Handlar det om din resa eller min? Rubrikens ämne hör inte
till de vanliga, när levnadshistorier publiceras i kristna tidningar. Där
skriver man för det mesta om motsatsen.
Eftersom jag inte
läst boken kan jag inte kommentera den, men nöjer mig med att förmedla några
tankar om det som skrivs i artikeln.
Eskil Franck berättar om sin barndom präglad av sträng schartauansk
tro och sin väg bort från kyrkan i vuxen ålder.
”Eskil är en duktig och lydig son, han gör vad som
förväntas, ja mer än vad som förväntas…en dag börjar trossystemet krackelera.”
”..ju fler brister i systemet han hittar, desto svårare blir det att
intellektuellt försvara trosbygget. Till slut hamnar han i ett slags utbrändhet
och där börjar resan bort.” Inger Alestig skriver att ”Franck har bitvis en
svart-vit skala i sin verklighetsbeskrivning; Han tror än i dag på att det
finns sant och falskt, svart och vitt…Trots denna svart-vita hållning behåller
han en ”öppning mot något som är större än jag själv.””
Det finns tyvärr många liknande historier som aldrig blir
omskrivna. Människor som genomskådat bristerna i trossystemet och som på grund
av sin intellektuella hederlighet vänt ryggen åt kyrkan och den kristna tron.
För egen del har jag börjat lära mig att leva med bristerna
och öppna mig för det jag upplever vara äkta i den kristna gemenskap jag får
tillhöra. Nog har jag ibland känt uppgivenhet och frustration över negativa
tendenser, men jag har aldrig ångrat mitt beslut att tro på Gud. Han är min
enda auktoritet. Gud är trofast. Han sviker inte även om allt annat skulle
krackelera.
Varje tid har sina brister när det gäller det vi kallar
kyrkans tro. Verkligheten har fler nyanser än svart och vitt.
Välkommen med dina kommentarer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar