Det är gudsordets auktoritet som skapar en stabil grund
så skriver pastor John Derneborg i en gästkrönika i tidningen Världen i dag
Jag
hoppas verkligen inte att jag tolkar hans artikel negativt, men för
min del vill jag säga hur jag upplever att det är i den församling
jag tillhör.
I
min församling är Gud själv genom Jesus auktoriteten och Anden;
vägledaren, som skall hjälpa oss i sökandet efter sanningen. För
oss har bibeln inte blivit en avgud utan en kompass som visar oss
färdriktningen.
Det
finns en del röster i vårt land som vill se en delning i
kristenheten, hellre än ett enande. Dessa röster anser sig ha
bibeln som högsta auktoritet och menar att svaren på vår tids
frågor tydligt går att utläsa där.
I
fördömande ord anser de att svensk kristenhet är på fel väg när
de förordar behovet av tolerans och att en del frågor är
teologiskt oklara och bara kan ses i en grumlig spegelbild.
En
sådan delning har tidigare lett till förbränd mark. Människor har
tagit skada av att lämna den trygga inhägnaden i tro på att gräset
är grönare på den andra sidan. Det som kännetecknar dessa
förrädiska röster är desamma som nu:
”Splittring,
missnöjesyttringar, hat och fördömelse.”
Det
har sagts om dessa rörelsers sätt att de förökar sig på samma
som det lilla encelliga djuret amöba. Det förökar sig genom
delning. Detta är det rakt motsatta än vad Jesus förespråkar
Min
kristna tro är inte grundad på en gammaltestamentlig bibelsyn, som
ofta är människofientlig. Nej den är grundad i kärleken och
kärlekens relationer till allt och alla. Detta utesluter inte min
trohet till vad Gud egentligen har sagt i sitt ord, men den
prioriterar min människosyn före min bibelsyn. "Gud är
kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i
honom."
John Derneborg har svarat på min text och det är jag väldigt tacksam för. Han skriver så här i en kommentar på min fb-sida:
På
Pingst hemsida sammanfattas bibelsynen så här: ”Vi betraktar
Bibeln som Helig Skrift, som Guds Ord till hela mänskligheten.
Bibeln är den avgörande källan till all kristen tro, den ger oss
kunskap om Gud, om Guds vilja och tankar, om Jesus Kristus och allt
vad han sa och gjorde. Vi tror att de författare som skrev Bibeln
var inspirerade av Guds Ande på ett speciellt sätt, så att dessa
texter är unika som vägvisare i andliga frågor”.
Pingsts
värdegrund sammanfattar: ”Vi tror att Bibeln är Guds inspirerade
ord, absolut sant, varaktigt och oföränderligt.”
I
den krönika, som du hänvisar till, ger jag uttryck för hur detta
praktiskt påverkar mig.
Tack för
ditt svar John. Egentligen så finns det inte någonting i din krönika
som jag inte kan hålla med om. Jag har läst den flera gånger och
tagit in varenda ord och bearbetat dem i mitt inre. Kanske det är så
att jag berör en helt annan sida i min text. Jag förnekar inte
gudsordets auktoritet, men jag vänder mig emot dem som menar att det
är den högsta auktoriteten, och dem som för en retorik att
bibelsynen går före människosynen. Jag delar Pingsts värdegrund:
"Vi tror att Bibeln är Guds inspirerade ord, absolut sant,
varaktigt och oföränderligt." Jag protesterar mot dem som vill
se kristenheten delad. Jag upprepar vad jag tidigare har skrivit. Det
går inte ett svärd genom kristenheten som delar upp oss, splittrar
och fördömer. Nej det Guds ord som omtalas i Bibeln är ett svärd
som går igenom varje människa.
John Derneborg: Om
du skriver under på att bibeln ”är den avgörande källan till
all kristen tro” så är det utifrån skriften vi säkerställer
att vi inte förkunnar ett annat evangelium. Människosynen kommer
från bibeln. Jag tror inte någon egentligen vill se kristenheten
delad.
Jag
vill kort kommentera ett par andra saker du skrev.
1.
GT. Som med många frågor så är det klokt att börja titta på
Jesus. Hur såg han på GT? Han såg texten som inspirerad av Gud och
en auktoritet. Han citerade GT när han mötte Satan i vildmarken,
han gjorde det när han diskuterade med de skriftlärda och när han
höll på att dö på korset. Han såg GT uppfyllas i sin egen
person! Han hänvisar ofta till personerna som antingen skrev eller
är beskrivna i GT.
Hur
kan få du och jag ha en avog inställning till GT när vår herre
och frälsare inte hade det? Otänkbart!
2.
Enhet. Just eftersom skriften är min auktoritet, ser jag allvarligt
på splittring bland kristna (1 Kor 1:11-13). Det gäller både
mellan samfund, raser, men också i den lokala församlingen.
Oenighet bör hanteras (Ef 4:1-3). Om någon inte talar vänligt om
andra, bör det inte bara få passera. Det skadar kroppen. Rom
16:17-18. Nya testamentet är tuffare än GT, men det är för vårt
bästa. Titus 3:10-11.
Jag
citerar bibeln för att det är just när skriften är vår
auktoritet som vi kan få den enhet du ger uttryck för att vilja ha.
Låt
oss inte tillskriva varandra egenskaper som i praktiken river broar
och splittar. Jag blundar inte för att det finns personer som vill
splittra. Av princip säger jag inte att du blundar, men jag tycker
inte du ser bultande hjärtat hos dem som vill hålla fast vid
bibeltro.
Fast
du nämnde inga namn.
Rolf
Ericson: I punkt ett anser du att det är otänkbart att ha en avog
inställning till GT, eftersom Jesus inte hade det. Du antyder där
att även du och jag kan ha det. För min del vill jag tala om att
jag inte är avogt inställd, varken till gamla eller nya
testamentet. Jag skriver däremot att jag i bibeln, både i gamla och
nya testamentet kan finna människofientliga texter, men detta
utesluter inte min trohet till vad Gud egentligen har sagt i sitt
ord, men den prioriterar min människosyn före min bibelsyn. Jag är
inte bokstavstroende, men jag vill gärna se helheten där Jesus och
hans försonings verk går som en röd tråd genom hela bibeln.
Summan av ditt ord är sanning skriver Psalmisten
I
punkt två betonar du att skriften är din auktoritet. Jag kan hålla
med om att skriften är EN auktoritet, men Gud är för mig den
högsta auktoriteten genom Jesus Kristus vår herre. Men du ger mig i
alla fall rätt i att det förekommer krafter och mänskligt
inflytande som vill splittra och fördärva enhetssträvanden ibland
de kristna. Detta oroar mig mycket. Du tycker inte att jag ser
bultande hjärta hos dem som vill hålla fast vid sin bibeltro.. Där
tar du fel. Jag skriver gång på gång texter om min församling,
Pingstförsamlingen i Motala som jag tillhör. Jag är så tacksam
för dem och för allt som sker ibland äldre och yngre. För deras
bibeltro och för deras människosyn.
Det
är sant som du skrev att jag inte nämner några namn. Om jag någon
gång har gjort det så är det med vänliga och respektfulla ord,
där jag vänder mig mot sådant som jag uppfattar vara vilseledande
eller skrivna i hatfulla och oförsonliga meningar. Där det inte
personen jag menar, utan de ord som personen förmedlar.
Det
är ju sant att vi bör undvika att tillskriva varandra egenskaper
som i praktiken river broar och splittrar, men jag upplever att vi
måste avslöja när sådana egenskaper uppenbarar sig och göra det
i tid innan de har åstadkommit skada. Innan du föddes John, så
fanns sådana tendenser, som skadade Guds verk och de kännetecknades
av missnöjesyttringar, hat och misstro. Det är nu dessa egenskaper
återkommer och jag tycker att jag känner igen klädedräkten.