”Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än
något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ
och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och
tankar.”
Hebr. 4:12
Det
inledande ordet ”ty” innebär att jag har citerat bibeltexten ur
ett sammanhang. Därför är det viktigt att förstå hela
sammanhanget.
Det
handlar om ”olydnad” eller ”ohörsamhet.” till det som Gud en
gång har sagt.
Vi
kanske tar för givet att Gud alltid skall låta oss vara i stånd
till att höra, så att vi när som helst ska kunna svara på hans
tilltal. Då glömmer vi bort att Gud hatar ohörsamheten. Ja så
står det skrivet.
”Den som har
öron till att höra han höre.”Luk. 8:8.
Orden
vänder sig till dem som har hörselförmåga, inte till dem som
saknar den. Den som saknar hörselförmåga kan inte ställas till
ansvar för ohörsamhet. Det är viktigt att känna till till vilka
det är som Gud talar till i det här sammanhanget. Det är till alla
dem som både hört och sett, men som nu plötsligt blivit döva och
ohörsamma.
I
fyrtio år hade han låtit folket få se hans gärningar i öknen och
det var verkligen inga småsaker de fick vara med om. Stora under och
tecken hade skett, men trots detta hade de slagit dövörat till, ja
det står till och med att de hade ”farit vilse i sina
hjärtan, de ville inte följa Guds vägar.”
Här
uttalas tydligt en varning till Guds folk, observera inte i första
hand till dem som inte bekände sig tillhöra Guds folk, utan först
av allt till dem som tillhörde det utvalda folket. Detta var ju i
det gamla förbundets tid och då fanns det bara ett folk, det
judiska folket som kallades Israels barn. Det var till detta folk som
Gud riktade en kraftig varning för ohörsamhet.
”Om ni hör
hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan som under upproret på
utmaningens dag i öknen, då era fäder utmanade mig och satte mig
på prov, fast de hade sett mina gärningar under fyrtio år.”
Hebr. 3:8-9.
Det
handlar om att Gud talar till oss på samma sätt som han alltid har
talat. Han talar till oss genom sitt ord och det är kraft i hans
ord. Låt mig fråga dig om du kan höra honom tala. Han talar många
gånger och på många sätt. Han talar genom bruset av många
röster. Han blottlägger hjärtats uppsåt och tankar, ja han
genomskådar oss.
Det
är kraft i hans ord. Gud talar med kraft genom sitt ord.
Det handlar om en urkraft, som är starkare än alla teorier och
intellektuella uppfattningar och åsikter. Om det inte kan förklaras
så vågar jag hävda att det kan erfaras. Du begriper det inte, men
Guds närvaro kan på olika sätt förnimmas.
I
vår tid, som är denna tidens slut så står det att han talar till
oss genom sin son, Jesus Kristus. Kraften har blivit inkarnerad i en
människokropp. Ordet blev kött. Gud blev människa och tog sin
boning i Jesus Kristus
Det
var till Guds folk som varningen riktades. De hade sett och hört,
men trots detta avfallit.
”Ty
människor som har avfallit fast de en gång har
blivit upplysta och smakat den himmelska gåvan
fått del av helig ande och smakat Guds
goda ord och den kommande världens krafter, dem är det
omöjligt att på nytt föra till omvändelse” Hebr. 6:4-6
En
tröst är det att läsa fortsättningen i texten Hebreerbrevets
författare skriver uppmuntrande till brevets mottagare:
”Men vad er sak
beträffar, mina kära, är jag trots dessa ord övertygad om att det
ligger bättre till och att ni är nära frälsningen.” Hebr. 6:9
Om
man känner ånger över sitt andliga tillstånd och längtan efter
att få möta Gud, så kan vi vara säkra på att vägen genom Jesus
Kristus alltid är öppen för dem som vill leva i hans förlåtelse,
men
om
vi en gång har fått smaka den tillkommande världens krafter och
avfallit så är läget mycket allvarligt.
Den
tillkommande världens krafter har förskottskaraktär. Vi sjunger i
en gammal väckelsesång:
”Ty vad vi
smakat här en droppe endast är av sällhetshavet ovan där.”
Det handlar om att återupptäcka de källor vi en gång har upptäckt
och återuppleva det som vi en gång har upplevt.
Ja det är kraft i Guds ord. Jesus Kristus är stor. Är du verkligen
beredd på att få möta honom? Nu när han talar till dig och manar
dig till att uppsöka honom på nytt. Han är dig mycket nära just
nu.
Jag kommer nu till min andra punkt i min predikan.
Vi får då gå till en bibeltext i Matteus evangelium det 15:e
kapitlets 6:e vers där Jesus säger så här:
”Så sätter ni nu Guds ord ur kraft för era reglers skull.”
Det handlar här om Guds bud/ord och människors regler.
Fariséerna och de skriftlärde var irriterade på att Jesu lärjungar
bröt mot fädernas regler. De var verkligen förargade och deras
förargelse riktades mot Jesus eftersom deras inställning till honom
var fientlig. De ville i själva verket komma åt Jesus och söka
bevisa att lärjungarnas brott mot fädernas regler var ett brott mot
Gud. Det sätt på vilket de framförde sin kritik avslöjade deras
hatiska och hycklande inställning till Jesus.
Jesus sa till dem att de påstod att Gud hade sagt något som han
egentligen aldrig hade sagt.
Vad hade då Gud sagt?:
”Visa aktning för din far och din mor och den som smädar sin
far eller sin mor skall dö.” Matt. 15:4
De hade ändrat detta och menade att en tempelgåva kunde ersätta
hjälpen som människor skulle ha gett sina föräldrar.
Jesus avslöjade deras inställning till Guds ord genom att citera
det som profeten Jesaja en gång talat:
”Hycklare,
Jesaja profeterade rätt om er när han sade: Detta folk ärar mig
med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Fåfängt
dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud.”Matt
15:7-9.
Jesus hade verkligen genomskådat deras falska attityd. Han beskriver
dem som blinda ledare för blinda och han avslöjar dem genom att
beskriva varifrån deras tankar kommer.
”Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott,
otukt, stöld, mened och förtal. Det är detta som gör människan
oren, men att äta utan att ha tvättat händerna, det gör inte
människan oren.” 15:19-20
Min tredje och sista punkt handlar om skillnaden mellan Guds ord och
människors regler, nämligen hjärtats inställning.
Kommer
inte både det onda och det goda ifrån människohjärtat? Jo
visst är det så. Det är ifrån människohjärtat som själva livet
utgår. Men det onda hjärtat kan bli omskapat genom Guds
förvandlande kraft. Det visste konung David när han hade blivit
avslöjad av profeten Natan efter mordet på hetiten
Uria,
BatSebas
make.
Trots
den svåra synden David
begått blev
hans
bön besvarad.
Han
bad:
”Skapa i mig Gud ett rent hjärta, och ge mig på nytt en
frimodig ande” Ps.51:12
Det kan aldrig bli för sent att be en sådan bön och den blir
alltid jakande besvarad.
I
Psaltarens
32:a psalm lovsjunger David
hur han fått sin synd förlåten:
”Salig
är den som fått sin överträdelse förlåten, sin synd övertäckt.
Salig är den människa som Herren ej tillräknar synd och
som i sin ande är utan svek. Så länge jag teg förtvinade mina ben
vid min ständiga klagan. Dag och natt var din hand tung över mig,
min livskraft försvann som av sommarhetta, Sela. Då uppenbarade jag
min synd för dig. Jag dolde inte min missgärning. Jag sade: ”Jag
vill bekänna mina överträdelser för Herren” Då förlät du mig
min syndaskuld. Sela.”
Hur
kan man upptäcka en människa som fått sitt hjärta omskapat? Jag
tror säkert att det syns i ögonen, tonfallet och kanske också i
orden, men
kanske allra mest i kärleksfulla handlingar mot medmänniskor.
Hjärtat är människans innersta. Anden bor i hjärtat och är vår
egentliga identitet. Anden
i våra hjärtan bor både i himlen och på jorden och det behöver
inte vara så abstrakt som det låter. Ett rent hjärta väljer att
alltid förlåta och låter sig inte förvillas av bitterhet och hat,
ser det bästa hos varje människa och vill andra väl. Ett rent
hjärta älskar livet både här på jorden och känner samtidigt en
dragning till den kommande världens krafter.
Det
är skillnad mellan Guds bud och människors regler. Kristus kom till
denna världen för att uppfylla lagen. Det
är själva syftet med lagen. Inte att straffa dem som överträder,
utan
i stället att göra som Jesus gjorde; uppsöka och frälsa det som
var förlorat.
Vi
kan också
uppfylla lagens syfte. Det
gör
vi genom att älska Gud och våra medmänniskor. När människor
drivs av hat och hämndlystnad och samtidigt skapar
egna regler så
menar Jesus att de sätter Guds ord ur kraft. Det vill säga de
missbrukar Guds ord och tolkar det för sina egna syften.
Det
är detta som kallas för selektiv bibeltolkning. Man
tolkar bibeln utifrån sina egna syften för
att
skapa en lära som man anser vara grundad på bibelns auktoritet där
bokstavstron är själva utgångsregeln för läran. Är det detta
Jesus menar när han säger att de sätter Guds ord ur kraft?
Observera
att det är en fråga och inte ett påstående. Om vi använder
bibeln för att beskriva något som inte är förankrat i
verkligheten utan i vår egen fantasi så är vi som fariséerna och
de skriftlärda. Vi skapar regler som vi funnit i en selektiv
bibeltolkning och det är inte då Guds ord vi förkunnar.
Jesus visar oss en helt annan väg i Johannesevangeliets 13:e kapitel
versarna 34-35:
”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som
jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla ska förstå
att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek.”
”Hela
lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som
dig själv, men om ni biter och sliter i varandra, är det fara att
ni gör slut på varandra” Gal. 5:14-15
Kärleken
är lagens uppfyllelse och lagen sammanfattas i detta enda bud, att
älska sin
nästa som sig själv
och det räcker Eller
gör det inte det? Är det övertro att säga att kärleken
övervinner allt utan
att man anstränger sig?
Om
man i stället för att tro att kärleken ska lösa alla problem ser
kärleken som drivkraften för att själv lösa problemen blir
förutsättningarna genast mycket bättre.
Kärleken
blir då själva inspirationskällan till ökad medvetenhet om mig
själv och min nästa.
Jag
tror det Jesus har sagt om sig själv.: ”Jag
är vägen, sanningen och livet.”
Han
är summan av sanningen som vi möter i Guds ord, i bibeln. Det
räcker längre för mig än alla människoregler, både dem som
funnits tidigare och dem som skapas på nytt igen. Ibland tyvärr med
alltför klåfingriga händer. Jag skulle önska att även du som
läser detta vill tro och ta emot Guds verksamma och levande ord, som
blottlägger alla hjärtats uppsåt och tankar.