktivt troende och engagerade i frikyrkan och Per-Olof har flera högprofilerade uppdrag, bland annat var han ansvarig för ungdomarna i den lokala pingstkyrkan han var med i.

– Jag hade bibelstudier för unga om homosexualitet där jag förklarade att man blir homosexuell genom att ha en frånvarande pappa.

Bokhyllan i villan utanför Stockholm var fylld med kristen litteratur. Om Sodom och Gomorra, böcker som förklarade att ingen föds som homosexuell och som menade att om homosexuella skulle få adoptera barn skulle de smitta barnen med aids och utsätta dem för övergrepp och incest. Böcker som Gabriel läste i smyg när han började fundera över sin sexualitet som 12-åring.

– Hur tror du det känns som förälder att veta att det här har hänt? frågar Per-Olof men svarar själv:

– Jag skäms.

Annandag jul, 2016, hade Gabriels livsork tagit slut

Den 26 december 2017 var familjen Eurell samlade för att fira jul. Då berättar Gabriel det som var otänkbart för Per-Olof: Att hans välartade kristna son var gay. Han berättar att han för exakt ett år sedan suttit inne på sitt rum och gråtit förtvivlat för att han trots många försök inte kunde ändra på sin läggning. Han berättar att han funderat på att avsluta sitt liv. Att skammen och självhatet höll på att äta upp honom den kvällen.

– Det var en chock minst sagt, det fanns inte på kartan för mig att Gabriel skulle vara gay. För mig var homosexuella människor ungefär som drogmissbrukare eller kriminella, det var personer som hade valt en destruktiv livsstil. Men Gabriel var ju inte sådan, han var skötsam och duktig i skolan. Jag hade aldrig trott det om honom.

Gabriel berättar för sin familj om vad som räddade honom annandagen 2016. Han säger att han bad till Gud om hjälp då det slog honom att han faktiskt aldrig frågat vad Gud tycker om hans läggning, han hade alltid tagit för givet att det var fel. När han väl frågade upplevde han att Gud sa att han älskar honom som han är. Det var en bekräftelse som ändrade allt för Gabriel som för första gången kände sig fri.

Vad sa du när Gabriel kom ut? 

– Det första jag sa var: ”Jag älskar dig. Men jag har ett problem teologiskt”.

Per-Olof dök ner i bibliska texter om homosexualitet med hopp om att reda ut sitt ”teologiska problem”. Han ville veta vad som faktiskt skrivits och förstå varför hans sons läggning ansågs vara synd.

– Jag hade aldrig studerat vad Bibeln säger om homosexualitet. Allt jag visste var det som andra hade sagt till mig. Gabriel hjälpte mig på vägen och jag började läsa texterna om Sodom och Gomorra och förvånades av att det ju inte handlade om samkönade äktenskap, utan om gruppvåldtäkter och övergrepp. Bibeln skrevs för 2 000 år sedan och de som skrev den gjorde det för att kommunicera med sin samtid. Den syn man då hade på homosexuella eller på kvinnor skiljer sig väldigt mycket från den vi har idag.

”Tycker du att det är okej att vara pedofil också?”

Per-Olof lyfter två historiska exempel på tidigare ”sanningar” inom kyrkan som man nu kastat ut. Som att judar har setts som Guds fiender som skulle förintas. Eller att man varit så övertygad om att jorden var universums centrum att man under 200-års tid låste in de som menade att jorden kretsade runt solen.

– De här två exemplen har ju kyrkan omtolkat idag. Att judar skulle vara Guds fiender är ju vansinne och att jorden är universums centrum började man säga var bildspråk som inte skulle tolkas bokstavligen. Synen på homosexualitet och homosexuella liknar dessa exempel. Sexuell läggning och de begreppen började komma på 1860-talet och de fåtal texter som finns om det kanske inte beskrev samma sak som de skulle göra idag.

Under tiden som Per-Olof benade i Bibelns syn på homosexualitet reste han och Gabriel till en konferens för kristna hbtq-personer i Florida. Den upplevelsen blev avgörande för Per-Olofs nya övertygelse: Att Jesus älskar hbtq-personer.

– Det kändes först obekvämt att gå in där. Men när jag kom in och möttes av alla dessa människor så började jag gråta. De var ju kristna och hbtq, jag trodde inte att det gick eller fanns. Då hade jag fortfarande inte berättat för någon att Gabriel var gay. Jag behövde bearbeta det innan jag sa det för jag visste att jag skulle få mothugg, att jag skulle få höra att det var fel. Och jag behövde vara redo.

Efter upplevelsen i Florida berättade Per-Olof för sin tvillingbror att Gabriel var homosexuell. Reaktionen blev precis som han misstänkt.

– Tycker du att det är okej att vara pedofil också? Var det första min bror svarade mig, och vi står varandra väldigt nära. Det säger något om hur djupt förankrad den här negativa bilden av homosexuella är.

På fyraårsdagen av den Annandag jul då Gabriel tappat sin livsork kom han ut med sin läggning offentligt genom ett inlägg på Instagram. Där berättade han om kvällen då han funderade på att ta sitt liv och om friheten han kände efter att ha accepterat sin läggning. Efter det fick både han och Per-Olof kliva ner från sina uppdrag inom frikyrkan.

– Människor i församlingen hörde av sig och sa att det var fruktansvärt och undrade hur jag och min fru kunde ha låtit det här hända.

Det som var ”fruktansvärt”, var det att han hade funderat på att ta sitt liv eller att han var gay? 

– Att han var gay.

För två veckor sedan släppte Per-Olof boken Verkligheten korrigerar som handlar om hans upptäckter från det att Gabriel kom ut 2017 och om hur bibeltroende kan förstå och relatera till homosexuella och andra sexuella minoriteter idag. Boken skickade han ut till ledare inom frikyrkan i hopp att fler kristna profiler ska bejaka hbtq-personer. Gesten och hans ändrade uppfattning om hbtq-personer blev en nyhet på den kristna tidningen Världen idag där Per-Olof suttit i styrelsen i 17 år fram till 2021. I artiklarna anklagas han för att bedriva ”en offensiv” mot frikyrklig teologi.

Varför är homosexualitet en så het potatis inom den frikyrkliga världen? Det måste väl finnas andra saker i vårt samhälle idag som Bibeln är emot? 

– Det är faktiskt helt obegripligt. Jag trodde att jag hade varit en hyfsat respekterad person i min kristenhet. Jag har alltid stått upp för min tro och jag är kristen. Då skulle man kunna tänka sig att när jag säger att frågan om homosexualitet är mer komplex än vad vi trott så kanske man skulle vilja ha en diskussion om det. Men nej, så har det inte varit, säger han och fortsätter:

– Det man hänger upp sig på är att Bibeln inte talar om sexuell läggning och därför finns det inte sexuella läggningar. Men till exempel Andreas Wijk och min son Gabriel är homosexuella och kristna, det är ingenting som de har valt. Den kristna etiken är då att vi ska älska dem. Men istället säger man nej och vägrar ta till sig.

Tror du att det kommer en acceptans för hbtq-personer inom den frikyrkliga rörelsen? Det verkar så stängt. 

– Det är en enkel princip att älska den andra, att behandla andra som du vill bli behandlad. Kyrkan gör så mycket bra men just för den här minoriteten kommunicerar man att de är en cancersvulst. Jag tror att Jesus och det han förmedlar är oerhört positivt och jag är övertygad om att han älskar hbtq-personer. Vi måste börja förmedla det.