Brev från en vän

Ett öppet brev ifrån en facebooksvän.

Jag har ingenting att dölja i detta brev även om avsändaren absolut inte vill ha det publicerat.

Christina Bonnivier skrev till mig Rolf Ericson:

”Du skrev att du älskar Jesus, och att Gud är din auktoritet, inte bibeln. Det är sorgligt. Därmed talar du om för mig att den Jesus du tror på inte är Jesus i bibeln

för Jesus i bibeln är Guds Ord genom vilket allt blev skapat. Därmed kan jag inte låta dig påverka mina följare på min sida, för den som är min auktoritet, är inte din auktoritet och jag är sänd att förkunna hans Ord.

Mitt svar i kursiv stil:

” Äntligen har du svarat på det jag skrivit. Både du och jag vet att de anklagelser du riktar mot mig inte är sanna, trots att du påstår det.

Du vädjar till mig att jag skall ödmjuka mig och be om förlåtelse. Ja, ödmjukhet och bön om förlåtelse behöver jag också. Jag har inget att berömma mig av för egen del. Det måste jag erkänna, men den äkta ödmjukheten måste också åtföljas av respekt för den andre. Jag respekterar dig, trots att våra tankar ibland går isär, men jag saknar den respekten hos dig och detta är ledsamt. Jag tror att du medvetet försöker att missförstå en del av det jag skrivit. Det tycker jag är oärligt.

Du får det att låta som om vi inte skulle kunna dela vår gemensamma tro på Jesus. Du menar således att min tro inte är kompatibel med din och att den inte på något sätt kan jämföras. Det är beklagligt att du har uppfattat det så. Du har givetvis rätt att tycka det, men det som är allvarligt är att du inte tror att det budskap som är både ditt och mitt skulle tåla att ifrågasättas. Du är alltså rädd för att jag skall kunna påverka dina följare. Detta är att underkänna dina åhörare och frånta dem rätten att tänka självständigt.

Detta är tyvärr inte något nytt ibland de kristna. Det har funnits sådana rörelser där man betonat vikten av att underordna sig ”andliga auktoriteter” Det finns antidemokratiska rörelser som hävdar att deras medlemmar skall underordna sig sina ledare. Vi har sett tragiska exempel på sådan verksamhet, inte bara hos Åsa Waldau i Knutby och överallt har den medfört att människor blivit sargade och i många fall förlorat sin första kärlek till Jesus. Är det en sådan verksamhet du eftersträvar Christina? Jag är rädd för att du försöker att demonisera det jag skriver, när vi i själva verket tror på samme Gud. Eller gör vi inte det?

Du har alltså förbjudit mig att debattera på din facebookssida eftersom du tror att jag vilseleder. Detta trots att facebook är ett debattforum.

Resten av det du skrev till mig är så ovederhäftigt så jag vill inte vidare kommentera det.

Så här skrev Christina Bonnivier: ”Just för att de predikat hans Ord förföljs många, sätts i fängelse, dödas och torteras. Och Jesus säger att den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han kommer inte längre under någon dom, utan har gått över från döden till livet. Johannesevangeliet 5:24. Johannes Uppenbarelse säger så här i Upp 22:16-20: "För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok. Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok skall Gud ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden som det står skrivet om i denna bok. Han som betygar detta säger: Ja, jag kommer snart. Amen, kom Herre Jesus." Läs även 5 Moseboken 4:2. Om du inte har bibeln som auktoritet, så kan du inte pröva vad du tror att Jesus. säger. I själva verket blir det du själv som är din Gud. Det är allvarligt. Därför, vill jag inte att du debatterar med mig öppet på min sida. Jag önskar dock uppriktigt att du ska finna att hela Skriften är utandad av Gud och börja tro på auktoriteten i den. Jesus själv hänvisade till de gamla Skrifterna, till profeterna och Moses och sa att inte en enda bokstav, inte ett tecken skulle förgå innan allt var uppfyllt. Jag vädjar till dig att du ska ta emot bibeln och börja tro på hans Ord som auktoritet och be Jesus förlåta dig för att du talat emot hans Ord. Han är nådefull och god mot alla som ödmjukar sig. Jag ber för dig, att Herren Jesus Kristus ska bekräfta för dig att det jag skriver är sant. Christina”

Den som är andlig vet

 GUD ÄR STÖRRE ÄN MITT

HAN VET ATT JAG VET OCH DET KAN JAG LITA PÅ!

Bibeln säger att den som är andlig vet.

"Den som är andlig kan bedöma allt, men själv kan han inte bedömas av någon."

Det handlar om en kunskap som skiljer sig ifrån annan "världslig" utbildning.

Man kan inte tolka andliga ting utan Andens hjälp.

"Vem utom anden i människan vet vad som finns i människan."

"Vi har inte fått världens ande, utan anden som kommer från Gud för att vi ska veta vilka gåvor Gud har gett oss."

Inte ens en professor i teologi kan tolka Guds ord utan Andens hjälp.

Anden som kommer från Gud utforskar djupen hos Gud. Det är aldrig fel att skaffa sig kunskap i den litteratur som finns tillgänglig. Det är lika nödvändigt som att hämta kunskap ur de heliga skrifterna. Men denna kunskap är inte tillräcklig för att utforska djupen hos Gud.

Det finns en annan dimension på den kunskap som Anden vill ge till oss.

"Vi förkunnar som det står i Skriften; Vad inget öga har sett och inget öra har hört och vad ingen människa har anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom. Och för oss har Gud uppenbarat det genom Anden, ty det är Anden som utforskar allt, också djupen hos Gud."

Hur skall människor kunna uppfatta den förkunnelsen och hur blir den tillräckligt övertygande?

Först av allt tror jag att vi själva måste ha förtroende för Andens vittnesbörd i våra hjärtan. Sedan behöver vi frimodighet till att förkunna det med en inre förvissning om vår förmåga till att uppfatta och tolka det som Anden menar. Då skall det ske så som det står skrivet:

"Mitt tal och min förkunnelse övertygade inte med vishet, utan bevisade med Ande och kraft; er tro skulle inte vila på mänsklig vishet utan på Guds kraft"

Det hjälper inte om vi gång på gång upprepar vår egen tolkning om den inte har förankring i Guds ord och inte är sanktionerad av Guds kraft indränkt i Guds kärlek till människorna.

Det enda bevis som världen förstår är när förkunnelsen är fylld med kärlek och då den bevisar med ande och kraft.

En sådan kärleksfull förkunnelse inkluderar alla människor, eftersom den tror, hoppas och uthärdar allt.

OM DU VILL IFRÅGASÄTTA MITT INLÄGG ELLER PÅ ANNAT SÄTT KOMMENTERA ÄR DU ALLTID VÄLKOMMEN. JAG LOVAR ATT SVARA

Antidemokratiska ståndpunkter, avarter och andliga övergrepp.

Uppdrag granskning avslöjar psykiska övergrepp i friskolorna

Under de senaste åren har medieavslöjanden om religiösa friskolor väckt stor uppmärksamhet och starka känslor. Bara under det senaste året har Skolinspektionen stängt 12 religiösa friskolor. Samtliga är muslimska skolor som stängts av ekonomiska skäl eller för att Säpo slagit larm om att elever riskerar att radikaliseras.

Men Uppdrag granskning kan visa att skolor som ägnat sig åt vad som kallas för andliga övergrepp har kunnat fortsätta under lång tid. Det handlar till exempel om att lära elever att det finns demoner, att orena tankar leder till helvetet och att homosexualitet är en synd. Begreppet andliga övergrepp är vedertaget i den psykologiska forskningen. I olika religiösa sammanhang används det för att förstå det trauma det kan innebära för ett barn att utsättas för skrämsel, skuldkänslor och manipulation av en person i en andlig maktposition

Med anledning av detta skriver Christina Bonnivier på Facebook:

”Av detta framgår att det sannolikt snart blir förbjudet att utöva delar av vår kristna tro. Vi som utövar vår tro genom att predika Sanningen kommer att betraktas som kriminella, som hatpredikanter och föräldrar som försöker ge sina barn en kristen fostran kommer sägas radikalisera barnen och de omhändertar dem säkert i framtiden. Hittills är det bara muslimska skolor som stängts, men till skam över Sveriges ledare så dras snaran också åt kring kristna friskolor ……..”

Hon anser att det är fel när föräldrarna anser det vara andliga övergrepp att predika bibelns sanningar.

Jag svarar så här på hennes sida:

”När det förekommer psykiska övergrepp på religiösa friskolor, vilket framgår av det jag lyssnade på, så finns det anledning att inse det. Det måste finnas regler också för kristna friskolor. Följer man inte dessa regler så skadas förtroendet för de kristna friskolorna. Om vi som predikar Guds ord betraktas som kriminella, så som du påstår, så beror det ofta på sättet vi predikar och på syftet med vår förkunnelse. Jag tycker att du utmålar en dyster framtidsvision. Det är din ensak, men jag kan absolut inte ställa upp på den. Andliga övergrepp när man förkunnar bibelns budskap förekommer och har tidigare förekommit och det är verkligen ingenting att eftersträva. Att radikalisera barn som du skriver är absolut inte skolans uppgift. Jag vill inte göra som du när du skriver att vi skall räkna med fortsatt avfall, även om så skulle ske. Jag vill tro på framtiden redan här på jorden och jag vill fortsätta be och förtrösta på Gud under alla livets förhållanden.”

Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi menar att statsbidragen behövs för den demokratiska utvecklingen i vårt samhälle – men hon ser också problem med avarter inom trossamfunden. Så uttalar hon sig i tidningen Dagen den 18 augusti:

” Vi har sett fall där pengarna har gått till att anlita föreläsare som lyfter direkt antidemokratiska ståndpunkter.

Avarterna behöver man få bukt med för att inte alla trossamfunden på lång sikt ska bli misstänkliggjorda, menar hon, och berättar att hon under åren som politiker har hört hur man inom flera partier börjar dra alla muslimska församlingar över en kam.

– Det är väldigt olyckligt om vi får en diskussion där det snarare handlar om att vi inte ska ha statsbidrag till trossamfunden. Ska man stå upp för dem behöver vi också vara tydliga med gränsdragningarna.”

Antidemokratiska ståndpunkter och avarter har alltid förekommit i alla väckelserörelser. Så även i vår tid. Alla har inte tagit skada, men många människor har av den anledningen tagit avstånd. Vårt kristna budskap har på det sättet förlorat sin udd och blivit avskräckande i stället för att vara inbjudande. Vi behöver rannsaka våra hjärtan och söka Gud för att finna en sund och balanserad förkunnelse där sådana avarter uteblir. Det kan inte vara rätt att uppmana varandra till splittring om vi har en gemensam tro på Gud och på Jesus Kristus. Se vad jag tidigare skrivit om detta. HÄR

Grattis Christer!

 I dag gratulerar jag min svärson Christer, som fyller år. Han är en trygg västgöte född i Ulricehamn, numera bosatt i Viksjö i Järfälla med familjen Rosmarie, Isabelle och Kalle. Jag är så tacksam för Christer och jag vill önska honom en god födelsedag och ett stort grattis ifrån svärfar.

Fyra syskon

                        Fyra syskon ha träffats i Göteborg för att fira sin syster som fyllt 50

Läkarbesök

 

Vid mitt läkarbesök i dag gjordes en genomgång av mina mediciner och jag fick veta att jag behöver dem alla. En ny kontroll av mina sköldkörtelvärden skall göras om tre månader. Den nya dosen 75 mg Levaxin anses tillräcklig just nu. Lasartan som jag tar för mitt blodtryck kan vara en anledning till den trötthet jag känner, men mest beror tröttheten på mina astmabesvär just nu under den värsta pollensäsongen. Jag var också hos min sjukgymnast i eftermiddag. Han behandlade mig för den värk jag har i högra sidan av min skuldra. Det tar tid att bli helt bra ifrån den och jag kommer att fortsätta behandlingen.

Sebastian Stakset sommarpratare i Sveriges radio

 

fortsättning på Jag är inte tillräckligt andlig

Med anledning av min tidigare text Jag är inte tillräckligt andlig har jag fått en del kommentarer. Här är en dialog mellan mig och Jonah Fransson ifrån Facebooksidan

Se även denna länk från tidningen Dagen

Jonah Fransson

Rolf Ericson Tack för din text. Jag har lite svårt att förstå vad du försöker skriva, dock. Säger du att det alltid är bra att hålla sams oavsett vad som sker? Säg till exempel Elia och Baalsprofeterna. Hade det varit bättre om Elia varit varsammare och enats med dem istället för att göra det han gjorde på Karmel?

Det finns folk som lämnar och gör eget allt för lättvindigt, absolut. Men tror du inte att det finns de som accepterar allt för mycket avfall?

Jag tycker att lojalitet till en församling är bra men jag tror ibland att man kan vara lite dumlojal då man väljer att sitta kvar under undervisning som helt saknar eller kanske till och med går mot evangeliet bara för att man alltid har varit medlem där.

Tror du inte att det finns en punkt när man måste lämna en församling? Finns det inte en punkt då nya församlingar bör startas?

Jag tänker att utbrytargrupper kan vara både på gott och ont. Ibland kan det vara ett livstecken i en döende byggd och ibland kan det vara en utrensning av allt för kritiska andar.

Tror du att splittring ar alltid är av ondo?

• 
  

• Aktiv

  Rolf Ericson

  Jonah Fransson Käre unge vän, låt mig först få fråga dig utan att du tar illa upp: ”Har du svårt att förstå vad jag skriver för att du inte vill förstå?”

  Så här står det i: ”Hebreerbrevet 10:25 SFB98

  25 Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.”

  Det måste vara tungt vägande skäl som kan få mig att bryta upp ifrån min församlingsgemenskap.

  I min församling förekommer inte någon undervisning som går emot evangeliet. I vår församlings förkunnelse är Jesus i centrum. Detta innebär fördenskull inte att jag är likgiltig och inte vågar ifrågasätta. För mig är det nödvändigt att pröva och behålla det som är gott. Vi lever i en tid av villfarelse, vilket i och för sig inte är något nytt, men här gäller det att vara vaksam. I stället för att lämna gemenskapen och bilda eget allt eftersom det kliar i öronen tror jag inte är vad Gud vill.

  Min erfarenhet är att de splittringar jag skrivit om ofta lämnat förbränd mark bakom sig, även om avsikterna från början varit ärliga. Så utbrytargrupper kan inte vara en god lösning.I vilket fall som helst inte en smärtfri. Man lämnar inte sin familj utan vidare Kanske man i stället borde stanna där man är precis som en del av pietisterna gjorde. Radikalpietisterna bröt med kyrkan, men de fromma pietisterna som ansåg att det gick att förändra kyrkan inifrån uträttade mycket för den framtida väckelserörelsen.

  När man talar om att det går ett svärd igenom kristenheten så är det precis som Linnea Sennehed skriver: ”Sådan retorik riskerar att polarisera och sätta press på människor att ta ställning innan man känner sig färdigtänkt. Jag tror att det kan finnas de som då hellre lämnar hela sammanhanget än att tvingas göra ett ställningstagande som man inte känner sig redo att stå för.”

  

  • 
    
• Jonah Fransson

  Rolf Ericson Jag frågar för att jag undrar och inte vill tolka in saker du inte menar.

  Du säger att utbrytargrupper inte kan vara en lösning. Hur ställer du dig till grupper som blivit utslängda ur sina församlingar för att de vill följa bibeln? Vart ska de gå?

  Jag säger inte att man ska lämna sin familj "utan vidare". Jag är mycket lojal och det skulle mycket till att lämna en församling (till och med att hälsa på en annan församling om min har gudstjänst samtidigt) men jag tänker att det måste finnas en punkt där man måste lämna för sitt samvete, eller?

  Jag säger inget om din församling. Jag vet inte ens vilken det är. Men teoretiskt måste det väl finnas en punkt då det är nödvändigt?

  Vi har personer i vår församling som lämnade sitt sammanhang efter 34 år när församlingen valde att tillåta samkönade äktenskap. Jag tycker att det hedrar personen när denne stod upp för vad vederbörande ansåg vara sant och lämnade. Frågan blir ju då: "kan man kategoriskt säga att det är fel att bryta sig ut?"

  Jag är församlingsplanterare själv och har en sådan bakgrund som gör att jag kan känna att du litegrann saknar känsla för de som har fog för att lämna ett dysfunktionellt sammanhang.

  

  • 
    
• Aktiv

  Rolf Ericson

  Jonah Fransson Du frågar därför att du vill debattera med mig, tror jag. I en debatt vill man vinna med en saklig argumentation som övertygar den som läser. Du vill inte tolka in saker jag inte menar skriver du. Det låter väldigt bra, men jag tror att det är just det du vill. Du vill få mig att förstå att jag har fel genom att ställa provocerande frågor. Den som känner mig vet att jag valt en annan strategi.

  Du undrar hur jag ställer mig till de grupper som blivit utslängda ur sina församlingar för att de vill följa bibeln? Jag tror inte att det förekommer uteslutningar ur församlingen i vår tid, så den frågan är inte relevant. Om jag blev utesluten eller utslängd ur min församling skulle jag ha orsak att känna mig tacksam i synnerhet om det berodde på att jag ville följa bibeln. Men det skulle aldrig kunna ske, inte ens om jag vore tvivlare eller ateist eller inte ens om jag vore homosexuell. Jag önskar att min församling skall vara en plats dit alla kan få komma för att möta Gud och för att få dela en kristen församlingsgemenskap, där kärlek och tolerans prioriteras och där det även finns plats för både bibeltroende och tvivlare. Varför gör vi det så svårt för alla dem som vill komma in?

  Du skriver att det måste finnas en punkt där man måste lämna sin församling om man vill följa sitt samvete. Det tror jag i vissa fall kan vara nödvändigt. I synnerhet om man utövar makt och som jag skrev i min text: ” där det är ett inslag av antidemokratiska element där man betonar vikten av att underordna sig så kallade andliga auktoriteter” Detta förekommer ofta i sekter och utbrytargrupper. Jag har själv varit med om liknande företeelser, där jag valde att följa mitt samvete. Just därför förstår du nog att jag absolut inte saknar känsla för dem som har fog för att lämna ett dysfunktionellt sammanhang.

  Din fråga om man kategoriskt kan säga att det är fel att bryta sig ut får därmed ett svar. Om jag däremot haft avsikten att dra med mig andra till en egen utbrytargrupp, så anser jag att det hade varit fel. Visserligen talar historien om att detta skett tidigare, men alla skilsmässor har absolut inte varit goda.

  • Gilla