Pingst Motala söndag 30 maj 2021

 Se denna länk

Den sexuella identiteten och bibeln

 

Läs här vad jag tidigare skrivit i ämnet som handlar om Jonas Gardell och Stefan Swärd

Minhomosexualitet är en gåva från Gud” skriver Jonas Gardell påExpressens kultursida i ett öppet brev till pastor Stefan Swärd..

Anledningen till brevet är den förändrade synen som sker just nu i frikyrkan på homosexuella och transpersoner, som tidigare tvingats leva i förnekelse eller celibat och varit förskjutna av sina församlingar och familjer.

Stefan Swärd, som är en känd pastor och debattör har kritiserat en enkät i Evangeliska frikyrkan där han går till storms mot HBTQ personer. Det är just detta som har föranlett Jonas Gardell att skriva det öppna brevet i Expressen.

Är det bibeln som är vår auktoritet i frågan om sexualitet? Det anser i alla fall de som tolkar bibeln konservativt. Jag är av en annan uppfattning vilket jag här ska förklara.

Professor Martti Nissinen vid Helsingfors universitets teologiska fakultet skriver att

”De som tolkar Bibeln konservativt är just nu mycket synliga såväl i Finland som ute i världen.”.

Han menar att Bibeln inte utövar makt, men att människor åberopar Bibelns texter för sitt maktutövande, där den konservativa tolkningen tolkar homosexualitet som synd, trots att ordet homosexualitet inte alls förekom i texter före slutet av 1800-talet. Om Bibeln får en beslutsfattande betydelse i frågor som rör sexualitet, så är det en tolkningsfråga hur vi uppfattar texten.

”När man hävdar att det är inte jag som talar utan Gud som säger så.”

så missbrukar man sitt ansvar anser jag.”

Det borde inte vara vår selektiva bibeltolkning som bestämmer hur vi bör förhålla oss till sexualiteten, eftersom vi saknar tillräcklig kunskap om vad bibeln säger om detta just i vår tid. Att åberopa Bibeln som auktoritet vilseleder

Med hjälp av Bibeln vill man legitimera en positiv syn på människans kropp och sexualitet. Men i praktiken har legitimeringen sina gränser, och det är ofta homosexualiteten som hamnar utanför

Det borde givetvis finnas andra faktorer som ger oss en inställning där vi har en välkomnande attityd till alla människor och betraktar sexualiteten som en gåva där människor kan bejaka sin sexuella identitet.

Observera att jag skiljer på sexualitet och promiskuitet.

All promiskuitet är synd, vilket borde vara självklart, men den sexualitet som finns i varje människa är en gåva.

Att kyrkans idealbild av att sex är en gåva till gifta människor inte enbart för släktets fortplantning, utan också för deras gemensamma njutning har jag inte något problem med att förstå, inte heller att sexualiteten hör hemma inom äktenskapets ram, men vi vet ju så väl att det finns andra samlevnadsformer, som kyrkan har att ta hänsyn till.

Det är först när vi tror att vi kan bedöma hur vi ska förhålla oss till hbtqi-personer i förhållande till Bibeln som det blir problematiskt..Om vi utestänger människor ifrån att bejaka sin sexualitet går vi utanför det tillåtna. När vi skuldbelägger och utesluter människor som inte levt efter våra egna uppsatta regler, så begår vi en synd.

Vi kan inte leva i bibeln samtidigt som vi lever i tiden, men vi kan leva med bibeln, och samtidigt följa med i tiden. Vi har inte rättighet att läsa bibeln med en människofientlig attityd.

Så får det inte gå till

 "Så får det inte" gå till skriver min vän på facebook Daniel P. och han menar de personliga förolämpningar som jag tidigare skrivit om. Han är inte ensam om att tycka så. Även andra vänner har uttalat sitt stöd för mig och jag upplever det nästan lite genant att debatten plötsligt handlar om mig och inte om ämnet jag vill lyfta fram. 

LÄS HÄR

Jag är själv beredd att ignorera påhoppen. 

Jag svarade Daniel så här på Fb:

Nej du har rätt, men tyvärr så är det så det går till. Men låt för all del inte detta ha så stor betydelse. Det är viktigare att vi försvarar det vi anser vara rätt i denna fråga. Jag har inte haft för avsikt att framställa mig själv som ett offer, absolut inte! Att jag skrev om påhoppen jag varit utsatt för under min tid som bloggare är bara föra att väcka till insikt om vad det är som pågår i den närmaste kretsen. Det är avskyvärda saker och det är dags att ta av sig silkestofflorna och träda upp till försvar för dem som är förtryckta och marginaliserade. De som använder sig av fula knep för att sätta sig över andra är ofta fega och skriver endast kortfattat och i många fall anonymt. Detta vittnar om feghet och avslöjar ett omoget beteende. Där går tidningen Världen i dag i bräschen tyvärr. Jag har skrivit det förut och gör det igen. Jag tar avstånd ifrån de värderingar som finns där.

• 
  

Jonas Gardell, Stefan Swärd och sexualiteten

”Min homosexualitet är en gåva från Gud” (Jonas Gardell)

Evangeliska frikyrkan har tillsatt en arbetsgrupp för att bearbeta frågan om samkönade relationer och samkönade äktenskap.

Arbetsgruppen har lyssnat in ståndpunkter från medlemmar i samfundet. genom en enkät.

Pastor Stefan Swärd, som tidigare varit styrelseordförande i EFK har problem med formuleringen i enkäten och tycker att arbetsgruppen har tagit ställning i en klart sekulär riktning. Swärd som också är en känd kristen profil och debattör utövar ett stort inflytande, när han ifrågasätter den frikyrka han tidigare haft ett ledaransvar för.

Hans kritik kan som jag ser det få oönskade konsekvenser.

Den påverkar den positiva utveckling som pågår i kristenheten i den aktuella frågan, och är inte alls ett steg i sekulär riktning utan tvärtom kan leda till ett andligt uppvaknande, eftersom den tar hänsyn till de människor som länge fått dölja sin identitet på grund av kyrkornas inställning.

De trösklar vi satt upp för människor som vill komma in i kyrkornas värme och gemenskap gör att många som vill, absolut inte kan på grund av vår intolerans och vår bristande kärlek och förmåga att förstå.

Detta är ett svek mot den kallelsevision många bär på. Jag tycker att Swärd medverkar till detta genom sin konservativa och fundamentalistiska bibelsyn.

Swärd menar att man inte kan kalla sig för HBTQI-person och man kan inte ha någon annan könsidentitet än man eller kvinna enligt Bibeln.

Han menar också att frågan om samkönade äktenskap inte ens är förhandlingsbar för honom som evangelikal-kristen, inte ens diskussioner i ämnet. Genom detta sätt att uttala sig gör han sig själv till auktoritet och underkänner dem som övertagit hans roll i samfundet.

Alternativet för Swärd är att bättre kunna hjälpa och stötta personer i församlingarna som brottas med sin sexuella läggning eller sin könsidentitet.

Hur skall detta kunna ske, så länge vi intar en diskriminerande hållning till dessa, frågar jag. Så länge vi begär att människor inte ska få bejaka sin identitet och samtidigt vara kristna;så länge vi förtrycker och skuldbelägger de människor som vill vara fria och samtidigt dela den kristna gemenskapen. Vi kan inte försvara oss med att vi ger stöd för ett gott bemötande om vi samtidigt begär att människor ska förneka sin identitet. I dagsläget innebär ju detta att samkönade par inte kan tillhöra en sådan församling om de inte omvänder sig och bekämpar den läggning de är skapade med.

Det är sorgligt att vi inte kommit längre år 2021. Det är synnerligen besvärande att se den hätskhet som länge har utövats mot Svenska kyrkan för man har tagit beslut i rätt riktning i denna fråga.

Hatet och intoleransen får mig att rysa inombords. Om inte ett uppvaknande sker, så är jag rädd att kyrkorna är på väg mot isolering och fjärmande ifrån det som rör människor i vår närhet.

Jag tycker att Jonas Gardell, har rätt när han träder upp till försvar för det närmande som EFK gör.

Läs hans öppna brev till Stefan Swärd HÄR

Läs även Stefans Swärds blogg i ämnet HÄR

Debatten har utmynnat till att många skriver i nedlåtande ton om Jonas Grdell och Stefan Swärd i stället för att hålla sig till ämnet. Det är ovärdigt och elaksinnat. Här behövs skärpning ibland de debattörer som gått över gränsen för det tillåtna.

Jag har här på internet blivit kallad för svikare för att jag skriver vad jag tänker i denna fråga. Tidigare har jag blivit hotad över att jag genom min övertygelse förför mina läsare och man har till och med sagt att man önskar att djävulen skall elda ordentligt i helvetet och att som det står i bibeln om den som förför att det vore bättre om en kvarnsten hängdes om min hals och jag sänktes ned i havets djup.

Dessa hot och kärlekslösa uttalanden har bara bara gjort mig mer motiverad till att fortsätta min kamp, och så länge jag lever tänker jag göra det.

Pingstdagen hemma hos mig.

 Jag fick tacksamt besök av dottern Susanne som hjälpte mig med att avlägsna de gula maskrosorna i gräsmattan innan de hunnit fröa av sig. Så kom Johan med gräsklipparen och de fick mycket uträttat. Susanne hjälpte mig med att rensa och ta med sig en del skräp som tar plats.

Efter en god måltid, snabbt tillagad, eftersom jag förberett matlagning för ett par dagar och ställt i kylen, har jag nu lyssnat till Madde och lovsångskören i en inspelad Youtubevideo. Kort, koncist, friskt och okontroversiellt, levande och inspirerad förkunnelse, så som det bör vara när pingstdagen är inne och vi får leva i hänryckningens tid.

SE OCH LYSSNA PÅ DENNA LÄNK

Jag går in på femte dagens omgång av min kortisonkur. Min astmatiska hosta är inte fullt så besvärlig längre, så jag tror att behandlingen gör nytta, men fortfarande plågas jag av den pågående pollensäsongen och hoppas att den snart ska vara över.

Ha en fin och glad pingst kära vänner. Hör gärna av er om ni får lust, eller skriv en kommentar. Det uppskattar jag verkligen.

Lyssna inte till ditt hjärta

 

Lyssna inte till ditt hjärta.

Jag hajade till när jag läste rubriken på Niklas Piensohos gästkrönika i tidningen Dagen.Skribenten är en av mina favoriter, eftersom han vågar att ta upp frågor som berör en större krets än den allra innersta av mina vänner i Pingst.

Niklas Piensoho är pastor, författare och föreståndare för Filadelfiaförsamlingen Stockholm

Han är tveksam till att vårt inre är den bästa kompassen, som duger till navigationsutrustning i den här världen och menar att vi lever i en tid då många anser att det är så..

Han skriver och ger flera exempel på att våra önskningar ofta står i konflikt med varandra.

I själavårdssamtal har han mött människor, som ångrat att de följt sitt hjärta och därför kört vilse i livet

Niklas uppmanar oss att inte bara lyssna till sitt hjärta utan att också tala till sitt hjärta.

Jag tycker nog att det ena inte utesluter det andra, men jag håller med i det i det han skriver att tillvaron inte bara består av det mina sinnen och känslor uppfattar utan också av det Gud i sin kärlek har uppenbarat för mig.

Att tala till sitt hjärta och inte bara lyssna till det handlar om att balansera mellan lyhördheten för sitt inre och för lyssnandet till Guds ord.

(Det som Gud har uppenbarat för mig, genom sitt ord. min parentes)

Niklas avslutar med orden:

”Nej jag säger inte att du ska slå dövörat till dina egna tankar och önskningar, men det kan knappast skada att balansera dem med en rejäl dos av Guds ord och bön.”

Läkarbesök även i dag

 I dag klockan 9 fm fick jag träffa "min" läkare på Vårdcentralen. Besöket var inbokat på grund av att min viktökning den senaste tiden varit oroväckande. Läkaren har tagit noggranna prover för att utesluta orsaker till sjukdom. Jag fick på nytt lämna in blodprover på lab och läkaren har meddelat att han kommer att ge mig besked när de är klara. Skönt att få vara under uppsikt. Min läkaren doktor Ed på Vårdcentralen Lyckorna är mycket noggrann. När jag talar om det för honom så säger han alltid att det är hans plikt att vara det. Tack doktor Ed det uppskattar jag verkligen!

Kortisonkur

 I går kväll kände jag mig så dålig av min astma / allergi att jag ringde sjukvårdsrådgivningen. De gav mig omedelbart en telefonlänk till Jourcentralen när de hörde talas om mitt tillstånd. På Jourcentralen fick jag veta att alla tider var upptagna och jag uppmanades att kontakta akutmottagningen genom besök där. Jag beslutade mig i stället för att försöka klara av natten med hjälp av mina mediciner. På morgonen ringde jag till vårdcentralen, men fick ingen telefontid förrän klockan 13.30. Då skrev jag i stället till Mina vårdkontakter och förklarade hur det stod till. De var mycket vänliga för de svarade ganska snart på förmiddagen och kunde ge mig en läkartid redan klockan 14.00 i dag. Efter att jag blivit undersökt av läkare fick jag utskrivet en kortisonkur på fem dagar och nu har jag börjat på den. Hoppas och tror att den skall avhjälpa mina värsta attacker.

Vem har svikit?

 

Vem har svikit? Jag eller du, vi eller ni? Är det någon som bryr sig om det?

Jag har blivit anklagad på Facebook för att jag har svikit, men den som anklagar mig har bara skrivit: ”svek” utan att skriva vad det är jag har svikit. Tack! Det triggar mig till att skriva detta inlägg

Som väl är kan ingen anklaga mig för att jag svikit mina bröder och systrar i den församling som jag tillhör och högaktar. Det hoppas jag att jag aldrig ska behöva göra eftersom jag vet att jag behöver en församling där jag kan växa i min tro. En församling som inte är upptagen av dogmer och maktkonstellationer. Jag behöver kärleken och gemenskapen och jag vet att den existerar. Församlingen behöver även mig och än så länge kan ingenting hindra mig att stödja en församling där Andens vingslag kan förnimmas.

Anledningen till mitt så kallade svek grundar sig på att jag förklarat min inställning till tidningen Världen i dag. Jag har till och med blivit erbjuden en gratisprenumeration. Anledningen till denna generositet torde vara att försöka omvända mig.

Nu är det ju som väl är inte tidningarna Världen i dag eller Dagen som är huvudet för kyrkan eller som vännen menade ”spjutspetsen” för kristendomen., men visst är det sant att dessa tidningar utövar inflytande på sina läsare, men de är inga auktoriteter, trots att en del anser det. De som skriver där kan ha både rena och grumliga motiv och ingen kan begära att vi ska sätta vår tilltro och lydnad till något som inte kan övertyga vårt hjärta. En tidning har ofta målet att försvara dogmer och värderingar. Även en kristen tidning kan precis som andra skrifter ha värderingar som måste ifrågasättas, vilket också är nödvändigt.

Jonas Gardells brev till Stefan Svärd

 Jonas Gardell skriver i Expressen:

"Just nu sker inom den del av frikyrkan som varit och är konservativ en förändring i synen på homosexuella och transpersoner. Glädjande eftersom HBTQ-personer i dessa församlingar ofta tvingats leva i förnekelse eller celibat, ibland förskjutna av sina församlingar och familjer, ibland har man till och med drivits till självmord.

Denna förändringens vind har tråkigt nog föranlett Stefan Swärd, en i de kretsarna välkänd debattör, att gång efter annan gå till storms mot HBTQ-personer, vilket har skapat stor förtvivlan och sorg hos många som tillhör dessa församlingar och som kämpar för både sin tro på Gud och sin rätt att få vara sig själva, älskade och omfattade just såsom de är. I sin förtvivlan har man vänt sig till mig och bett mig göra något. Därför skriver jag detta öppna brev till Stefan Swärd."

Var rädda om pastorerna och kyrkans anställda

 

I tidningen Dagens livsstilskrönika skriver Hillsongspastorn Andreas Nielsen i dag den 17 maj att Mer än hälften av alla pastorer slutar av uppgivenhet och besvikelse, 

Tyvärr kan jag inte länka till innehållet eftersom det inte kan läsas av andra än tidningens prenumeranter, men jag har rättigheter att själv reflektera över innehållet i krönikan.

Han beskriver att uppdraget som pastor skiljer sig från andra tjänster på så sätt att det är ett kall, där man ofta får brottas med känslan av otillräcklighet, ensamhet och frustration. Det handlar ofta om andras förväntan och den egna prestationen och pressen kan ibland bli omänsklig, ja till och med så svår att man når en gräns där man inte längre orkar med sin tjänst.

Mer än femtio procent av dem som börjar som pastor slutar inom tio år på grund av detta menar

Andreas Nielsen.

Jag skulle vilja tillägga att många etablerade församlingar utarbetar krävande instruktioner där man förelägger pastorn att utföra uppdrag utöver predikotjänsten som man anser att bara pastorn kan utföra. Ofta baseras sådana instruktioner på beräkningar man hunnit göra med hur tidigare pastorer arbetat, utan hänsyn till pastorns speciella utrustning.

Många begåvade unga pastorer ger av sin tid och sina gåvor med stor innovation och energi och detta tar församlingen tacksamt emot, utan att fråga: ”Hur mår pastorn?” Man förväntar sig att en pastor alltid ska ha ett leende på sina läppar och gärna dela med sig av uppmuntran och generositet till sin församling. Detta går bra till en tid, men håller inte i längden. Utbrändhet väntar bakom hörnet och ingen tackar en utbränd pastor..

Jag är nu en gammal före detta pastor och kantor och jag känner igen mig i det Andreas Nielsen har skrivit. Jag har brottats med prestationsångest och gör det delvis fortfarande. Trots att jag älskat mina uppdrag i offentlighetens ljus har jag varit tvungen att tacka nej till nya uppdrag.

Om detta har jag skrivit i min levnadsberättelse, som kan läsas här.:

https://www.rolferic.se/r09.htm

”Ulla-Britt skötte uppgifterna i hemmet, som den goda hemmafru hon var och jag arbetade i församlingen både på vardagar och helger. Jag var sångledare, barnmötesfarbror, predikant och föreståndare och hade inte den minsta lust att säga ifrån mig någon av dessa uppgifter. Det fanns inte heller någon som hejdade mig. Jag kom till en gräns där jag inte orkade mer, blev sjukskriven flera gånger, och trodde att jag skulle kunna återhämta mig, men det fungerade inte. En dag sa en äldre syster i församlingen, (man kallade de kvinnliga medlemmarna för systrar), som förstod hur läget var:
- Rolf, du är helt slut. Du behöver hjälp! Ingen tackar en för att man arbetar ut sig.

Jag hade drabbats av utmattningsdepression och blev långtidssjukskriven. Året var 1976. Det var den värsta tid jag varit med om i hela mitt liv……...Jag hade drabbats av det som på läkarspråket kallas för recidiverande depression. Funktionsnedsättningen innebär att man får problem med trötthet, energibrist, nedsatt minne, bristande initiativförmåga, bristande motivation och uthållighet. Ofta ökar graden av funktionsnedsättningen med antalet depressioner.
I sexton år hade jag arbetat i församlingar utan annan yrkesutbildning. Tanken på sysselsättning och försörjning av min familj plågade både mig och Ulla-Britt.”

Jag vet mycket väl att tiderna har förändrats och att pastorerna i vår tid ofta har ett bättre utgångsläge genom den gedigna utbildning som erbjuds i dag. Men kallelsemedvetandet finns fortfarande kvar hos dem som är eller dem som tänker bli pastor.

Samma sak fast kanske lite annorlunda ser det ut för den som vill bli kantor. Utbildningen är bra tillgodosedd, men förväntningarna på en kantor är också prestationsfyllda. Det råder en stor brist på kantorer och organister i Svenska kyrkan. När man läser församlingarnas krav i de annonser som läggs ut om lediga tjänster, så ser man att en kyrkomusiker skall behärska egenskaper, som är alltför höga för den genomsnittlige musikeleven, vilket avskräcker många ifrån att söka tjänsten.

Det visar sig också att Svenska kyrkan genom sitt ålderdomliga hierarkiska system är dåliga på att erbjuda den anställde en god och trivsam arbetsmiljö. Personalkonflikter och maktdemonstrationer

borde inte höra hemma i kyrkan, men kan tyvärr inte uteslutas. Det är min erfarenhet och jag tror inte att den förbättras nämnvärt i vår tid trots ihärdiga försök.

Jag vänder mig med detta inlägg till arbetsledare i kyrkor och församlingar: ”Var rädda om era pastorer och era kyrkomusiker och övrig anställd personal”

De står ofta i en utsatt position och kan inte som i andra jobb, anförtro sitt innersta med sitt mående för andra. Det är ledarnas och styrelsernas ansvar att se till att de mår så bra som möjligt och vara vaksamma på tendenser som kan leda till depression och utbrändhet

Pingst Motala söndag 16 maj

 I denna gudstjänst får vi lyssna till församlingens tidigare pastor Bernt Broberg och till sång och musik av Gospel five

Vi är kallade att tala sanning och kalla saker vid dess rätta namn

Jag frågar vilken rätt någon av parterna har, att försvara det fruktansvärda krig som pågår i Jerusalem och Gaza. Det är sant att Staten Israel med hjälp utifrån har vuxit sig stark och kan hävda både materiell, vetenskaplig och militär överlägsenhet mot sina fiender, men till vilket pris har det skett och hur ser verkligheten ut i dag. Vad är det som sker i Jerusalem och i Gaza? Det är omöjligt för mig som kristen att ställa mig enbart på den ena sidan av denna konflikt. Vi måste ta reda på om det som sker verkligen är rättvist.

VI ÄR KALLADE ATT TALA SANNING OCH KALLA SAKER VID DERAS RÄTTA NAMN

(LÄS MERA HÄR.)

”Vi frågar oss: Vad är budskapet från Guds ord till oss idag? Vad är vår kallelse, som troende?

Mitt svar till er idag skulle vara...

För det första är vi kallade att tala sanning och kalla saker vid deras rätta namn. Det som händer i Jerusalem och Sheikh Jarrah idag är etnisk rensning. Det som hände i den heliga moskén var ett angrepp mot troende under sin allra heligaste fastemånad, och mot den heliga moskén. Vad vi står inför är en ockupation och apartheidregim. Det som händer idag i vårt land är ett resultat av den rasistiska, segregerande politiken från ockupationsmakten. Som kristna måste vi tala sanning; verkligheten accepterar aldrig diplomati och opartiskhet. Ämnet är inte en tvist där vi ber om fred. Det som krävs av oss är att inte att vara lugna och återhållsamma - som vi hör och läser om idag. Vi måste säga sanningen! Det som krävs är ett sanningens ord inför de mäktiga och orättfärdiga. Vi måste kalla saker för deras rätta namn. Om vi inte överger falsk neutralitet och står med de förtryckta och med sanningen, kommer vi inte att bidra till fredsprocessen………...”

VI ÄR KALLADE ATT TALA SANNING OCH KALLA SAKER VID DERAS RÄTTA NAMN

(LÄS MERA HÄR.)

 

Bönegudstjänst för Jerusalem och Gaza

 Bönegudstjänst för Jerusalem och Gaza. Se denna länk till Dessa mina minsta bröder

Jag gillar det här

 

Här ett intressant samtal med Mikael Tellbe, Sara och MicaelGrenholm om tre saker som Uppenbarelseboken glömde i en podd ifrånHela Pingsten

12 maj

12 maj är Ulla-Britts födelsedag. För ett år sedan firade vi den här hemma

Nu får hon fira den därhemma tillsammans med alla som gått före till landet ovan där.

Älskade Birgit!

 

Vår kära Birgit Ulla-Britts moster har lämnat jordelivet i en ålder av 92 år och 7 månader 19 april 2021 i Katrineholm. I morgon den 12 maj 2021 kommer hennes begravning att äga rum i Skedevi kyrka i kretsen av hennes närmaste

Birgit var gift med Sågverksägaren Bror Karlsson som avled i en ålder av 77 år, 22 november 1996

Familjen Karlsson Birgit och Bror och deras barn Gunnar och Inger var närmaste grannar till Axsjöviks gård, Ulla-Britts barndomshem. Deras hem var Stora Nybygget, en gård som ägts av samma släkt i flera hundra år, vilket jag också dokumenterat tidigare.

Vi fick tidigt i våra liv möta Birgit och har sedan dess haft kontakt med henne, även under hennes sista levnadsår, då vi så länge vi orkade hälsade på i hennes hem i Katrineholm.

Under somrarna i Axsjövik var vi ofta och hälsade på i Stora Nybygget. Rosmarie berättade för mig att hon minns när Birgit, som var en duktig gymnast, lärde henne att stå på huvudet. Birgit bjöd oss ofta på något när vi hälsade på och vi hade många trevliga stunder tillsammans.

Minnena av Birgit är ljusa och de skall leva kvar hos oss så länge vi lever.

Birgit har gått före till landet ovan där.

Där finns ingen ensamhet och sjukdom så som här

Där möter hon de kära som har gått förut

Där råder evig glädje. Där får hon vila ut

Jag föreställer mig att det dukas till fest i paradiset i dag för nu ska Birgit sitta tillsammans med sina släktingar och vänner vid det himmelska bordet där Jesus är huvudpersonen

Jag vet inte om de sitter familjevis, men om det är så, så kan jag tänka mig att Ulla-Britt sitter ganska nära tillsammans med sina föräldrar Kerstin och Herman.

Mina tankar går till Gunnar och Inger och deras närmaste. Birgit har det bra nu. Hon behöver inte lida mera. En gång om vi alla håller ut ska vi återse de kära som gått förut.

Jag hade tänkt att vara med i morgon, men kan det inte på grund av min besvärliga astma. Styrkekramar till er i morgon och alla dagar framöver ifrån mig Rolf.

Pingstkyrkan Motala 9 maj 2021

 Se och lyssna här via Youtube

Gospel and hymns

 Se här på youtube

Min astma och pollenallergi

 

Just nu har jag en ganska besvärlig astma som är kännbar både dag och natt.

Den 28 april skrev jag:

”Så har jag också varit hos astmasköterskan och läkaren har skrivit och gett mig besked om att min lungfunktion har försämrats. Han ordinerar ännu en astmamedicin, en inhalationsmedicin som kallas Braltus. Den ska tas en gång om dagen. Är det någon som har errfarenhet om den medicinens effekt?

I ungefär en veckas tid har jag använt den medicinen och jag tror att den har haft en lindrande effekt, framför allt nattetid.

Om man jämför mina problem med hur jag hade det förra året, så tycker jag nog trots allt att jag är något bättre än så länge.

Det är just nu den värsta tiden på pollensäsongen, men den är inte slut ännu. När rapsen blommar brukar jag vara som sämst.

Så här var läget förra året vid samma tid:

"8 maj 2020. Den här natten har verkligen varit jobbig. Jag har vaknat med jämna mellanrum, då jag fått panikartade astmaattacker. Även Ulla-Britts nattsömn har givetvis blivit störd, trots att vi sover i skilda rum.

På morgonen ringde jag till LAH och redogjorde för vår besvärliga situation, vilket de naturligtvis också känner till genom vår kontinuerliga kontakt. Eftersom läkaren på Vårdcentralen inte till 100 procent kan utesluta att jag bär på coronavirus, ville jag att de skulle få veta det.

Sköterskan på LAH ville med stöd av sin chef, att jag omedelbart skulle vidta åtgärder, som möjliggör att hålla distans till Ulla-Britt, trots att vi bor i samma lägenhet. Att låta mig bli testad finns ingen möjlighet tyvärr. Jag ringde därför på deras förslag till Eva på Hemtjänsten och vi bestämde att Hemtjänsten tar över igen och att jag försöker att så mycket det går hålla mig på avstånd från Ulla-Britt.

Eva från hemtjänsten kunde komma direkt till oss på morgonen och hon har ordnat det så att vi får hjälp mitt på dagen med ett besök och även i kväll. Allt detta på grund av de riktlinjer som LAH anser vara riktiga. De anser att det är mindre risk för smitta utifrån genom att återknyta kontakten med Hemtjänsten, än att låta mig få fortsätta att sköta om de uppgifter jag hitintills skött.

LAH har senare meddelat att de inte kan tvinga oss att återknyta kontakten med hemtjänsten, men att de däremot kan begära att jag håller mig undan vid deras besök hos oss, vilket givetvis är en självklarhet.

Det är min uppfattning att vi nu, trots de uppenbara riskerna med personers besök utifrån, behöver utnyttja möjligheten att få hjälp igen av Hemtjänsten, men jag hoppas att jag snart skall bli symptomfri, så att vi inte behöver vara beroende av dem, mer än under min nuvarande astmasjukdomsperiod. Jag är och har hela tiden varit helt feberfri. Trots detta anser jag att det är rätt och att våra åtgärder är nödvändiga.

Vår kontakt med LAH är ju inte heller riskfri, men som det nu är är vi ju beroende av deras hjälp för att Ulla-Britt skall kunna leva och ha ett någorlunda drägligt liv.

Vår isolering börjar nu att kännas mera påtaglig än tidigare. Läkare och sjuksköterskor har varit mycket vänliga och tillmötesgående och de inser både mitt och Ulla-Britts dilemma."

Segrande tro.

 Presentation av en av mina senaste sånger Segrande tro två sidor:

(Klicka på bilden för att se i större format)

Kopiera och använd sången!

Pingstkyrkan Motala 2 maj 2021

 Ännu en härlig gudstjänst ifrån Pingstkyrkan Motala

Mer lik Jesus

 

I vår församling skall man via zoom samtala om en bok som är författad av Max Lucado, en amerikansk författare och pastor född i San Angelo Texas år 1955. Boken har titeln ”Mer lik Jesus”

Jag har inte läst boken och vet inte så mycket om författaren, och kan därför inte ha några förutfattade meningar om innehållet.

Jag har under hela mitt liv varit intresserad av att bli mer lik Jesus och förstår också att det är Guds avsikt att jag ska bli det, men jag har också förstått att det är en pågående process, som innebär att jag aldrig blir helt färdig, men själva tanken att Gud gör det om jag vill inspirerar mig

Jag har inga problem med tanken att Gud älskar mig precis som jag är. Den saken är fullständigt självklar för mig. Detta innebär att Gud också älskar min personlighet på så sätt att han lagt in sitt eget DNA i mina gener. Om han inte hade älskat min personlighet, så skulle han inte ha lagt ned sina gåvor i mitt liv.

En gång när jag var barn sa han kom! Och jag kom precis så som jag då var och lade mitt liv i hans mästarhänder.

”Han sade sitt kom och jag kom som han sade, tryggt i hans händer mitt liv jag då lade där är jag kvar än i dag.” (Carl Öst)

I tider av depression och ångest har jag varit frestad att ”hata mig själv”, men detta är inte Guds vilja utan fiendens avsikt för att få mig defensiv.

Men nu vet jag att det är Gud som hela tiden förändrar mig och det sker på hans villkor. Jag kan vara helt lugn vid tanken på detta, eftersom jag överlämnat mig till honom.

”Så har min Jesus älskat, och så han älskar än, och som Jesus hittills frälsat, så gör han om igen. Hans blod mig ännu renar från varje syndens fläck och gör mig fullkomlig och täck.” (Segertoner 570)

Nåväl även om Gud har förändrat mig under tid som ligger bakom och kommer att förändra mig i tider som ligger framför så är jag också medveten om att jag är en ofullkomlig människa. Mitt hjärta dömer mig och talar om precis som det är.

”Om vårt hjärta dömer oss kan vi inför honom övertyga det om att Gud är större än vårt hjärta och förstår allt. Mina kära om vårt hjärta inte dömer oss kan vi stå frimodiga inför Gud.” (1 Joh.3:20-21)

Tack vare Jesus så väger Guds nåd mera än all min uselhet.

Att Gud vill att jag ska bli mer lik Jesus är min tro.

”Nu tänker jag på Jesus hur ömt han älskar mig. Av kärlek han offrade sig.”(Segertoner 570)

Ser med stort intresse fram emot samtalet den 4 maj i Pingstkyrkan Motalas regi