Att dö är att leva

Bibelstudier med Rolf
Att dö är att leva
av Rolf Ericson

2. Tim. 2:8-9 "Minns att Jesus Kristus, ättling till David, har uppstått från de döda, enligt mitt evangelium, för vars skull jag far illa och till och med har satts i fängelse som en förbrytare.

Paulus satt i fängelse för att han hade förkunnat evangelium. Han hade förkunnat budskapet om Jesu Kristi uppståndelse från de döda. Ett budskap som skapade oro hos makthavarna. Det var ett livsfarligt uppdrag och han var hela tiden inställd på att det han gjorde kunde få sådana konsekvenser.

Om jag tänker tillbaka på mitt liv som kristen, så har jag inte varit med om något sådant. Visserligen har även jag genomgått perioder av lidande och förföljelse på grund av min tro på Jesus, men under min livstid har det varit fritt för alla i vårt land att förkunna evangelium och ge uttryck för sin tro på Gud. Så har det inte alltid varit ens i vårt land. Det har funnits tider då kristna fått sitta i fängelse på grund av sin tro även här i Sverige. En del av mina förfäder fick emigrera till Amerika på grund av den religiösa intoleransen. De uthärdade denna smälek, som är en naturlig företeelse för den som vill vara en Kristi efterföljare. Det fanns en särskild orsak till detta. Det var samma orsak som Paulus skrev till Timotheos om: "för vars skull jag far illa." Paulus var beredd att fara illa, eftersom han hade fått uppdraget att föra ut ett budskap som fick sådana konsekvenser på den tiden och i det sammanhang i vilket han då levde. Livsvillkoren är likadana i vår tid även om formerna skiftar.

Frågan jag vill ställa är: "Hur mycket är vi beredda att fara illa för den tro på Jesus som vi fått erfara?" Ja, jag säger "erfara", eftersom tron är både en gåva och en erfarenhet.

Du kanske säger: "Det här angår inte mig. Jag har aldrig känt mig kallad av Gud till att tro på Jesus." Då vill jag fråga dig: "Vem har sagt att du skall känna dig kallad?" Det handlar inte om att känna sig kallad. Det handlar om att vara det. Du är kallad av Gud till att tro på Jesus som din personlige Frälsare, antingen du känner det eller inte. Kom inte och säg att du aldrig blivit kallad. Du vet mycket väl att Gud gång på gång har låtit dig komma i kontakt med honom genom evangelium, precis så som sker just nu när jag talar till dig. Sanningen är i stället den att du har ignorerat kallelsen. Du har inte låtit ordet få fäste i ditt liv.

Se vers 1 i samma kapitel: Timotheos skulle få .."hämta styrka i den nåd vi får genom Kristus Jesus."

Vi har fått nåd precis som Timotheos. Denna nåd som vi har fått har blivit lagt i bräckliga lerkärl, som kan gå sönder. Vi är bara människor, men kraften som vi får är gudomlig och erfarenheten vi gör är så värdefull att ingenting går upp emot detta; att få fullfölja uppdraget. Det får kosta vad det vill.

Se vers 10 i samma kapitel:
"Ty har vi dött med honom, skall vi också leva med honom; härdar vi ut, skall vi också härska med honom; förnekar vi honom skall han också förneka oss; är vi trolösa, förblir han ändå trogen, för han kan inte förneka sig själv."

Bibeln talar här och på många andra ställen i nya testamentet om att leva och att dö med Jesus. Det handlar symboliskt om liv och död fast i omvänd ordning. I vanliga fall tänker vi att döden kommer efter livet, men i detta sammanhang är det tvärtom så att döden kommer före livet. Det handlar om en process som sker när vi möter Herren Jesus Kristus. Något sker som är svårt att med ord beskriva. Vi dör med Jesus och precis som Jesus har dött och uppstått, så sker samma sak med den som tar emot honom. Först dör vi och sedan uppstår vi med Jesus. Om vi har dött med Jesus, så innebär det bildlikt talat, att vi har bränt alla broar som ligger bakom oss och det återstår bara en väg mot framtiden. Att handskas med sin kristna tro får konsekvenser för framtiden. Tron är inte ytlig som fernissa. Den ingriper på ett eller annat sätt i hela vår tillvaro. För Paulus var det självklart att lida för evangeliet. Samtidigt med lidandet och försakelsen fanns det hos honom en glädje mitt i lidandet, eftersom han visste att han kämpade för det som var rätt och som skulle få en så stor betydelse för evangeliets segertåg över världen. Det finns något positivt i det lidande som innebär att vara en Kristi efterföljare.

Se 1. Petr. 1:6-9.
"Därför kan ni jubla, även om ni just nu en kort tid skulle få utstå prövningar av olika slag, för att det som är äkta i er tro - och detta är långt dyrbarare än det förgängliga guldet, som dock måste prövas i eld - skall ge pris, härlighet och ära när Jesus Kristus uppenbaras. Ni har inte sett honom men älskar honom ändå; ni ser honom ännu inte, men tror på honom och kan jubla i outsäglig och himmelsk glädje, då ni nu står nära målet för er tro: era själars räddning"

Är det inte just detta som är så fantastiskt? Att vår tro, som är en gåva och en erfarenhet, kan få sådana konsekvenser att vi är beredda att med uthållighet möta det som ligger framför oss.

Det finns en lättare väg. En väg som inte för till liv, men den besparar oss från försakelse och lidande. Emil Gustafson, helgelseförkunnaren som levde i början av nittonhundratalet har beskrivit det så här:

"Det är nu jämförelsevis lätt att vara kristen; och blir man inte alltför andlig, så kan man undvika all smälek av världen."

Må Gud hjälpa oss att inte välja denna lättare väg.

"Jag vet en väg som leder till himlens sälla land, väl för den genom mörker och lidande ibland, men till den ljusa staden den ändå säkert bär. Den vägen Jesus är, den vägen Jesus är." (Hildur Elmers.)

Det lidande jag talar om är inte detsamma som det lidande vi ofta åsamkar oss själva. Det handlar inte om att vi späker oss och tar på oss en religiös attityd. Inte ens att vi fastar och ber om vi gör det med felaktiga syften. I Jesaja 58:3 ff. läser vi hur man på ett felaktigt sätt fastade för att göra sin röst hörd hos Gud.

"Vad tjänar det till att vi fastar, när du inte ser det, att vi späker oss när du inte märker det? Men se på era fastedagar sköter ni era sysslor, och alla era arbetare driver ni bara på. Och se ni håller er fasta med kiv och split, med hugg och slag av gudlösa nävar. Ni håller inte mer fasta på sådant sätt att ni kan göra er röst hörd i höjden. Skulle detta vara en fasta sådan som jag vill ha? Skulle detta vara en rätt späkningsdag?Att man hänger med huvudet som ett sävstrå och sätter sig i säck och aska, vill du kalla sådant att hålla fasta, att fira en dag till Herrens behag?

Alltså de ägnade sig åt ett religiöst beteende som inte ledde någonstans utan i själva verket var ett eget påtaget lidande. Sättet upprepas än i dag av dem som är skrämda av lagens krav och som själva tror att man måste blidka Gud och bete sig på ett visst sätt för att bli känd av honom. Det är lätt att glömma att det vi inte kan göra eftersom vi har kommit till korta, det har Gud redan gjort för att befria oss ifrån lagens krav.

Det lidande jag talar om handlar om kärlek, vilket är något helt annat än krav. Så här står det i 2.Kor. 5:14:
"Kristi kärlek lämnar mig inget val, ty jag har förstått att om en har dött för alla, då har alla dött. Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer skall leva för sin egen skull,utan för honom som dog och uppväcktes för dem."

Kärleken är själva drivkraften in i det liv till vilket vi är kallade. Då lever vi inte längre ett själviskt liv. Vi lever för Jesus och detta tar sig uttryck i att vi lever för våra medmänniskor. Vi lossar orättfärdiga bojor och löser okets band. Vi ger de förtryckta frihet, bryter bröd åt den hungrige, skaffar fattiga och husvilla rum, klär den nakne och vi drar oss inte undan den som är av vårt kött och blod.

Allt detta innebär ibland lidande och försakelse, men i slutändan ger det tillbaka så mycket mer av både glädje och hänförelse, så att vi är villiga att välja detta. Det handlar om att bli lik Jesus precis så som vi sjunger i en gammal sång med text av Charles P. Jones och i översättning av Otto Witt år 1922. Sången har nummer 594 i Segertoner:
" 2.Djupare, o gode helge Ande, djupare mig drag, tills mitt liv har helt gått upp i Jesus och hans viljas lag. Kör: O, djupare mig för och högre dag för dag. Ja visare mig gör, Herre i din helga lag.3. Djupare om lidande det kostar, djupare ändå, så att rotad i hans helga kärlek frukt jag bära må."

Bön: "Gud, som genom Kristus har försonat världen med dig själv. Låt din goda vilja bli synlig för oss. Ge oss kraft att gå lidandets och kärlekens väg. I Jesu namn. Amen"

---

Webbmaster: Rolf Ericson

Det andliga templet

Bibelstudier med Rolf
Det andliga templet
av Rolf Ericson

Inledning: Definition av ordet tempel i Bibeln.
1. Församlingen, där templet är Kristi kropp och där Jesus Kristus är huvudet.
2. Templet som Jesus har byggt.
3. Det andliga tempelbygget - Guds församling.
5. Slutstenen.
6. Himmelskt eller jordiskt rike? Är det en tolkningsfråga?
7. Evangelium om Guds rike och löftet om en ny himmel och en ny jord.
Avslutning: Den dubbla utgången; evigt liv eller evig död.
Bön: En levande sten och en källa till liv

Inledning: Definition av ordet "tempel" i Bibeln

När vi talar om ett tempel, så tänker vi i första hand på en byggnad, men inte vilken byggnad som helst. Vi kallar våra kristna kyrkor för tempel. Där samlas vi för att be till Gud och lyssna till vad han vill säga till oss. Templet är en helig plats där Gud bor.

I psaltaren 11:4 står det: "Herren är i sitt heliga tempel. Herrens tron är i himmelen, hans ögon skådar, hans blickar prövar." Ps. 11:4.

När vi läser Bibeln, så ser vi att Gud vill ha heliga rum hos oss, där han kan få utrymme. för att vi ska kunna tillbe och dyrka honom. Ibland handlar det om särskilt byggda rum, men också om rum som inte är byggda av människohänder. Bibeln kallar dessa rum för andliga tempel.

1. Församlingen, där templet är Kristi kropp och där Jesus Kristus är huvudet.

"Vi är den levande Gudens tempel." 2. Kor 6:16 Just därför uppmanas vi i Rom 12:1 att frambära oss själva till Gud. "Därför ber jag er bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst."

Observera att det står "vi" i pluralis. När Bibeln använder bilden av en kropp som tempel, så handlar det om "Guds tempel," eller med andra ord sagt: "Guds kyrka" eller "Guds församling" I den kroppen finns ett huvud och många kroppsdelar.

I Kol. 1: 18 står det: "Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan..." och i 1.Kor.12:27ff står det: "Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den."

2. Templet som Jesus har byggt.

Bibeln talar om ett tempel som Jesus har byggt. Han har inte byggt detta tempel med sina händer. Nej detta tempel är uppbyggt som ett Andens tempel. Detta tempel är färdigt, men samtidigt kan vi upptäcka att tempelbygget pågår även i denna tid. Låt mig förklara:

Markus 13:1-2 När han gick ut från templet sade en av hans lärjungar: "Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!" Jesus svarade: "Du ser dessa stora byggnadsverk. Här kommer inte att lämnas sten på sten, utan allt skall brytas ner."

Markus 14:58 "Jag skall riva ner detta tempel som är uppbyggd av människohand och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort av människohand."

Jesus jämför dessa tempelbyggen. Det ena templet som han talar om är byggt av människohand och det andra templet är ett andligt tempel.

Jesus och hans lärjungar betraktade Herodes tempel som då fanns i Jerusalem. Det har funnits tre tempel i Israel. 1. Salomos tempel, 2. Serubbabels tempel och 3. Herodes tempel. Templen var byggda efter den förebild som fanns under det gamla förbundets tid. David hade fått en uppenbarelse om hur templet skulle byggas. Nu talar man mest om de två templen som funnits i Jerusalem. Herodes tempel var ju egentligen en restaurering av det gamla templet. Så även om det var det tredje templet, så talar vi mest om det som det andra templet.

1. Salomos tempel, som byggdes på 900-talet före Kristus, var en ersättning för tabernaklet som var folkets tidigare helgedom Templet bestod liksom tabernaklet av ett det heliga och ett det allra heligaste, som skulle rymma förbundsarken. Det var omgivet av en inre förgård. Här stod brännoffersaltaret. I det heliga stod de gyllene ljusstakarna, skådebrödsborden och rökelsealtaret. Då Nebukadnessar intog Jerusalem är 597 f.Kr. fördes en del av templets kärl till Babel och år 586 f.Kr. brändes templet upp.

2. Serubbabels tempel uppfördes sedan perserkonungen Kores år 538 f.Kr. bestämt att judarna i Babel kunde återvända till sitt land.. Kärlen som hade bortförts från Salomos tempel kom på plats igen. Templet profanerades år 167 f.Kr. av den seleukidiske konungen Antiokius IV Epifanes. Han försökte utrota den judiska tron och lät bygga ett altare åt guden Zeus på brännoffersaltarets plats. Serubbabels tempel skadades svårt då den romerske fältherren Pompejus erövrade Jerusalem år 63 f. Kr.

3. Konung Herodes den store lät påbörja en grundlig restaurering av det gamla templet år 20 f.Kr. Detta arbete pågick under den tid då Jesus vandrade omkring på jorden Under 46 års tid hade bygget pågått enligt Joh. 2:20. År 64 e. Kr. stod templet fullt färdigt, sex år innan det tillsammans med staden ödelades av den romerska härsmakten.

Eftersom Jesus var jude, firade han de judiska högtiderna precis som alla andra judar. Han besökte både templet och synagogorna. Trots detta visste han att en ny tid skulle bryta in, då allt skulle förändras. Detta var också noga förutsagt av profeterna.

"Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt.." Gal 4:4-5

Vad var det egentligen för en tid som var inne? Det var den bestämda tid i vilken han kom. Den var förutsagd och det är först efter en profetias uppfyllelse som man kan veta om den är äkta.

I Bibeln kan vi följa frälsningshistorien ifrån dess början och in i ändens tid, men vi kan också hitta sambandet mellan världshistorien så som den skildras i Gamla Testamentet och fram till ändens tid i vilken vi nu lever.

Gud känner världens slut ifrån dess början, men vi är tröga att fatta vad det är han menar när han talar till oss genom Guds Ord. Jesaja 46:10: "Jag som i förväg förkunnar vad komma skall, och långt förut vad ännu ej har skett."

Därför talar Jesus om det tempel som han har byggt. 1.Kor. 15:3-4: "Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, han blev begravd och han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna." När Jesus dog på Golgata, och utropade orden: "Det är fullbordat", så brast templets förlåt uppifrån och ända ned. Det nya templet, som inte är byggt av människohand påbörjades och det fortsätter ända till slutet av den tid vi nu lever i.

"Det byggs ett heligt tempel här på en syndfull jord. Det bär Guds egen stämpel, dess mönster är Guds ord.. Och Frälsarens försoning, det är den grund som bär, när detta tempel bygges som Guds församling är."

Jag hoppas att du som läser detta har bestämt dig för att vara en del av detta tempelbygge. Du och jag kan få tillhöra Guds församling och vara tempel åt Gud genom att "frambära oss själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst" Rom. 12:1 i en äldre översättning står det: "er andliga tempeltjänst" Bibeln säger att våra kroppar är tempel åt den heliga anden.

3. Det andliga tempelbygget - Guds församling.

Det templet beskrives som det andliga templet, alltså ett enda tempel i bestämd form: "Det templet" Templet är Guds församling och Jesus är grundstenen i detta bygge. Den som tillhör församlingen blir "en levande sten" i det tempelbygget. Här handlar det inte längre som tidigare om enbart judarna, som då var det utvalda folket utan det handlar om både judar och hedningar, om alla som tillhör Jesus Kristus. Se Ef.2:18-21: "Ty genom honom kan både vi och ni (judar och hedningar, min parentes), nalkas Fadern, i en enda ande. Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ett hem hos Gud. Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten. Genom honom hålls hela byggnaden ihop och växer upp till ett heligt tempel i Herren; genom honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud."

I det gamla förbundets tempel var det prästerna, som skötte offertjänsten, men i det nya förbundets tid har det skett en förändring. Där är det församlingen, de utvalda som frambär andliga offer. Låt mig läsa om detta för er i Första Petrusbrevets 2:a kapitel ifrån vers 4

"När ni kommit till honom, den levande stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus. Det står ju i skriften: "Se i Sion lägger jag en hörnsten, utvald och ärad; den som tror på den skall inte stå där med skam. Äran tillfaller alltså er som tror, men för den som inte tror har stenen som husbyggarna ratade blivit en hörnsten, ett stenblock man stöter emot, en sten som man snavar över. De stöter emot därför att de inte lyder ordet. Så är det förutbestämt för dem. Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk, som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet.

Det tempel som under gamla förbundets tid byggdes i Jerusalem var också en förebild till det tempel som är fullkomligt. Det templet, det vill säga det andliga templet är Guds församling, som här har fått en helt ny roll än egendomsfolket i det gamla förbundets tid. De har blivit "ett utvalt släkte kungar och präster, ett heligt folk." Som Guds eget folk är de präster och står i direkt förbindelse med Gud.

I dag pågår detta andliga tempelbygge som vi läst om i Petrusbrevet och i Efesierbrevet. Vi får av nåd ta emot Guds erbjudande om att bli levande stenar och fogas samman i ett sådant underbart tempelbygge, som en gång skall bli färdigt.

4. Slutstenen

I Sakarja boks fjärde kapitel talas det om slutstenen i tempelbygget. Det var den sista stenen och den skulle föras fram under jubelrop och nåd skulle vila över den. Det skall komma en dag då det som står bland annat i Uppenbarelsebokens 11:e kapitel att "Herraväldet över världen tillhör nu vår Herre och hans smorde och han skall vara konung i evigheters evighet.......och Guds tempel i himlen öppnades, och förbundsarken blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar och dån och åska och jordbävning och väldiga hagel." I Uppenbarelsebokens 21:a kapitel talas om det nya Jerusalem, den heliga staden Jerusalem som kom ner ur himlen från Gud. Hur allt detta skall ske kan vi bara se konturerna av i denna tid, men Bibeln ger oss föraningar om vad som kommer att ske och detta borde fylla oss alla med en stor förväntan och en längtan efter att den dagen snart skall vara här.

5. Himmelskt eller jordiskt rike? Är det en tolkningsfråga?

Medan vi kristna tror på ett himmelskt rike så tror man i judendomen på ett jordiskt fridsrike och i denna tro finns också tanken om att återuppbygga templet i Jerusalem och med allt vad det innebär när det gäller införandet av den gammaltestamentliga tempeltjänsten. Detta är för mig en främmande tanke, när jag läser Bibeln. men det finns även kristna som delar denna tro med judendomen.

Denna tro fanns också hos Jesu lärjungar. Efter Jesu uppståndelse medan han ännu var kvar hos dem, så uppstod denna tanke på nytt.

"De som då hade samlats frågade honom: "Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike." Apg. 1:6

När Jesus svarade på deras fråga, så gav han dem en annan version av den verklighet som låg framför dem

"Han svarade: "Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." Apg. 1:7

6. Evangelium om Guds rike och löftet om en ny himmel och en ny jord.

Gudsriket som de väntat på hade redan kommit och evangeliet om detta rike skulle spridas över hela världen. Det var inget jordiskt rike med geografiska gränser.

Det är i denna tid som vi nu lever. Vi väntar på att Jesus skall komma tillbaka så som han har lovat.

"Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån och himlakropparna upplösas i eld och jorden och allt som människorna gjort där förgås. När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt, medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta. Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor." 2.Petr. 3:9-13

Avslutning: Den dubbla utgången; evigt liv eller evig död.

Bibeln talar mycket om den dubbla utgången. Det handlar om evigt liv eller evig död. Något annat kan jag inte uppfatta i det som är summan av Guds ord. Men detta tycker jag borde räcka för att vi inte skall avstå ifrån det erbjudande vi får av nåd. Guds gåva till oss är evigt liv genom Jesus Kristus Ämnet är så omfattande att det skulle kräva ett särskilt bibelstudium, men jag vill bara helt kort citera 1.Joh.5:10: "Den som tror på Guds son har tagit emot vittnesbördet i sitt inre. Den som inte tror på Gud har gjort honom till lögnare, eftersom han inte tror på det vittnesbörd Gud har gett om sin son. Och detta är vittnesbördet: Gud har gett oss evigt liv, och det livet finns i hans son. Den som har hans son har livet." Hur vill du förhålla dig till detta?

Bön: En levande sten och en källa till liv

Tack Gud att du har kallat mig från mörkret till ditt underbara ljus. Låt mig få vara en levande sten i det andliga templet som är din församling. Herre, i ditt ord har du lovat, att hos dem som tror skall det eviga livet springa upp, som en källa med eget tryck. Låt denna källa bryta fram i mitt inre. Ge mig den tro som övervinner världen och ta bort hindren som blockerar. Ge mig det vatten som blir en källa i mig och som ger mig evigt liv. Kristus i mig är en källa till liv. Jag är i Kristus en källa till liv. Amen.

---

Webbmaster: Rolf Ericson

Bibelstudier ur Hebreerbrevet med Rolf

Bibelstudier med Rolf
Teologiskt bibelstudium av Hebreerbrevet
av Rolf Ericson
Del 1 av 3 delar

Välkommen till mina bibelstudier med texter ur Hebreerbrevet och andra bibeltexter. Ämnet för mina bibelstudier är: GAMLA OCH NYA FÖRBUNDET I BIBELNS LJUS 

Del 1.

Del 2.

Del 3.

Är du pykniker eller leptosom?

Många använder facebook som forum för att vika ut sitt privatliv offentligt. Jag har nog också hemfallit åt sådant ibland Detta är naturligtvis tillåtet när man inte skadar någon annan person. Men det borde finnas gränser för hur långt man kan gå när det gäller den personliga integriteten. Ska jag verkligen dela med mig av mitt privatliv här på fejan och i så fall i vilken utsträckning? Vännerna på facebook är inte alltid så barmhärtiga som de låter. Det finns ett gammalt ordstäv som lyder: "Förtro dig åt en, aldrig åt två. Världen vet vad tre vet och skvaller är det värsta som finns." Vi behöver förtroliga samtal, men jag tycker att man bör ha dem i enrum.

En del människor har väldigt lätt för att öppna sitt inre och vädra ut både tankar och känslor. De vinner ofta sina medmänniskors empati och uppmuntras därför att fortsätta med sin öppna attityd. Andra människor, som ofta lider av verklig ensamhet, vilket kan innebära stor psykisk påfrestning, har inte lika lätt att uttrycka sin smärta.

I Kretschmers temperamentslära, som väl numera är förlegad indelades personlighetstyperna i särskilda grupper, där dessa två personlighetstyper kallades pykniker och leptosomer, Pykniska (av pyknos, tät eller satt) människor kännetecknades av hög vikt i förhållande till längden, anlag för fetma, kort men bred bröstkorg med trubbig revbensvinkel, kort och tjock hals, femkantigt huvud och djupt sittande ögon. Själsligen skulle de vara humoristiska, öppna och vänliga.” Ungefär 94% av alla pykniker uppvisar ett i huvudsak cyklothymt temperament”, d.v.s. växlar mellan glättighet och melankoli. (Det vi idag skulle kalla bipolärt spektrum)

Leptosoma (av grekiskans leptos, tunn) människor kännetecknades enligt Kretschmer av slank, långsmal kroppsbyggnad, smalt skulderparti, spetsig revbensvinkel, lång och smal hals, äggformat huvud, tydlig näsa men otydlig haka och kraftiga ögonbryn. Själsligen skulle leptosoma individer vara slutna, nervösa och sakna humor. De skulle också vara måna om sin prestige och svåra att lära känna. ”Ca 70% av alla leptosoma individer har ett schizotymt temperament” d.v.s. hyperkänsliga eller som Strass uttrycker det: ”ömtåliga som en mimosa”. Vi läser vidare att det finns en tydlig korrelation mellan leptosom kroppsbyggnad och schizofreni. ”I en serie av 5233 schizofrena patienter hade 50,3% leptosom kroppsbyggnad…”

Vem är mest ensam? Är det den som lever som singel eller är det den som lever i ett parförhållande? Den frågan är helt enkelt omöjlig att besvara. En sak är emellertid säker. Vi behöver alla leva i ett socialt sammanhang, där vi också har möjlighet att välja både ensamhet och gemenskap med andra.

SE BILD PÅ DR ALBINSSONS BLOGG Från vänster: Pykniker, leptosomer och atletiker.

Om Israel och den s.k. kristna sionismen

Några texter om Israel oc den s.k. kristna sionismen,

ISRAEL OCH HELA VÄRLDENS FULLÄNDNING

TALA LJUVLIGT TILL JERUSALEM

JAG KAN INTE TIGA OM DETTA

Innehåller bland annat ett uppseendeväckande uttalande av en överrabbin som levt i Israel

Profeter som talar sanning

Ur Ökenkällan 2016:

Jeremia 6:13 "Ty alla, både små och stora, söker där orätt vinning, och både profeter och präster far allesammans med lögn, de tar det lätt med helandet av mitt folks skada. De säger: "Allt står väl till, allt står väl till, "och dock står inte allt väl till." 

Vem handlar detta om och i vilket sammanhang kan man förstå texten? 

Jeremia är vid det här tillfället uppfylld av Herrens vrede över det upproriska tillstånd som råder vid den här tiden. Vi befinner oss i början av profeten Jeremias verksamhetsperiod omkring år 627 f.Kr.. Det är i slutet av Juda rikes historia. Den unge kungen Josias hade då regerat i tretton år över det folk som var "Herrens utvalda folk".

Israel var inte längre ett enat rike. Det hade splittrats i två delar, Israel i norr och Juda i söder. Båda rikena fick uthärda hårda strider med det mäktiga assyriska riket, som härjade och plundrade i regionen Israels rike hade krossats av den assyriske härskaren och förslavat en stor del av dess befolkning. Juda rike förde en osäker tillvaro som vasallstat under Assyrien, men kung Josia lyckades göra Juda rike oberoende.

Det står att kung Josia gjorde vad rätt var i Herrens ögon. En sådan sak var att han befallde att översteprästen Hilkia skulle göra i ordning pengar som influtit till Herrens hus. Han skulle överlämna dessa pengar till dem som arbetade med att sätta i stånd det som förfallit. 

När Hilkia gör detta så hittar han lagboken som varit gömd. 

När kungen får höra vad som står i lagboken, så blir han bestört och river sönder sina kläder. Han säger:

"Gå och fråga Herren för mig och för folket , ja för hela Juda, angående det som står skrivet i denna bok, som nu har blivit funnen. Ty stor är Herrens vrede, den som är upptänd mot oss, därför att våra fäder inte har velat lyssna till denna boks ord och inte har gjort allt som är oss föreskrivet." 2 Kungaboken 22:13

Prästen Hilkia och några till gick då till profetissan Hulda på kungens befallning Hennes profetia var mycket allvarlig. Den handlade om den olycka som skulle drabba folket därför att de inte lyssnat till det budskap som var dem föreskrivet. Det var inget populärt budskap. Det handlade om dom och straff över ett folk som redan var hårt prövat. Även Jeremia frambar ett sådant budskap. Det fanns en anledning till detta

"Herrens ord har blivit till vanära bland dem, de har inget behag till det. Därför är jag uppfylld av Herrens vrede, jag förmår inte hålla den inne. Utgjut den över barnen på gatan och över alla de unga männens samkväm. Ja både man och kvinna skall drabbas av den, även den gamle och den som har fyllt sina dagars mått."Jer. 6:10-11

I samma veva fanns det andra profeter, som inte ville förstå allvaret och som hade ett annat budskap, ett avfälligt budskap. De insåg inte tidens allvar. De var falska profeter, som ville bli populära genom sin egen förkunnelse. De ville själva stå i centrum och de samlade säkert många åhörare genom sin skenfagra förkunnelse. De profeterade om lycka i stället för olycka, eftersom de inte insåg det allvarliga läget.

Om jag är allvarligt sjuk, så går jag till doktorn för att få en rätt diagnos. Jag vill inte att doktorn ska ta det lätt på min sjukdom. Jag vill veta sanningen även om det skulle göra ont att få veta den.

Det här var en mycket svår tid för Juda rike och för Israel. Den kulminerade med att templet i Jerusalem förstördes och folket fördes bort till Babel under en period av sjuttio år.

Det fanns en tid i vårt land och i vår del av världen när man prioriterade det som står skrivet i Guds ord, och med detta menar jag.

"Summan av ditt ord är sanning." Psaltaren 119:160

Guds ord har varit en vägledande faktor för vårt land och vårt folk.

Kan man göra en liknande analys av det andliga tillståndet i dag, så som man gjorde på den här tiden? Finns det nationella ledare som kan göra som Josia gjorde:

"Gå och fråga Herren för mig och för folket, angående det som står i denna bok.?" Kan vi säga som man också sa vid den här tiden: "Allt står väl till, allt står väl till?" Kan vi ta det lätt med helandet av vårt folks nationella skada, som om ingenting hade hänt? Om vi lyssnar på de profeter som talar sanning, så kanske det innebär att vi får en icke önskvärd men nödvändig diagnos. Sanningen kan vara obehaglig.

Israel förkastade Guds väg vid denna tid. När Herren talade:

"Ställ er vid vägarna och se till, och fråga efter forntidens stigar, fråga vilken väg som är den goda vägen och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar" Men de svarade: "Vi vill inte vandra på den" Och när jag då satte väktare över er och sade: "Ge akt på basunens ljud", så svarade de: "Vi vill inte ge akt på det." Jer.6:1-17

Jag menar INTE att det är domsprofeter vi behöver i första hand. Sådana finns det och de är inte alltid utsända av Herren lika litet som "lyckoprofeterna" är det. Det finns så kallade domsprofeter, som tar sig friheten att utmåla skräckfyllda framtidsscenarier, utan att vara sända av Herren. Det står om dem i Upp. 2: 2:

"Du har prövat dem som kallar sig apostlar, men inte är det, och du har funnit att de är lögnare."

Vi behöver första av allt profeter som talar sanning.

"När han (Hjälparen) kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. Synd; de tror inte på mig (Jesus). Rättfärdighet; jag går till Fadern och ni ser mig inte längre, Dom; denna världens härskare är dömd." Joh. 16:8....."(Hjälparen) skall vägleda er med hela sanningen.

Bibeltro och hermeneutik

Här en text jag skrev på min hemsida för flera år sedan. Det är en dialog med Stefan Green som är lärare vid Pingströrelsens teologiska seminarium. HÄR KAN DU LÄSA DEN!