Att vara en konformist är att rätta sig efter omgivningens normer och regler och ha svårighet att hävda en avvikande åsikt. Motsatsen kallas nonkonformism och innebär att man är avvikande i sitt beteende
Den konforme går blint i samma led utan att ifrågasätta och har ett starkt behov av att tillhöra den grupp man valt, strävar å ena sidan efter att uppfylla rådande målsättningar och normer, men är å andra sidan noga med att inte överskrida dessa, t.ex. genom att prestera bättre än det normala. Jantelagen utgör ett gott exempel på regler för konformt beteende.
Amos Oz skrev i sin bok "Kära fanatiker" att:
"Drivkraften att följa mängden och den starka lusten att tillhöra majoriteten är grogrund för fanatiker, liksom de olika personkulterna, idoliseringen av religiösa och politiska ledare och dyrkan av kändisar och sportstjärnor." (sidan 24) När "dyrkaren ger upp sin egen individualitet och längtar efter att sammansmälta till självutplåningens gräns med beundrarskaran och förenas med den dyrkade hjältens upplevelser och prestationer." Så är "den hänförda dyrkaren underkastad ett sofistikerat system av propaganda och hjärntvätt."
Jag skulle vilja påstå att alla är utsatta för risken att bli konformister. Det är ett bekvämt sätt att inte själv behöva ta ställning när det gäller frågor som vi anser vara svåra att besvara.
Risken med att vara en konformist är att du överger individualismen. Du faller i armarna på den som älskar dig och vill rädda dig. Att han vill det beror på att han vill vinna dig för sina egna syften. Han skyr inga medel för att få med dig på sin väg och rädda dig från dina skadliga värderingar.
Du blir helt enkelt förblindad av den andres älskvärdhet och glömmer att han egentligen vill vinna dig för sitt syfte, trots att du egentligen har helt andra värderingar.
Du kan exempelvis vara en hbtq-vänlig person, på så sätt att du anser alla människor lika värde, oavsett könstillhörighet eller annan grupptillhörighet. Så möter du i den grupp du tillhör en annan uppfattning än din egen och dina värderingar kommer plötsligt att ställas på sin spets. Då är det bekvämt att falla i någon annans armar. Någon som är älskvärd och som betraktar dig som en god och trofast vän. Hur kan någon vara det som har en helt annan uppfattning än du? Håll med om att detta kan kännas mycket frustrerande. Är det någon som har syftet att vinna dig?
Amos Oz skrev också i sin bok på sidan 31:
"Ibland föds dock fanatismen ur en brinnande önskan att leva sitt liv genom någon annans: genom en profet eller mirakelgörare, en politisk ledare eller en glamourflicka, en uppburen artist eller en sportstjärna. I extrema fall kan det här begäret gå så långt som viljan att helt utplåna sig själv (eller andra) för att vinna sina hjältars välsignelse och erkännande.
Ibland leds det fanatiska begäret genom en annan kanal: "Vi skulle med glädje offra oss själva för våra barns framtid, eller för de kommande generationerna eller för att skynda på Messias ankomst eller för att hela världen eller för att göra Gud lycklig eller för befrielsens skull (vilken typ av befrielse det än må vara)"
Ibland har jag under alla mina år i den väckelserörelse jag är uppväxt blivit upprörd över den personkult som funnits i våra led. En personkult som uppmuntrat till en fanatisk konformism. Det har varit så svårt för en del personer att acceptera den. Dessa personer har mer eller mindre blivit utsatta för en ofta ganska grym uteslutningsmekanism. Nonkonformisterna har inte fått plats. Ett fåtal av dem har återvänt och blivit lojala, men många har för sin egen skull själva valt att gå sin egen väg av rädsla för att hamna i en fanatisk och fundamentalistisk miljö.
Detta borde vara en varningssignal för den väckelserörelse som vill bevaras frisk och sund. Ge rum för nonkonformisterna. Vi behöver mångfalden och idérikedomen som finns hos dem som bär på nya visioner, där det finns rymd för tanke och handling.
Jag känner mig förhoppningsfull när jag lyssnar till den nya generationens pastorer, både kvinnliga och manliga. De har inte de belastningar som alltfort finns ibland en del av oss äldre.
Jag menar inte att det är fel med slutna led, men det behövs även låga trösklar, så att flera kan få plats, inte bara de "fullkomliga", utan också de "bristfälliga."
Enheten i tron på Kristus som kännetecknar alla de kristna kyrkorna förutsätter inte varken likriktning eller konformism, men den räknar med en dogmatisk försoning mellan alla kristna kyrkor och samfund. Det är en enhet som stämmer med Jesu egna ord i Joh. 17:21:
"Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro att du har sänt mig."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar