Svenska Kyrkan i all sin brist

Kommer den någonsin att bli så att den passar för mig? Naturligtvis inte och det skall jag bara vara tacksam för. Frågan är felaktigt ställd. Jag borde i stället fråga: Kan jag passa i en bristfällig kyrka? Den frågan är viktigare eftersom den riktar udden mot rätt objekt.

”Här är jag, sänd mig” sa profeten när han fick kallelsen men dessförinnan hade han bedrövad sagt: ”Ve mig! Jag är förlorad, ty jag har orena läppar och jag bor ibland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot.”

Han förfasade sig inte längre över kyrkan-folket, utan i stället över sig själv, eftersom han var delaktig i de synder som fanns där.

Han hade sett Guds helighet och kände en berättigad bävan inför sitt uppdrag. Hur mycket har vi sett av Guds helighet? Jag skäms när jag svarar för mig: ”Jag har sett alldeles för litet i mitt 68 åriga liv, men det jag sett av Guds helighet har gett mig anledning att bäva inför storheten i uppdraget.” Utförandet av mitt uppdrag har ofta styrts av denna begränsade upplevelse. Kanske någon säger Bristande tro. Javisst och jag sörjer och ber att det som är kvar skall helgas åt Herren.

Profeten i all sin bristfällighet och orenhet blev berörd med ett kol ifrån altaret. Han blev renad och befriad från sin skuld. Efter denna upplevelse var han beredd att gå in i den del av uppdraget som var hans.

I det uppdraget blev han den rätte mannen för sin tid. Han vågade engagera sig i sitt folks religiösa, sedliga och politiska liv. Han stod också i nära förbindelse med konungahuset. Fördenskull hade han inte alltid framgång i sitt uppdrag och detta behöver inte heller vara tecknet på den som tjänar Gud. Folket hade avfallit från Gud, men profeten vågade gå emot strömmen

Björn Helgesson som är präst i Örebro skriver i Dagen att han är tveksam till alltför förandligade förklaringar till varför vissa evangelikala rörelser har framgång. Jag håller med honom om detta. Det är inte framgången som bekräftar om vi är på rätt väg.. Gud kan finnas även i motgångens tid.. Ärlighet är av stor betydelse i detta sammanhang. Helgesson skriver också:
”Själv är jag glad över en kyrka som försöker bära trohet mot bibel och tradition samtidigt som man tar till sig insikter från andra discipliner i vår samtid.

Låt oss se möjligheter snarare än hot och utmanas av det som vi inte får ihop.
Alltför stor del av kristenheten ignorerar alla frågetecken och glapp i livet.”

Jag har tidigare uppmärksammat en pensionerad biskops uttalande om den önskan han har att Svenska kyrkan skall krackelera. I det uttalandet finns inga möjligheter.

Kyrkan är ingen organisation. Den är en kropp där huvudet är Kristus och där vi får vara lemmarna

Kyrkorna olika grenar på samma träd

Helgessons artikel i Dagen