Olof Djurfeldt och biblicismen

 

Olof Djurfeldt skriver 22 juni i tidningen Dagen att

”det stora lackmustestet på äkta andlighet är att hålla fast vid vad som är skrivet”

Om det är på det sättet så har vi alla misslyckats. Vi håller definitivt inte fast vid allt som är skrivet, och väl är väl det. Om vi gjorde det skulle vi hamna i konflikt med vår egen lagstiftning och det skulle skapa extrema och oönskade effekter. Bibeln är präglad av sin samtids tänkesätt och mot bakgrund av den världsbild som då var aktuell. Vi kan läsa bibeln bokstavligt och ha den som förebild, men vi måste inse att historien innebär förändring och varje tid har sin tolkning.

Martin Luther såg på bibeln utifrån en helhetssyn som präglade hans syn på de enskilda bibelorden. Det var frälsningen genom Jesus Kristus som var kärnan. De bibelställen som inte direkt talade om detta skulle ses och tolkas utifrån denna helhetssyn. Bibeln fick inte läsas dogmatiskt eller som en lagbok. Det handlade om den enskilda människans och mänsklighetens frälsning och inte om att enskilda bibelord kunde tolkas var för sig.

Ett annat sätt är det vi kallar för biblicism. Med biblicism menas att bibelns ord uppfattas bokstavligt. De enskilda bibelorden är norm i sig själva och en grund för tro och liv.

Detta innebär att vi tolkar selektivt, det vill säga vi lyfter ut bibelord och tolkar dem till försvar för sanningar som vi kallar biblicistiska sanningar. Då handlar det inte längre om den helhetssyn som präglade Martin Luther.

Så här skriver Djurfeldt om den biblicism som kännetecknar pingst:

”Den klassiska pingstväckelsen var en biblicistisk rörelse som sökte sig tillbaka till urkristendomen som förebild. Den betonar fortfarande det radikala mötet med Jesus som grundläggande för det kristna livet och är centralt evangelisk. Vi tror på Jesus som den korsfäste och uppståndne Frälsaren som förlåter, renar, befriar från synd och ger oss kraft att leva ett liv i hans efterföljd.”

Jag tror att de flesta väckelsekristna samfund som finns i vårt land gärna håller fast vid detta och jag bejakar det av hela mitt hjärta. Tack Olof Djurfeldt för den analysen

Däremot tror jag att det råder skilda uppfattningar hur man tolkar bibeln. Låt oss hålla med om att vi inte är så bokstavstrogna som vi ibland utger oss för att vara och detta behöver inte vara något negativt.

Djurfeldt skriver också något som han uppfattat på nära håll och jag har svårt att förstå vad han syftar på:

”Vi har också på nära håll sett vad som händer då ledare hamnar i sexuell lösaktighet och försvarar det med grov vantolkning av Skriften. När människor, som borde vara förebilder för andra, gör sig skyldiga till grova synder, är det en stor tragedi.”

I kristna sammanhang finns det ingen anledning att försvara sexuell lösaktighet, varken med vantolkning av Skriften eller på annat sätt. Det råder stor skillnad mellan sexualitet och promiskuitet. Djurfeldts text antyder även en annan tolkning även om han inte använder orden. Det pågår ju som bekant en debatt just nu som handlar om samkönade relationer, men då måste man komma ihåg att det inte handlar om sexuell lösaktighet.

Jag ser gärna fram emot ett förtydligande för det som Olof Djurfeldt egentligen åsyftar.