Se, förstå och förändra!

Ser vi vad som händer i världen och förstår, eller tror vi att vi ser och förstår? Förstår vi vad som händer i världen och ser, utan att blunda för verkligheten? Det finns mycket som vi inte förstår, saker som vi inte kan förändra, men om vi ser vad som händer och förstår finns det mycket vi kan göra för att förändra. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något! GOTT SLUT PÅ DET GAMLA ÅRET OCH EN ÖNSKAN OM ETT GOTT NYTT ÅR!

God fortsättning!

Jul, jul, strålande jul....ja, vi känner oss glada att få fira jul under så gynnsamma förhållanden. På julaftonens förmiddag fick vi komma till Susanne och Johan och äta julaftonsfrukost. Då fick vi även möta Linnéa, Jacob och Alice. De är numera så vuxna att de flyttat hemifrån och bor numera i Norrköping och Örebro där de studerar. Eftersom vi visste att de skulle fira julaftonen tillsammans med sin pappa och att Johan, Susanne och Alice skulle fira julaftonen tillsammans med Johans bror och föräldrar, så blev vår samvaro ganska kort. Vi tröstar oss med att vi i början av det nya året får möta dem igen. Då kommer även våra övriga barn och barnbarn att mötas.

Vi har planerat att fira min 75 årsdag en dag före, lördag den 7 januari. Det ska bli roligt. Då hoppas vi också att få träffa de släktingar vi har i vår familjekrets. Ni som läser detta får gärna kontakta oss, så att vi vet hur många som kommer och kan meddela tid och plats.

I dag juldagen har vi varit med på gudstjänsten i Pingstkyrkan där vi fick lyssna till predikan av Mika Jurikivi och sång av Gospel five. I två trumpetsolon av Ragnar Egbert fick jag ackompanjera med orgel. För övrigt fick jag också vara med och spela orgel till tre julpsalmer.

Nu vill jag passa på och rätta till ett rejält missförstånd. Jag har skrivit och varit kritisk mot en del av innehållet i tidningen Dagen. Min kritik här på Ökenkällan i två inlägg har handlat om det sätt på vilket Dagen kritiserar vår utrikesminister Margot Wallström. Jag anser att hon blivit missförstådd. Dagen har givetvis rättighet att kritisera våra politiker, men om kritiken inte är sann utan av propagandistiskt slag så anser jag att ha min fulla rätt att reagera.

Detta innebär inte att jag tänker sluta med att läsa och prenumerera på tidningen Dagen. Den kommer även i fortsättningen att vara min tidning så som den varit i mer än 50 år. Jag följer innehållet med stort intresse och är definitivt inte kritisk mot allt i tidningen. Det är viktigt att vi har en kristen dagstidning, men det är också viktigt att tidningen och dess redaktion är mottaglig för saklig kritik.

Redaktör Elisabeth Sandlund skriver i en kommentar att Dagens hållning är grundmurad när det gäller Israel utan att därför ställa sig bakom varje åtgärd som den israeliska regeringen vidtar. Jag anser att deras hållning till Israel är ensidig. "Dagen förblir tyst om Israels brott mot folkrätten och diskrimineringen av Israels kristna minoritet" skriver Egon Berglund i Dessa mina minsta bröder. Dagen skriver att Utrikesminister Margot Wallström inte visat Israel den respekt de bör få. Detta är ett gruvligt missförstånd. Sanningen är ju den motsatta, nämligen att Israel har tagit sig friheten att kritisera henne och att bojkotta henne från att besöka Israel. Har Dagen verkligen något behov av att lyfta fram just detta? Det ser inte ut så.

Näe Dagen, nu får det vara nog!!

Dagens ledarredaktion anser sig vilja dela ut glasögon till ett antal personer så att de upptäcker verkligheten. En av dessa är vår utrikesminister Margot Wallström som bojkottats av Israel för att hon sagt obekväma sanningar om dem.

Dagens ledarredaktion anser att Wallström inte visat Israel som Mellanösterns enda demokrati den respekt de borde få.

Näe Dagen, nu får de vara nog. Hur länge ska ni fortsätta att medvetet sprida dessa lögner. Kan Dagen som är en kristen dagstidning verkligen på detta förrädiska sätt medverka till att sanning blir lögn? Jag kräver ett anständigt svar på min fråga!

Sanningen är ju som de flesta vet den motsatta. Margot Wallström har blivit fullständigt missförstådd. Hon har aldrig uttalat sig som fiende till Israel. Tvärtom. Det är Israel som har gjort henne och hela den svenska regeringen till fiende. Om staten Israel skall visas respekt, vilket de naturligtvis bör, så är det också deras skyldighet att visa vårt land och vår utrikesminister den respekt de är värda att få.

Fy skäms Staten Israel och alla andra som på ett så försåtligt sätt angriper vårt land och vår utrikesminister.

Tomten

Den här tomten är tillverkad av min kreativa hustru. Hon är mycket aktiv med handarbete både till barnbarn och till barnhemsbarn i Lettland. Tomten kommer fram varje jul och får sin välförtjänta plats i den amerikanska gungstolen till glädje för barnen när de kommer på besök. Den är tillverkad av rester av mina gamla avlagda kläder.
Jag tror att Gud tillåter oss att glädjas åt tomten för barnens skull och för oss som har barnasinnet kvar.

När jag delade ut bibel delar frågade en av mina grannar om jag visste varför vi firar jul. Jag svarade att vår julglädje består först av allt att vår Fridsfurste Herren Jesus Kristus kom till vår jord och blev människa som vi för att ge sitt liv till räddning för oss alla. Han gav mig en eloge för det svaret.

GOD JUL ÖNSKAR VI ER ALLA OCH ETT GOTT NYTT ÅR! ifrån Ulla-Britt och Rolf Ericson Motala

Ett brev om arbete i Peru

Jag känner mig så tacksam, när jag läser det brev som jag fick i går från våra goda vänner, missionärerna Anita och Göran Olsson, som numera bor i Lund.

De skriver om det arbete de varit med om att utföra i Peru sedan år 1975.

Jag var då föreståndare för den församling i Jämjö, som var Görans hemförsamling. Vi fick då den stora förmånen att sända ut dem till deras missionsfält. Där blev de banbrytare för en verksamhet i Chulucanas i norra Peru och grundade en pingstförsamling "Casa de Oracion".

Denna församling, som i dag har cirka 5000 medlemmar blev en del av AIPA som är den skandinaviska pingstmissionen i Peru, som grundades av missionärerna Brita och Per Anderås.

Göran "Carlos" Olsson kom ifrån ett hem i Jämjö och var en av tre syskon. Hans pappa dog när han var ung, så honom minns jag inte, men mamman Ellen minns jag mycket väl. Hon var en mycket gudfruktig kvinna och blev en god vän till oss. Hon hade kontakt med Gud och var en mycket trogen bedjare i församlingen. Hon betydde mycket för vår familj. Hennes gästfrihet och hennes omsorg om oss som var församlingens tjänare. Vi glömmer aldrig Ellen Olsson

Brodern Hans och hans fru Margareta träffade jag innan vi flyttade till Jämjö. Jag var där en tid och fick bo i deras hem medan vi hade tältmöten. De hade två söner; Henrik och Andreas, mycket fina pojkar. Henrik har blivit min Facebookvän och jag har förmånen att få läsa det han lägger ut om sin familj. Det var så roligt att bo där och lära känna dessa fantastiska människor. Det kändes mycket svårt när vi fick veta att Hans efter en tids sjukdom fick lämna jordelivet.

När jag kom till Jämjö fick jag höra talas om att det fanns en missionärskandidat i församlingen och hans vision var att få resa till Peru. Han gjorde en resa dit och var engagerad i Pingstmissionens arbete där som volontär. Medan han var där träffade han en kvinna, som han blev förälskad i. Hennes föräldrar var också gudfruktiga och trogna församlingsmedlemmar i en pingstförsamling i Huancayo. Båda dessa unga människor bar på en brinnande kallelse att på något sätt få tjäna Gud där i Peru. Hur skulle det förverkligas? Göran gifte sig med Ana Cueva.

Medan de förberedde sig för sin missionärsuppgift bodde de en tid i Jämjö, men reste ut i församlingar för att uppmuntra till ekonomiskt stöd. De var mycket ivriga och ville så fort som möjligt resa ut till sitt missionsland. En del av oss i församlingen försökte hejda dem, därför att vi ville se att deras missionärsunderhåll var rimligt. När det slutligen kunde redovisas ett fullständigt missionärsunderhåll fick vi den stora förmånen att bli utsändande församling för dessa brinnande människor.

De påbörjade ett arbete med målsättningen att vinna människor för Gud och det visade sig att deras arbete bar frukt. Anledningen till detta var helt enkelt att de och många andra bad till Gud för detta arbete. De grundade Pingstförsamlingen Casa de Oracion i Chulucanas, Piura i norra Peru. På svenska betyder det Bönehus.

Jag citerar ur brevet ifrån Göran och Anita:

"Församlingen med utposter i Peru, Ecuador och USA, har ett antal duktiga pastorer och evangelister, medarbetare i arbetet bland barn med funktionshinder, utsatta barn och tusentals söndagsskolbarn i nära städer och avlägsna byar, som lär sig att de är oändligt älskade av Jesus som föddes i ett stall och vill ge dem frälsning, livsförvandling, hopp och mening, både för livet härnere och för evigheten.

Hemligheterna till att det missionsarbete vi startade upp för mer än 41 år sedan är bland annat att Herren kallade 50 - 60 peruanska medarbetare, som nu är pastorer och evangelister, som med total överlåtelse brinner för att nå de onådda platser där de befinner sig. Några arbetar i mycket anspråkslösa områden, som liknar Bibelns Betlehem med får och åsnekrubbor. Många av dem saknar löneförmåner och deras insatser är verkligen beundransvärda.

Jag undrar hur de klarar sina familjers ekonomi. Kommer de få möjligheter att ge sina barn en värdig utbildning? Vi frågar oss också hur de ska kunna köpa takplåtar, dörrar och fönster till de enkla kapellen.

Medarbetarna är nu verksamma i USA, Spanien, Ecuador och Frankrike. Några har förberett sig för sina uppgifter under flera år, medan andra har gått kortare bibelkurser. Det de saknar i studier brukar ofta kompenseras av dagar och nätter med bön och fasta, för de/vi är så totalt beroende av Gud!

Resultaten låter inte vänta på sig! De mest otroliga under sker, för Gud är med dem varje dag i deras uppoffrande arbete. Vänliga hälsningar Anita och "Carlos" Göran"

På Pingstkyrkans hemsida i Lund kan man läsa:

"Mångåriga Perumissionärerna Anita och Göran Olsson har byggt upp en omfattande verksamhet i församlingen i Chulucanas. Församlingen där driver ett rehabiliteringscenter för handikappade barn som vi är med och stöttar bl a genom utbildning i hur man tillverkar ortopedtekniska hjälpmedel. Församlingen där driver också en omfattande söndagsskolverksamhet samt ett undervisningsarbete för att förhindra övergrepp mot barn."

Det är således både ett socialt och evangeliskt arbete som Anita och Göran byggt upp i Peru. De skriver att det finns 3500 barn i söndagsskolverksamheten.

Jag känner mig glad över att jag en gång fick vara med i den församling som sände ut dem till detta fantastiska arbete.

Göran och Anita fick möjlighet att besöka Peru i september månad i år, genom stöd från församlingarna i Karlskrona och Lund.

Där deltog de bland annat i en national kongress i Lima anordnad av den skandinaviska pingstmissionen. Göran fick tolka bibelläraren och pastorn Owe Lindeskär som undervisade 160 pastorer och andra ledare från olika platser i Peru och även en del ifrån Brasilien. Bara ifrån Chulucanas hade det kommit 55 pastorer och andra ledare för att ta del av undervisningen.

"Walk Through The Bible" var en träningskurs på 25 timmar som utbildade 18 kompetenta ledare för barn, som i sin tur skulle ta ansvar för uppföljning av det de fått lära sig på denna kurs

År 1999 påbörjade Anita och Göran ett arbete med ett rehabiliseringscenter i Chulucanas.RBC (Rehabilitacion Basada en la Communidad) Detta center som fortsätter sitt arbete har under året fått besök från Sverige av Ingenjören och Ortopedisten Per Åke Öhrling ifrån Lund. Han gav studenterna ifrån Universitetet i Chulucanas en träningskurs där de fich utbildning i att stödja barn med funktionshinder. Han utbildade även ljudteknikerna i kyrkan

Jag vill tillönska Göran och Anita och deras döttrar med familjer God Jul och Gott Nytt År!

Några bilder från mitt fotogalleri som jag fick för flera år sedan

Palestinierna ett förtryckt folk

Ur Blodsbröder av Elias Chacour sidan 114-115:

"I början av 1900-talet var palestinierna ett förtryckt folk, som kämpade och bad om befrielse från förtryckarna. I hundratals år hade vårt folk lidit under järnhårda regementet i det osmanska riket. När Mellanöstern drogs in i första världskriget, hade det väldiga osmanska riket redan börjat upplösas. Efter kriget, då det osmanska rikets sönderfall fortsatte kände det palestinska folket att friheten inte var långt borta. Nationernas förbund stärkte deras förhoppningar genom att lägga fram en plan, vars syfte var att hjälpa "förtryckta folk". De stora mäktiga nationerna skulle hjälpa de svaga nationerna att inrätta självstyre. Detta kallades för mandatsystemet. Britterna ville få in en fot i Mellanöstern och i mandatsystemet såg de en lysande möjlighet för detta. I hemlighet lade de fram ett förslag från de palestinska ledarna. Detta innebar att britterna skulle hjälpa till att driva ut turkarna ur Palestina. I gengäld skulle britterna få sätta in en temporär mandatregering i Palestina. Britterna förband sig att långsamt dra sig tillbaka från Palestina och ansvara för, då de avvecklade sitt engagemang i Palestina, helt skulle finnas en oberoende nation, styrd av palestinierna själva. De palestinska ledarna såg ingen annan utväg än att acceptera denna strategi. Friheten var i sikte. Det var i varje fall vad de trodde. De fäste inget större avseende vid att små judiska jordbrukskollektiv växte upp över hela landet på ett till synes planlöst sätt. Vad jag sedan fick fram genom min forskning gjorde mig djupt bedrövad. Så snart det brittiska styret inrättats kom utvecklingen att präglas av politiska intriger och dubbelspel. Britterna sammanträffade omedelbart med fransmännen och ryssarna för att dela upp Mellanöstern i olika "maktsfärer". Enligt denna plan skulle Palestina styras inte av det palestinska folket, som man lovat, utan av en internationell administration. Denna hemliga överenskommelse blev känd flera år senare, när Bolsjevikerna 1917 störtade tsarregimen och inte kunde låta detta tillfälle gå ur händerna att avslöja det "imperialistiska" dubbelspelet. De palestinska ledarna var bestörta över den information som läckte ut, och skickade omedelbart en delegation till britterna för att protestera. De valde den normala diplomatiska vägen, medan en elitgrupp, som siktat in sig på Palestina redan börjat bearbeta brittiska makthavare för sina syften. 1917 är ett år som för alltid är inbränt i det palestinska folkets medvetande genom det nidingsdåd som begicks mot dem detta år. Sionisterna hade lierat sig med de Kristna restorationisterna i Storbritannien, en grupp som trodde att de skulle framkalla Jesus Kristi andra återkomst genom att manipulera händelseutvecklingen i världen och återupprätta Israel som nation. Sionisterna hade inget intresse av restorationisternas målsättning, men fördelarna med deras plan för sionisterna själva var uppenbara. Det faktum att britterna fått kontroll över Palestina, betraktade sionisterna som en hemlig inkörsport i Mellanöstern och så inleddes ett egendomligt äktenskap mellan sionisterna och restorationisterna. Det var 1917 som den brittiske lorden Arthur Balfourn gjorde sin berömda deklaration. Det skedde först inte offentligt, utan i ett privatbrev till den inflytelserike Lord Rothschild. Lord Balfour skrev att kabinettet "med gillande betraktade inrättandet av ett nationellt hem för det judiska folket." i Palestina. I samma brev omklassificerade han med ett penndrag det palestinska folket, dvs 92 procent av befolkningen, till "icke judiska grupper".Det innebar inte bara att man bröt sitt löfte till det palestinska folket om självständighet. Man överlämnade i själva verket Palestina åt sionisterna. Den som framför allt låg bakom beslutet var sionisternas ledare, Chaim Weizmann." Ur Blodsbröder av Elias Chacour sidan 114-115:

Jag har tidigare i mitt liv haft en */restorationistisk uppfattning när det gäller staten Israel. Det beror på att jag är uppväxt i Pingströrelsen och där har man alltid betonat Staten Israels existens som ett profetiskt tidstecken. Efter en lång tids studier i ämnet eskatologi har jag en helt annan uppfattning än tidigare. Jag förnekar inte betydelsen av Israels roll i den yttersta tiden, men hur den då kommer att se ut är än så länge omöjligt att helt förstå. De krista restorationisternas målsättning har alltid varit att manipulera händelseutvecklingen i världen. De har alltid ansett att det är bibliskt att tro att när Israel fått sitt land så dröjer det inte länge förrän Jesus kommer tillbaka. Så har jag också trott och jag utesluter inte tanken att Jesus Kommer tillbaka, men vi kan inte påverka detta genom politiska manipulationer. Det enda vi kan göra för att påskynda Jesu ankomst säger Skriften är att leva heligt och fromt på alla sätt.

Den Gud jag tror på erkänner inte politiska intriger, våld och krig. Inte skulle han väl ge sitt godkännande till den orättfärdiga och ovärdiga konflikt som i dag råder mellan judar och palestinier? Han har inte ställt sig enbart på en sida. För honom har både judar och hedningar lika värde. Mellanösterns konflikt är politisk utan någon anknytning till Bibelns syn på Jesu tillkommelse

"Långa kolonner av soldater, stridsvagnar, kanoner och granatkastare paraderade från den avlägsna förstaden Ramallah in i gamla stan i Jerusalem, som erövrats av jordanierna i en blodig drabbning. Då jag lät blicken vandra runt och såg den enorma folkmassan värkte det i bröstet på mig. Många hundra kristna pastorer, präster och nunnor hurrade och ropade till de paraderande. En trio vinkade med en banderoll där det stod: "Välsignad är han som kommer i Herrens namn." På en annan banderoll hette det: "Profetian är fullbordad." Alla log, applåderade och hälsade krigsmaskiner precis på samma sätt som religiösa människor en gång strött palmkvistar framför Fredsfursten." (Elias Chacour Blodsbröder s. 175-176)

Ja, jag minns själv hur jag uppfattade sexdagarskriget vid denna tid. Många ansåg att det var Gud som var med i händelseutvecklingen. Ja vad skulle man tro? Jag hade själv svårt att tro att det förhöll sig på något annat sätt. I dag inser jag att det var fel att tänka så, men att vid den tiden ge rum för någon annan uppfattning i den Pingströrelse jag tillhörde hade varit nästan hädiskt.

*/ Restorationism är tron att kristendomen ska återställas till hur den var under den apostoliska tidsåldern, så som den är beskriven i Nya Testamentet. Restorationister menar sig stå för apostolisk och biblisk kristendom.

Öppet brev till tidningen Dagen

Vad är tidningen Dagens roll som en kristen dagstidning i Sverige? Säg inte att den är politiskt neutral för det stämmer inte. Jag vänder mig med denna text till tidningens Opinionsredaktör Elisabeth Sandlund och för övrigt till tidningens redaktion.

Jag anser att tidningen Dagen, som den största kristna dagstidning i landet har en betydelsefull och opinionsskapande roll. Därför blir jag som varit prenumerant i mer än 50 år mycket oroad av den senaste tidens utveckling. I stället för att vara en kristen röst i pressen har jag märkt att tidningen mer och mer profilerar sig politiskt och det känns inte bra. Denna politiska profilering är minst sagt extrem.

Så här skriver exempelvis Opinionsredaktör Elisabeth Sandlund om relationerna till Israel: "Att Israel är djupt kritiskt mot Sverige och Wallström är ingen hemlighet. Det borde stå högt upp på den svenska regeringens dagordning att återställa relationerna till den enda demokratiska regimen i området. Om Sverige ska kunna spela någon som helst roll i en just nu avstannad fredsprocess är det en absolut nödvändighet."

Menar Elisabeth Sandlund att den svenska regeringen och vår utrikesminister Margot Wallström skulle vara orsak till en avstannad fredsprocess? Hur kan hon påstå något sådant? Vad menar hon med att den svenska regeringen skall återställa relationerna till Israel? Det borde väl i stället vara tvärtom. Det är väl Israel som borde återställa relationerna till den svenska regeringen i allmänhet och till vår utrikesminister i synnerhet. Det är väl Israel som fryst relationerna.

Jag kan inte låta bli att reagera när jag läser om dessa ständiga påhopp från tidningen på vår svenska regering. Det är inte en kristen dagstidnings uppgift att föra en sådan politisk hållning. Jag förväntar mig därför en kursändring.

Tacksam för svar från tidningen Dagen

Rolf 75

Rolf Ericson, Motala, fyller 75 år den 8 januari 2017. Han är född och uppväxt i Norrköping. Efter några år i realskolan arbetade han först på kontor.

Vid 18 års ålder blev han år1960 evangelist och arbetade som medarbetare och föreståndare fram till år 1976.

Han var verksam i Pingstförsamlingarna i Lindesberg, Norrtälje, Norrköping, Nybro, Vånga och Jämjö. Han reste även en tid som "barnmötesfarbror" och sångarevangelist

Därefter följde några års utbildning, först till fritidspedagog och därefter till kantor i Svenska kyrkan.

Efter organist- och kantorsexamen år 1981 och pedagogisk examen för kyrkokantorer 1989 har han arbetat som kyrkomusiker i Svenska kyrkan i Sturkö, Godegård och Västra Ny. Han har även arbetat som vikarierande fritidspedagog och extra musiklärare, och varit anställd som medarbetare i Pingstförsamlingen Borensberg.

På fritiden skriver han texter, sånger, visor och musikarrangemang, är släktforskare, hemsideskapare, bloggare och flitig debattör på sociala medier. Dessutom är han ofta anlitad som sångare och musiker även tiden efter sin pensionering. Tillsammans med en grupp ifrån Pingstkyrkan brukar han sjunga och spela på äldreboende i Motala.

Rolf är gift med Ulla-Britt och de är aktiva medlemmar i Pingstkyrkan i Motala. De har tre döttrar, en son och sju barnbarn. Födelsedagen firas den 7 januari i familjekretsen.

My own music page two

till flera av mina sånger LOOK HERE!

Spänn fast säkerhetsbältet och landa i en tryggare värld.

"En osäker värld har blivit allt osäkrare, spänn fast säkerhetsbältet" är rubriken på Carl Bildts blogg "Alla dessa dagar."

Citat: "Det finns all anledning att känna oro för vart vi är på väg. Men samtidigt är detta ju ny realitet som vi måste leva med, försöka förstå och i mån av möjlighet också försöka att påverka"

Oron för vart vi är på väg sprider sig allt mer i världen. Det finns all anledning att spänna på sig säkerhetsbältet. Var finns en säker plats där jag kan känna mig skyddad?

Så här står det i den nittioförsta psalmen i Psaltaren: "Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger: "I Herren har jag min tillflykt och min borg, min Gud på vilken jag förtröstar."

Kan du säga det? Vill du säga det? Säg det om du vill, vågar eller kan!

Individen före familjen.

En ny tankesmedja har lanserats på kristdemokratisk grund. Familjen först kallar de sig. En av representanterna är Alf Svensson, en av de förra KD-ledarna. Finns det risker med att vi sätter familjen först så som man föreslår i KD? Om det handlar om att vi vill vrida tiden tillbaka då familjen hade en annan status än den har i dag, så är jag tveksam. Jag vill inte ha ett samhälle där familjen går före individen, men det är möjligt att jag missförstår de avsikter man har med att bilda denna tankesmedja

"Jag skulle vilja säga att det pågår en strid om familjen," säger riksdagsledamoten Mikael Oscarsson (KD). Den familjefientliga riktningen måste möta hårdare motstånd, menar de som bildat denna tankesmedja. Vilka är då motståndarna? Det är tydligen de som anser att barn och familjer ska stöpas i samma form, till exempel genom att ha en förskola som passar alla barn enligt Mikael Oscarsson.

På annat håll finns det en rädsla för vilka risker ett sådant synsätt som sätter familjen före individen medför. Hotet mot de liberala värderingarna, de som länge legat till grund för utvecklingen i västvärlden och andra delar av världen är stort. Det är inte alls så säkert att familjen är den trygga plats där respekt visas för individen. Det har visat sig att den största delen av det våld som kvinnor och barn utsätts för sker i familjen. Dessutom är det fortfarande så att dagens familjeliv ofta bygger på kvinnors underordning och mäns dominans. Det är fortfarande kvinnorna som bär det största ansvaret för hem och barn. Det har blivit bättre med tiden, men det är långt ifrån bra så som det ser ut än i dag. Jag kan minnas hur det var i min barndom, när mammorna gick oavlönade hemma och skötte make, hem och barn, medan mannen var avlönad för sitt arbete och sällan behövde engagera sig i hemmet. Detta var långt ifrån romantiskt. Den drömbild som odlas av familjen har i själva verket aldrig existerat. Just därför tycker jag att det är fel att låta familjen gå före individen.

TV-gudstjänst ifrån Frälsningsarmén Linköping

Om du missade den här TV-gudstjänsten som sändes i går söndag den 23 oktober

så kan du se den här

Jesus i din visdoms skola

Jag går i en skola som är öppen varje dag. Målet för min utbildning är att bli lik skolans grundare min Herre Jesus Kristus. Skolan grundades när vår tideräkning började. Jesus garanterade genom sin död och uppståndelse att skolan skall vara öppen för alla intill den dag då denna tidsålder har nått sitt slut.

"Djupare o Jesus i din kärlek vill jag ständigt gå. Högre, högre i din visdoms skola, mera nåd att få. O djupare mig för och högre dag för dag. Ja visare mig gör, Herre i din viljas lag." Segertoner 594:1

Det är en livslång utbildning, och för att bli elev i skolan måste man bli född på nytt, även om man blivit gammal innan man började. Jesus har sagt att det finns två födelser. Den ena födelsen är den som vi alla har blivit födda med in i den här världen. Den kallar han för: "Det som har fötts av kött." Den andra födelsen kallar han för: "Det som har fötts av ande." Alltså är det denna andliga födelse som är inträdet i den här skolan som jag här beskriver.

Ända sedan jag började för många år sedan har utbildningen pågått ibland i snigelfart, ibland helt stagnerad på grund av elevens/ min slöhet, men ibland även med iver och stort intresse.

Utbildningen har kostat mig en hel del, men Jesus har betalat priset för mig. Han har köpt mig och betalat för mig med sitt eget liv. Det pris jag själv har lagt ut är den smälek, det hån och förakt jag måste bära från dem som inte förstår mig, ja ibland har det kostat lidande på efterföljelsens väg, men det är ingenting emot det lidande som Jesus har burit. Därför är jag villig att bli lik honom, genom att leva i hans sällskap. Jag är också villig att bära mitt kors tillsammans med hans kors och lyfta det högt, så att alla kan se vem jag tror på. Det är inte något konstigt om jag blir hatad av världen för att jag beslutat mig för att gå i denna skola. Jesus sa:

"Om världen hatar er, kom då ihåg att den har hatat mig före er. Om ni tillhörde världen, skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har kallat er ut ur världen, och därför hatar världen er." Joh. 15:18-19

Eftersom det inte är en världslig skola, utan en andlig, så måste vi alltså vara beredda på att bli betraktade som dårar till och med av dem som står oss nära här i livet. Detta är inte något enkelt, men det är nödvändigt. Visserligen kan det numera vara ganska lätt att kallas för kristen, och blir man inte alltför andlig så går det också bra att undvika smäleken.

Ytlig kristendom, som också kan kallas för religiös fernissa finns inte på schemat i min skola. Här handlar det i stället om att gräva djupt tills man når hälleberget. På denna grund kan man bygga sitt liv med djupa rötter i den andliga myllan. Den som kallas den goda jorden.

"Djupare om lidande det kostar, djupare ändå, så att rotad i hans helga kärlek, frukt jag bära må." Segertoner 594:3

Det finns ingen som tvingat mig att gå i denna skola. Jag har själv beslutat att stanna kvar, trots att många människor runt omkring mig tvekat att följa mitt exempel Ämnena innehåller både teori och praktik.

Det viktigaste ämnet är kärlek. Så här har han sagt:

"Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla ska förstå att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek." Joh. 13:34-35

Inget ämne är så viktigt, som just detta. Kärlek är inte något vi kan prestera av oss själva. Kärleken är Andens frukt. Den är ett resultat av att vi har blivit födda av Anden. Därför har vi en lärare på skolan som hjälper oss med detta så att det blir ett resultat som motsvarar frukten på vårt livsträd. Den frukt som är Andens frukt. Läraren är Hjälparen, den helige Ande.

"Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar våra bröder. Den som inte älskar är kvar i döden. Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare bär evigt liv inom sig. Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna. Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom. Mina kära låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning. Då förstår vi att vi är sanningens barn, och om vårt hjärta dömer oss kan vi inför honom övertyga det om att Gud är större än vårt hjärta och förstår allt. Mina kära om hjärtat inte dömer oss, kan vi stå frimodiga inför Gud." 1.Joh. 3:14-21.

Det räcker inte med tomma ord, det måste bli handling. Därför har vi både teori och praktik i utbildningen på min skola.

"Djupare, o gode helige Ande, djupare mig drag, tills mitt liv har helt gått upp i Jesus och hans viljas lag. " Segertoner 594:2

I vår tid talas det mycket om andlighet, men ofta förbigår man den aspekt som talar om den här andligheten, som har sin källa i Jesus. Om man vill bli andlig så ska man tömma sig genom olika meditationsformer där man koncentrerar sig på andningen. Detta sker ofta i de nyandliga tekniker som många ägnar sig åt. Genom olika övningar tränar man sitt inre till att bli tömd. Jag undrar mycket vad detta kan leda till och varför många nöjer sig med denna imitation av äkta andlighet. Varför är det så impopulärt att söka sig till det andliga livets källa och uppkomst.

I Jesu visdomsskola talas det också om att bli tömd, men det är en helt annan tömningsprocess. Första steget är att bli tömd på allt eget. Det sker genom stillhet och bön. Jesus Kristus och det underbara namn han bär garanterar för en äkta tömning och rening av det innersta rummet i våra liv.

"Men för att därtill komma, man måste bliva tom. Det måste bringas tystnad i hjärtats helgedom. När Herren där vill tala, man måste vara still, att han med instrumentet får göra vad han vill." Segertoner 602:3

Det andra steget är att bli fylld med Gud. Fylld av Guds gode helige Ande.

"Tänk vilken nåd att jag har fått bland Herrens folk min del och lott. Nu är den stillad hjärtats strid, själen har funnit ro och frid. Ja, fylld av Gud, ja fylld av Gud. Blodköpt och ren och fylld av Gud. Ja fylld av Gud, ja fylld av Gud. Tömd på allt eget, fylld av Gud." Segertoner 390:2

Om min utbildningsmål i Jesu visdomsskola är att mitt liv skall helt gå upp i Jesus, då tror jag att himlen har kommit till jorden, åtminstone i mitt liv.

Så vill jag ha det. Än är jag inte färdig, men tillsammans med mina klasskamrater/ mina troende vänner vill jag uppbyggas med dem i denna tro. Jag kan inte leva ensam med min tro. Jag behöver växa tillsammans med andra som har samma längtan. Vill du bli en elev i Jesu visdomsskola. Gud välsigne dig att följa Jesus!

Min egenkomponerade musik My own music

Ett urval av min egenkomponerade musik. Jag kommer att fortsätta lägga ut mera efter hand. Musiken får användas, dock icke i kommersiellt intresse. Om den användes bör det ske med tydlig angivelse av källan. Alltså vem som skrivit och tonsatt musiken

Om Trump, Ryssland och Nato

Lyssna till vår kloka utrikesminister Margot Wallström i Ekots lördagsintervju.

Israel och hela världens fulländning

Jag har tidigare skrivit om hur jag ser på de eskatologiska texter som handlar om den nya himlen och den nya jorden

Se här: Tala ljuvligt till Jerusalem

Det skulle vara mycket intressant få resonera om hur ni mina kära läsare ser på detta. Både ni som håller med och ni som har en annan uppfattning än den jag försöker presentera.

Orden som återfinnes i Jesaja 40:2 handlar om Guds stad Jerusalem. Den stad där Guds tempel stod under gamla förbundets tid. Det tempel som revs år 70 efter Kristus och den stad vars öde Jesus förutsäger när han gråter över Jerusalem. Men texterna i Jesaja och även i andra profetiska böcker i Bibeln syftar inte enbart på denna stad och detta tempel.

De handlar inte endast om "det nuvarande Jerusalem, som lever i slaveri tillsammans med sina barn. Men det Jerusalem som finns i himlen är fritt; det är vår moder." Gal. 4:25-26. Det handlar således om det himmelska Jerusalem.

Det himmelska Jerusalem som också kallas "den levande Gudens stad" är inte sådan att man strider om den, så som man gör med det nuvarande Jerusalem. Nej det himmelska Jerusalem består av en "festförsamling av alla som har sitt namn i himlen." Hebr.12:23

Guds stad Jerusalem är fullkomligt ren. Där bor Guds utvalda folk. Guds Israel som består av både judar och hedningar. Det är till dessa som trösteorden kommer innan vedermödan har börjat. Vedermödan har brutit in på jorden. Många antikrister har redan trätt fram, men vi väntar på Herren Jesus som skall komma en andra gång enligt sitt eget löfte.

Jag ser fram mot den nya himlen och den nya jorde där. "den heliga staden Jerusalem kommer ner ur himlen, från Gud, full av Guds härlighet." Upp. 21:10

"Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. Dagen och stunden känner ingen, inte ens himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern." Matt. 25:35-36

Tala ljuvligt till Jerusalem

Min tro på Bibelns eskatologi grundas på många års studier av den heliga skriften.

En ny tid.

Vår tid hade sin början när Jesus blev människa. En ny tid bröt in. Församlingens tid, nådens tid. Den hade sin början och den har sitt slut. Den är dessutom den sista av alla de tider som finns beskrivna i Bibeln. Det kommer inga flera tider på den här jorden.

"Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor." 2.Petr. 3:13

"Men nu har han (Jesus) trätt fram en gång för alla vid tidens slut (tidernas slut) för att utplåna synden genom att offra sig själv." Hebr. 9:26

Just därför måste vi använda den här tiden för att göra den här jorden där vi bor bättre och inte försjunka i apati över dess bristfälliga tillstånd. Så länge vi lever har vi fått uppgiften att förvalta och vara rädda om vår jord, men allt talar för att den är på väg emot sin upplösning precis så som Bibeln beskriver. Tiden går emot alla tiders slut.

I detta läge kan vi jubla och vara tacksamma för att:

Gud blev människa

"I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud." Joh. 1:1-2.

"Och Ordet blev människa och bodde bland oss och vi såg hans härlighet " Joh. 1:14 Jesus identifierades med det gudomliga ord som frambringade världen. Alla kunde se Gud för första gången.

Himlen har landat på jorden. Guds rike är här och nu

"Från himmelen hälsad han framgår i glans, och världen är frälsad och segern är hans." (Sv.ps. 146:1)

Guds rike är här. Genom Jesu död och uppståndelse har han för alltid vunnit en evig seger

Vad innebär Jesu seger?

Han har gått in i den himmelska helgedomen. Det finns bara en sådan och i den har Jesus gått in.

"Nu har Kristus trätt fram som överstepräst för det goda som skall komma. Han har gått genom det större och fullkomligare tält som inte är gjort av människohand, det vill säga inte tillhör denna världen. Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt."Se Hebr. 9:11-12.

"Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Gud med vår sak." Hebr. 9:24

Blodets betydelse för vår räddning.

Vad var det som hände när Jesus dog på Golgata? När han utropade orden: "Det är fullbordat!" När förlåten i templet rämnade uppifrån och ända ner. Då Jesus trädde in i den nya himmelska helgedomen där han nu befinner sig. I den gamla helgedomen hade man burit fram blod av bockar och kalvar, men i den nya helgedomen har Jesus burit fram sitt eget blod. Därför är Kristi blod ett tecken till vår räddning.

"Det enda som står igenom alla tider, det är hans kors och blodets säkra grund. Ty allt vad jag byggt av hö och strå det faller, det varar blott en kort och flyktig stund. Det enda jag vet, det är att nåden räcker, att Kristi blod min synd, min skuld nu täcker. Det enda jag har att lita till en gång, det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd." (Lydia Lithell)

"Hur skall då vi slippa undan, om vi inte rätt uppskattar en sådan frälsning." Hebr.2:3 Jag frågar: Kan du vara likgiltig i denna fråga? Det kan inte jag På den frågan vilar liv eller död. Vi måste alla svara ärligt och uppriktigt och ingen kommer undan utan att ta ställning för eller mot.

Den nya tiden bröt in, just den tid vi nu befinner oss i. Det var då det hände som Paulus skriver om:

Jesus vann en evig seger över döden

Allt skapat har lagts under tomhetens välde, står det i Romarbrevet och det ropar som i födslovåndor och det står att vi som fått Anden också ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp.

"Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när det förgängliga kläs i oförgänglighet och det dödliga kläs i odödlighet, då blir det som skriftordet säger: Döden är uppslukad och segern är vunnen. Död var är din seger? Död var är din udd? Dödens udd är synden och synden har sin kraft i lagen. Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus." 1. Kor. 15:53-57.

Har vi förstått detta ord så som det står? Jesu seger ligger inte enbart i framtiden. Den är redan vunnen och dess kraft är verksam i dag. Målet för vårt liv på jorden är att lära känna denna kraft

"Nedstörtad är döden och tron står opp, bland jordiska öden med himmelskt hopp." (Sv. ps.146:2)

Satan är bunden

"Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. Och han grep draken, ormen från urtiden, som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år." Upp. 20:1-2

Detta innebär att Jesus har all makt i himmel och på jord. Satan kan inte längre som tidigare hålla folk i mörker och vanmakt. Nu är frälsningens dag, då människor som tidigare varit bundna blir befriade från sin fångenskap under synden och under Satans makt.

Detta kan uppfattas motsägelsefullt när vi ser på allt det som sker på vår jord i dag, men låt oss då komma ihåg att allt går emot upplösning och efter vår tids vedermöda väntar vi på den nya himlen och den nya jorden.

Vårt uppdrag

Därför säger Jesus: "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut." Matt. 28:19-20

Detta är vår tids största utmaning. Vår kallelse och vårt uppdrag är att tillsammans med Jesus:

"frambära ett glädjens budskap till de fattiga, befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna året som Herren har valt." Luk.4:18_19.

"året som Herren har valt"

Jesus syftar här på den tid vi nu är inne i. "Ett nådens år, en frälsningens tid att ta vara på medan den varar."

Tidens och tidernas slut

Vår tid är en utmätt tid och den går mot sitt slut. När Jesus talar om tidens slut och sin återkomst så varnar han människorna för att bli bedragna. Många kommer att uppträda i Jesu namn och säga att de är Messias. Stridslarm och krigsrykten kommer att höra till sådant som måste hända, likaså hungersnöd och jordbävningar. Han talar även om templets fall, vilket inträffade år 70 e. Kr.

Johannes beskriver den sista tiden i sitt brev, vilket innebär att tiden såg ut sådan redan då:

"Mina barn, detta är den sista tiden. Ni har hört att många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att det är den sista tiden."

Det har funnits många antikrister och många stora vedermödor under den här tiden och hur stora de sista kommer att bli vet vi ännu ingenting om och vi gör väl i att inte spekulera om det

Antikristerna kommer aldrig att vinna slutlig seger, men deras framträdande innebär en kamp och vedermöda, men vi vet att Jesus sitter på tronen och han har all makt och kommer slutligen att stå fram som den segrare han redan är

Det står om Jesus i 1.Kor.15:25:

"Ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under hans fötter."

Nya himlar och en ny jord

När Jesus kommer tillbaka kommer den allmänna uppståndelsen för alla och domen. Sedan kommer nya himlar och en ny jord.

Tusenårsriket är alltså en bildlig beskrivning av kyrkans tidsålder, Jesus kommer tillbaka en gång synligt och då besegras allt det onda, uppståndelsen inträffar och den yttersta domen med dubbel utgång inträffar och sedan kommer nya himlar och en ny jord. Den sista fienden döden besegras när Jesus kommer tillbaka.

Tala ljuvligt till Jerusalem.

Det finns en bok i profeten Jesaja i gamla testamentet som har kallats för Trösteboken. Deen innehåller storslagna uppenbarelser om framtiden, men skildrar också folkets återkomst ifrån den babyloniska fångenskapens tid och befrielsen genom Kung Kores. Boken innehåller tre löften:

1. Vedermödan är slut, 2. Missgärningen är försonad. 3. Människorna har fått dubbelt igen av Herrens hand för alla sina synder. De har blivit benådade i dubbel bemärkelse

Det finns en del människor som tror att de drabbas av det onda på grund av sina egna synder, men detta är villfarelse. Guds nåd väger oändligt mycket mer än all min uselhet Vi drabbas inte av något ont på grund av våra egna synder, utan på grund av skapelsens förgänglighet på grund av människans syndafall.

"Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud. Tala ljuvligt till Jerusalem och predika för det att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad, och att det har fått dubbelt igen av Herrens hand för alla sina synder." Jes.40:1-2.

Det Jerusalem som här omtalas är (förutom det Jerusalem som omtalas vid denna tid),det himmelska Jerusalem och har ingenting att göra med det Jerusalem som finns på den jordiska kartan. Det nya Jerusalem är förberett i himlen för den nya jorden och skall en gång komma ner på den nya jorden.

Där bor Guds utvalda folk, de som har övervunnit under vedermödan på jorden, de som fått sin missgärning försonad och de som av Herrens hand blivit benådade i dubbel bemärkelse. Det är Guds Israel, som består av både judar och hedningar.

Det är i denna himmelska stad som Jesus har gått bort för att bereda plats alldeles så som han säger i sitt avskedstal till lärjungarna:

"Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är." Joh. 14:3

Amillenialismen och darbyismen

Om ni som är mina vänner läser det här och tror att jag är ensam om denna eskatologiska uppfattning, så vill jag försäkra att det inte är så. Den, det vill säga amillenialismen skiljer sig visserligen från den darbyistiska tolkningen som jag bestämt tar avstånd ifrån. Om ni vill veta vad den innehåller

så har jag presenterat den här.

Jag har mycket svårt att förstå att så många fortfarande håller fast vid den eskatologin.

Förlegad "Vi och dom- dogm."

"Släpp "vi och dom" - dogmen." uppmanar Ninni Tjäderklo, teologistuderande på Teologiska högskolan i Stockholm. Hon menar att det är fel att dela upp mänskligheten i de frälsta och de andra.

Hon får svar på tal av Nima Motallebzadeh, förkunnare och teologistuderande på Akademi för ledarskap och teologi i Jönköping, som menar att kristna i alla tider har haft ett "vi och dom-tänk"

Artiklarna finns i tidningen Dagen denna vecka tisdag och torsdag 27 och 29 september..

Man måste säga att Ninni Tjäderklo ger sig ut på gungfly när hon skriver som hon gör, men man måste också försöka förstå varför hon upplever "vi och dom - dogmen" så frustrerande. Hon skriver att:

"Frikyrkans och i synnerhet pingströrelsens teologi har präglats av hängivenhet och innerlighet där individens frälsning och relation till Jesus har stått i centrum. Den personliga omvändelsen, frälsningsupplevelsen och dopet har varit de avgörande momenten som dragit upp linjerna mellan medlemskap och utanförskap.."

Ninni skriver att detta sätt att tänka skapat barriärer mellan henne och hennes medmänniskor och hon frågar om detta är en hållbar teologi i vår tid.

Den som är uppväxt i Pingst känner så väl igen sig i av det tänkande som Ninni beskriver, men gränserna är inte så tydliga som förr. I vår tid kan människor umgås över alla gränser. När jag var barn kunde man inte ens umgås med sina trossyskon i andra samfund. Det var barriärer mellan kyrkorna och detta skapade ett felaktigt beteende i umgänget med andra troende människor. Det var som i psalmen:

"murar oss emellan och genom gallren ser vi på varann. Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar, vår fångdräkt är vårt eget knutna jag."

Att umgås med "världens barn" var helt otänkbart. Man skulle inte "sitta där bespottare sitta" och man skulle hålla sig "ren och obesmittad av världen." Vi uppmanades att fly ifrån allt som kunde påverka oss i fel riktning, till exempel idrott och viss typ av musik. Jag minns att jag sprang fort förbi ställen där jag tjusades av jazzmusiken. Det var syndig musik och världens musik fick man inte använda i de sammanhang jag var. Som medarbetare i en församling gick jag vid ett tillfälle och sjöng på en schlagermelodi som då var populär och fick en tillrättavisning: "Rolf, du ska inte sjunga världens visor." Jag uppmanades att be unga tjejer "systrar" som tagit av sig sin hatt, på sångarestraden att omedelbart gå ner med risken att de för alltid skulle lämna gemenskapen. De som sökte att tänja de gränser som församlingen dragit upp hamnade snart utanför i avfällingarnas led. Många längtade tillbaka, men de ansåg sig inte själva passa in i mönstret och fick därför stanna "utanför" Många är det som i dag bär på sår av den kärlekslösa behandling de fick under denna tid.

Det här är en beskrivning av en tid som vi lämnat bakom oss, men den är viktig att hålla i minnet när man läser det som Ninni Tjäderklo har skrivit

Nima Motallebzadeh, menar att det är bibliskt korrekt att dela upp mänskligheten i två grupper: "Majoriteten av världens människor, som går på en bred väg, som leder till evigt fördärv, och de få, som av Guds nåd, finner den smala vägen, som leder till den trånga porten och det eviga livet"

Javisst är det så vi har förkunnat Bibelns budskap och det finns ingen anledning att ändra på det, men vi kan fördenskull inte veta hur det blir på den dag vi skall stå inför Guds tron. Så här har Luther sagt: "När jag kommer till himlen skall jag förvånas över tre saker: Att så många var där som jag inte trodde skulle vara där, att jag saknar en del som borde vara där och att jag själv var där." Ja vem vet hur det kommer att bli? Ingen utom Gud.

Nu är det emellertid så att vi har delat upp mänskligheten på ett helt annat sätt än jag tror att Gud har gjort. Jesus tar avstånd ifrån vårt sätt att dela upp mänskligheten. Han berättar om de två som gick upp till helgedomen för att be. Den ene var en farisé och den andre en publikan. Båda två var syndare och behövde förlåtelsen, men det var bara publikanen som kände sin egen synd och otillräcklighet. Fariséen tackade Gud för att han inte var som publikanen. Han ansåg sig tillhöra de rättfärdiga, men Jesus gör en annan bedömning. Publikanen som inte kände sig värdig blev frikänd av Jesus. Jesus sa om honom att han gick därifrån mer rättfärdig än den andre.

Så här skrev Ninni Tjäderklo: "Gränsen för vilka som är utanför och innanför Guds gemenskap är redan dragen, och denna gräns går vid att vara människa (med detta vill jag inte säga att skapelsen i övrigt inte har gemenskap med Gud, tvärtom är jag övertygad om att allt skapat står under Guds direkta försyn.) På så sätt är Gud verksam i varje människas liv och inom räckhåll för var och en, kristen eller icke kristen."

Alla har syndat, men Gud vill att alla människor ska bli frälsta.

"Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv."

Jag tror på en frälsning för alla människor. Jesus dog för alla. "världen skulle räddas genom honom." Vilka är världen? Världen är alla människor. Jesus kom inte för att döma, han kom för att rädda.

Vilka är då vi som hela tiden dömer och utesluter? Måttstocken vi använder är lagen, som ibland har kallats syndkatalogen. Vi anser att vi vet vad som står skrivet och vi gör precis likadant som fariséen gjorde när han såg publikanens synd men inte blev varse sin egen.

Sanningen mina vänner är att det inte finns två läger. Det fanns tidigare en skiljemur mellan judar och hedningar, mellan dem som levde med lag och utan lag. Men när Jesus kom till oss så bröts denna skiljemur.

"Alltså är ni inte längre gäster och främlingar, utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ett hem hos Gud. Ni har fogats in.." Ef. 2:19-20

Det finns bara ett läger och där befinner vi oss alla. Vi är i världen och vi är alla syndare som behöver bli frälsta.

När Petrus skriver sitt första brev till dem som blivit utvalda enligt Guds plan, så handlar det om människor som Gud utvalt. Det är inte vi som utväljer. Det är Gud som gör det och det sker av nåd. De hade blivit bestämda till lydnad och rening med Jesu Kristi blod. Han skriver där om en frälsning som finns beredd att uppenbaras i den sista tiden. Först då skall vi få reda på om vi är frälsta, men vi kan redan nu jubla i outsäglig himmelsk glädje eftersom han har gett oss ett underbart hopp. "I hoppet är vi räddade." Därför blir det ingen fällande dom för den som tillhör Kristus Jesus.

"Gud är verksam i varje människas liv och inom räckhåll för var och en."

Det är lätt att beklaga det sätt jag beskrivit från min barndoms församling i Pingst, men låt oss inte göra det. Det fanns nämligen en berättigad rädsla för att vi skulle bli anpassade till livet ute i "synd och värld." Vi sjöng med stor inlevelse: "Synd och värld farväl för evigt, aldrig får du mig igen." Samma rädsla borde finnas i dag, i synnerhet som synden har blivit syndigare och världen farligare.Bibeln säger: "Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja; det som är gott, behagar honom och är fullkomligt."

Kan det komma något gott ifrån religion?

Kan det komma något gott från religion?

När vi ställer den frågan kan vi inte tala om andra religioner, utan i stället om alla religioner, inklusive vår egen, om vi anser att vi har någon.

Jesus och vår relation till Gud.

Det finns några som menar att tron på Jesus inte är en religion utan en relation, vilket i så fall skulle skilja kristendom från andra religioner. Läran om Jesus förutsätter att vi skall leva i en relation till Gud där Jesus är vägen till Gud. Detta är sant, men vi som är Jesustroende är nog också religiösa tror jag. Vad menar vi med ordet religiös? Några menar att den är religiös som ägnar sig åt religion utan att ha lärt känna Jesus. Detta förknippas av många som en död tro men när vi tänker på att det handlar om att ha kontakt med Gud och ägna sig åt gudsdyrkan, så kan man ju säga att även en kristen är religiös. Vi är inte kristna för att vi bor i ett så kallat kristet land. Vi är det om vi tagit emot Jesus Kristus som vår personlige Frälsare.

Religionens återintåg i väst.

Det finns många som menar att religionen gör sitt återintåg i väst, och då handlar det naturligtvis om de främmande religionerna som följer med alla de människor som kommer till vår del av världen. Det är inte längre tabu att vara religiös. Religionen har gjort sitt intåg i det offentliga rummet. Det finns inte något monopol på vilken religion som skall ha det största inflytandet i vårt land där religionsfrihet råder.

Vårt förhållningssätt till religion

Hur skall vi förhålla oss till detta? Är det farligt med religion? Är den "roten till allt ont?" som som Richard Dawkins uttrycker det. Det finns ju många som menar att religionen ligger bakom alla krig och allt våld i världen. Det går inte att förneka att det finns mycket religiös och extrem fanatism som kan ge näring åt sådana tankar, men att påstå att all religion är farlig är helt absurt. Låt oss i stället analysera frågan: "Kan det komma något gott ifrån religion?" Jag gör det utifrån en bok som jag har läst av en av Englands främsta filosofer och teologer Professor Keith Ward och hans bok: "Den farliga religionen." De frågor han där tar upp är viktiga för vår tid. Inte på det sättet att vi skulle hitta en syntes mellan religionerna. Det tror jag inte på, men att vi däremot kunde hitta en fruktbärande dialog mellan religionerna och de troende, där vi kunde avliva de myter och förutfattade meningar som finns bakom trosbarrikaderna vi rest mot varandra. Vi har verkligen något att dela med oss av till varandra.

Så här står det på sidan 58 i nämnda bok om religionens unika bidrag:

"Det mest grundläggande som utvecklade religioner bidrar med i fråga om sociala attityder är ett sinne för det heliga, för något som är så gott att det är värt ovillkorlig vördnad. Detta sinne för det heliga manar människor att uttrycka något av den godheten i sina egna liv och att ägna sina liv åt att få större kunskap om detta goda. Judendomens, kristendomens och Islams Gud är ett väsen av rättvisa, barmhärtighet och nåd, som befaller människor att vara rättvisa, barmhärtiga och välvilliga, och som lovar dem som är rättvisa ett liv bortom döden i förening med det absolut goda. Det högsta Jaget i många indiska religioner är en verklighet med högsta tänkbara vishet och lycka. Kunskapen om detta får människor att inse att alla ting är en del av det Högsta Jaget och värda vördnad. Föreningen med detta Högsta Jag kan uppnås genom liv som präglas av medlidande och obundenhet. Tao eller himlens väg är i vissa österländska religioner en grundläggande moralordning som finns inskriven i universums struktur, som kallar människor att leva enligt denna rättviseordning, och som stakar ut levnadssätt som ger tillfredsställelse, hänsyn och inre glädje. Det finns andra religioner än dessa. Men samtliga stora religioner betonar den objektiva existensen av moraliska ideal, betydelsen av moraliskt beteende och möjligheten för individer och samhällen att uppnå ett gott och lyckligt liv. I de flesta länder hör religionerna till de viktigaste förmedlarna av moralisk utbildning. Men vad religionerna uttrycker i dessa grundläggande trosövertygelser beror på i vilka historiska och sociala sammanhang de säger det.." (slut citat Keith Ward)

Yoga, mindfulness och österländsk andlighet

En av mina vänner som arbetat i Indien, skrev att människor kom till kristna kyrkor för att bli befriade ifrån andar i sin gamla religion. Detta är säkert sant, men långt ifrån representativt för alla religiösa människor i Indien.

Det finns en del som anser att vi fått in österländsk andlighet i form av yoga och mindfulness, som en beteendeterapi och att detta skulle vara någonting man vill varna för på grund av att det har sitt ursprung i en främmande religion. Det finns en uppfattning om att man använder sig av så kallat mantra i dessa terapier och att dessa är namn på hinduiska gudar. När man upprepar detta mantra så tror man att man öppnar sitt inre för de andar som påstås skulle finnas i dessa mantran. Det är just sådana uppfattningar som får många kristna att bli rädda för de här terapierna. Men det finns andra som funnit det vara en väg ut ur emotionell stress. De som ägnar sig åt dessa terapier här i väst menar att det inte alls handlar om något religiöst.

Jag läser i tidskriften Nod , som är utgiven av Örebro Missionsskola, om en pastor som heter Karin. Hon fick uppleva en smärtsam konflikt i en församling där hon arbetade och blev tvungen att sluta sin tjänst. Efter fem år av sjukskrivning och arbetslöshet kom hon med i en meditationsgrupp för kvinnor. Där blev massage, meditation och mindfulness som viktiga steg för henne. I den grupp hon gick med blev hon rehabiliterad. Eftersom hon inte längre kunde arbeta som pastor i församling startade hon senare en egen hälsoklinik. Karin utbildade sig till massageterapeut och gick sedan en introduktionskurs i Mindfulness.

Mindfulness, som har sitt ursprung i buddhismen handlar om att stanna upp och ta vara på ögonblicket här och nu och att lämna det svåra som ligger bakom. Detta sker genom att man blir förankrad i sin egen andning. Man följer både in och utandning. Det låter enkelt, men det kräver träning, eftersom tankarna drar iväg åt olika håll, särskilt om man är stressad och orolig.

Den första gången Karin åkte på kurs var hennes önskan att kunna lämna det svåra hon gått igenom. En sån här grupp skulle inte vara rumsren i kyrkan, och det smärtar mig. säger Karin.

I samma tidning läser jag om en kvinna som heter Grete. Hon hade försökt att använda metoder från yoga och zen i den kristna bönen, men hon upplevde att det var svårt att skilja ut yoga från hela paketet och ansåg att de genom övningarna blev allt mer "hinduiserade" Yoga har sitt ursprung i hinduismen. De främmande lärdomar som Grete menade att man öppnar sig för är bland annat att man börjar tro på reinkarnation. (återfödelse), utan att veta något om hinduism Hon menade att det man gjorde med kroppen också öppnade sinnet för främmande lärdomar.

Läran om reinkarnationen (Ur Den farliga religionen av Keith Ward sidan 226-227)

"Läran om reinkarnationen eller återfödelsen ingår i de flesta indiska religiösa livsåskådningarna, och den verkar skilja sig väsentligt från den abrahamitiska tron på kroppens uppståndelse. Och visst skiljer den sig väsentligt. Det är ingen mening med att låtsas att alla religiösa synsätt är likadana. Men även här kan vi hitta anknytningspunkter och aspekter av det indiska synsättet, som kan ge verklig insikt i frågor om människans liv och om livets mål. Anknytningspunkten är omsorgen om att det bortom detta liv finns belöningar och bestraffningar för vad vi har gjort. Det som binder oss vid lidandet är vår okunnighet om den högsta Andens existens och vår bundenhet till själviska begär. Den religiösa vägen handlar om att besegra bundenheten och bli medveten om det högsta Jaget. Läran om återfödelsen är ett sätt att säga att vi kan fortsätta lära oss och växa till efter det här livet, tills vi äntligen övervinner upplevelsen av ett egoistiskt jag och fullständigt uppgår i det enda högsta Jaget. Detta är människans slutmål. Betoningen på den gudomliga närvaron inom var och en, i "hjärtats grotta", på att se människans tillvaro som en del av en färd till ständigt växande kunskap och medkänsla och på att se alla ting som existerande inom Gud, den enda självexisterande verkligheten av högsta vishet och lycka - allt detta är positiva övertygelser. Att acceptera dem skulle förväntas öka människans vishet, glädje och medkänsla. Som med allt mänskligt finns det också negativa aspekter, och många kan inte acceptera att dessa trosföreställningar verkligen är sanna. Men om frågan gäller huruvida religiösa trosföreställningar är farliga eller bidrar till människans välbefinnande kan det inte råda mycket tvivel om att trosföreställningar som dessa, om de accepteras uppriktigt och omsätts i praktiken, kommer att ge upphov till liv med större vishet och medkänsla. I den bemärkelsen kan vi, även om våra egna övertygelser ser mycket annorlunda ut, säga att de centrala trosföreställningarna i de stora indiska traditionerna väsentligt bidrar till människans bästa. (Keith Ward, Den farliga religionen)"

Hur skall vi möta Islam?

"Under den senaste tiden har fenomen som radikalisering och extremism ökat i samhället och blivit orsak till oro i hela landet. Många ungdomar födda och uppvuxna i Sverige har begett sig utomlands för att föra en blodig "jihad" med terroristgrupper i främmande länder. Beklagligtvis har hundratals muslimska ungdomar från Sverige anslutit sig till terroristorganisationen IS, och många av dessa har spillt sina liv helt i onödan i vad de trodde var en god gärning. Ett stort behov har känts att ta verkliga och omedelbara åtgärder för att motverka och utrota problemet med radikalisering och våldsbejakande extremism. I bakgrund av detta behov och oro från alla håll, har Ahmadiyya Muslimska Samfundet (AMS) inlett en massiv rikstäckande informationskampanj i form av en unik och ögonöppnande produktion som kombinerar föreläsning och videopresentation för att gräva i denna fråga. Det är dags att agera. Det är dags att stoppa krisen nu!"

Så skriver man ifrån Ahmadiyya, Muslimska samfundet i Sverige, som etablerades 1956. Deras första moské byggdes i Göteborg 1976. Nasirmoskén i Högsbohöjd. De uppmanar oss att delta i deras kamp mot radikalisering och våldsbejakande extremism.

Muslimerna är inte våra fiender. De är våra vänner. Kristendomen och Islam är världens största religioner. De flesta muslimer och de flesta kristna vill leva i fred och samexistens med varandra. Om vi vill ha fred på vår jord måste vi lära oss att möta alla muslimer som vänner. När jag som är kristen bekännare möter en muslim, så är det en medmänniska jag möter. Då spelar inte religionen någon roll. Vi möts på samma nivå men med respekt för varandras integritet. När vi förkunnar evangeliet, som är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, så får det inte ske genom att vi påtvingar dogmatiska trossatser. Nej det är Guds Ande som överbevisar om vi på ett enkelt sätt förmedlar den upplevelse vi själva gjort av evangeliets förvandlande kraft.

Den senaste tiden har vi på ett kusligt sett blivit påminda om att det finns militanta, muslimska grupper som har religionen som täckmantel. De har målsättningen att förinta västerländska, sekulariserade demokratier och med maktmedel ersätta dem med ett världsomfattande islamiskt samhälle, styrt av sharia eller den islamiska lagen.

Så här skriver Sameh Egyptson, islamolog och religionsforskare vid Lunds universitet i tidningen Dagen onsdag 17 september:

”Jag får ofta frågan från Sverige om hur mina muslimska demokratiska vänner i Egypten reagerar på Islamiska statens (IS) blodiga framfart. Svaret är att man reagerar mycket starkt. Krigsmännen i IS kallas för galningar och kriminella och ses som personer som missbrukar Islam för sina egna syften. Islam betraktas av de flesta muslimer i Egypten som fredens religion.”

Det finns texter i Koranen som uppmanar till krig och våld. Sameh Egyptson uppmanar Sveriges muslimer att ta avstånd från dessa. ”Allt fler troende muslimer ifrågasätter religiösa trossatser”,skriver han.

”Den traditionella bokstavstolkning som i dag används av de flesta myndigheter och predikanter i den muslimska världen bidrar till att legitimera IS och jihadisternas framfart och är därmed ett brott mot mänskligheten.”

avslutar han.

Det finns även texter i Bibeln som kan missbrukas. Kristna fundamentalister och bokstavstolkare framhåller gärna lösryckta bibeltexter som försvar för all möjlig galenskap. Låt oss med öppna ögon se och ta avstånd från detta. Kristendomen bygger ju på förståelsen av Jesu liv och undervisning.

Enligt de militanta muslimska grupper som använder våld och terror för sina syften, så finns det inga sant muslimska samhällen. Det innebär att alla samhällen överallt måste förintas och besegras. Den förföljelse som utbrutit i många delar av världen är ett hot inte bara mot kristna utan även mot muslimer.

Så ser verkligheten ut i dag, men det finns ingen anledning till att spekulera i hur det ser ut i morgon. Det finns många antikrister i världen, men för mig som kristen bekännare innebär inte framtiden kaos och förintelse. Jag tror på det kristna hoppet. En tro som inbjuder mig till att kämpa för en bättre värld utan fruktan för det som skall komma. Jag väntar inte på Antikrist utan på Jesus Kristus. Det är i hans hand jag lagt mitt liv och min framtid.

Vi möter Islam med respekt och kärlek

Jag har förberett en text med rubriken: "Kan något gott komma från religion" Innan jag presenterar den texten vill jag här presentera en länk ifrån TV-kanalen Himlen TV7. Den har rubriken

"Att möta Islam i dag" Programvärden Leif Nummela intervjuar Johan Candelin, som är ledare för Martyrkyrkans vänner.

Jag vill på det varmaste rekommendera mina läsare att se och lyssna på denna viktiga intervju om hur vi möter Islam i dag.

Kan det komma något gott ifrån Nasaret?

"Kan det komma något gott från Nasaret?" Frågan som återfinnes i Johannesevangeliets första kapitels 46:e vers ställdes av en man som hette Natanael. Filippos från Betsaida hade mött Jesus från Nasaret och han ville nu övertyga sin vän israeliten Natanael att Messias som de alla väntade på hade kommit. Filippos hade själv mött Jesus och var fullständigt övertygad om att det var Messias som nu hade kommit. Två ord hade Jesus sagt till Filippos: "Följ mig!" Detta var tillräckligt för att Filippos skulle bli en Jesu efterföljare. Det fanns säkert andra orsaker som vi inte har nedtecknat i den bibliska berättelsen, men vi förstår av det vi läser att Filippos var helt övertygad om vem Jesus var. Detta betydde att han till varje pris ville att alla skulle få se vad ett möte med Jesus betyder.

"En Frälsare härlig jag äger, men länge förstod jag ej det. Nu vittnar jag glad om hans seger, att alla må se, vad jag sett.

Alla borde få se, alla borde få se. Den härlige Jesus jag äger, ja alla borde få se.

Mitt liv och min kärlek jag ger, åt Jesus som älskat mig först. Av alla Guds under förblir, hans frälsande kärlek dock störst."(Segertoner 350 vers 1, 4.)

När vi förstår vem Jesus är och vad han betyder för oss, då blir vi precis så som Filippos ivriga att få berätta det för andra. Detta vill Herren göra med oss var och en. Han vill gripa våra hjärtan så att vi blir fyllda av iver efter att få vittna om vad vi sett och hört.

När Natanael fick den här frågan, så hade han inte själv mött Jesus. Han fick en "second opinion" beträffande den kunskap han tidigare hade fått genom Mose lag och hos profeterna om Messias. Om det kommit någon främmande människa till honom med sådana revolutionerande nyheter hade han säkert varit mera skeptisk, men nu var det hans gode vän Filippos som kom. Honom kunde han lita på. Han brukade verkligen inte svamla och försöka föra någon bakom ljuset. Nej det här var äkta. Det märktes ju att något hänt med den blyge och lite tillbakadragne vännen.

Filippos var ju inte ensam om sin upplevelse. Vittnesbördet gick från mun och till mun. Två av Johannes döparens lärjungar: Simon Petrus och Andreas följde nu också med Jesus. Deras vittnesbörd var detsamma som Filippos:

"Vi har funnit honom, som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son från Nasaret ."

Kunde det verkligen komma något gott ifrån Nasaret, denna lilla obetydliga plats i Galiléen? Natanaels uppfattning kanske påverkades av den inställning man allmänt hade ibland de religiösa vid denna tid. Man trodde att man visste vad som stod i skriften och bildade sig därigenom en förutfattad mening om Jesus. Det fanns så mycket skepticism och så många tvivelaktiga omdömen att det inte ens ibland dem som var lik Natanael kunde vara så lätt att veta vad man skulle tro. En del hade redan bestämt sig: "Det här ska vi inte tro på." En del citerade skriften och tolkade den efter sin egen uppfattning och trodde att de visste allt, men de drog felaktiga slutsatser. De visste ju varifrån Jesus kom, och de hade ju läst i Skriften att ingen kunde veta varifrån Messias skulle komma. På detta sätt hade de religiösa tolkat det som de hade läst De sade :

"Är kanske du också från Galiléen? Se efter i skriften, så skall du finna att ingen profet kommer från Galiléen." "Säger inte Skriften att Messias skall vara av Davids ätt och komma från Betlehem, byn där David bodde."

Detta var sant. Så stod det i Skriften, men vad visste de egentligen om Jesus? De visste ingenting. De hade bara läst Skriften efter eget tycke och hade stängt dörren för Jesus. De ville inte få en enda liten chans att möta honom genom att öppna sitt inre för hans gudomliga kärlek Jag vill ställa en fråga till dig, som får stanna emellan oss. Den är oerhört viktig att besvara. Jag påstår att det handlar om liv eller död så viktig är min fråga: "Har du gett Herren Jesus Kristus en enda liten chans att få hälsa på hos dig? Har du öppnat ditt inre och inbjudit honom att ta plats i ditt liv, eller är min fråga likgiltig för dig? Har du stängt din dörr precis så som en del gjorde på denna tid.

Så fanns det andra som hade en annan inställning. De kunde helt enkelt inte stå emot när de såg vilka under Jesus gjorde

"Inte kan väl Messias göra fler tecken, när han kommer, än den här mannen har gjort"

sa de. I stället för att tolka Skriften hade de låtit Skriften få tolka dem. Jesus hade varit mycket tydlig när han undervisat dem hur de skulle göra. Så här hade Jesus sagt:

"Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig. Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv"

Detta gäller även för oss alla: Det räcker inte med att vara Ordets hörare eller läsare och sedan inte något mer. Nej vi måste bli Ordets görare för att vi ska kunna förstå Guds kraft. Vi skall förstå att det finns kraft i Guds Ord när vi gör det som Jesus har sagt att vi skall göra

Det enda Filippos sa till Natanael var: "Kom och se!" Samma sak gäller även dig och mig: "Kom och se!" Bilda dig en egen uppfattning om vem Jesus är genom att söka honom. Ta reda på var han bor. Lita på honom och på de heligas vittnesbörd om honom..

Natanael fick möta Jesus på ett personligt sätt. Jesus visade sin omsorg om honom eftersom han visste att Natanael skulle öppna sitt hjärta för honom. Jesus visade Natanael att han visste allt om honom. Det är så Jesus vill göra med både dig och mig. Han vill visa oss att han vet allt om oss. Detta sker på ett personligt sätt. Den ena personens upplevelse är inte lik den andras, men det samstämmiga vittnesbördet är att Gud vill visa sin omsorg och makt genom Jesus vår Frälsare. Har du öppnat ditt hjärta för honom, eller är han fortfarande en främling för dig.

"Om du inne i ditt hjärta känner törst, så är det Jesus du behöver allra först. Släpp honom in, släpp honom in. Ty det är Jesus du

"behöver allra först."

När Jesus möter en människa så ser han den människans potential. Han säger till den människan: "Jag ser dig." Det händer något i den människans inre. Så sa Jesus till Natanael:

"Innan Filippos ropade på dig, såg jag dig under fikonträdet."

Efter denna uppl

evelse, så var Natanael färdig med sin trosbekännelse:

"Rabbi, du är Guds son, du är Israels konung."

Jesus lovade honom att han skulle få se och uppleva ännu mer. Samma gäller för oss som tror på Jesus och följer honom i dag. Vi ska få se ännu mer på vår trosvandring. Än är det inte slut. Det bästa kanske ligger framför oss. Jag vill gärna tro det och har bestämt mig att följa Jesus.

Låt mig få sluta mitt inlägg med en text av Lina Sandell-Berg, som vänder sig till dig med en fråga:

"Har du mod att följa Jesus, vad det än må kosta dig? Har du mod när världen hånar och till motstånd reser sig?

Har du mod att bli en kristen och ta steget riktigt ut, har du inte mod att börja, säg hur går det då till slut?

Inte kan den staden döljas, vilken ligger på ett berg. Inte kan den tro fördöljas, varav livet har sin färg.

Har din Frälsare fått bliva för ditt hjärta verkligt stor? Är du redo att bekänna inför världen vad du tror?

Pröva dig det gäller livet. Den som ej är med är mot. Har du hittills motstått Herren, böj dig nu vid korsets fot.

Bed om frälsning, bed om rening, genom Jesu Kristi blod. Bed om kraft att följa honom, bed on heligt hjältemod.

O besinna vad det kostar. Överväg din sak i tid. Korset först och kronan sedan. Strid, och sedan evig frid."(Segertoner 490)

Fortsättning följer med titeln Kan något gott komma ifrån religion?

Könsbyte och att vara transsexuell

Könsbyte och att vara transsexuell.

Jag undrar om det var någon av mina vänner som såg Dr. Phil show på TV4. Det var ett mycket intressant och tankeväckande program, där man kände stor empati för samtliga inblandade. Zach identifierar sig som transsexuell och planerar att bli kvinna. Gary har tagit hand om Zach sedan han var några dagar gammal och han kallar honom för sin son, men han kan inte acceptera könsbytet. Han menar att det är en sjukdom. Även den kvinna som Zach har varit gift med uppträder i programmet. Hon berättar att hon blev vittne till hur Zach hade sex med en man. Efter detta hade hon försökt att begå självmord. Hela situationen är känsloladdad och det är verkligen inte lätt för någon av parterna att acceptera Zachs beslut att gå sin egen väg. Han berättar hur han upplevt sig själv vara av kvinnokön sedan han var sju år gammal, men aldrig tidigare vågat erkänna det. I programmet medverkade också en känd journalist som länge visat sin tillhörighet av ett annat kön. Önskar att många sett programmet. Det gav en ökad förståelse för dem som upplevt sig tillhöra ett annat kön än det biologiska.Jag tror att vi i Sverige har kommit mycket längre med en sådan förståelse än man gjort i USA.

Transsexualism är ett tillstånd då en person har en permanent upplevelse av att tillhöra ett annat kön än personens biologiska kön. Den transsexuella uppfattar sin fysiska kropp som felkönad, och önskar vanligen förändra den så den bättre passar det upplevda könet, med medicinsk och kirurgisk behandling.

Sex change and to be transsexual.

I wonder if it was any of my friends who saw Dr. Phil show on TV4. It was a very interesting and thought-provoking program, I felt great empathy for all involved. Zach identify as transsexual and plans to become a woman. Gary has taken care of Zach since he was a few days old and he calls him his son, but he can not accept sex change. He believes that it is a disease. Even the woman who Zach has been married to occur in the program. She says she witnessed how Zach had sex with a man. After this, she had tried suicide. The whole situation is emotional and it is certainly not easy for any of the parties to accept Zach's decision to go his own way. He tells how he experienced himself as the female since he was seven years old, but never dared to admit it. The program also involved a well-known journalist who has long demonstrated its affiliation to another queue. Wish many seen the program. It gave a better understanding of those who feel they belong to another sex.I think that we in Sweden have progressed much further with such understanding than has been done in the United States.

Varför skulle frikyrkofolket vara intresserade av Israel?

Så här skriver Israels sverigeambassadör Isaac Bachman i tidningen Världen i dag: Läs hela artikeln här

" Medan Svenska kyrkan har en tydlig anti-israelisk agenda, vet jag att de svenska frikyrkorna känner vänskap för Israel. Problemet är bara att frikyrkorna inte alltid är lika röststarka i debatten i fråga om sin positiva inställning, som Svenska kyrkan är högröstad i sin svartmålning. Det är av stor betydelse för Israel att ni tydligt tar ställning emot och offentligt vederlägger de felaktigheter och missvisande påståenden som regelmässigt sprids av Svenska kyrkan och andra aktörer i Sverige. "

Detta stämmer inte med verkligheten. Bachman ställer frikyrkorna mot Svenska kyrkan i två läger, men detta är helt fel.

Det finns absolut ingen tydlig anti-israelisk agenda i Svenska kyrkan. Det finns inte heller en enbart vänskaplig inställning till Staten Israel i de frikyrkliga leden. Detta är en fullständigt grotesk svartvit målning av verkligheten och den bidrar definitivt inte till att förbättra relationerna mellan parterna. Den rådande konflikten i Mellanöstern är av politisk karaktär, så jag förstår inte varför kyrkorna överhuvudtaget befattar sig med dessa frågor. Är det verkligen vår uppgift som kristna att delta i detta storpolitiska maktspel där intriger och förtal finns på båda sidor.

För att bättre förstå att vi inte ska befatta oss med antisemitismen har jag tidigare länkat till

Biskop Åke Bonniers senaste blogg.

Han skriver där att Svenska kyrkan tar helt avstånd från all antisemitism.

Så varför påstår Isaac Bachman något annat. Det här behöver redas ut av någon som vågar.

Här några citat ur Bonniers bloggartikel:

" Episteltexten idag var hämtad från Uppenbarelseboken (Upp 2:8-11) och tack och lov hann jag kommentera episteltexten för ansvarig präst redan i sakristian – innan gudstjänsten. För texten som den står, helt okommenterad, är ett starkt bränsle till ökad antisemitism. Det talas om judarna som ”kallar sig judar men inte är det utan är en Satans synagoga…” "
"Svenska kyrkan har sitt teologiska institut i Jerusalem med huvuduppgift att värna om den judisk-kristna dialogen och likt den unga barnet i ”Kejsarens nya kläder” avslöja det bedrövliga! Vi behöver göra upp med kyrkans antisemitiska arv och öppna våra ögon för Guds storhet – den Gud som är judars och kristnas gemensamma Gud, den Gud som inte konverterat från judendom till kristendom, den Gud som ur kristet perspektiv möter oss som allra tydligast i vår judiske broder Jeshua ben Josef – Jesus från Nasaret – den korsfäste och uppståndne. "

Hårda pannor, varma hjärtan, klokhet, mildhet, lyhördhet och empati.

"När flera hundra på en dag tar heder och ära av en och sparkar sanningen med fötterna, då känns det som en invasion i kroppen. Du måste uppbåda en enorm energi för att hålla emot och för att upprätthålla din integritet. För en präst som ska vara öppen, förstående och lyssnande blir det en krock med den pastorala identiteten. För att överleva måste du stålsätta dig och skaffa elefanthud, samtidigt som din prästerliga uppgift kräver att du ständigt övar din lyhördhet och empati. "

Citatet är hämtat ifrån Svenska Dagbladet i en artikel av Ärkebiskop Antje Jackelén.

Vi har den senaste tiden varit med om en fullständigt sanslös och omdömeslös kritik av Svenska kyrkan och dess ledare både inifrån de egna leden och utanför.

Att som ledare befinna sig i frontlinjen för dessa attacker som är både lögnaktiga och osakliga är sannerligen inte lätt. Jag beundrar vår Ärkebiskop för det lugna och behärskade sinnelag som präglar henne trots dessa massiva och hatfyllda påhopp på henne och på hela vår svenska kyrka.

Mina tankar förs till profeten Hesekiel, som levde i en liknande tid då han blev kallad. Det står att han blev sänd till Israels barn, som här kallas de avfälliga hedningarna. Guds egendomsfolk Israel hade avfallit så till den grad att de kallades de avfälliga hedningarna.

I Bibeln talas det om det gamla förbundets och det nya förbundets tid. Tiden före Kristus kallas det gamla förbundets tid och tiden efter Kristus det nya förbundets tid. I det gamla förbundets tid utvalde Gud ett egendomsfolk framför alla andra folk på jorden. Israel skulle vara Herrens eget folk.

Det står i 4. Mos. 7:6 "Dig har Herren din Gud utvalt till att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jorden."

Vid det tillfälle vi läste om i Hesekiel finner vi att det var Herrens egendomsfolk som hade fallit och som levde i olydnad mot Herrens bud. Det var till detta förhärdade folk som profeten blev sänd.

Det hade säkert varit enklare att profetera för dem som stod utanför, men Gud ville att han skulle in i getingboet. Han behövde en utrustning för att inte själv bli skadad och för att vara redo att fullfölja sitt uppdrag. De skulle skulle få erfara att en profet varit ibland dem.

Hes. 2:4: "Till barnen med hårda pannor och förhärdade hjärtan sänder jag dig, och du skall säga till dem: `Så säger Herren, Herren´"

Hes. 3:8-9: "Men se jag gör ditt ansikte hårt som deras ansikten och din panna hård som deras pannor. Ja, jag gör din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Du skall inte frukta för dem och inte förfäras för dem eftersom de är ett motsträvigt släkte."

Det är inte så svårt att predika eller profetera för människor som tacksamt tar emot budskapet, men här skulle profeten gå in och tala till ett folk antingen de hörde på eller inte. Detta är betydligt svårare eftersom det ofta innebär en kollision med dem som lyssnar och dem som inte lyssnar. Då är det lätt att resignera och retirera. Även en profet är sårbar. Hur skall en profet orka med att vara lyhörd och empatisk under ständiga och hatfyllda attacker ifrån hårda och elaka människor?

För profeten Hesekiel innebar detta lyhörda öron och ett varmt hjärta, men även hårt ansikte och hårda pannor. Jag tror att den hårda pannan i detta fall handlar om en skarp hjärna, en hjärna som behåller fattningen även i en tid då det drar ihop sig till storm, en rakryggad hållning beredd att tackla de motgångar som fienden skickar ut. När Jesus sänder ut de tolv lärjungarna så talar han om en liknande rustning, ett förhållningssätt till de människor de skulle möta.

Matt. 10:16: "Jag skickar er som får in bland vargar. Var därför kloka som ormar och oskyldiga som duvor."

Det handlar "om att vi måste förena ormens outtröttliga klokhet med duvans mildhet, det skarpa intellektet med det kärleksfulla hjärtat" skriver Martin Luther King i sin bok "Vägen heter icke våld."

I det nya förbundets tid har Gud utvalt ett egendomsfolk som kallas "Guds Israel" Se Gal. 3:16 och Rom. 9:6 där Paulus talar om de kristna, som Guds folk, vare sig de varit judar eller hedningar före sin omvändelse.

I 1.Petr. 2:9 står det "Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet."

När Jesus talar om tidens slut i Matteusevangeliet så tycker jag att det ser ut att vara en spegelbild av den tid vi nu upplever. Vi kan aldrig veta hur långt tiden är framskriden, men ett av de tecken Jesus talar om verkar vara i fas med vad vi upplever i vår tid.

Han säger i Matt. 24:12: "Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta, men den som håller ut till slutet skall bli räddad."

Världen blir hårdare och kallare. Därför behöver vi profeter som är rustade likt profeten Hesekiel och den rustning som Jesus talar om när han sänder ut de tolv.

Ärkebiskopen om Twitter

Ärkebiskop Antje Jackelén i SVD

Yoga och Mindfulness

Lördag den 19 november kommer Gertrud Storsjö till Pingstkyrkan i Motala med början klockan 10,00 Hon talar då om Yoga och Österländska religioner.

Jag har tidigare skrivit om mindfulness och yoga och andlighet i Sverige

Är det bibelsynen eller Gud som förändrar oss?

Mitt inlägg är till en del ett utdrag ur en artikel jag skrev i Ökenkällan år 2013, Rubriken då var "Sanningen om Gud."

I vår församling har vi ett motto: "Att föra människor till Jesus genom kärleksfulla relationer" Detta innebär för mig att livet går före läran, utan att vi att vi förlorar våra rötter till evangelikal kristendom. "Var och en tillför något, men endast hela församlingen tillsammans kan höra vad Gud vill ha sagt till hela församlingen"

"Jag tycker inte att det är nödvändigt att betona att bibelsynen är en vattendelare för svensk kristenhet. (Jag tror att detta är mera en myt, än en sanning, men om den gång på gång upprepas, så blir det till sist en sanning som vi tar till oss. ) Om vi behöver varandra måste vi också visa tillbörlig respekt för de olika åsikter, som absolut inte är de som skall bestämma inriktningen av kyrkans ledning. Det finns trosfrågor som vi delar som har mycket större betydelse Kyrkan är inte en åsiktsgemenskap. Om vi älskar varandra har vi fördrag med att åsikterna kan vara delade. Men älskar vi läran mer än livet, så kommer vi bara att se vilka fel som finns hos dem som inte tänker likadant. Så får det inte bli. Kyrkan är en trosgemenskap som måste frigöra sig från allt maktbegär och all politisk och religiös fundamentalistisk styrning"

Om vi släpper taget om våra uppfattningar och åsikter om Gud och slutar att diskutera dem och i stället öppnar oss för Gud med alla våra sinnen, framför allt i bönen och stillheten inför Gud, både ensamma och tillsammans med andra, så kommer vi att få uppleva en andlig verklighet bortom ord och diskussioner. Gud är inte långt borta från oss, men vi är ofta någon annanstans.

Mjuka svar efterlyses

1. Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord åstadkommer harm.
2. De visas tunga meddelar god kunskap, men dårars mun flödar över av oförnuft.
3. Herrens ögon är överallt, de ger akt på både onda och goda.
4. En saktmodig tunga är ett livets träd, men en ond tunga ger hjärtesår
Ordspråksboken 15:14

Mjuka svar efterlyses i en tid när debattens vågor går höga och dårars mun flödar över av oförnuft. Mjuka svar behöver inte vara detsamma som mjäkiga och menlösa svar, men de är betydelsefulla i motsats till hårda ord står det och viktigast av allt. De uträttar alltid något gott.

Inkludera eller exkludera?

Satsa på en fördjupad interreligiös dialog. Så här skriver Prins Hassan bin Talai, som är välkänd muslimsk diplomat och Ed Kessler, som är en judisk intellektuell debattör i en gemensam artikel i The Telegraph

återgivet i tidningen Dagen 25 augusti 2016 i en artikel av Inger Alestig:

"Kristenheten är en oumbärlig del av Mellanösterns liv och har varit det i över två tusen år. Den är långt ifrån en västerländsk import, som några vill få det till - den föddes här och fördes vidare ut i världen som en gåva.

De båda debattörerna menar att enda lösningen för "ändra inriktning bort från denna farliga väg utför mot hat, förstörelse och konflikt bröder emellan" är att satsa på en fördjupad interreligiös dialog"

En mycket intressant artikel i Dagen, som tyvärr blivit publicerad på undanskymd plats. Sådana intressanta rapporter borde tidningen Dagen prioritera. Tack Inger Alestig för att du skrev detta.

Gemenskapsläger 2016-08-27

Gemenskapslägret vid Västeräng: Några bilder och video

Är islam en del av lösningen?

Läs här vad den muslimske teologen Imamen Kashif Virk skriver i Dagen 19 augusti 2016

"När det gäller kristna i allmännhet är skriften (Koranen) mycket tydlig. Att ha vänskapliga relationer med kristna tillåts (60:8) och att skydda kyrkan förklaras vara en skyldighet för muslimer. (22:40) Muslimer uppmanas även att samverka med bokens folk gällande ömsesidiga värderingar (3,64) och Koranen fastslår att frälsningen även är möjlig för kristna. (5:69)"

Vad vill du här?

Vad vill du här?

Är denna fråga betydelsefull för dig? Den är det för mig just där jag nu befinner mig. Vad vill jag här? Jag tänker så tydligt jag någonsin kan försöka svara på frågan, så att du förstår att den inte alls är likgiltig för mig. Vad vill jag med mitt liv? Jag tror ju att Gud vill något med mitt liv just här och just nu, men hur ska jag kunna veta vad det är han vill? Stämmer min vilja med hans eller går vi skilda vägar? Vad vill jag här?

Vi kanske tror att vi gör precis det vi vill, men så enkelt är det ju inte. Det är så mycket som styr våra vägval. De vägar vi valde i går, eller som någon annan valde åt oss, får konsekvenser för det vi vill göra i dag.

En profet som vi läser om i Bibeln fick frågan: "Vad vill du här, Elia?" Elia hade varit med om en intensiv period i sitt liv där han fått använda sin profetiska gåva till att tala Herrens ord. Det var en mycket svår tid för Herrens profeter. Elia hade bevittnat hur många av dem blivit dräpta och hur folket hade rivit ner Herrens altaren. I denna situation fick han träda fram och förkunna en Herrens straffdom; att varken dagg eller regn skulle falla i landet annat än på hans ord. Han drog på sig folkets vrede och på Herrens befallning drog han sig tillbaka och dolde sig vid bäcken Kerit där korparna försåg honom med föda.

Tre år därefter fick Elia återigen på Herrens befallning träda fram, nu med bud om att det skulle börja regna, men först måste folket samlas på berget Karmel, jämte alla avgudaprofeter, för att det skulle bli känt att det var Herren som var Gud. Elia skulle ensam få träda fram inför Gud som en Herrens profet tillsammans med Israel som hade övergivit Gud och nu dyrkade Baal och Aseran. Elia och Baalsprofeterna skulle var för sig tillreda ett offer. Den gud som svarade med eld, skulle därmed manifestera sig som den sanne Guden. Man kan förstå att detta var en utmaning där Elia fick sätta all sin tillit till Herren. Han fick också vara med om att Gud svarade på hans bön och eld från himmelen föll över altaret. Detta fick till följd att allt folket föll ned och bekände: "Herren är det som är Gud."

Baals profeter blev dräpta vid bäcken Kidron och på grund av detta ville Isebel ta Elias liv. Återigen måste han gömma sig, denna gång i öknen vid Beer-Seba. Nu hade han fått nog och det var kanske inte så underligt. Han satte sig under en ginstbuske och önskade sig döden. Elia som varit med om så mycket och som blivit så använd av Gud. Hur var det möjligt för honom att drabbas av en sådan depression? Jo han var en människa med samma natur som vi. Han kunde bedja med kraft, men han kunde också bli trött och missmodig. Det är inte alls så underligt. I den situationen är Gud nära honom och visar sin kärleksfulla omsorg genom änglar som kommer till honom med mat. Styrkt av denna mat går han i fyrtio dagar och fyrtio nätter till Guds berg Horeb, som är den del av berget Sinai där Gud uppenbarade sig för sitt folk. Anledningen till att Elia gick denna långa väg var för att komma nära Gud och få höra honom tala igen. Kanske det varit tyst en tid. Det fanns väl inte någon bättre plats än berget Horeb, där Gud så många gånger förr hade talat till sitt folk

Det är här vid berget,som Herrens ord kommer till honom: "Vad vill du här, Elia?" Ensam med Gud efter den långa vandringen får han äntligen höra honom tala på nytt efter den långa depression han varit med om.

I mitt tycke blir hans svar ganska egotrippat, men det kanske inte var så underligt. Han kände sig totalt ensam och han var helt utmattad efter allt han varit med om. De som kämpat sig trötta i den andliga kampen kan säkert känna igen sig i denna situation.

"Jag har nitälskat för Herren härskarornas Gud." säger han och upprepar det som hör till det förflutna. Varför var han så upptagen med de brott som begåtts av folket och det fruktansvärda som hade skett, i stället för att påminna Gud om den seger som vunnits där vid berget Karmel. "Jag ensam är kvar och de traktar efter mitt liv."

I stället för att ge honom ett direkt svar på sin klagan säger Gud:

"Gå ut och ställ dig på berget inför Herren."

Hur ser platsen ut där du står? Har du din mottagare inställd på Guds kanal? Nej jag syftar inte alls på någon TV-kanal. Guds kanal är inte beroende av några moderna tekniska hjälpmedel. Gud kan tala på ett berg, som han gjorde vid berget Horeb. Det står att Herren gick fram där och det märktes tydligt att han var där. Har du upplevt Herrens närvaro i ditt liv, eller skulle du vilja uppleva det? Jag upplever Guds närvaro i mitt liv och kan höra honom tala till mitt hjärta. Han har i sitt ord lovat att alltid vara med mig, därför att jag har valt att följa honom. Ibland kan jag förstå vad han vill, men ofta får jag göra som Elia gjorde. Jag får ställa mig inför Herren och fråga: "Herre vad vill du?" Då svarar han tillbaka: "Vad vill du Rolf?" Han är intresserad av att få veta det. Om min vilja och hans vilja stämmer överens, så blir mitt liv till välsignelse.

Vid den här tiden uppenbarade sig ofta Gud genom naturens fenomen. Här talas det om stormen, jordbävningen, elden och ljudet av en sakta susning. Vi läser ofta om det i Gamla Testamentet.

Visst är det sant att Herren ibland har sin väg i stormen. Så står det i Nahum 1:3: "Herren har sin väg i storm och oväder, och molnen är dammet efter hans fötter." Vad är det egentligen som händer när stormen går över våra liv?

Det stormar ofta där Gud går fram. När Gud blåser på oss med sin skaparvind så sker det ofta att den kraft som utlöses åstadkommer storm och strid. Det ser ut som om Gud tillåter stormen gå fram. Vi sjunger i psalmen "Blås på mig skaparvind", i vers 3: "Stridiga viljor bryts, söndrar och river ner. Rakt genom allting, ont och gott, Gud låt din vilja ske." Kan Gud finnas med i allt detta som pågår frågar vi ibland, när det blåser kraftiga viljestormar och det ser ut som allt går sönder?

Det kan vara svårt att tro att Gud finns med i stormen och att han har makt över den. Så var det för lärjungarna när de var med om stormen över Gennesarets sjö. Det kanske var meningen att de skulle få känna på vindarnas krafter. Det står att de gick fram och väckte Jesus: "Herre hjälp oss, vi går under.! Han sade: "Varför är ni rädda, ni trossvaga. Sedan reste han sig och hutade åt vindarna och sjön och det blev alldeles lugnt."

Jag känner igen denna rädsla för stormens och vindarnas kast och kan förstå hur lärjungarna kände sig. Jesus sov i båten medan stormen rasade. Han visste att allt var under kontroll. Det finns ingen rädsla i kärleken. Det var därför Jesus kunde säga till dem: "Varför är ni rädda?"

Även om alla livets stormar inte är ifrån Gud, så kan vi vara övertygade om att han alltid är med oss i stormen.

När Elia stod ensam där inför Herren på berget: "Då gick Herren fram där och en stor stark storm, som ryckte loss berg och bröt sönder klippor gick före Herren, men inte var Herren i stormen." På samma sätt står det att jordbävningen, och elden kom, men Herren var inte där. Det sista fenomenet som Elia fick vara med om var ljudet av en sakta susning. Då förstod han: "Nu är Herren här i den sakta susningen." "När han hörde detta, dolde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då kom en röst till honom och sade: "Vad vill du här, Elia?"

Åter igen började Elia att beskriva sin situation och sin utsatta belägenhet och totala ensamhet. Det verkar som Gud inte bryr sig så mycket om vad han säger. Så är det säkert inte. Gud bryr sig om oss även när vi är självupptagna. Våra problem är inga problem för Gud. De är möjligheter, men dessa möjligheter kan vara svåra att upptäcka om vi inte blir andligt seende. Vi kan bli deprimerade och fyllda av självmedömkan, men Gud vill föra oss bort ifrån detta genom att ge oss luft under vingarna. Detta sker ofta på så sätt att han ger oss nya uppdrag

Gud hade nya planer för Elia. Hans liv var inte slut än, fast han kände det så. Han skulle tillbaka till hetluften igen. Det fanns ingen anledning för honom att längre gömma sig eller fly bort ifrån verkligheten. Han behövde inte längre tro att han var ensam. Det fanns 7000 män kvar i Israel. Alla de knän, som inte hade böjt sig för Baal och varje mun som inte gett honom hälsningskyss.

Elia var inte färdig med sitt liv. Det återstod en del innan han i en eldsvagn och med hästar av eld for i en stormvind upp till himmelen

Samma fråga som Elia fick får du och jag i dag. Vad vill du Rolf? Vad vill du käre vän som läser detta? Du kanske inte vet vad han vill och ännu mindre vad du själv vill. Gå då ut till Herrens berg, eller gå in i din kammare och ställ dig där inför honom. Om du inte kan formulera din egen bön så kanske du kan använda några kända böner. Det kan vara bönen Fader vår. Där ber vi ju "ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden." Du kan också be den bön som formulerades av den heliga Birgitta:

"Herre visa mig din väg och hjälp mig att vandra på den.",

eller sinnesrobönen:

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."