”Att den fria församlingen är självständig i lärofrågor menar
jag är lika problematisk som om varje kristen självständigt skulle ta ansvar
för alla lärofrågor,” skriver Ulf Ekman
Debattinlägget är ett svar på ett öppet brev från Sigvard
Svärd i tidningen Dagen.
”Livets ord grundades i maj 1983. Din förkunnelse vid
denna tidpunkt saknade inte kritik mot traditionens kristenhet i Sverige. På
motsvarande sätt saknades det inte kritik mot dig från nämnda kristenhet för
vissa teologiska läror som du ansågs förkunna”, skriver Sigvard Svärd.
Nu vet jag att det inte går att jämföra vad som hänt
tidigare i pingstväckelsens historia, men nog är det intressant att läsa vad Lewi
Pethrus skrev för länge sedan angående Pingstväckelsens frihet Det kan aldrig
vara fel att söka det historiska perspektivet
”Ingenting har haft större betydelse för pingstväckelsen
här i landet än den stora frihet, som varit rådande inom densamma. Den inre
frigörelsen har följts av en underbar frihet i den lokala verksamheten såväl
som församlingarna emellan.
Från början har detta varit ett kännetecknande drag. Det
var ett nytt brödraskap mellan dem som gripits av sanningarna om den helige
Andes dop och nådegåvorna. Dessa sanningar grep medlemmar av alla samfund. Från
alla håll kom de för att mottaga kraften från höjden. Samfundsskiljaktigheter
förlorade sin betydelse inför det stora behovet att bli fylld av den helige
Ande. Olika åsikter betydde litet eller intet. Bibelordet gjordes på ett
alldeles särskilt sätt levande genom Anden. De frigjorda själarna var redo till
allt, som de trodde vara Guds vilja och i överensstämmelse med Bibeln. Denna
frihet från trosbekännelser och religiösa traditioner var ett resultat av
Andens frigörande makt. Friheten från en faställd trosbekännelse har för
pingstväckelsens vidkommande inte inneburit någon oklarhet ifråga om
förkunnelsen eller i församlingsledningen. Där har man ända från början troget
hållit fast vid det urkristna mönstret, sådant vi har det återgivet i Nya
testamentet. Få andliga väckelser har varit så skonade från lärostrider som den
svenska pingstväckelsen. Förklaringen härtill är måhända väckelsens alltigenom
praktiska riktning. De meningsbrytningar som förekommit har också som regel
rört sig om praktiska frågor.. Den årliga bibelstudievecka, som mestadels
hållits i Nyhem, Mullsjö, där den hålles också i år, har även betytt mycket för
den trosenhet, som alltid kännetecknat pingstväckelsen i Sverige. De församlingar
som från början kom till var öppna för Guds vittnen från alla håll, såvitt de
var fyllda med den helige Ande eller åtminstone längtade efter Andens fullhet.
De kunde tillhöra statskyrkan eller frikyrkorna, somliga stod även utanför alla
kyrkor, men om de endast hade en mottaglig inställning i förhållande till den
helige Ande, så var de välkomna.
Denna frihet har skapat en atmosfär av kärlek emellan de
andefyllda kristna, som är något sällsamt. Det är ett överflödande liv i
gemenskap som tar sig uttryck på detta sätt. En frihet och gemenskap, som är
starkare än varje annat föreningsband.
Denna brödragemenskap har betytt oändligt mycket i
pingstväckelsen under gångna år. Den har fjärmat varje känsla av tvång, och
skapat en trivsel i församlingarna och i det gemensamma arbetet, som måhända
betytt mera för tillslutningen till pingstförsamlingarna än något annat.
Denna frihet har även förskaffat pingstväckelsen en
goodwill hos vårt svenska folk, som varit av utomordentlig betydelse för de
fria församlingarnas verksamhet. Pingstfolkets inställning på denna punkt har
övertygat menige man om att pingstväckelsen inte är något nytt religiöst
samfund, avgränsat genom en fast trosbekännelse och en samorganisation, utan
att dessa personer och församlingar vill ha sina dörrar öppna till en fri
gemenskap med allt Guds folk (min markering RE).
Detta har under långa tider inte varit möjligt med
avseende på den kristna verksamheten i allmänhet, ty där har skillnaden i
lärouppfattningar och ett hårt motstånd mot den nya rörelsen ofta varit ett
svårt hinder för samarbete.
Eftersom rörelsen vuxit sig allt starkare har emellertid
de tidigare accepterat dess existens och på så sätt har pingstväckelsens folk
kunnat börja att i någon mån praktisera sin öppna fria gemenskap också med
kyrkorna. Det har inte saknats ansatser inom väckelsen att få densamma
avgränsad från andra kristna. Röster har höjts för att inga andra skulle få
predika inom pingstförsamlingarna än de som är formellt anslutna till desamma.
Fastän detta är fullständigt främmande för pingstväckelsen, sådan den
framträdde från början, har dock en del bland väckelsens folk under vissa tider
arbetat för att få en avgränsning. Tendensen i denna riktning har dock aldrig
segrat, även om den förorsakat meningsbrytningar. Det har dock inom väckelsen
måst föras en ständig kamp för att få den bevarad i dess ursprungliga frihet.
På alla livets områden pågår kampen för friheten. Ingen
förmån har stått mänskligheten mera dyrt än denna. Men för den har människorna
visat sig kunna offra vad som helst. Frihet är pingstväckelsens adelsmärke. Må
då ingen förundra sig över att det understundom måste stå strid om friheten
inom en andlig rörelse som denna. Kampen gäller ju ett värde som aldrig kan
överskattas.”
(Lewi Pethrus i
Dagen 11/6 1946)
(Citat ur boken Lewi Pethrus som ledarskribent sidorna
29-31.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar