Politisk korrekthet

De som använder uttrycket politisk korrekthet gör det för att klandra den som på ett överdrivet sätt anpassar sig efter för tillfället rådande omständigheter och maktförhållanden. Uttrycket används negativt i samhällsdebatten. Det handlar då om dem som är noggranna att följa rådande politiska värderingar. De som använder sig av detta språkbruk har ofta en motsatt uppfattning, som stämmer med begreppet politisk inkorrekthet. De låter sig inte hindras av sociala normer, exempelvis för att uttrycka fördomar.

I den just nu pågående samhällsdebatten kan man tydligt skönja skillnader mellan religiöst troende människor när det gäller politisk korrekthet. En grupp menar att man alltid skall vara på kollissionskurs med rådande sociala normer. Det är kyrkans uppgift, anser en del, att ständigt vara på krigsstigen. När man inte längre litar på dem som är valda politiker och riksdagsledamöter, vill man ta saken i egna händer. Detta tycker jag inte är en önskvärd utveckling. Det är inget fel på namninsamlingar och opinionsbildningar om det sker med omdömesgilla och balanserade åsikter, men det är inte kyrkans uppgift att driva dessa frågor 

Daniel Grahn på tidningen Dagen skriver ett mycket intressant inlägg med rubriken "Tydlig tro och engagemang hör ihop." Han ställer frågan: Vad menas med att inte ställa upp på rådande samhällsordning?" Man skulle kunna säga att det handlar om att inte vara politiskt korrekt. Självklart uppstår det situationer där vi måste få ge utrymme för upprördhet, exempelvis när Skolverket förbjuder Gud, evangelium och psalmer i skolans adventssamling.
"Wilberforce, Martin Luther King och Moder Teresa slogs för de utsatta, med varje medel som fanns att tillgå. Alla tre spelade avgörande roller i offentligheten, inte vid sidan om samhällsordningen. Man kan ställa upp på spelets regler, utan att förlora sin tydlighet i sakfrågor. Radikal tro måste inte stå i konflikt med samhället. Slaget om sann radikalitet står inom varje människa, det är där jag vinner, eller förlora." avslutar Daniel Grahn sin ledare


Så här skrev jag på Ökenkällan, söndagen den 28:e februari 2010:

"Är Sverige ett kristet land?

Sedan den 1 januari år 2000 är kyrkan i Sverige skild ifrån Staten. Trots detta har kristendomen fortfarande ett stort inflytande när det gäller det religiösa förhållningssätt som finns bland människor antingen de tillhör en kyrka eller inte. Det märks på de värderingar som styr vårt tänkesätt om vad som är rätt och fel..
Att kyrkan skildes från Staten har inte gjort vårt land mer eller mindre kristet. Så länge kyrkan inte har något politiskt inflytande i samhället, så är samhället sekulariserat. Den tiden är för länge sedan förbi då Kyrkan utövade ett politiskt inflytande över folket. De länder och samhällen som fortfarande styrs av religioner uppvisar inga önskvärda resultat när det gäller värderingar och människosyn. 
Jag tycker att det är viktigt att hålla isär religion och politik. Den kristendom som påverkat oss i värderingar och traditioner i mera än 2000 år skall vi givetvis vara mycket rädda om, men den kan inte stå över demokratin. Kyrkan kan inte och bör inte vara styrande i politiken, men de kristna värderingarna skall alltid finnas med.
I Sverige har vi religionsfrihet, vilket innebär att vi har rättighet att tro vad vi vill. Denna frihet är något vi ska vara rädda om. Öppenheten och toleransen är stor, vilket också kan skapa problem.
Problem uppstår exempelvis när respekten för det som står i bibeln står över stiftade lagar i samhället. Samma sak gäller för de Sharialagar som styr muslimer.
Det finns anledning att reagera mot de förbud som finns inom ramen för dessa om det leder till förtryck och förbjuder människor att vara klädda på visst sätt eller att delta i det kulturutbud som finns i det svenska samhället."  LÄS MERA HÄR!

Vi har inga problem med att stöta oss med staten.

Jag skrev INTE på Adventsuppropet!

Anledningen till detta är min inställning till den här frågan som jag tidigare redogjort i ett antal blogginlägg. Skriv in sökordet sekulär i sökrutan för att läsa samtliga. Jag referererar härnedan till några:

12 oktober 2010 Är Sverige sekulärt?

Sverige anses vara ett sekulariserat samhälle, eftersom det är neutralt i trosfrågor. Svenska kyrkan är inte längre en statskyrka. Det finns krafter i samhället som vill avskaffa allt kristet och religiöst inflytande. De som gör det påstår också att Svenska kyrkan är en sekulär kyrka. Ett sådant påstående är naturligtvis osant och måste bemötas.

Först av allt kan vi konstatera att de religiöst troende blir fler trots påståendet om motsatsen, men den religiösa kartan förändras. Det är positivt att Sverige är ett föregångsland för religiös mångfald. 
LÄS MERA HÄR!

 

Onsdagen 17 november 2010 Vad är sekularism?

Det diskuteras väldigt mycket nuförtiden huruvida vårt samhälle är sekulärt eller inte. De som anser att det är bra menar att det inte är tillräckligt sekulärt. Det fanns en tid i vårt land då kyrkan var knuten till Staten. Väldigt mycket av skolväsendet var knutet till kyrkan och kristendomen hade en dominerande plats. Som samhället såg ut vid denna tid var det naturligt att människor i allmänhet hade respekt för kristna värden och att barn skulle uppfostras efter de riktlinjer som finns i den kristna tron. Trots detta kan man inte säga att vårt samhälle då var mera kristet än det är i dag. Enligt min uppfattning så är och förblir alla samhällen ”världsliga.” , eller med ett nytt ord ”sekulära”, som härstammar från det latinska secularis som betyder ”det som hör till seklet.” Vårt samhälle är och förblir sekulärt vill jag påstå och det skall vi vara väldigt tacksamma för. 

Sekulärt är inte detsamma som ateistiskt. I ett sekulärt samhälle kan religion utövas fritt. Jesus sade:”Ni lever i världen, men inte av världen.”

Det pågår i vår tid en debatt som är väldigt obalanserad. Å ena sidan förs den av dem som är rädda för ”religionens återkomst till samhället.” 


Den rädslan är berättigad när det gäller religionens makt i politiken. I de länder där religionen utövas i politiska sammanhang sker ofta många övergrepp och människor har inte längre frihet att fatta sina egna beslut. Religionernas betydelse för samhällsutvecklingen i världen, åtminstone i västvärlden, har visserligen minskat, men intresset för det andliga är fortfarande mycket stort, ja man talar till och med om religionernas återkomst i det nya seklet.

Självklart borde vi som kristna vara tacksamma för detta och utnyttja det på rätt sätt för att göra Jesu kärleksfulla budskap känt för dem vi möter, men här har vi den andra sidan som påstår att samhället blir mer och mer sekulärt och detta i negativ bemärkelse.
Som kristna måste vi bli sunt kritiska i vårt tänkande annars förlorar människorna förtroendet för oss. En god vän till mig skrev på min blogg:”Riichard Dawkins, som blivit känd för sin religionskritiska bok "Illusionen om Gud", säger där att om alla kristna varit sunda kritiskt tänkande personer, skulle han aldrig ha skrivit den boken. Anledningen var just att de högerkristna fundamentalisterna blivit lite väl högljudda på sistone, tycktes han mena.” LÄS MERA HÄR!

Så här skriver Tommy Dahlman i tidningen Dagen om adventsuppropet:

"För det första är adventsuppropet ett försvar för kyrkans frihet i samhället. Ingen myndighet ska i vår religionsfria nation äga mandatet att sätta munkavel på prästen i hans egen kyrka." 

LÄS MERA HÄR!

Jag håller med Tommy, men trots detta blir hela iden om namninsamlingen problematisk. En som redogjort för detta är Jonas Melin på Barnabasbloggen LÄS MERA HÄR!

ADVENTSUPPROPET ÄR PROBLEMATISKT; DAGENARTIKEL

Å andra sidan så är Skolverket religionsfobiskt enligt Peter Weiderud, Kristen vänster Läs här!

Demonisering av judar

"Stoppa demoniseringen av judar", skriver Israels ambassadör iSverige Isaac Bachman i en artikel i tidningen Dagen och syftar på det hat mot judar, som kommer till uttryck i debatten som handlar om konflikten i Mellanöstern.

Det finns inget försvar för antisemitismen, men det finns inte heller något försvar för de olagliga bosättningarna. LÄS HÄR!  PROTESTER EFTER ISRAELS NYA BOSÄTTNINGSPLANER Det handlar då givetvis inte om den femtedel av Israels befolkning som är palestinier, men som har medborgerliga rättigheter i Israel. Det handlar om det som sker utanför de gränser som en gång är satta. Det kan aldrig bli bestående fred och rättvisa i Israel förrän de båda folken får möjlighet till nationella fri och rättigheter inom de gränser de nu bor. Att uttrycka sig på det sättet är inte detsamma som att demonisera judar. Man måste få lov att på ett värdigt sätt ifrågasätta det som sker i denna konflikt, utan att bli stämplad som antisemit. ”Israeler – liksom palestinier –är människor som alla andra” skriver Isaac Bachman. Javisst är de människor på båda sidor som längtar efter fred, försoning och rättvisa. De flesta av dem är inte terrorister. De är människor som alla andra och borde få samma rättigheter, som alla andra.

Läs även mitt tidigare blogginlägg om Kristen Sionism. 
"Jag bedömer att Isaac Bachmans artikel snarare bidrar till ytterligare  POLARISERING   mellan olika värderingar  av konflikten Israel / Palestina dvs i förlängningen ökad  antisemitism  och islamofobi."
Läs mera på denna länk:

Olika syn på Israels ambassadörs artikel i Dagen

Kristen sionism- varför?

Israels vänner tillhör så långt jag förstår den så kallade kristna sioniströrelsen. Det är en livsfarlig rörelse som jag vill varna för på det allra bestämdaste. Läs följande artikel:

Kristen sionism en irrlära med dödliga konsekvenser

Hur kan det komma sig att så många kristna trossyskon fortfarande låter sig manipuleras av dessa irrlärare

Läs även den här artikeln:

Förvirrad teologi

Jag skulle vilja ställa några frågor i detta öppna brev till Redaktör Henry Nordin och den ledare han skrivit  i tidningen Israels vän nr 5 år 2012

Artikeln med rubrik 

Israels vänner – vad och varför? kanläsas i sin helhet på denna pdf-länk.
Som mina läsare av denna blogg förstår, så tar jag bestämt avstånd från det mesta av innehållet i denna artikel, men jag har valt att kommentera en del av innehållet.

Mina kommentarer med kursiv stil:

….borde det ligga i hela världssamfundets intresse att stå upp för Israels existens…

Staten Israel har trots allt många bundsförvanter, inte minst USA, utan vars hjälp de varit i ett ännu sämre utgångsläge. Vi skall alla sträva efter att vara vänner med Israel, men fördensskull kan vi inte acceptera när Israel handlar så att de själva utgör ett hot för sin existens genom många av sina nuvarande politiska utspel. Där måste vi ha kurage att våga ifrågasätta utan att bli stämplade av fundamentalistiska bibeltolkare.

Den urgamla antisemitismen är en tragisk verklighet.

Det finns givetvis inget försvar för den, men antisemitismen är inte större än annan främlingsfientlighet och jag tycker inte att det finns någon anledning att framhålla enbart antisemitismen. Vi skall älska och välsigna både judar och andra människor av annan nationalitet

…Israels särställning genom att utlova välsignelser till den som välsignar Israel och varnar för motsatsen….

Det här är en kuslig tolkning. Om detta skulle innebära att vi inte får ifrågasätta alla de övergrepp som sker från staten Israel mot de kringliggande folken, så anser jag att du tolkat bibelordet på fel sätt. I nya förbundets tid intar både judar och hedningar samma särställning, när jag läser och tolkar bibelordet. Vi skall välsigna alla folk och önska alla folk fred och välgång. Staten Israel har lika stor rätt att existera inom sina gränser, som något annat folk. Däremot är jag mycket tveksam till den stora invandring som sker av judar från hela världen. Det kan ju inte ske utan att det får konsekvenser för andra folk, exempelvis det palestinska folket. Skall vi blunda för denna orättvisa?

I Jesaja 62:6-7 finns proklamationen om att vara väktare på Jerusalems murar….

Jag tror inte att man kan dra paralleller till dagens Israel med detta bibelord.I gamla förbundet hade Israel en annan särställning än i nya. Det profetiska ordet handlade då om Jesu människoblivande. De gammaltestamentliga texterna får ett nytt ljus i nya testamentet därför att Jesus redan har fullbordat verket när han dog på Golgata. Detta har redan skett. Jesus ÄR konung och hans rike ÄR ett evigt rike Se 1.Kor15:20-28

Gud utvalde inte Israel för att favoriseras på någon annans bekostnad utan av omsorg om oss alla andra och som en viktig del i Herrens räddningsplan för hela mänskligheten.

Ja det är sant, eftersom Jesus blev människa, men som jag tidigare skrivit är denna räddningsplan redan fullbordad. Jesus skall inte bli konung. Han är det redan och regerar till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter som det står i 1.Kor. 15:25-26 Lägg märke till verbets form. Det står inte i futurum eftersom det redan har skett. Det är något som pågår och som kommer att avslutas när också döden är lagd under hans fötter. Vi får inte överbetona Israels roll i vår tid. Israel hade en roll intill dess att Jesus blev född. Därefter har både judar och hedningar en viktig särställning. Guds församling är de som genom evangelium blir utkallade för att tillhöra Herren.

Hans fokus ligger på upprättelsen och framtiden där Israel har en helt avgörande roll.

Jag tror att du överbetonar Israels framtida roll. Se Rom. 9:6-30

Många motiverar sin hållning med påståenden om israeliska felsteg, som ofta visar sig vara mer eller mindre falska beskyllningar…

Så du menar att de olagliga bosättningarna på Västbanken kan försvaras. Att fördrivningen av det palestinska folket skulle vara falska beskyllningar?

…den förvillelsens dimridå, som exempelvis ersättningsteologin skapat inom kristenheten….

Ordet ”ersättningsteologi” som innebär att Kyrkan har ersatt Israel
Gud har utvalt oss alla i Jesus Kristus Att detta ska vara så svårt att förstå. Se Gal.3:26-29

Han har inte ersatt något. Han har utvalt både judar och hedningar. De tillhör ett och samma förbund.  Det finns en slags förvirrad teologi som diskriminerar och utesluter och som tyvärr använder sig av Bibeln på ett ovarsamt sätt. Varför överger vi inte med det snaraste den teologi som utesluter kristna palestinier därför att de inte tillhör det utvalda folket, så som Gamla testamentet beskriver dem. När vi i religionens namn tillåter våld och förtryck och vallfärdar till de heliga platserna och glömmer alla de lidande palestinier; kristna palestinier som där finns så syndar vi verkligen mot Gud och detta kommer vi att få svara för en dag.

O helga natt

Jag sjöng in den här sången för några år sedan till eget ackompanjemang. Inspelat med mitt sequenserprogram Cubase och min synth. Korg.
LYSSNA GÄRNA HÄR!
ÖNSKAR ALLA MINA BESÖKARE EN RIKTIGT GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!

Keramikern www.migust.se

Mitt blogginlägg handlar denna gång om Keramikkonstnären Mikael Gustavsson, som är son till våra ungdomsvänner Ove och Viola i Norrköping. För att du ska få en uppfattning om vem han är hänvisar jag till nedanstående länk; ett pressklipp ifrån VIS tidningen nr 4-2011 av skribenten Lisa Wadin. Det är gripande att läsa om Mikael och han är ett exempel på den kamp som en människa kan möta i livet, utan att ge upp. Besök även Mikaels egen hemsida där du kan se de fantastiska konstverk han gjort.

På ett sätt kan man väl säga att Mikael har fått ge upp sådant som för de flesta är självklart, till exempel att kunna höra. Mikael är numera helt döv. På ett annat sätt kan man säga att han hör till de människor som trots det svåra man kan möta i livet aldrig ger upp. Läs pressklippet på nedanstående länk

Jag önskar verkligen att Mikael skall få framgång som keramikkonstnär.

”Mitt första intryck av Mikael Gustavsson är att han strålar som vänligheten själv. Jag hälsar på hemma hos honom och hans hustru Ulrika. Här samsas keramikskulpturer med värme och doft av ananaspaj.” (Lisa Wadin urVIS-tidningen nr 4-2011) LÄS MERA HÄR

Mikaels hemsida

Läs även här ett pressklipp från Norrköpings tidningar

Godartad prostata

Den 18 mars 1999 opererades jag för godartad prostata för tredje gången. Vid denna operation uppstod det ett ärr som ledde till sämre urinavflöde. I Linköping ansåg man redan vid denna tid att det skulle vara bra med en ny operation för att avlägsna ärret. Det rådde delade uppfattningar mellan läkarna i Motala och Linköping om värdet av en sådan åtgärd. Man ansåg att jag kunde leva med de besvär, som trots allt inte hotade min njurfunktion. Citat ur brev från Överläkare i Motala den 2000-12-19: ”Att operera kan man alltid göra men frågan är om vinsten står i proportion till obehaget, dvs den operativa åtgärden i sig, kanske en del blödningar i efterförloppet och i slutändan kanske resultatet inte har påverkats nämnvärt till det bättre.” Man gjorde en funktionsundersökning av urinblåsan, som kallas för cystometri. Det visade sig att jag hade försämrad kraft i blåsmuskeln och därför stannade en del urin kvar i urinblåsan. Jag fick veta att det inte går att göra något åt detta utan jag måste leva med besvären.

I slutet av förra året undersöktes jag av en urolog i Linköping efter en remittering från min läkare vid Vårdcentralen. Detta gjordes därför att mina PSA-värden var något förhöjda. Vid denna undersökning upptäckte man på nytt ärret efter operationen 1999. Den läkaren menade att jag borde få tid för operation vid Urologiska kliniken på Universitetssjukhuset. På urologiska kliniken var den läkare jag senare fick träffa av en annan uppfattning. En operation kanske inte kunde leda till någon bättring av mina urinbesvär, så han tyckte att jag borde avvakta och hålla kontinuerlig kontakt med Urologiska kliniken.

I dag den 14 december 2012 har jag på nytt blivit undersökt med cystoscopi vid Urologiska kliniken i Linköping och man menar just nu att jag har allt att vinna på en operation, som planeras någon gång efter nyår. Det är trots allt inget att oroa sig för eftersom det är en ganska liten operativ åtgärd. Det rör sig dessbättre om godartad prostata tror läkarna. Den här gången den fjärde.

Julmusikal i Pingstkyrkan Motala

Julmusikalen "Drömmen om jul" har samlat fullt hus i två föreställningar i dag söndag i Pingstkyrkan i Motala. Den har också visats för skolklasser. Här några bilder från söndagkvällens föreställning.

Lyssna på två adventssånger

Gören portarna höga

Julvisa

Jag är inte religiös och Gud är inte kristen.

Den amerikanska religionssociologen Houston Smith påstår att indianerna saknar ett särskilt ord för religion. I deras kultur är hela livet heligt och genomsyrat av gudomlig kraft. Man behöver inte vara religiös för att ha en äkta andlig livsinställning. När man inser att det finns en mening med allt som sker så har man kommit en bit på väg mot en sådan livsinställning. Denna insikt finns hos många som inte är uttalat religiösa. Livet har en mening även om det har gått sönder.

När jag ser tillbaka på mitt liv i backspegeln så kan jag konstatera att jag varit buren av en kärleksfull kraft i både med och motgång. Det är denna kraft jag kallar för Gud, men jag har inte monopol på den för att jag är kristen. Den kraften finns tillgänglig för alla människor. Om den skall bli synlig måste vi erkänna vårt grundläggande behov av andlighet. Det är när Gud får ta gestalt i oss människor som livet kan bli heligt.

Jag är inte religiös i den meningen att mitt liv skulle vara annorlunda en någon annan människas liv. Jag är bara en vanlig syndare precis som vilken annan människa som helst, men jag vet att jag kan lita på den nåd som Gud vill ge åt oss alla. Jag blir utsatt för prövningar, frestelser och fall precis som alla andra. Paulus beskriver det så här: ”För att jag inte skall bli högfärdig, har jag fått en tagg som sticker mig, en ängel från Satan, som misshandlar mig så att jag inte blir högfärdig. Tre gånger har jag bett till Herren att den skall lämna mig i fred. Men han svarade: ”Min nåd är allt du behöver.” Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig.”2.Kor.12:8-9

Gud är inte kristen. Han är en Gud för alla människor. ”Ty Guds nåd har blivit synlig som en räddning för alla människor. Den lär oss att säga nej till ett gudlöst liv och denna världens begär och att leva anständigt, rättrådigt och fromt i den tid som nu är, medan vi väntar på att vårt saliga hopp skall infrias och vår store gud och frälsare Kristus Jesus träda fram i sin härlighet.” Tit.2:11-13

Advent i kyrkan

Buddhisten Thorbjörn Carlsten skriver i dag ett intressant och bra debattinlägg i tidningen Dagen med rubriken "Kristendom vår identitet"

"Kristendomen är en del av vår kulturella identitet. Det gäller för både svenska buddhister och Skolverket menar Ryûsan Thorbjörn Carlsten.

Måste vi fira advent i kyrkan? Nej, självfallet inte! Men låter vi bli det, skall vi inte kalla det för ”advent” eller ens i sammanhanget nämna någonting om den kommande julen efter­som advent faktiskt handlar om att när det är som mörkast tända hoppets ljus och vänta in befrielsen och Frälsaren...."

LÄS DEBATTINLÄGGET PÅ DEN HÄR LÄNKEN

Min tro

Just nu läser jag Olle Carlssons bok: ”12 steg förhopplösa.-Livsförändring på djupet” Olle Carlsson är kyrkoherde i Katarina församling i Stockholm.

Han skriver så här om sin tro:

”Under livets svåraste skeden, har den utgjort skillnaden mellan himmel och helvete för mig”. ”Min tro har bokstavligen räddat mitt liv” (s.28) 

Då handlar det inte om omgivningens tro, utan det handlar om den tro som format honom personligen.

”Grunden för min gudstro och essensen av min livssyn är erfarenheten av och insikten om hur livet ständigt skapas och föds på nytt. Hur allt det jag möter och har mött under mina år på jorden- det ljusa likväl som det mörka, det vackra och det fula, det hela och det trasiga- bildar en gåtfull väv, ett mönster och en mening. Det är med förvåning jag börjar förstå att även denna upplevelse av att vara buren och insikten om att livet på något sätt alltid vill ordna upp sig inte bara är ett arv från min frikyrkliga uppväxt. Det är en aning och en existentiell erfarenhet som jag delar med många andra.” (sidan 35)

Olle Carlsson har verkligen förmågan att med ord beskriva det som jag känner igen i min egen tro. Han menar att det är en mänsklig rättighet att få forma sin egen tro och gudsbild. Man behöver inte placera sig i ett särskilt fack för att vara kristen, inte ens om andra förväntar sig detta. Vi behöver inga bevis för att kunna tro att Gud finns. De som söker bevis, söker förgäves skulle jag vilja påstå.

”…min kristna tro inte riktigt håller måttet i vissa ateisters ögon. De tycks förvänta sig att jag ska vara bokstavstroende, tro att jorden skapades på sju dagar och är platt, och att jag nästan ska bevisa att Gud finns genom att själv gå på vattnet. I annat fall platsar jag tydligen inte som en fullgod kristen. För mig är det självklart att läsa Bibeln med förstånd och urskiljning, med andakt och med ett öppet sinne.” (s.28)

Tron på Gud är inte detsamma som att veta säkert. Det är i stället att känna sig buren av en förvissning. Vi behöver inte röster och syner om hur framtiden ska se ut för att kunna tro. Vi kan lugnt falla i Guds kärleksfulla armar utan att veta hur det blir. Han har lovat att bära oss och det kan vi lita på.

”Tvivel och ifrågasättande är viktiga steg på trons väg.” (s.141)”Den tvärsäkra ateismen har aldrig varit ett trovärdigt alternativ för mig.” (s.142)

”Den uppfattning om Gud som i dag är en omistlig del av mitt liv har vuxit fram och mognat i mötet mellan min uppväxts kristna tradition, min egen livserfarenhet och tillsammans med andra. Det finns ett tydligt samband mellan att jag i dag är tryggare i min tro och att jag faktiskt vågar erkänna att jag inget säkert vet om Gud. Min tro är fortfarande en oskriven notering på ett alldeles vitt ark i någon av mina många anteckningsböcker och ändå min fasta punkt i livet. Den Gud jag tror på i dag är något mer- något som jag varken har studerat eller ens särskilt aktivt har sökt mig till. Det handlar snarare om ett slags förvissning, en förnimmelse, av någonting ständigt närvarande, någonting som alltid har funnits djupt inom mig.” (s.142)

Tack Olle Carlsson för en bok jag varmt rekommenderar.:

12 steg för hopplösa. Livsförändring på djupet. Utgiven på Bonnierfakta
PROVLÄS!

Evangelium för vår tid!