Ibland uppfattas de frågor som ställs som en provokation
till den som skall besvara dem. När frågeställaren anser sig ha svaret på
frågan kan man tycka att det är onödigt att den ställs. I Tore Littmarcks sång:
”Jag har ofta frågor Herre, men så sällan har jag svar.” (Sv.ps. 218)
handlar det om en annan frågeställare. En som är ensam och saknar ord och som
är medveten om att en hel del frågor aldrig får ett svar. Psalmen avslutas med
orden: ”Det som ger mitt liv en mening, är att du Gud vill mitt väl. Det är
nog o Gud att veta, att jag lever i din hand.”
Livet är inte enkelt. Alla våra existentiella frågor kan
inte besvaras med ett ja eller nej. Det krävs ödmjukhet, insikt och
livserfarenhet för att besvara sådana frågor. Ibland får man också nöja sig med
att en del frågor aldrig blir besvarade.
”Ger
Jesus en sannare bild av Gud än Muhammed gör?” – denna fråga
ställdes till kandidaterna i ärkebiskopsvalet under hearing. Nu diskuteras de
svar som kandidaterna har gett men det vi menar bör problematiseras är själva
frågan. Att Svenska kyrkans biskopars tro på Kristus måste ställas mot den andres tro på sanning är fel. Det är särskilt fel när vi talar
om en majoritetskyrka i ett samhälle präglat av en stark och fortfarande
växande islamofobi.
Att
kandidaterna blev obekväma med frågan och att deras svar av många uppfattas som osäkra hedrar
dem, menar vi. I dagens Sverige, där muslimska medborgares tro och normer
ständigt pekas ut som problematiska, bör vi undvika att bidra till
kontrasteringar av det slag som frågan om ”Jesus och Muhammed” gör. Det är
lovvärt att kandidaterna uppfattade frågan som provocerande och att de ”inte
vågade” beskriva sin egen tro som överlägsen den andres.” (Kyrkans tidning
2013-10-11)
Se även ledaren i tidningen Dagen: Fem råd till vår nya ärkebiskop
Se även ledaren i tidningen Dagen: Fem råd till vår nya ärkebiskop
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar