Till dig som inte kan tro på Gud.

 JAG HAR VALT ATT TRO PÅ DET TREVLIGA ALTERNATIVET!!

Det tar drygt två minuter att läsa det här:

Vem har sagt att du måste kunna tro? Att vilja tro är säkrare än att kunna tro. Säg inte att du inte kan, även om du tycker att det är så. Säg hellre att du vill, trots att du inte kan. Det står skrivet att var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad. Men hur skall de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Den som de inte har haft tillräcklig kännedom om. Tron bygger inte på vad vi själva kan åstadkomma. Den bygger på förkunnelsen. Även om du inte kan tro, så behöver du tro för att kunna bli räddad.

Gränsen för tron går emellan dem som vill tro, och den som inte vill tro. Bibelns budskap talar om de två utvägarna: 1. ”död till död för dem som går förlorade” 2. ” liv till liv för dem som räddas”

Leif GW Persson ber till Gud varje dag. Ett skäl till att han tror på Gud är att det lugnar honom i hans oro. Han tror inte för att han kan tro, utan för att han vill tro.

Ur ett samtal Malou von Sivers/TV4 hade med Leif G W Persson om sin gudstro:

Malou: "Om vi avslutar med din tro, för du är en troende person. Du ber din aftonbön och du tänker på att det måste ändå finnas ett liv efter det här."

Leif: "I och med att jag är fri att välja...Alternativet är ju den eviga sömnen, där du inte ens vet om du sover...Som ett ljus som har slocknat."

Malou: "Var finns din pappa Gustav idag? Han har packat alla sina verktyg, skriver du i din bok. Tagit med sig alla hammare och sågar och måttstockar."

Leif: "Och snart träffas vi igen."

Malou: "Snart träffas vi igen... Det är en bra tanke?"

Leif: "I och med att jag är fri att välja..."

Malou: "Vad menar du med "Fri att välja"?

Leif: "Hur kan man tro på nåt sånt? Ja, de som tror starkast idag, de tror på motsatsen. För den är lika obevisad på det som jag tror på. Jag har valt att tro på det trevliga alternativet. Ska det vara så svårt att fatta? Nej, jag tycker att bevisbördan åvilar dem som hävdar motsatsen. Det är självplågeri i extrem form."

Jag fortsätter som vanligt att prata dumheter.

 

En mycket god vän på facebook tycker att jag pratar dumheter och ber mig hålla igen. Jag tycker inte illa om honom för det. Fast jag har märkt att han ofta har anseende till personen, och det får han så gärna ha. Det hör till hans rättigheter. Han skrev inte håll truten Rolf, fast han menade just det tror jag.

Jesus lär oss att vi ska tåla när människor angriper oss, ja till och med elakheter ska man tåla om man har ett rätt sinnelag och har Jesus som förebild. Jag måste erkänna att jag har svårt med det. Speciellt när jag märker att angriparen inte är intellektuellt hederlig.

Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän han var till i Guds gestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset

För många år sedan bad jag om förlåtelse när jag av någon anledning hade brusat upp mot min chef. Hon var väldigt ödmjuk och svarade mig mycket vänligt i stället för att skälla ut mig. Jag glömmer aldrig det sätt på vilket hon hanterade vår konflikt. I stället för att försvara sig mot min kritik svarade hon: ”Jag tåler det.” Hon var som en vägg mot vilken man kunde luta sig. Det är ont om sådana chefer. Nu tycker jag nog att hennes handlingssätt mot mig också berodde på att hon visste att jag var solidarisk med henne. Därför var hon också öppen för kritik från mig. Just därför kunde vi stå ut med varandra i många år utan större friktioner.

Jag har aldrig haft svårt att underordna mig, men jag har ibland mött en del rädsla hos chefer som jag arbetat tillsammans med.. Vid ett tillfälle försökte jag att få min dåvarande chef att förstå att jag var solidarisk med honom. Han tog då tillfället i akt att betona att det var nog bäst för mig själv. Han sa: ”Om du inte är solidarisk med mig, så sågar du av grenen du sitter på.” Ja, han hade naturligtvis rätt i det, men det behövde ju inte betyda att han också hade ett ansvar att vara solidarisk med mig. Det handlade då om ett nära samarbete där man hade att ta ställning till frågor som krävde ett ömsesidigt förtroende. Såvitt jag kan minnas så löste vi konflikterna på ett någorlunda hederligt sätt. Jag vågar påstå att jag nog kan ta åt mig äran för det

Om förtroendekriser uppstår är det inte meningen att sociala forum ska vara platser där man stöter och blöter kriserna och hävdar att man vet hur de ska lösas. Ett sådant förfaringssätt skapar i stället nya kriser. Kriser mellan chefer och arbetstagare skall helst ske under tystnadsplikt och får inte ske bakom ryggen på den som är föremål för konflikten.

När man tänker på döden

 I den svenska psalmboken finns ett kapitel med böner för särskilda tider och förhållanden. Där finns flera böner under rubriken "I dödens närhet." 

 "När man tänker på döden":

Herre Jesus, jag vet inte vad det är att dö. Jag kan inte fatta eller ana, vad som skall ske med mig, när min kropp inte längre har någon betydelse för livet, och mina sinnen inte längre behövs för att iakttaga den värld i vilken vi lever.

Ett vet jag; i dödens stund behöver jag din närhet. Vissheten om att du då kommer att ta emot mig och följa mig på den okända vägen är det enda som ger mig trygghet och skänker mina tankar ro.

Herre, vare sig mitt liv slutar tidigt eller sent, låt mig inte tyngas av allt det som blivit olevt i mitt liv. Låt ingen stå tröstlös, därför att jag dör. Hjälp oss alla att tro, att det vi sådde här i möda och ofullkomlighet, skall få växa upp till fullbordan hos dig. Tag oss in i din glädje.

C. Söderberg på sidan 1703 har nummer 175

Hur ska man be till Gud för en människa som kämpar med sjukdom och förestående död?

 

Hur ska man be till Gud för en människa som kämpar med sjukdom och förestående död? Jag ställde frågan till en av ledarna i församlingen som jag tillhör. Han svarade att det är vår uppgift att alltid be till Gud om helande, även när en person är döende och allt mänskligt hopp tycks vara uteslutet. Jag har svårt för att förstå ett sådant uttalande. Jag tycker att det finns anledning att fråga om förbön för kroppens helande alltid är på sin plats. Ibland kan det vara bättre att förbereda en döende människa på en värdig död. Döden för den troende är en vinning skriver Paulus.

Ibland hinner människor med att förbereda sig på sin död, men ibland kommer döden plötsligt. Min kära Ulla-Britt som avled i juli 2020 fick en ganska lång förberedelsetid. Hon fick möjlighet till palliativ vård i hemmet. Även om hon älskade livet, så var hon medveten om sin begränsade livstid. Hon trodde hela tiden på att Gud kunde gripa in och hela henne på ett övernaturligt sätt, men hon behövde inte några bevis för att det skulle ske.

Visst är det sant att Gud kan hela ifrån sjukdom i alla livets skeden, men man kan aldrig kräva av Gud att det skall ske, men när det sker så är det ett mirakel, som vetenskapen inte kan förklara. Det enda vi kan göra är att be om att Guds goda vilja ska ske.

Någon som besökte ett av Moder Teresas hem för döende frågade: ”Alla dessa döende som får en värdig död hos er – är det några av dem som blir helade?” Moder Teresa svarade: ”Ja, femtio procent blir helade till livet. De andra femtio procenten dör helade”. 

Sångtext till påseende

 

Bönernas väg

Text och musik Rolf Ericson

Text bearbetad 18 mars 2024

Musik kan erhållas gratis med melodi och ackordsanalys till den som vill använda sången för offentligt bruk.

Med vänlig hälsning

Rolf Ericson

A

1. Jag ser upp emot bergen till Guds hus,

från en avlägsen plats på vår jord.

Bönerna lyfter till destination,

till Guds tron där i paradisljus.

2. Varifrån kommer hjälpen, vem är han,

som vill lyssna men ofta är tyst?

Bedjarens suckar till honom har nått,

ifrån rummet långt fjärran ifrån.

B

3. Var är vännen när svårigheter möter,

som kan vädja med rop utan ord?

Vet vad jag menar och vet vad jag vill,

när jag ber att Guds vilja ska ske.

4. som kan hjälpa mig här i mina sorger,

och ge tröst från mitt innersta djup?

Frågor jag bär på får sällan sitt svar,

förrän duvan till arken har nått.

A

5. Duvan kom ifrån mörkaste vatten,

med ett grönskande blad i sin näbb.

Nu kan jag andas och bönerna bär,

när de lyfter till urtidens hem.

En text om personlighetstyper

 Just nu är det inne att skriva och tala om personlighetstyper i TV och andra media.

Det jag här skriver om handlar om hur det är att vara INTROVERT, EXTROVERT, AMBIVERT, MAVERICK, STRAIGHT-TALKER PYKNIKER ELLER LEPTOSOM.

Ambivert - så vet du om du har den personlighetstypen.

Finns det någon plats för introverta i kyrkan?

Är du pykniker eller leptosom?

En Maverick

skrev jag år 2008 och handlar om en viss personlighetstyp

Ordet kommer från en politiker i Texas, som levde på 1800-talet. Han hette Samuel Augustus Maverick och var även Ranchägare. Som sådan vägrade han att märka sina kor. Sedan dess har begreppet ”maverick” stått för personer som envist går sin egen väg. Det handlar ofta om politiker som vägrar att sätta en partistämpel på sig och som vågar följa sin egen övertygelse. Läser man om ordets betydelse i Wikipedia den internationella versionen, så innebär även begreppet ”maverick” att vara ”ensamvarg.”

En maverick blir ofta missförstådd och får ofta felaktiga beskyllningar av dem som inte har samma uppfattning, med andra ord blir ett lättfångat byte av majoriteten.

Jag har funderat över den typen av människor. Den kanske inte ingår i den psykiatriska vokabulären eller om den har andra namn där. Kan det vara så att den är genetiskt betingad? Svar: Ja, självklart är det så. Om man nu tycker att man är en maverick, så behöver man inte skämmas för det. Man är i så fall i gott sällskap av många betydelsefulla män och kvinnor i världen. Jag tror att det behövs ”maverickar”, som vägrar att låta sig likriktas, som vågar säga sin mening och bli missförstådda och som vågar bära smäleken från omgivningen. Det finns alltför många lismande kameleonter. Jag önskade att jag vore en maverick, men tyvärr låter jag mig alltför ofta duperas av dem, som har för lite fakta på fötterna. Dem som blåser upp till strid över faror som inte existerar och som förstärker de missuppfattningar som länge odlats i de konservativa ladorna.

En straight-talker

Skrev jag år 2008. Handlar om mitt bloggande.

Det här är mitt sätt att förkunna det budskap jag tror att jag fått från Gud. Det här låter väldigt ”överandligt”, men det är inte meningen att det skall uppfattas så.

Det finns en skepsis mot bloggande, ja till och med en rädsla hos en del, att ge uttryck i skrift för vad man känner. Jag är nog för naiv för att förstå detta eftersom jag tycker att det är en förmån att få skriva och säga sin mening. Det som kallas för yttrandefrihet skall man vara tacksam för.

Att få säga sanningen är däremot inte alltid så lätt. Sanningen kan vara både obekväm och obehaglig. Mycket av det som sägs och skrives är ofta effektsökeri och detta är inte alltid detsamma som sanningen utan det kan i stället skymma sanningen.

Vem kan föra fram sanningen så att den både syns och hörs i en värld som är full av lögner? Det finns nog ingen som kan göra det på ett fullkomligt sätt. Att vara ett sanningsvittne måste innebära att våga ge uttryck för det man kommit fram till med en ödmjuk insikt om att man bara har en liten del av sanningen.

Tvister ibland de kristna

 

”Hur kan någon av er som ligger i tvist med en annan våga gå till rätta med honom inför de orättfärdiga och inte inför de heliga?” 1.Kor.6:1

Medlemmarna i församlingen i Korint hade börjat att tvista med de romerska domstolarna i Korint i frågor som Paulus ansåg att de borde ha kunnat lösa inbördes.

De kristna kallades här av Paulus för ”de heliga” Om man är helig så är man enligt Guds ord, avskild för Gud. Då är man partners med alla andra som är ”de heliga” och inte motståndare. Då finns det ingen orsak att gå till rätta med den andre. I synnerhet inte inför ”de orättfärdiga”, skriver Paulus. Vilka är det då som är orättfärdiga? Bibeln säger att det är de som handlar i strid mot det gudomliga. Motsatsordet är ordet ”rättfärdig”, Den rättfärdighet som kännetecknas hos ”de heliga”

Paulus menade alltså att tvister mellan de kristna skulle lösas inbördes.

”när ni har sådana tvister, sätter ni dem till domare som församlingen inte har förtroende för. Det här säger jag för att få er att skämmas. Finns det ingen förståndig bland er, någon som kan bli skiljedomare mellan bröder? I stället går broder till rätta med broder, och detta inför otroende. På det hela taget är redan det att ni processar med varandra ett nederlag för er.” 1 Kor. 6:4-7.

Vi har alla anledning att fråga inför vilka det är som vi tvistar och vad det är vi tvistar om. Vi behöver en ödmjuk inställning och en ökad självinsikt, utan att fördenskull utplåna oss själva.

Jag menar att det även i vår tid borde finnas tvister som skulle kunna lösas på ett annat sätt än vad som ofta sker. Inte minst i sociala forum, såsom facebook etc.

Jag kopierar här från Taizékommuniteten:

”Att vara inblandad i en dialog med kristna från andra bekännelser innebär att lära sig att vara partners snarare än motståndare. Dialog är inte en process som strävar efter ömsesidiga eftergifter, som i diplomatin.

Det viktiga är att gemensamt söka upptäcka så mycket som möjligt av Kristi ansikte, hans vilja för världen, för kyrkan, för hela den mänskliga familjen. Ingen tradition kan hävda att den äger hela Kristus. När vi blir medvetna om detta, upptäcker vi att vi behöver varandra så att Kristi ansikte kan stråla i sin fulla glans.

”Kristendomen,” sade en 1900-talsteolog, ”är en religion vars utmärkande karaktärsdrag är att ta hänsyn till allt ur perspektivet ’inte utan andra’”. Världen har ett trängande behov av det som kan komma från kristna som vet att värdesätta sina gåvor och att sätta dem samman. Det var av detta skäl som Broder Alois i ”Upprop för försoning mellan kristna” skrev: ”Hur kan vi svara upp mot vårt samhälles nya utmaningar, speciellt sekulariseringen och den ömsesidiga förståelsen mellan kulturer, om vi inte samlar ihop de gåvor som den heliga Anden placerat i alla kristna familjer?”

”Det fanns en tid när en antagonistisk relation styrde utgången av varje möte mellan kristna av olika bekännelser. Ytterst lite sann ”dialog” förekom, snarare var det ”monologer sida vid sida”. I stället för att leta efter den mängd sanning som finns hos de andra strävade man efter att försvara den motsatta ståndpunkten till vilket pris som helst. På så sätt uppstod många karikatyrer och stereotyper, artificiella bilder som vi än idag har svårt att frigöra oss ifrån. Allt detta ledde till en ömsesidig utarmning, inte bara för att de andras gåvor försummas utan också för att beslutet att opponera mot andra får oss att tolka vår egen tradition på ett sätt som deformerar den.

Om jag inte försöker upptäcka andra utifrån det bästa som de har inom sig, är jag inte i en dialog. Jag måste lära mig hur jag gör för att lyssna. Ingen begär att jag skall förneka sanningen, att hålla med om allt. Men det kan innebära att jag behöver erkänna att det finns andra sätt att formulera problem, andra utgångspunkter och slutsatser som har sin legitimitet, andra ord som kan tjäna tron. Ju starkare förankrad jag är i det som är fundamentalt, desto mindre rädd är jag att acceptera olika uppfattningar som inte hotar det fundamentala.

För att hålla en dialog som partners måste vi lära oss att inte finna vår identitet i isolering från, eller opposition mot andra, utan i relation och givande. Det är mycket mer likt själva livet!”(slut citat.)

Jag ställer därför frågan: ”Vilka är det som är våra partners ibland de heliga, och vilka är de heliga?” Det finns bara en enda grund på vilken vi blir heliga och det finns bara en enda helighet.

"Om du är i Kristus är du helig så som han är helig."

"Också er, som tidigare var främmande och i sinnet fiender med onda gärningar, har han nu försonat i hans kötts kropp genom döden, för att han skulle ställa fram er inför sig, heliga och obefläckade och ostraffliga om ni förblir i tron" (Kolosserbrevet 1:21-23, Reformationsbibeln).

Detta är det enda sättet vi kan bli heliga på.

Och detta är tillräckligt, eftersom all vår synd blev sonad när Jesus dog för oss på Golgata. Gör därför anspråk på din helighet, vilken är Jesus Kristus. Du och jag får vara en del av hans kropp – de heliga, genom tron på Jesus.

”Vi har alla sett att Gud kan rädda till och med det värsta av mänskligheten. Vi kan titta på den värsta tjuven, mördaren, knarkaren eller alkoholisten – människor som inte har några goda gärningar alls – och med visshet säga om dem, "Genom omvändelse och tro har de rättfärdiggjorts i Jesus."

Det är Guds äkta frälsande kraft. Men många kristna lever som om deras egna ansträngningar och bemödanden är tillräckligt för helighet”

Se citat här